lördag 31 december 2011

Nyårsmaten.

När pyttipannan är stekt är vanligtvis julmaten slut.
Dithän har vi kommit  i vårt hem just nu.
Jag slörpade i mig den sista sillbiten i morse, bevakad av roade blickar.
(Skämten om min svaghet för sill haglar ofta tätt i juletid)

Nu vankas det nya aromer i karotterna.
Vi är ett gäng på ungefär samma personer som sammanstrålar varje nyår.
Alla tar någon delikatess med sig, vilket resulterar i ett maffigt buffébord varje år.
Detta år skall vi avvika från oxfilén och endast laga olika kycklingrätter.
Mitt bidrag:
LIMEKYCKLING med koriander och vitt vin, vitlök, chili och paprika.

Den blev lite för syrlig i min smak så jag tillsatte en matsked honung.
Osäker på hurudan succé det skulle bli så gjorde jag även
Parmaskinkarullade kycklingfiléer i cremefraich och filadelfiaost sås + en skock kryddor, typ dragon, persilja, peppar...
Även i år tror vi att vi kommer att hålla svälten borta från dörren under nyåret.

"Väderhäxan" har förnöjsamt gnuggat sina händer under månaden. Spådomen att vi skulle få novemberväder fram till en grön jul slog in. Nu finns ett litet bekymmer angående löftet om den "lilla snön" som skulle komma till nyår. Nyårsaftonsdagen blev ju ett under av klara skyar och "väderhäxan" har endast några timmar på sig att ordna snö före tolvslaget. Men kanske... mörka moln tornar nu upp sig i väster.


 Gott Nytt År  kära bloggläsare!

onsdag 28 december 2011

Läst.

Man kan misstänka att Läckberg har legat under flera granar denna jul.
Man kan inte annat säga än att ... hon säljer!
... och... hon skriver!
Hennes senaste deckare "Änglamakerskan" är 355 sidor lång. Det är inget man klämmer ur sig i en handvändning. Hon måste vara flitig helt klart. Inte har hon lutat sig tillbaka och gosat in sig mot säckarna med pengar som hon skulle kunna göra.
Tur är väl det, för hon kan underhålla! Inte svårt och komplicerat, nej lättförståeligt och i miljöer som vi kan känna igen oss i. Hög som låg läser vi Läckberg.
Till min förvåning så såg jag att jag hade bara tre böcker av henne.!? Kanske jag gett bort dem eller så är de på stugan...

Om Änglamakerskan:
Kanelbullar är goda! Speciellt om man följer receptet och det har C.L. gjort.
De är många nu, personerna... som bakats in i degen.
Erika (en i persongalleriet) har blivit en lyckosam modig romanförfattare...  ähum... lever med en polis,... hmm.. har småbarn... hmmm.
Hennes syster Anna trasslar i äktenskapet. Över lag är det ganska mycket beskrivningar av familjers mödor och tillkortakommanden.
Något som hänt i historien kommer i sin dager i nutid, ett sätt att skriva C.L. vanligtvis använder sig av.
Det blir som två parallella historier, inget dumt drag om man räknar med att läsaren klarar av att hålla reda på mängden av personer som finns med i handlingarna.
Jag tycker att "fyrvaktarens dotter" var bättre med sin klaustrofobiska, spökiga intrig.
Denna bok är ... förväntat, okey.
Men, nog måste jag ge henne credit för samtidskänslan, tentaklerna har minsann legat ute.
Skottlossning på en ungdomskoloni på en ö!!? Nazistiska strömningar, mobbning i överklasskola med internat.
Lite impad är jag allt över det.

NIII!!! ... kära läsare kommer inte att bli lika impade över min bekännelse som nu kommer.
En bekännelse om min dragning till lågt stående kultur.
I granens svaga sken och i glöggrus har jag läst i snart tio års tid om vad HERMAN HEDNING kan hitta på.
Denna vämjeliga art av seriefigur...  fet, elak, snål, egenkär, våldsam, ful, listig och äter med stor aptit lard eller korv gjord på feta fästingar, har varit ett måste i julfirandet jämbördigt med valnötterna.
VILKET BOTTENNAPP i kulturens algslemmiga damm!!

Tyvärr kände jag i år att jag inte var lika road.
Det är den där sablars medelåldern som kilar in sina konstiga värderingar i hjärnan, jag är övertygad om det.

tisdag 27 december 2011

BIO

Det kan väl anses som ett sundhetstecken att inte sitta och blogga under julen.
Jag kan inte påstå att jag kände mig sund klockan 16.30 i går em. när jag fann mig själv sittande i soffan med tomma chokladaskar och endast lite pepparkakssmulor på kakfatet. Det kändes som om jag hade suttit där sedan uppesittarkvällen... i tre dygn då ungefär.
I panik rusade jag upp och slet med mig hunden och sprang min 6 km:s straffrunda medan rullsyltan tumlade om i magen och sockret brände i ådrorna.
Efter det for vi på Bio, såg "The girl with the dragon tattoo".
Bättre eller sämre än svenska?
Niels Arden Oplev regisserade den svenska och jag tycker inte att han behöver skämmas för sig, inte Noomi Rapace heller för den delen. Den amerikanska draktattueringen var varken snygg eller speciellt stor. Jag fattar inte varför??? ... då man valt att kalla filmen efter tattueringen??? Den där lilla svarta kråkan på vänster axel?
Hmmm.
Sorry Nyquist... alltså... det är DANIEL CRAIG! som spelar Blomquist. Varje gång han var framme på duken blev biostolen lite bekvämare, som ett mirakel.
Annars satt jag och försökte få ihop det hur tiden och årstiden förflöt framåt. Ibland snö, ibland barmark, ibland höstgula löv, eg. inget att hänga upp sig på antar jag.
Biljettpriset var 12 e , om man är tio (vi var sju) skulle vi fått företagsrabatt, dvs. 9 e/ pers.

fredag 23 december 2011

Stökrapport.

Här kommer ännu en rapport från adventsgrottan eller mera julgrottan nu då.
Igår blev sista golvet gjutet. Idag kunde jag lyfta in duschväggarna som stått i hallen, så att de är ur vägen och jag kunde städa lite. Vi har möblerat om i nästan hela huset. Sofforna har dansat ringdans.
En äldre bäddsoffa till torpet, en soffa (tresits) från vardagsrummet upp på andra våningen där bäddsoffan stått,
+ en tvåsits till hallen på andra våningen. En NY! soffa har nu burits in i vardagsrummet. Dessutom kom maken på att vi skulle flytta en bokhylla till andra sidan rummet, matsalsbordet i burspråket och Tv + bänk till andra sidan rummet. Puuuuuust! Lampor måste skruvas om och digitalboxsladdar dras om och el dras om....
Men, ...
Granen är på plats. I år fick dotra bestämma vilken som skulle falla under bilan.
En med personlighetsklyvning!
Den sitter bara ihop med 5 cm nere i julgranfoten.

 Det pepparkaksätande monstret är tidvis även lite söt. Eg. är det det som räddar den unge mannen från något, ...jag vet inte vad, hunddomstolen med påföljande straff kanske, eller bara ungdomsanstalt.


 Annars (förutom det jag räknat upp ovan) har jag gjort några sillinläggningar, gravat lax, revbensspjäll + sås, sillsallad, skinkan, (vanlig middagsmat förstås) Handlat sex kassar mat. Jag har varit rundor i kommunen med klappar och kanske det viktigaste av allt.
Ja, kanske inte viktigt... livet snurrar väl på ändå, men jag var till farmors och farfars grav och tände ljus och satte en porslinsängel under farmors namn.
Det är idag exakt ett år sedan hon så tragiskt gick bort.
Rimligtvis kan denna jul bara bli bättre än förra. :((


Jo, och så hann jag med julbastu också.
Och, naturligtvis en till laddning med kola som dotra och jag noggrant slog in och paketerade i cellofan
Nu sängen.

God Jul kära läsare ha det riktigt gott!

torsdag 22 december 2011

Julrim.

När idérikedomen är alldeles väck...
vad som i år skall komma ur tomtens säck
När KappAl har slut på nattsärk och kalsong
och man stickat på yllesocka natten lång.
Då får man höra ur tomtens skägg
GOD JUL HÄR FÅR DU EN MELLANVÄGG!

onsdag 21 december 2011

Snäll?..... Pyttsan!

Maken:
- Men, i natt har väl lilla gullet vart snäll, inte gjort några rackartyg?
Detta sade han inte till mig då,utan till den brunhåriga fyrbeningen.
Sedan vandrade de båda i stor enighet till hundgården.

 Snäll och snäll, men han kommer att BLI!! så mycket pepparkakor som knapras om nätterna.

Det rör på sig vidare...
Idag:
En laddning kola till!
Apelsin och timjanlimpa.
Leverpastej med konjak.

tisdag 20 december 2011

Det rör på sig.

En omgång saffransbullar till. ( ... och en Ernst bullkrans endast för beskådning)
En laddning kolakarameller.
2,5 kg köttbullar stekta.
Mjuk pepparkaka bakad.
Pepparkaksdeg gjord och konstfulla figurer tillverkade, ett litet pepparkakshus bl.a.

Detta har en vuxen människa skapat...Monsteränglar och en julgädda, brun är den dessutom...

Jaa nåååå.

Egentligen...

... så har det varit en skithöst för alla i familjen.
Ingenting har riktigt gått vår väg.
Det är bara vädret som har varit bra!
...och nu var det någon som sa att det skulle bli jul.
Det syns inte i vårt hus, ja, okey, någon ljusstake här och där och någon stjärna, men...
nog skulle det ha suttit bra med en mellanvägg i hallen och vardagsrummet!

Då har jag fått häva ur mig detta!
Nu är det bara att sätta igång!
Pepparkaksdjävulsdegen väntar...

måndag 19 december 2011

Annars har det inte hänt något

... förutom att den hårige Bruno åt upp en hel ask med pepparkakor och jag tänkte att:
" Nu blir han på kanelen av kanelen" (ryktet hade nått mig att kanel är narkotiskt i stora mängder), men han verkade må bra, förutom att han girigt drack en liter vatten...
OCH!.... att cementbilen kom och "plurrade" in en ansenlig mängd med våt betong mitt i huset och nu är julens dofter definitivt bortträngda av denna konstiga kalklukt + att byggkarlarna är här mest hela tiden, då mest när jag behöver sova för att jag skall arbeta nästa natt, som typ JUST NU!       

söndag 18 december 2011

Gissa djuret.

Fick en ingivelse att jag skulle "Ernsta" lite. (polaren Johannas uttryck om att pyssla med E. Kirchsteigers inspiration").
Jag skrattade högt för mig själv när jag såg resultatet eller restprodukten av vad som en gång varit vacker mossa.
Den får stanna vid min förstutrapp och vakta!
Ni kan ju gissa vad det var meningen att det skulle bli för zoologisk sensation.
Kanske det är en korsning av två arter?
Ett tips är att krokodiler inte har öron.

fredag 16 december 2011

I förvandling

                                                                 SE!!!
...denna bittra förgrämda åldrande kvinna!
...och

SKÅDEN!

                MEDELÅLDERS

    ELLE


Notera den skälmska blicken, redo att förföra och förgöra.
Missa inte hur de båda stjärnorna förhöjer varandra och inte tävlar i skönhet.
Allt detta genom att tryggt kapitulera under en yrkesskicklig kvinnas kniv!!! och färgtub.

torsdag 15 december 2011

Sista natten med gänget.

Den bara marken verkar suuuga åt sig ljuset. Det skulle nog hjälpa med lite snö nu.
Men det är klart... om solen ändå lyser en stund på dagen.
Här är den på väg ner i Torpskogen vid Långträsk, klockan är 15.20. och datumet är 15.12.

Som vanligt kom jag körande i mina 90-100 utan att fatta att det var förrädiskt halt igår. Hänförd över ljuset (som inte alls är det samma på bild) stannade jag upp en stund för att sno åt mig ett foto.

När solen definitivt var på andra sidan horisonten kom genast de mörka krafterna fram.
Affärssinnena blev på topp och våra mest baksluga tankar slemmade sig  fram från sina mörka gömslen under stenar och moras.  Ett bakhåll som sällan skådats i vår familj skulle äga rum.

SÅLD.

Gröne PU duger inte längre. Nu skall den gamla trotjänaren transportera bränslefat den sista tiden av sin ålderdom.
Det känns som om man degraderat en cirkushäst till att dra otacksamma turister i en vagn, bli bryggarhäst och släpa öltunnor till pubarna (måste sluta läsa historiska romaner) eller kånka runt i apati med ridelever på ryggen.
I den svarta natten såg jag bara bakljusen blinka till några gånger innan den försvann...

Hjärtligt glad att slippa.

Jag har verkligen, VERKLIGEN!! försökt gå ner i vikt och sänka mitt kolesterolvärde. Ett kolesterol som på allvar har hotat med att proppa fast mina blodkärl och valla vägen blänkande hal ända in i andevärlden.
Varje morgon sedan första augusti har jag ätit ungefär samma konstellation av frukostsmörgås och pålägg.
Surt bröd, keso och någon grönsak och en oherrans massa kaffe förstås...
Men i morse kände jag att det var dags för revolution!


Det kändes som om mackorna hånskrattade åt mina löjliga försök att stävja upp blodfetterna, som om jag, ensam!... var orsaken till att vi har smörbrist i norden och jag bara visste, VISSTE!! ...att brödet skulle raspa torrt mot tungan och keson skulle kännas smaklös och slabbig.
Jag härmed sk..er i  kållästärålvarningen!!

Välkommen jullimpa med skinka, välkommen hemvete med ägg och inlagd sill, välkommen hemlagad leverpastej med saltgurka ... och för att inte glömma... svartbröd med obscena mängder ÅCA-smör.

I min gran ute på gården hittade jag detta rent, klart lysande hjärta.
Så skall mitt hjärta också bli!!

...efter julen.

onsdag 14 december 2011

Tvätta bilen.

Man skall inte tvätta bilen i solsken.
Ingen risk, månsken blev det innan jag kom mig ut och hade förstått mig på högtryckstvätten, hittat förlängningssladd, vaxbilschampoot (el. vad det hette) och kopplat vatten.
Jag skulle aldrig ha klarat det om det inte kommit några killar och hjälpt mig.
  
                                                                  FÖRE.


EFTER.            
  
 Sinnibarra.

Sublimal Perception.

Hjärnan gillar det den är van vid.
Om du alltid har röda äpplen på bordet vid julen och någon kommer och erbjuder dig att välja mellan denna välkända frukt och en exotisk frukt du aldrig sett förut, så är chansen stor att du väljer röda äpplen.
Vi behöver inte anstränga oss för att omge oss med trygga kända ting och situationer.
Nej, det sköter vår snälla hjärna så glatt om utan att vi vet om det.

Vissa prylar och situationer ger oss välmåendekickar och andra dess motsats.
Jag tycker tex. den vanliga "stickade stjärnan" är så vacker!

















Den skall vara i rött och vitt.
Varför?
Jag vet att mamma stickade en sådan åt mig när jag var riktigt liten. Jag bar den på en fest eller bjudning där jag troligtvis hade jätte roligt och jag minns svagt att jag också kände mig fin i tröjan.
Sannolikheten att det var orsaken till att jag nu andäktigt, i trans, beundrade KappAhls reklam igår och bara VILLE köpa denna tröja fast jag inte behövde den...  ligger nära till hands.

Ashley Green, den kända Twilightstjärnan, har nu kommit ut ur garderoben!
Hon har "tomtefobi"!
(Jag är inte ensam i världen med denna åkomma tydligen). Vampyrer har hon däremot inget problem med.
Hennes fobi grundade sig i att hon suttit på en främmande skäggig farbrors knä och önskade sig klappar ( detta skedde inne på en bank medan hennes mamma kollade kontot el. nå´t.)
När mamman fick se henne och farbrorn skrek modern i högan sky och VARNADE stackars Ashley strängeligen att ALDRIG!! befatta sig med skäggiga gubbar.
Jaha, där försvann hennes möjlighet till myspys med hohoande farbröder!
Man skall vara försiktig att man inte sätter spår i sina små telningars hjärnor.
Notera hur detta lilla barn fick sin tomtefobi.
Nåja, om man är någorlunda i balans så skall det gå att gå att handskas med med rädslorna om det nu handlar om vardagliga och ofarliga situationer.

tisdag 13 december 2011

Ljusets drottning med följe.

Jag gjorde det! Satte väckarklockan på ringning,  steg upp STÄNGDE AV FLÄKTEN!!! och njöt av skönsången från TV-Lucian. Två lussebullar och en halv panna kaffe senare så svider ögonen fortfarande av trötthet. Koffeinet arbetar dock i mina ådror och muskler nu så jag är så hajpad att jag skulle kunna sjunga staffansången i stämsång med mig själv.

Luciaprogrammet var naturligtvis vackert, sjukt vackert!
Jingelbells sjöngs med änglaröster, en amerikansk sång! Man undrar om jänkarna skulle känna igen den?

 Jingle Bells", originally "One Horse Open Sleigh", is one of the best known and commonly sung secular Christmas songs in the world. It was written by James Lord Pierpont (1822–1893) in 1857 or before. The song has been translated into many languages as well.

måndag 12 december 2011

Årstidsbild

Har ni någon form av bild, schema, mall, i huvudet om hur årstider rör sig?

I min skalle är denna bild spegelvänd och upp och ner.
Det stör mig en aning att de flesta människor tänker så här. Det betyder ju krasst sett att även jag tänker spegelvänt och upp och ner.
Jag frågade min man hur han tänkte sig livets gång i bild.
Som en linje, var svaret.
Vem av oss i äktenskapet är matematikern och vem är den oorganiserade?
Det är något att grubbla på just nu.

Uppstånden!

... fast det är aktuellt en annan högtid än vad som är på gång just nu va?
Riiiktigt trögt med att jobba nattetid med stegring, kroppsvärk och halssveda.
Jag skulle nästan ha "ridit ut stormen" (väl valt ordval) om jag fått sova inför sista natten, men det sågs sig inte göras då jag tillbringade dagen i telefon och på barnpoli. Min makalöst underbara chef gav mig ledigt (pilutta er ni som har bajschefer). Ordning i kaos, varma ord och axelklappar utdelades på barnpoli och allt blev någorlunda bra.
Dagen därpå (fredag) for vi äntligen ut till stugan. Vi valde årets blåsigaste dag för att korsa Delet.
Vår vovsing stannade för att sova i bilen på bildäck, medan vi gottar oss med en kopp kaffe i salongen.
Detta brukar fungera alldeles utmärkt.
Vi köpte båda inhemska tidningarna i kiosken, men jag hade glömt brillorna i bilen och kunde bara läsa rubrikerna.

-Hoppas inte de har skrivit om samma fall, för då vågar jag mig inte in till stan och julhandla, sade jag sur över att inte kunna läsa.
Detta gav mig omgående ett hysteriskt skratt anfall medan maken skämdes och resten av passagerarna stirrade oförstående på medan de krampaktigt höll sig i borden för att inte ramla av stolen de satt på.
Färden gick bra förutom att vovsingen hade blivit sjösjuk och spytt på oräkneliga ställen i bilen och avslutat det hela med att vända baken mot förarsätets dörr och diarréat dörrfickan så full att det skvalpade när maken stängde dörren. Rätt åt oss! Det borde vi ha förutsett.
Således fick vi stå i 30 sekundmeter blåst och regn och skura bil, när vi kom till torpet.
När det var klart och vi var inomhus där vedspisarna knäppte och sprakade blev det genast gladare miner.
Julstjärnorna kom upp

och glöggdoften spred sig i takt med att vinden mojnade...

onsdag 7 december 2011

Besök.

Herr Virus kom överraskande på besök igår. Han annonserade sin ankomst redan på dagen och sade med säkerhet att han skulle stanna till helgen. Dock fick han vara nöjd med att hänga med på jobb eftersom arbetstagaren flyttade inkvarteringen dit.
Lite nertonat idag.
Nu till jobbet!

tisdag 6 december 2011

Rätt men fel.

Nog trodde jag att det skulle vara sämre väglag idag än vad det blev.
Och knappast bryr sig folk, när de ligger i sina sängar och gosar. Det är ju 6 dec. och många är ju hemma på ledigt. Så det förväntade trafikkaoset blev inget av, men det blev kallt och det kom lite nederbörd.

Vad har väderhäxan nu att säga då?
Tja,
Eftersom naturen verkar hänga efter tre veckor till en månad, så kommer vi att få novemberväder fram till jul.
Temperaturen kommer att ligga på plus på dagarna och någon klar natt ger minusgrader.
Således.... I´m dreeming of a green christmas!
Nyåret får däremot lite snö.
Detta var allt från väderhäxan denna gång.

måndag 5 december 2011

Julbak.

Sötaste pepparkakorna bakar koncentrerat lussebullar.

Saffransdoften sprider sig snart i köket. Vi är omsvepta av julkänsla, ja, vi är så djupt in i adventsgrottan man kan krypa.
Det är något speciellt med namnen på lussebullarna, lite medeltida, mystiskt.
Lussekatten

Luciakronan.
 Prästens hår



Up yours.

Hundkoppelblogg.

- Det går tydligen att blogga om precis ALLT!
... sa min syster (den nygifta)
- ...till och med om ett... ett.... ett HUNDKOPPEL!
Jaha.
Skall försöka då...
Jag vill ju inte påstå att idéerna kommer sprutande in i skallen för att sedan fortplanta sig som kvickrot på tangentbordet direkt.
Nämnas kan ändå att tidigare, då vi ännu hade en groventré att tala om, en som inte var sönderpikad i golvet och så... då hängde kopplen i rad på krokar på väggen.
Nu ligger allt i en röra i en korg i glasverandan.
Orange lina för blooooodspårning, sele med ändamål för cykling med doggen, reflexväst för att synas vid jakt...
och hör och häpna!
...även julkostymen.
Själva hundkopplet är den bruna remmen mitt i bilden.
Jag har egentligen inget att säga om det, så det går nog inte att blogga om ett hundkoppel.

Hett!

Tro inte att det inte händer något bak i Mörby!
I lördags fick jag mig, som exempel,
en het French Lover som var chokladbrun och kallades Lumumba.
Då var jag nöjd minst en kvart.