fredag 28 december 2012

Botten/Toppen

När man kommit så långt som 28 december (fö. de menlösa barnens dag, helt obegripligt att det föråldrade uttrycket finns kvar), så kan man ta sig friheten till att göra en tillbakablick och faktiskt fundera över vad det egentligen var som hände
Jag skall tom. försöka mig på att göra en "fem i topp/botten-lista"
Det har varit en fin jul, så bottennoteringarna är som krusningar på vattenytan om man tänker på allt sk.t som hänt i världen medan vi karvat på skinkan.

Vi börjar med botten.

5: Citronsillen blev för syrlig. (ja ni märker nivån på eländet denna jul)
4: Enriskransen som jag i en hast band klockan 23.00 natten till julaftonen, blev inte rund.
    Nu hänger den som en grön nolla på vår öppna spis.
3: ZZ Top albumet var slut i Mariehamn och i Uppsala så det blev ingen jul-rock i vårt hus.

Sämst har mina projekt fungerat...
2: Stödutfodringen är än så länge misslyckad. Nu har jag burit allting ännu längre in i skogen.

    En klar vinnare av bottenplatsen.
1: MIN JÄVLA PLUMPUDDING!!! När det stora tillfället kom att den skulle tändas på, så visade det sig
    att vi slutligen blev fem som var engagerade i att få eld på fanskapet, men den ville inte brinna ändå. En halv liter konjak slösades bort. Till slut hade den brunnit så mycket bara på ett ställe!?! att den blev sotig och det luktade bränt i hela huset. Då åt vi av den ändå och den var TORR och smakade GAMMALT.
Raka spåret till stödutfodringen! Blääk!

Toppen listan!

5: Jag hade för första gången gjort kålrot- , morot-, och potatislådorna själv och de blev GRYMT BRA!
4: Min skidutflykt annandagjul. Härlig men jag blev "gårslut".
3: Julottan.
2: Att få träffa släkten och få konstatera att släktens gener förs till framtiden.

En blivande fader (till höger) var också stolt över sin "bula".

1: En julsaga!! Brorsan hade bittert fått packa sjömanssäcken och farit ut på jobb en vecka före jul.
Han skulle få fira jul utan familjen i år, såsom så många andra jular och storhelger.
Plötsligt på julaftonens dag, ringer telefonen i hans hem.
Det är han: - Jag kommer hem!!
Fartyget passerade Mariehamn på dagen och rederiet hade gett meddelande till besättningen att de fick förtöja över natten och de Ålänningar som var ombord kunde få fara hem och fira med sina familjer och infinna sig för avgång dagen därpå.
Verkligen en gärning som passade julens budskap.
Tack rederiet!

onsdag 26 december 2012

Gubböcker

Jag vet att många tar tillfället i akt att läsa lite extra under julen.
Kanske av den enkla orsaken att man fått något nytt och spännande att hugga in på, eller ännu enklare ...att man faktiskt tar sig tid.
Inget av det där har stämt in för mig denna jul.
Jo, jag läser "mitt sömnpiller" (en deckare av farbror Jan Mårtensson), som jag kallar den, för jag klarar bara av att läsa en och en halv sida så börjar ögonen klippa.
"Den borde gå att skriva ut på recept" sluddrade jag till maken en sen kväll, när boken gled i golv och jag märkte att han plockade av mig mina glasögon.
J.M. är född -33 och hans romanfigur Homan är av det något konservativa slaget.
Humorn efter "Hasse och Tage" har Homan inte mycket för och ogillar att man inte får röka cigarr på restaurang och skolan var bättre förr bla bla bla...

Efter att ha vältrat mig i deckardrottningarnas förlovade värld hur länge som helst så bestämde jag mig i höstas att jag bara skulle läsa böcker av manliga författare en tid framöver.

Jag började med Björn Hellberg. Ni vet han som en gång var domare i "på spåret".
Men Herre Guuud! så tråkig!
Man kan lätt förstå att "drottningarna" vinner läsarnas gunst.
Sedan följde Robyn Young som skriver om riddare och beskriver hur man avlägsnar huvuden från axlarna och fläker upp en buk med svärd. Inte min smak.
Då fick jag ett återfall till damernas värld och läste Läckbergs "sjöjungfrun".

Därefter blev det då farbror Mårtensson som jag en period måste lägga undan eftersom den sövde mig direkt.
Jag hade nästan gett upp när jag köpte en Jo Nesbo deckare på loppis.
Den mannen kan hitta på! Spänning i kubik!

Då jag inte var redo att greppa sömnpillret igen och jag hade fått tillbaka tron på den manlige författaren,
blev det en Mankell.
...och Johan Theorins bok Nattfåk. Jag säger bara LÄS DEN!
Jag läste den under de hårda snöstormarna som var före julen.
Det blev strömavbrott och jag hämtade genast en pannlampa, det gick inte att slita sig nämligen.

Allt roligt har ett slut, så när Bengt Hägers bok var läst var det bara att greppa Mårtensson igen.
Snark!


.


tisdag 25 december 2012

I ottan

Sökandet efter kärleksbudskapet fyller våra kyrkor.
Vi vill alla känna det... gemenskapen.
Jag tycker om det, det där med att sitta trångt, skuldra vid skuldra och med viss möda pipa fram "Det är en ros utsprungen" klockan sju på morgonen.


Marschallerna i mörkret leder oss rätt.
Kyrkan är välfylld förstås.
I år har vi även kryssningsresenärerna från Birka Paradise med oss och tar del av vår åländska otta.
Synnöve Westerberg läste julevangeliet.
Ett inte helt fel drag av församlingen att låta en teaterregissör läsa. Sällan har man väl blivit serverad det vackra budskapet på ett mer beskrivande sätt.
Predikan handlade om trygghet, vilket ju är naturlig association till vad de flesta av oss upplevt under gårdagskvällen.
Den unga Anna Ahlström sjöng solo. En mezzosopran under uppbyggnad. Det var nog ingen som ångrade att man besökt ottan när hon sjöng "giv mig ej glans".

Vad mera kan jag berätta?


Ljusbågarna i Hammarlands kyrka har funnits där länge. Det kan man tolka av de ålderdomliga ljusmanschetterna.
De nedersta ljusen har man numera tagit bort av säkerhetsskäl.
I min barndomskyrka hade man ljus i ryggstöden på bänkarna. En och annan brand sägs ha uppstått i de huvudkreationer som varit av de vidlyftigare slaget där.
Oh, jämmer om bästa karbusen brinner upp!


Ljuskronan längst bak i kyrkan har de senaste åren tänts endast till julbönen och ottan.
Den är så nära taket att man varit orolig för vad som kunde hända om det blev för varmt där.
Nu har taket specialbehandlats för att minska brandrisken och det är vi ju mycket tacksamma för.
De finns säkert de som minns den förfäran man kände när några unga "satanister" hade kastat in molotovcocktails in i kyrkan och faktiskt nästan lyckades bränna ner kyrkan.
Det vill vi inte uppleva igen


På vägen hem hade det hunnit ljusna och mitt kaffe med saffransbulle väntade.

söndag 23 december 2012

Det närmar sig...

Äntligen kan jag visa vad jag fyndade på Hötorgets loppis "häromsistens" när jag var till Sthlm.


En lampett!
Den är made in Sverige och fungerade faktiskt... men lampknopparna var besvärande fula och kontakten var ojordad, så den behövde lite pyssel.
Det pysslet tog sju veckor.
Jag kan berätta att den kostade 100 kr och de nya knopparna kostade 13 e st.
Så kan det gå när man fyndar.

I år är det första gången som vi inte har fått, tiggt eller stulit en julgran.
Den är huggen på egen tomt, eller som jag rättar maken hela tiden, "på egna marker" skall man säga.
Nog låter det lite hävare eller hur?


Man kan lätt se dager genom grenverket, så det blev ingen Kalle Ankagran i år.
För mig gör det inget.
Jag är lite svag för skira granar.

Nej hör ni gott folk...

GOD JUL!

Sistaminutenklappen, inte så eftertänkt

Jag såg en bild på internet av en virkad vedkorg.
Den tyckte jag var väldigt fin så jag begav mig till staden och köpte trikåtrasor för 50 e och satte igång...
Nu skulle här göras julklappar!
Virkade och svor, rev upp och svor igen och när jag gjort några klara så kom tanken...
Vem vill ha sådana här?
Alla med spis har väl vedkorgar redan?
Och det blir ju en inredningsdetalj... då vill man ju bestämma färgen själv?
Vem skall jag pracka dem på?


Det här med julen...

lördag 22 december 2012

Delta Dream Flight

Igår kväll tvättade jag det mesta sillspadet ur håret och vädrade ur kålrotslukten ur kläderna.
Jag fick nämligen HELA!! familjen med mig (Ja, nu ljög jag allt lite, det var minus den omyndiga) in till stan och besöka den anrika Pub Bastun.
Nu är det mer än tre decennium sedan jag vuxit bort från Pub Bastun, vilket jag genast kände av då jag drabbades svårt av moderskänslor direkt som jag steg in.
Men vi är inte blyga vi!!, alltså maken och jag.

Det var nämligen så att den multibegåvade Staffan Lindström (konst, musik, sång, texter, SKÖNHET! förövrigt min systerson och ni får fråga henne hur man gör en sådan unge) hade kommit hem från Stockholm till Åland för att göra en spelning där med sitt band Delta dream Flight.



"Sent om sider" dök de upp
... och startade med låten I belive in you. Den är lite svängigt hurtig och publiken var genast med på noterna.
Direkt som tvåa drog de den mest kända låten "Dont forget to bow" och publiken kunde inte låta bli att ge efter för sitt sug för tjoande, handklapp och andra glada yttringar ss. yster dans.


Den blonda killen trakterade även trumpet, men här, munspel och "rasselägg".
Bakom, basisten, även har jag hört, en duktig tenor.


Den duktige trummisen.


Carl-Fredrik Tohver. (gissa vem som sjungit duett med honom?... det ligger två skivor i potten!...ähum, harkel..)

I det stora hela en fin stund på Pub Bastun där jag och den övriga publiken fick njuta av något ungt, lite annorlunda popmusik.
Indypop har man beskrivit det som i resensioner... men vad vet jag?
Är inte riktigt "haj" på det där.



fredag 21 december 2012

Den sista julfesten

Idag går mitt sista barn på sin sista julfest inom den lagstadgade statliga skolan.
Kl: 07.15.utspelar sig detta:

"Snällaaaaa? jag kan väl få ta en bild???" Jag bevekande.
"Ok, men låt det gå fort."
Klick...klick..."och så vänder du på dig"... klick.



"Men vad du står steeeelt!" Jag gnälligt nu då
 "Slappna av!"


"Nu har du fått tillräckligt med bilder!"
"Men, men, men... går du nu?"



Morgonbarsk, men ler ändå lite åt mig när jag i min desperation slänger iväg ett sista foto när hon med långa steg "kapar" förbi mig,
 tar jackan,
och försvinner ut i decembermörkret.

torsdag 20 december 2012

Schssssss...

Jag har börjat stödutfodra på egenhand, inne i byn!!! (ajjabajja) närmare bestämt på min egen tomt.
Jag är inte säker på att det skulle gillas av alla, så min första matning var väldigt blygsam.
Jag hade nämligen en större mängd gammalt bröd och rotfrukter som ändå var på väg till komposten, som jag satte ut
Allt tog slut!
Inte ett rådjursspår syntes på matplatsen, men tusen miljoner spår av skator.
Nu har jag köpt havre. 
Hoppas att rätt målgrupp dyker upp.



Rättning i ledet!

Känner ni igen tecknet?


Någon har misskött sitt ämbete på inköpsavdelningen.

söndag 16 december 2012

Hårda tider

Från och till så kan det halka ut ett litet klagomål ur munnen angående snömängden.
Jag skall inte trötta ut er  med mera tjat om hur just min situation är i snömassorna.
Nej det jag nu skulle vilja orda om är de stackars kräken rådjuren.
De har varit på vår tomt och tuggat ner rosorna till hälften ...och jag blev inte arg??
De försöker ju faktiskt bara överleva.
Annat är det på våren när de glufsar tulpanknoppar fast det finns alternativa födoämnen i skogen.

 Jag kom att tänka på dem när jag till min förvåning såg att de klättrat upp på vår trappa för att komma åt de översta topparna på buskrosen bredvid trappan.


Bevisligen, för de hade tydligen gjort nr. två vilket jag märkte när jag sopade av snön.
Jag frågade maken om det var dags att stödutfodra.
"För länge sedan", var svaret.

Jag har hört mig för hos jägare i andra byar och faktiskt fått svaret att man börjat mata.

Kan vem som helst mata?
Ja, i princip... man måste ju äga marken eller ha ett avtal med markägaren.
Sedan finns det ju vissa andra saker man skall tänka på.

Man skall inte utfodra nära trafikerad väg, pga. olycksrisken.
Det är ändå klokt att ha utfodringen nära samhället för att förenkla matningen.
Matplatsen skall var i högstammig skog med buskage intill som skydd.

Vad äter de?
Om ni inte var fiffiga nog och frös ner lite tulpanknoppar i våras, ;) så går det bra med hö, gärna tidigt skördat.
Rotfrukter och äpplen som bör vara hackade i småbitar om det är kallt.
Säd, förstås och så kan man ju fälla lövträd ss. asp, sälg och björk.

Vad till?
Ja en saltsten för matsmältningen är ju aldrig fel.
...och så var det ju det där med vattnet...
Jag känner till sådana som hugger upp isen på sötvattensamlingar och försöker hålla det öppet, annars är det ju baljor då som gäller...
Ett styvt jobb när det är kallt och vattnet fryser hela tiden,
men, i sanning en god gärning.


lördag 15 december 2012

Bengts bok

Igår blev det inte mycket gjort.
Jag blev nämligen sittande med Bengt Hägers biografi "Ett händelserikt liv"
Boken är hela 366 sidor lång och utgiven på eget förlag.


Bengt är min ingifta farbror och därför är det ju av ett särskilt intresse som jag läser boken.
Redan vid sidan 10 måste jag gråta.
Stackars barn!
...och ändå inte, för ett berg av framåtanda, entrepenörskap, envishet och optimism får man ta del av.

Den första halvan av boken är för mig den intressantaste.
Jag har snart bott i trettio år i samma kommun som honom och har träffat och minns rätt många av de personer han beskriver.


I andra delen av boken beskriver han sitt entreprenörskap, idérikedom och kamp för det han tror på.
Jag delar kanske inte alla politiska vändor, men känner ändå en stor respekt för det han åstadkommit för landskapet Åland.

Jag hade tänkt ge bort boken i julklapp, men blev plötsligt lite snål på den, kan inte riktigt avstå från den..
Man kan ju alltid köpa en till förstås, men den är ju inte helt billig. 54 euro betalade jag.
Jag brukar jämföra allt som jag överväger att köpa, eller ej, med "en krogsväng".
Eftersom jag sällan besöker krogen har jag ju sparat in många böcker... Visst? Eller hur?


* Sedan boken givits ut har Bengt blivit änkling. Hans älskade och beundrade Maj-Lis och tillika min kära faster har gått bort efter en tids sjukdom.
Jag sänder Bengt och hans familj många varma stärkande tankar.

fredag 14 december 2012

Man skulle ju kunna köpa en snöslunga förstås...

Mycket aktivitet sker runt det där vita, ni vet... just nu.
Igår skottade och skuffade maken och jag snö i flera timmar.
Gymmen måste stå tomma!
Vem har lust att sätta sig i roddmaskinen när man just flyttat ett ton snö?


Vi brukar skotta en liten rar stig till vedlidret, men i år...  ja, det är säkert en timmes jobb...
Man kan faktiskt komma till vårt vedlider via landsvägen, men det är fem gånger längre väg.


Det blev till att söka fram "Gamla Bergmans" gamla vattkälke". Ni hör på beskrivningen av kälken att det inte är någon ungdom precis. "Gamla Bergmans" har jag aldrig sett, för huset revs för snart 40 år sedan.

Det är makens farmors barndomshem.
Kälken gled som ett curlingklot. Yeeeh!
Men, jag skall modernisera transportmedlet så jag kan hämta STÖRRE lass.


Posten kunde man ju också hämta när man ändå passerade...

Just nu snöar det igen.


Jag kunde inte sagt det bättre själv.








onsdag 12 december 2012

Thriller

Då sitter man här då och väntar på "THE BIG SPAMMMM!"
...tugg, tugg, tugg...
....vänta, vänta....

Jag har tagit bort ordverifieringen (tror jag att jag lyckades med iaf.)



En dag på jobbet


Var har jag sett det här förut???


Ja ni vet... det har ju snöat lite grann.
Ibland jobbar jag på dagen som en vanlig människa. Då händer det ibland att man av olika anledningar skall besöka ensligt belägna hus inne i djupa skogen.
Det gjorde jag idag och ÅÅÅÅÅH! vad jag ångrar att jag inte tog kameran med så att ni kunnat få dela mina upplevelser.
Före jag drog iväg frågade jag chefen försiktigt om jag fick ta min egen bil och inte bolagets bil av ett japanskt märke.
Min bil är rätt tung med  kraftig motor och har fyrhjulsdrift.
Det är inte att förakta.
Jag hade aldrig vågat köra genom den mäktiga, snötunga, oplogade (denna morgon) skogsvägen annars.
Jag mötte elbolaget som var ute med ett bandvagnsliknande åk, annars var man helt ensam.
Plötsligt så låg ett hinder på vägen. En kraftig tallgren hade brutits och fallit rakt över vägen.
Det var bara att stanna och börja släpa. Ett rådjur stod och såg förvånat på mig några meter ifrån mig när jag stånkade och stönade. Det visade sig vara större än jag först trott.
Allt gick väl.
Imorgon skall vi ha julbord på jobbet. Då blir det att ta nya tag!


Ja just ja... Fuerteventura.

måndag 10 december 2012

Storslaget och svårslaget som vanligt




Nobelmiddag.

Sent skall syndaren vakna

Inatt, på mitt jobb, lovade jag mig själv att jag skulle fara ut på skidtur mitt på dagen, efter jag sovit en stund.
Det har jag gjort nu, skidat, men tanken var faktiskt den att jag skulle göra det medan solen sken.
För att klara av den bedriften var jag alldeles för "sovglad"
...och så måste jag fara till affären först.
...äta lite först.
...och så hittade jag inte mina skidbyxor.
...och så var inte pjäxorna på samma ställe som skidorna.
...och vilka strumpor var det som passade, nu då?


Men nya skidstavar har jag bannemig köpt!
Jag har använt makens tidigare, då mina egna gått sönder.
Jag är nästan en halv meter kortare än honom, så det har varit en herrans massa "kavande" med nävarna ovanför mitt huvud, istället för de fina långa skidtag som jag annars skulle ta... det förstår ni väl?
Nu kommer det att bli heeelt annat!


Ja, inte kom man långt innan ett mörkt moln kom och snodde det lilla solljus som ännu fanns.


Och fort gick det.


Det mörknade.


Det var det det...
Jag bestämde mig för att skida, nåja skida är ett stort ord i dessa sammanhang.
Pulsa med skidor på fötterna är mera sanningsenligt, ...över åkern som ni ser på fotot.


Vad håller jag på med egentligen?? Ser jobbigt ut det där
 Det tar på ordentligt förstås, tungan hänger nästan  och jag kastar tillbaka huvudet för att få in så mycket syre som möjligt i lungorna.


Banne mig! Såg jag inte lite blå himmel?


Bara att fortsätta, jag har en hel del kvar att tampas med innan jag är hemma.
Ja ni förstår väl att jag är hemma... jag tog inte ipadden med mig och sitter och bloggar från en snödriva.
Jag vågar ju inte riskera att smälta bort snön med min ÖVERDRIVET upphettade kropp.
Förb. blåsipporna hade nog slagit ut runt om mig.


fredag 7 december 2012

Dieselängel

Ni kanske tror att spåren efter en ängel i snötider är
själva landningsplatsen kanske?
Kanske förväntar ni er se små söta nätta fotavtryck av bulliga tår som har nuddat snön magiskt lätt utan att trampa igenom?
Fjäderlikt har vingarna vispat mot snön så kristaller i miljarder gnistrande färgnyanser exponerat sig mot allt det vita?
Den svepande kjolen har skapat lustiga mönster i nysnön...
...eller kanske förväntar du dig att hitta en silkeslen lock ligga ensam kvar vibrerande i sin lätthet, omöjlig att röras av dina klumpiga människohänder utan att det förfaller och går sönder?
Så trodde jag det såg ut!
Men, nu är jag tagen ur den villfarelsen.


Här har en ängel gått fram!


Sjung HALLELUJA!!!

TACK I HIMLEN!
... vem du än var som landade i mitt vita rike utan att väcka mig.

torsdag 6 december 2012

Näpp VÄGRAR!

Idag går jag inte ut och skottar snö!


Idag blir jag inne och skriver en rysk folksaga.


...eller Narnia 3.

onsdag 5 december 2012

Utredning av ekonomisk brottslighet

Tydligt syns spåren leda bort från matbordet.


Aha! Vi har en snyltare som smitit från notan.
Inte undra på att min restaurangrörelse gått omkull.


 



Good Morning everybody!

Jolly good you are up with the cock!

Jag har lagat PLUM PUDDING!
Englands mest felaktiga marknadsföring.
Inte innehåller den plommon och inte är det en pudding.
Chrismascake, kallas den visst också.

Julens alla smaker är samlade i en enda efterrätt. (ja minus granbarr då).
Pepparkakskryddorna, muskot, frukten, mandlarna, glöggen, pappas snapsandedräkt och hemstöpta ljus.
Ja, jag måste faktiskt försvara det sista påståendet.
Många av de plum puddingrecept jag läst börjar:

Tag 500 g njurtalg... exempelvis av får.
Jag minns från barndomen att det låg några ljus i klaffbyrån i vardagsrummet.
De var stöpta av fårtalg och fick aldrig användas.
"De är ett minne och dessutom ryker och luktar de så förfärligt" var svaret på min nyfikna fråga om varför de bara låg där.

Så var köper man njurtalg i dessa dagar?
Det gör man inte, man köper lard!
Av alla de recept jag läst innehöll de flesta lard.
Fanns lard i "min butik"?
Neeee.
Mitt receptsökande fick fortsätta.
"Som talg jag ersätta smör" läste jag i Google översättning av ett engelskt husmorstips.
Då var det klart då.
Butter there is!


Här rör jag... tärningarna ni ser är smör. Det gula är apelsin och citron (skalen rivs med).


Här rör jag igen. Det röda känner ni säkert igen som kanderade körsbär och det svarta är...
PLOMMON!
Jag hittade en historik om plumpuddingen där man påstod att i begynnelsen användes plommon, men vart efter städerna bredde ut sig så försvann trädgårdarna och plommonen byttes ut helt till russin av alla möjliga sorter.
Malagarussin? tex.( Vad är det?)
Gula-, mörkarussin och korinter skulle det vara.
Jag hackade ner katrinplommon.
Back to basic!


Slutligen ner i  en kakform.


Jag täckte över med smörpapper, aluminiumfolie rekommenderas, men det stod inte till att finnas i mitt recidens... och så koka i vattenbad...
I mitt fall blev det ungefär fyra timmar.
Allt det där gjorde jag igår.


I morse stjälpte jag upp den.
Nu skall den vila i kallskåp MINST! tre veckor.
Med tiden kommer den att mörkna ...och vad heter det... saftna?
Den håller i ett år sägs det.
Hmmmm....

Vid serveringen skall den värmas upp igen  hällas sprit över (England- rom eller brandy, Irland Skottland-Wiskey... jag- konjak)


*lånat en bild från nätet..