lördag 29 september 2012

Diagnoser.

Jag har svamp mellan tårna...


...således inte bara på hjärnan.

Den spännande jakten!



Det hela började med att jag för några veckor sedan var, som alla andra, ute efter skogens guld. Gula kantareller. Eftersom jag inte är som folk är mest, hittade jag lila kantareller.
Lila kantareller finns inte i min värld så jag plockade försiktigt, som om svampen var full av ebolavirus, upp en kantarell och synade den. Ja, den såg ut som en kantarell, kraftig och fin, jag delade den på mitten... svampens fruktkött var ljusgult och segt som en kantarell och den doftade som kantarell,men... den hade ett fel.
 På utsidan var den lila! Jag lade den på marken och gick vidare i tron att svampen drabbats av en konstig microb eller nå´t.
 För en par dagar sedan fick jag av en händelse ögonen på en svensk artikel om att polska forskare hade hittat Ametistkantareller i Dalsland!

 Ridå! Jaha, så jag ringde landskapet Ålands Miljöavdelning.
 Nähä, inga kända fynd av denna svamp hade rapporterats. Så jag fick i uppdrag att gå tillbaka och om möjligt ta ett foto av svampen.
 "Men, det är ju flera veckor sedan! De är ju slem nu..." försökte jag...
Men, nej, miljön, växtarterna runtom skulle dokumenteras för att sedan sändas till "Naturhistoriska Museet" i Helsingfors. Man hittar inte ostraffat lila kantareller. Sååå...
Igår, då jag mycket sent vaknat efter min lilla återanpassning till dagtid,(nattpassen slut) begav jag mig under stor brådska ut till fyndplatsen. Så bråttom att jag inte hann inmundiga min frukost hemma i lugn och ro.
Nåja, frukost och frukost... lunchtid hade för länge sedan passerats. På plats bestämde jag mig att söka av ett område på 50x200 meter.
Trots att jag hade en sökhund med så lyckades jag inte med mitt uppdrag. Det visade sig inte finnas den minsta lilla lila prick kvar... precis som jag misstänkte, men jag kollade upp naturen. En, gran, tall, al, björk, sälg och asp, en riktig blandskog alltså. Så det blev att fara hem och maila till regeringen och förtälja om mitt något misslyckade uppdrag.

torsdag 27 september 2012

Låt världen höra!

Nu fortsätter min mission att sprida mina släktingars musik i världsklass.
Nu denna gång så handlar det om Staffan Lindströms egen musik, text, sång, och
gitarr och idékläckare , producent och agerande.... + bandet. Ni får läsa i texterna vem som är inblandad.
Jag länkar er härmed till....

ORDJORDEN

Lyssna och njut, för det gör jag!
Nu gäller det bara hur vi skall våga visa filmen för mormor, när Staffan ligger livlös i strandstenarna.
Jag känner redan att vår julkaffesammankomst kommer detta år att bli en formidabel succé.

Lånar lite försiktigt en bild av Staffan från "nätet".
Det förfular ju inte mitt inlägg direkt... om man säger så.. ;)

tisdag 25 september 2012

Musik! ...mina vänner 2

För att det skall bli någon sorts rättvisa i världen för de i släkten ingifta karlarna
lägger jag nu in ett You Tube-klipp på min bluesande svåger.


Man kan inte annat säga än att man ser fram emot släktens julkaffe och övriga sammankomster.

Musik! ...mina vänner.

Helt omedveten om vad det skulle innebära för honom hamnade
Martin Norström in i vår bullriga släkt och familj.

Nu tror jag dock att han har stora förutsättningar att klara sig bra, för han är ganska bra på att föra ljud själv.
Rockigt ljud...
...och vackert ljud.

Följ länken och lyssna på den färdiga singeln, Anyone For Tennis! Se dem också på Youtube. Kom ihåg var ni först hörde låten! :)

Så var det gjort.

Troligtvis upprepar jag mig,
troligtvis har jag bloggat om detta förut,
troligtvis gör jag det för min egen njutning,
troligtvis brukar jag säga att det är för dem som promenerar förbi.
troligtvis kommer jag att känna mig mallig när jag ibland får uppskattande kommentarer om mitt tilltag att:


...varje höst gräva ner ännu några lökväxter (narcisser mest) i mitt "vilda parti" intill vägen.
I år blev det även några tulpaner.
Man måste ju prova i alla fall. Rådjuren har ju faktiskt minskat.
(huuu, nu sög det till i magen, fick längtan till våren, men det kommer att bli en låååååång vinter om jag börjar längta innan bladen fallit av träden. Vi kan väl säga att jag kände mig förväntansfull eller nå´t.)

När jag skulle sätta spaden i jorden så hittade jag silvervita fingersvampar under det vissnande gräset.
En Narniaskog som man jäktar förbi med några meters avstånd, som man aldrig skulle ha sett om man inte tagit sig tid att böja på ryggen.



...och några "trollägg" på väg att kläckas.
Det är väl de där trollen som kryper in och övervintrar i mina elektroniska apparater sen, med allt vad det kan medföra.

Apropå böja rygg...
Det har börjat nu!


GRO!

måndag 24 september 2012

Kelpburk

Kelp

I min iver att försöka förmå familjen att sätta alger på sitt frukostägg så köpte jag en "saltgrotta".


Få se hur det går.

söndag 23 september 2012

Lerkonst.

Jag, min halvvuxna dotter och några femåringar gjorde lerkonst vid Lugnets keramik.
Äldre än så är man alltså inte.


Jag tog itu med mitt medelåldersångestmonster.




Och dotern gjorde en


"smurfmätare"

Jakt och fiskemuséet.

Kapten Bölja och jag hade gladeligen lovat att bistå med hjälp vid säloljekokeriet vid muséet..
Det man kan säga om dylika aktiviteter är att... det är trevligt, spännande, annorlunda, men det luktar ju inte gott.
Folk backade när de kom för nära eller så valde de att ta en stor omväg.
 Äldre män med silvervitt hår så brydde sig däremot inte.
Det där har vi gjort förut, sade de bara.

,

                       Mumma!


Nå, det blev att skumma av, blanda med tjära och fylla på flaskor.


Fina grejer detta!
Någon påstod att det var bra som rostskyddsmedel och att man med fördel kunde stryka det under bilen vid besiktning så gick besiktningen snabbare.
När vi var någorlunda färdigt inpyrda for vi raka spåret in till stan på dotrans fotbollsmatch i den nobla staden Mariehamn.
Där är man inte så van vid att folk luktar sältran, men de har däremot lärt sig hyfs och ton och fina manér, så inte ett ord yttrades om vår specifika doft som dessutom blev mer märkbar när ett kraftigt regn bestämde sig för att väta våra kläder.
Vi var ordentligt nedkylda när vi kom hem.


Men det finns bot för allt.


* Ett husmorknep som vi fick av en pratglad svensk från Varatrakten.
Det gällde att koka kanadagås.
(med traktens dialekt)
"När du lägg gååsen i gryta, lägg du samtidigt med en gråååsten.
När stenen är mjuk ä gåååsa färdi."

lördag 22 september 2012

Nytt arr. till höstens känslor.

Ingen frost än så länge så det kunde nog gå att plocka ängsblommor ännu... men,
när man har "fång" av andra växande skönheter utanför knuten så fick det bli

ORMBUNKAR OCH NYPON  i en kruka.

De står torrt, förstås, för de är redan på väg att gå i vintervila och klarar nog inte av att suga upp vatten.
Nog känns torra ormbunkar mera tidsriktigt än ängsblommor.

Skördefest.

Härligt det där med skördefest!
Så mycket glada människor i rörelse!
... och så mycket söta djur, vackra köpbara ting, mysiga eldar.
Vi intog middag på "Svarta Gumsen".


Mycket god fårkorvspanini!

Stallhagen hann vi också med.

Där stod, från min barndom... "tant G:s röda Fiat"

...som nu har blivit grön.
Underbart att den finns kvar!

Kim och Marianne i bandet Ianrod spelade irländskt.


...och jag avstod från att köpa vrakchampagne för 25 000 sköna Evrosar.

fredag 21 september 2012

Arkeologisk utgrävning.

Så kom då dagen D!
Dagen då jag för första gången lösgör spisvredena för en rengöring.
Spisen är snart 20 år.
Jag vet inte vad jag förväntade mig.
Kanske intorkad Sempervälling från sent 90-tal?
Vidbränd knäck, stearin från ljusstöpning, spår från ett livligare julengagemang i början av 2000-talet?
Droppar av fågelsås gjord på svärta, från en tid då denna sås ännu var laglig?
En bit stekt flundra kvar som minne av ett lyckat fiskafänge då flundran ännu kunde reproducera sig på våra sjöbottnar?

Jag trodde det skulle vara värre!

torsdag 20 september 2012

Red alert.

Kapten Bölja är på jobb.
Han hann ungefär köra ut från gården, lägga i trean, när målfärgen började flagna på huset, frysboxen larmade, kanalerna försvann på TV:n  och mystiska larm kom i bilen och lampor lyste RÖTT!
Dett gav ännu ett anfall av ivrigt Googlande.
Felsökning på gång.


Var är oljestickan?

Hittad och så gott som torr.

...och var fyller man på olja då?
(måste ringa maken)
Det skulle stå 710 på locket, sade han.
Jag fattade inget av det, men hittade ett lock med en oljekanna på och det tyckte jag var väldigt upplysande.


Vaddå 710  ?

(läs uppochner)
Sabla Bölja, han skall få!
 ...smörj förstås.

Insikt.

Jag bara fortsätter och fortsätter på pastilltemat.

Jag söker och söker på "nätet" men jag får bara inse att jag har sett min sista VOIMA pastillask.
Inte en enda bild kunde jag hitta.
Denna starka pastill som hade en så stor betydelse i min barndom.
(Man skulle kunna säga att den hade en stor roll i min fars kamp med att sluta röka och att smaken förargligt nog var mest stark och inte god. Detta gjorde att han oftast fick ha sina pastiller ifred för oss ungar)
Skärrad sökte jag sedan på nätet om samma öde drabbats pastillasken PAX.
Pax, som min barndomspräst ( latin. Pax= frid) Bygård så generöst bjöd på när vi ungar var inne och trynade i prästgården.

Puh! Den fanns.
Nu blev det ett intensivt sökande efter  cigarettasken KLUBB 77.
Länge trodde jag att jag inte skulle få se den mera, men så hittade jag den plötsligt under sökordet Työmies.

Man kan konstatera att KLUBB77 var tidigt ute med tanken att man inte skulle marknadsföra tobaken med färggranna logos.

...och hur bra går terapistädandet då?


Jag kommer att gråta bittert innan kvällen med denna fart.

Aj aj.

Motion kan kraftigt förhöja humöret.
Ok! Kunskapen har till viss del nått mina grå celler, mycket pga. denna håriga skapelse.

Studier visar att motion är minst lika effektivt, om inte mer, som antidepressiva mediciner. Forskare har visat att motion så lite som tre gånger i veckan kan undanröja depressionssymptomen. Dagliga promenader i minst 30 minuter är ännu effektivare. En stillasittande livsstil kan å andra öka risken att bli deprimerad.

Dålig diet

Dåliga matvanor  (ajj ajj)
kan påverka ditt humör kraftigt. Skräpmat och mat med högt sockerinnehåll kan orsaka snabba förändringar i blodsocker vilket orsakar kraftiga svängningar i energinivå. Samma sak gäller drycker med
koffein. ( AJJ AJJJ!!!)
Ett är säkert... kaffemissbrukare eller ej
...man känner sig mycket gladare och nöjdare om man reder upp runtom sig.
Här:
TERAPISUGARE!





(information delvis hämtad från en psykoterapeut vid namn Johan Ydrén.)

Nya tider/Nya smaker

Det fanns en tid när Läkerol var en brun pastill i en grön ask,
eller möjligen blågrön då.


Sade man namnet Läkerol så skramlade en specifik smak fram ur hjärnkontorets innersta smakgemak.
Så smakar läkerolpastillen!
Det gör den inte mer.

Nej nu kan den smaka "copacabana", eller "kumquat".


Jag köpte på skoj dessa tre...
och smakade av pastillerna i värsta Bengt Frithiofssonstil.
Hmmm... hmmmmm....hmmmmmm.
De smakade förvånansvärt lika, men Läkerol har ändå tyckt att det var värt att ta fram olika askar för dessa fruktiga smaker.

Nu har vi köpt och smaskat så mycket Läkerol att företaget anser sig ha råd att sponsra en arena.


Många pastiller bli ´re.

tisdag 18 september 2012

Läktarvåld på min tidning.

Så blev det ligafotboll för mig ikväll.
Orsaken till att jag hamnade ut för denna (för mig) sportsliga avvikelse var att dotra hade som uppdrag att vara bollkalle.

Det spöregnade i början av matchen och bollkallorna som var beordrade att hålla upp Veikkaus reklamflagga var invirade i plast. (dotra närmast).
Själv hade jag försäkrat mig om att jag inte skulle förgås av långtråkighet, genom att bringa med mig en inredningstidning och en mugg kaffe.


Denna tidning måste läsas i lönndom så inte supportrarna skulle märka mitt tilltag.
Troligtvis hade de lagt en förbannelse över alla av fotboll ointresserade åskådare för muggens lock lossnade och hälften rann ut över mitt vackra inredningsmagasin.
Tack för det.
Matchen slutade för övrigt 1-1.

Dipp.

Gnaaaaaa...
Fiäääääh...
Rööööööö...
Fffffffffffffffffffffssss....
Jag känner inte till det ord som kan beskriva min leda så jag försöker hitta på ett själv.
Plötsligt har jag liksom tappat farten...
Jag räknar dagarna i min cykel.
Kan det vara hormonerna?

Jag har nu jobbat fyra nätter, ett ovanligt tungt pass denna gång.
Min föresats till att vara kaloriåterhållsam raserade mitt i passet.
Jag blev för trött för att orka hålla emot suget.
En bit paj i kylskåpet på jobbet med en lapp:
"Ha en bra natt Bella" värmde.
Inte kunde jag vara så otacksam att jag inte åt upp den.
Rubb och stubb.

När jag kom hem från jobbet i morse "kastade" jag mig raklång på soffan, klickade på morgonnyheterna och somnade.
Vaknade till en sådan där såpa där skådisarna är hårdsminkade och och talar hest med varandra.
Somnade igen.
Vaknade till en grönbruntonad film där en liten mager gosse står i kortbyxor och hans knotiga knän skälver när han står vid sin döende mors sängkant.
Dvnnnyyyvnyyy...
Rimmar på tungt som bly och fly.


Man kan lika gärna sätta igång och städa.

söndag 16 september 2012

Skumögd av och med schampoo.

Jag har hela mitt liv haft en förträfflig syn. Örnblick!
Jag har tyckt synd om alla som sett dåligt, bl.a. maken och en son.
Tänk vad jobbigt att släpa dessa glasögon med sig överallt, veta  var man lägger dem, skydda dem mot slag och stötar, inte tappa dem i vattnet på fisketuren osv.
Nu är jag där!
Jag har en svag nedsättning i min förmåga.
Det betyder "skit och ingenting" som min mamma ibland brukar säga, alltså inte är det så farligt.
Det finns så mycket annat elände man kan drabbas av.
MEN!
Jag tycker ändå att köpmarknaden skulle kunna ha lite förståelse när de designar förpackningar och behållare till sina produkter.

Nu vänder jag mig speciellt till hårvårdsprodukter.
I duschen har man sällan bra belysning. El och vatten går "sisådär" ihop.
Och det hör till sakens natur att man tar av sig glasögonen.
Jag blir så in i baljan trött på de små bokstäverna på etiketten som berättar om det är schampoo eller balsam.
Varför kan tillverkarna inte göra det liiite lättare för människan att leva?
Naturligtvis borde jag ha en speciell schampooplats/ balsamplats men i duschkabiner/ duschplatser med kaklade väggar, finns sällan bra avställningsytor och hyllor.

Här är den värsta, den driver mig till vansinne. Just det! Vad är vad? Man måste komma ihåg... schampoo, kork uppåt, balsam, kork nedåt.
Men så står jag ändå där med flaskan i handen... hur var det nu?

Och den här... har jag i torpbastun som har två små fönster och en flämtande oljelampa.

Föredömligt bra.

lördag 15 september 2012

Sommaren innanför skalet.

Quiz!

Vilken av dessa två tror ni smakar mest.
Köpeäpplet till vänster eller "Ålandsäpplet" till höger?
Ok!
Ni behöver inte svara, det är ju givet.
Alla vet ju och förstår att den importerade felfria, blanka kulan förlorar denna kamp.
Men att det var så stor skillnad?
 ...det känner man först när man tar en smakbit från de båda och jämför.
Importäpplet framför alla andra, "Golden Delicious" hade en fadd, svagt syrligt vattnig smak och ett hårt skal. medan Ålandsäpplet..... (köpt, inte odlat själv för jag har mest sena sorter och unga träd som ger liten skörd)
...hur skall jag förklara...?
Man känner sig som Asterix när han tar trolldrycken!
Det är sött,
det är surt
det smakar blommor,
och det där som bara äpplen kan smaka, just det... ÄPPLE!
Nu kommer ingen i familjen att vilja äta mina införskaffade importäpplen när det finns andra, så vad göra?
Jag bestämde mig för att baka äppelmuffins.
Ett trevligt recept av "Leila Lindholm" en Tv-kock.

Sötpotatispure, hela 4 1/2 dl,
smörstekta äppelbitar med kanel och farin
pecannötter, pumpafrön
matolja som fett, vilket ju är passligt för mina kolesterolpackade blodkärl.


Jag gjorde dem igår.
Då var de fluffiga och nötknapriga.
Idag har de saftat till sig och blivit mera efterrättsaktiga.
Jag rekommenderar detta recept som ni säkert kan "googla" fram
... och klarar jag av det så... ja jag menar...

torsdag 13 september 2012

Snart är den här.

Frosten.
Kallbrännan.
Många växter dör, men andra får bara en påminnelse om att det är dags att slå sig till ro.
Det är dags att ta ett steg bakåt ...eller är det framåt?
Fram till vilan, obönhörligt.
Vi människor kan inte ruttna ner för att uppstå på våren. Det hör inte till vår natur.
Vi är jägare och samlare och måste vara aktiva jämnt, annars förgås vi.
Om vi kunde färdas 100-150 år tillbaka i tiden så var vi kanske oroliga nu.
Är förråden fyllda, vedboden full, kläderna hela?
Nej tack och lov behöver vi inte tänka på det, såvida man har ett par cent i "lädret".
Nu har ju Select nattöppet och allt. Färskt bröd någon? ...halv fyra på morgonen?

Det stormar idag!
Jag blir alltid vemodig och och orolig då.
Jag har försökt analysera mig själv angående denna oro och kommit fram till att det har med mina anor till fiskare och sjömän att göra.
Risken att något skall hända mångdubblas.
Det är inte bara hotet mot vår egen säkerhet utan även bryggor, båtar och annan viktig egendom kan förstöras.
Huu! Och flera höststormar kan man vara säker på att man skall genomlida innan den kommer
...frosten.
För den kommer, var så säker!
Inte i natt, inte när molnen bäddar in vår bit av vår blå planet som en grå tröja, utan snart...
Den där natten när himlen är som vackrast, när rymden är nära. Då!


Igår plockade jag en bukett ängsblommor, troligtvis årets sista.

Gräsmattematt.

Egentligen vill jag bara dryfta två ting.
Det ena:
Ni vet att jag höll på med det här.


 Just det, besinningslöst skottande, dock inte meningslöst för jag är äntligen färdig.


Jag hann! Gräsfröet är sått!... och detta innan det förväntade ovädret var över mig.
Halleluja!

Det andra:
Har ni sett hantverkarna, utomhusjobbarna, ensamjobbarna ha dylika

på huvudet? Kanske ni prövat dem själva? Det har jag gjort nu. Frågan att dryfta:
Vet ni hur svettig man blir i öronen?
Om man av långvarigt användande får svamp, seborré, bölder och infektioner i och runt örat så är det inte att undra på.
Äsch, glöm vad jag vimsar om.

Nu är jag trött, men enligt det meddelandet jag fick på posten...
inte döende.
Inga är ett bra ord.
.


onsdag 12 september 2012

Fick man ångra.

Vi håller lite smått på med att renovera vår gräsmatta. Den är mossig och gropig, ingen fröjd för ögat direkt...
Till största delen har vi (maken och jag då) fått hjälp av en kille med maskin... resten skulle VI göra.
En del av problemet var ju att maken, i detta fall kan vi kalla honom "kapten Bölja" bestämde sig för att fara ut på de sju haven, vilket medförde att vi blev jag och jag blev ett med jordhögen.
Glad i hågen spettade* (* bända upp stenar med järnspett) jag upp uppstickande stenar som gräsklipparens rotorblad allt som oftast slog i.
Det gick bra tills...

Det som syns är i storlek med två karlahänder... jag tvekar ändå, den kan vara stor... men, man kan ju alltid se efter.

 Ojdå.
 En sådan rår man inte på själv, men om man liksom undergräver den då sjunker den ner och jag kan lägga lite jord på bara. Blir fint som snus!

 Bara det att det var en jättestor bumling bredvid så det gick inte att undergräva där jag planerat.
Så bumlingen måste bort för att jätten skulle kunna flyttas på. Hänger ni med?
 Vid detta lag känns det som om inälvorna håller på att gå sönder och jag har en svag "spykänsla"
Armmusklerna vibrera och det droppar svett från nästippen.

Jag har bara vaga minnen av hur det gick till att få bumlingen upp på gräskanten och jätten flyttad.
Nu kan man se att stenen med god marginal är under gräsytan. Tillbaka med bumlingen och jorden.
Såjord på.


Skicka gräsfröet grabbar!

Här, en till som gräsklipparen smäller i.

Ånej, mig lurar du inte!