Men sen...

Jodå, det blev dopkaffe!
Med makalösa tårtor och

champagne!

Men därefter var det på kvällen uppvaktning och middag till morfars ära, som fyllde 60 jämna år dagen efter.
Om det skulle man kunna nämna en del, men det får gå till de medverkandes lyckliga minne.

Här är den spänstige jubilaren i sitt esse.

Dop i Årsta Kyrka

Så har denna lantsordsflicka trådat bland färjor/bussar/tunnelbanor/tåg och faktiskt vandrat en hel del också, för att bevista ett dop av det mera utarbetade modellen.

Dopet förrättades i Årsta Kyrka, Stockholm yngsta kyrka...kanske Sveriges...
Inte så medeltida   byggnad.

Den unge mannen som skulle invigas till himmelens och Årsta Församling, bars i procession in i kyrkorummet till musik av (berättat av den chockade prästen) AIK:s ingångsmarsch.

När jag överlevt det... ( i vårt hem är vi inbitna Djurgårdare)
blev det sedvanlig psalm...

  

  ...och fadern sjöng kärlekssång till sin son och i det närmaste "knäckte" samtliga. Kyrkbänken vibrerade av hulkningar.

 Prästen fick ta i ordentligt när han lyfte den lille till himmelens höjd, för denne nydöpte unge man är inget fjäderlätt rö som blåser bort med vinden.
 Sötnosen (gossen, inte prästen som nog också dög) skötte sig exemplariskt.


 Ömma manliga händer omhuldade honom medan ett sextiotal storögda ögonpar följde med akten
                                                                                                                             

                    

Vissa händer var sötare än andras.
                  

Skidlös i Dalbo

I alla väder, men helst i fint, bör både människa och hund luftas.
Orädd för vädrets makter träder således den friluftslängtande homosapien ut och trotsar den bleka och föga värmande, solens sällsynta strålar.
I akt och mening att behålla benkonstruktionen intakt till våren, övas här framkomlighet på bar mark inför vinterns vita och förrädiska underlag.

Stilen på bilden kallas "Wassbergssteget", ett idrottsligt utförande som inte ens i tiden, bröderna Holmström från Finby klarade av.
Det ser lovande ut!

Finvädersdag igen!

Så fint att jag bestämde mig för att turista litet i vår egen stad.

Sköljhuset.

Skuggor över sköljhuset....
låter som titeln på en dålig roman.

Lennart

Gunde
Som vägrade vara still. Jäkla unge!

Säsongen är slut.

Japp, båset är tomt!

Nähä?
En ensam seglare eller en ensamseglare kanske?

Grattis!

Skål och grattis till huset som exakt idag fyller tjugo år!

Om det hade varit någon form av ordning skulle det naturligtvis ha varit något rött i glaset.
Men det lovar jag dig hus, att det skall det bli i sommar.
Minst femtio liter!

Gårdagen/Grådagen

För att man inte skall bli för bortskämd med fint väder har vi dagar som gårdagen.
Jag minns inte att jag gjorde något vettigt alls.
Okey...
Jag provade på att baka bröd.
Det innehöll två ingredienser, så det fanns stora förhoppningar om att jag skulle klara av det.

Man tar valfri mängd frön...

 och ägg (inte valfritt).

...så bli´re fröknäcke eller nå´t.
På kvällen när jag skulle gå ut med hunden såg det ut såhär:

Efter mörker kommer ljus

Fyra dygn i en kolkällare!
Ja så har det känts under mina fyra nätter som jag jobbat.
Mörkt när jag lagt mig på morgonen och mörkt när jag vaknat på sena eftermiddagen.
I morse gick jag av mitt arbetspass för denna gång, sov några timmar och vaknade till SOLSKEN
 Då blev det raketfart ur dyschan och kopplet på hunden och sedan UT!
I sista sekund tog jag också kameran i handen...
Ett makalöst vackert väder det var bara att konstatera.

Jag bländades av vita stammar...

Fascinerades av röda nypon,

och röda bär

även vita!
Plötsligt blev jag inblandad i ett cowboyscenario.
Några kor och kalvar skulle fösas ur en hage och över vägen.
Eftersom allt blev väldigt intensivt, med klövstret i grindhålet och rymning åt alla håll har jag inga actionbilder av spektaklet. När jag gick därifrån och lämnade de uppgivna kobojsarna stod flocken av djur längst bort i hagen och blängde.

Här en bild på en lugn ko i fager terräng.

Väluppfostrade får som lydigt tittar in i kameran, eller om sanningen skall fram... de håller koll på Bruno.

Gangsterfåren från landsbygdsghettot, var däremot inte att lita på. Jag kunde när som helst ha blivit rånad, kändes det som.

Gulliga hästar gick vi förbi och blev 20 sekunder efter fototillfället utskälld av två hundar som kom utrusande på på vägen.
Bruno förlät påhoppet och snusade grundligt under deras svansar tills hundarnas ägare kom. Han snusade ingenstans på mig, vilket kändes riktigt bekvämt just då i den situationen.

Därefter hastade vi (jag och Bruno) raskt hemåt.

Passerade på den vägen en sötchock!