Lappning inför Lappland (ok rätt nära iaf.)

Det var då ett redigt hål på sockan!

Det här duger inte om vi skall fara norrut på sportlovet.
När polarkölden slår till är det inte speciellt klyftigt att gå med halva foten ute.
Men stoppa sockor?
Det brukar jag inte göra.
Jag visste inte ens om jag hade en stoppnål, så jag frågade dotra om hon sett någon i kåken.
- Vad är det, frågade hon tillbaka ... och det torde säga allt om hur ofta det stoppas i detta hem.

Varför gick jag inte marthaföreningens kurs som man hade i ämnet?
Jo, jo, nu står man här med sin tvättade hals.
Det är bara att försöka komma ihåg hur mamma brukar göra...

Öh, liksom någon sorts vävteknik...
Plötsligt minns jag också att det fanns ett dialektalt uttryck för illa sytt eller stickat.
Porgla... eller hette det purgla? Man får tid att grubbla medan man "purglar", tydligen.

Tadaaa!
Nåja, man får vara glad att jag som oftast tar suddiga bilder, nog ser det lite glest ut.

Så var det den andra sockan då.
Den ser inte bättre ut... nej men, Herreguud! ...vilket hål...

Glojärn.

Kan det vara så att jag faktiskt i hemlighet, så hemligt att jag inte ens visst det själv, har önskat mig glasögon?
...att kunna se lite forskande över kanten på glasögonen, vika ihop dem och lägga dem på bordet och sucka som om jag behövde vila efter att ha gjort något viktigt och klokt.
Den där känslan också när man lägger undan dem + boken på nattduksbordet, med tanken:
" Så var även denna dag till slutet kommen".

Lite vuxet sådär...
Att lyfta upp dem i pannan "GW Perssonskt" och kisa något glosögt mot de unga flickorna på jobbet, lite lagom så att de KÄNNER av åldersskillnaden, förstår min visdom och inte DIREKT börjar komma med några nymodigheter som jag inte förstår mig på.
(Jag har ett par i arbetsrockens bröstficka. Pantermönstrade, liksom pantertant, för att göra signalerna än tydligare)

Kan man på annat sätt förklara denna mängd av, drivorna av bensinmacksglasögon som ligger och dräller?

 HÄR!

 ...och HÄR!

...och i väskan...

Jag har väntat på det, men först igår!... kom maken med med en syrlig kommentar.
-  Har du sökt för det där med glasögonen?
Det var när jag hade köpt matchande brillor till boken jag läste.

(Jag läser ALLT som är oläst i huset om ni undrar över mitt något ungdomliga val av bok)

Byn på åsen.

Byns hus är samlade i en trevlig rad längs stenåsen som sträcker sig från Bovik till Kattnäs. (hoppas jag inte ljuger allt för mycket nu om sträckningen) Uppe på åsen går inte spadbladet ner långt förrän det stöter på sten. Av naturliga skäl finns därför åkrarna nedan om. Där odlar man potatis och säd och resten är betesmark.

Åsa-Bruno spanar oskyldigt in mot byn under vår promenad på den smala vägen.

Därefter vek vi av på brottets bana.

Kanske hade vi inte rent mjöl i påsen?

Jösses!

 Jag har idag gått av mitt vakpass på fyra nätter. Det funkar bra det här med att vaka. Inte några problem med att sova inte, nej.
Igår vaknade jag kvart i sex på kvällen, av att någon stod bredvid sängen och frågade:
- Var är mina fotbollsskor? 17.45! OMG! Jag har väl aldrig sovit så länge efter att jag vakat.
Sonens fotbolls säsong skulle tydligen börja och.... var satte jag hans fotbollsskor i paniken, när vi upptäckte vattenläckan i höstas och allt i groventrén togs bort och sattes på minst hundra olika ställen.
Naturligtvis är dessa ställen därför inte de naturliga ställena prylar skall vara på...
Var? Var? Var?
Kanske i glasverandans bänkar? En skänk stod för ...och en TV på locket + lampor och bokhyllans alla böcker.
Kånka släpa dra och svära...
Nej! Där var de inte!!

En fotbollkompis till sonen hade dessutom klivit in i röran. Han stod tryckt mot väggen och beskådade spektaklet. Jag i en gammal morgonrock som sett bättre dagar, håret på ända, ögonen stirrande, hysteriskt rotande i kaoset.
- Jag kan inte täääänka, jag har ju just vaaaknat. Var äääär de? VAR? VAR??? Jag känner mig.....
-Psykotisk? fyllde fotbollskompisen försiktigt i med darrande stämma, ja, typ så var det...
Jag stirrade på honom.
-Ring pappa! Sade jag till sonen.
Och se! Det löste sig kvickt.
Nu oroar man sig för att man skall bli en "visa" i finska serien i sommar.
Beskrivningen av den "Psykotiska kärringen som skulle till att leta upp fotbollsdojjorna inför träningsstarten"
Stackars ynglingar! De kommer att sjunka en division nu när början blev så dramatisk för några av spelarna iaf.
Lång återhämtning för alla parter kan tänkas.

Därefter:
Ta hand om hunden, promenera, mata, laga mat, äta, duscha, rusa med vått hår ut genom dörren med nedtrampade bakkappor på skorna, flaxande jacka och med en mugg kaffe i handen.
Sista natten skulle avverkas.

Förvandlingens hus.

Here we go again!

Vardagsrum och hall tömda för tapetsering.
Det bedrägliga lugnet efter julen visade sig, som så mycket riktigt redan anades 
...vara en illusion.

Tre olika arter, fyra nationaliteter.

                                                     Spansk jordekorre.

                                              Svensk jungfuslända.
.

.
.                                               Åländska islänningar.
.

Passligt.

Berättaren n´Greger satte passligt in en Eilert länk idag, då jag än en gång skall på sångövning.
Det finns många ödesbröder och ödessystrar som tampas med text, takt och ton.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker att Florence var lite cool! :))



Ok...
Efter Tommix kommentar tarvas ett sent tillägg i inlägget.


Jeeeeesus!