onsdag 27 mars 2013

Uppvaktad

Nu minsann!
Idag har min fina arbetskamrat Marita och jag blivit uppvaktade av kommunen för att vi fyllt jämnt.
I fjol skedde ju det, men bättre sent än aldrig!


Så här glada var vi!
Inget knussel av kommunen minsann ...och socialnämndens ordförande representerade tillsammans med äldreomsorgsansvarige vid kansliet.
Och! ...naturligtvis chefen, arbetskamrater och inneboende.
Det vankades god tårta och kaffe!


Vad sägs?
Vah?  ...visst är de vackra?


Jag är så glad!
Vi fick olika smycken.
Det visade sig att i guldsmedsaffären visste man vem jag var och försäljaren sade att jag skulle ha ett
blänkande hjärta när jag sjunger för publik.


                                                  Kolla!

Påskaklart!

Så var huset då redo för att ta emot påsken.
Det gick i år, liksom andra år, väldigt lindrigt.
Det är en av orsakerna till att jag gillar påsken.
+ ljuset + siktet mot sommaren + kontrasten av långfredag och påsksöndag + videkissorna + memman...
... ok, jag slutar nu.


Det finns ju vissa sabotörer som gärna gör en raid i hönshuset förstås.
(och sedan fegt trycker sig mot mormors ben)

I ren protest mot allt det vita som vi begåvats med denna vinter och kanske ett resultat av min stora längtan efter grönt, blev de flesta påskdekorationer i nämnda färg.



Påskris!


Skålar och ljus.
Dessa ljus matchade förövrigt syrrans gröna nyans när hon igår plötsligt fick magsjuka hemma hos mig.
Stackars sate!
Vi önskar henne ett snabbt tillfrisknande.


Grön kalufs på hemgjord tupp!


Några tuppar till då... och kanske en höna.

Vissa är näpnare än andra.

måndag 25 mars 2013

Men dagarna är underbara!

"Nej nu måste jag förså persiljan, annars blir det alldeles för sent."
Någon på jobbet utropade det.

Har jag försått persilja?
... ens någon gång?

Herreguud! Kanske man måste förså persilja om man på något vis skall hålla uppe skenet av att vara en trädgårdsmästare av rang.

Det blev därför affären.

Persilja- och basilikafrön köptes.


Och som såjord köpte jag näringsfattig kaktusjord. (fröna kan ruttna om jorden är för kväverik, har jag hört)
I botten av lådorna lade jag vanlig gödslad blomjord, med tanke om att...
när plantorna nått en viss storlek når rötterna näringsrika jorden och då POFF! Megaplantor!
Så då så då! (svenska språket är konstigt ibland)
Sedan är det bara att vänta...


Jag valde krusbladig persilja, för den har jag aldrig odlat.
Basilikan var väl basilika vilken som helst.
Persilja gror väldigt långsamt....
...så det är bara att vänta...


...och vänta...
Sålådorna är Weibulls special för ändamålet.
De var inte billiga.
Jag kunde för samma pris köpa färdig basilika och persilja, ja säkert hela sommaren.
Men det är ju inte riktigt GREJEN!
"Har du skolat fram dina plantor själv???!!!" *imponerat frågat av någon*
*Jag säger gäspande* "Asch, det var ju en baggis, det där kan ju alla göra."
Hoppas det blir så... hmmmm....
Nu är det som sagt bara att ...


VÄNTA!


Kölden håller i sig...

Ett litet uppehåll i bloggeriet blev det.
Vardag och jobb, ger ibland inte så mycket tid till annat än...just det... vardag och jobb!
Meeen nu är jag ledig!!
Jag kan ju berätta att jag varit och sett på flera fotbollsmatcher.


Nej, det gick inte att hitta våren på fotbollsplanen heller.
Det var så kallt att stå still i två halvlekar, att publiken såg nästan apatisk ut.
En dam klagade på att hon frusit bort båda stortårna, men tyckte ändå att det var positivt, för nu skulle hennes fötter gå i finskorna till helgen..
Hah! Det är inte bara jag som har bisarr humor!

torsdag 21 mars 2013

Har någon kidnappat våren?

...kanske rent av mördat den?
Här på privatdetektivbyrån Toners kontor har vi nu fått in flera anmälningar om att något förfärligt har hänt våren.
Länge har brottsmisstanken varit vag, på sannolika skäl, men nu har flera indicier givit klara varsel om att något otillbörligt har skett.

Byrån har nu fått i uppdrag av herr Bore (vi har studerat sanningshalten i hans historik och JA! han är av kunglig ätt) att gå närmare in på fallet.
Herr Bore anser att han redan har jobbat alldeles för länge och vill nu bli avlöst.

Först behöver vi ett signalement på den försvunna.
För att klara av det måste vi kontakta expertis.
 Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader.
Nu ser det inte bra ut, möjligheten att hitta våren vid liv sjönk drastiskt.
Ännu har vi  inte mätt upp några plusgrader här så vi vet nu att våren inte finns i närheten.

Nu söker vi tips från allmänheten om någon har sett den.
Vi har redan fått in en drös.
Vissa  betraktas som seriösa.
En anonym som kallar sig "Vintergäcken" har vi dock avskrivit, namnet anses för suspekt.
Intressant är ett tips från "Blåsippan" som gör gällande att våren skulle uppehålla sig i utlandet, på sydligare breddgrader.
Här har vi samlat tipsen för vidare analys.

Vid sidan av vårt uppdrag undersöker vi även om våren har sänt någon spion till vår ö, någon som inte gett sig till känna.
Svaret på den frågan gjorde mig verkligen chockad!
Inte visste jag att spionaget var så utbrett!
Sånglärkan har redan setts i Piteå!!!
Man kan ju genast dra den slutsatsen att förgreningar finns i vår närhet.
Där ute någonstans finns de, i den kalla verkligheten, väntande på att få slå drill.

Hör ni detta ljud bedes ni omgående kontakta Toners kontor, öppet dygnet runt.
(hon ville inte vara med på bild)

De första anmälda iakttagelserna kan komma i beaktande för belöning.

Jag har själv gjort vissa upptäckter som gett framsteg i fallet.


Knipor simmande i öppet vatten!
De förnekar att de har något som helst samröre med sånglärkan, men vi har inte avskrivit möjligheten.
De rekommenderade oss att ta kontaktat med CIA.


Det gav inget napp.
Amerikanerna vägrade kommentera trots de till synes stora käftarna.


Nu har vi sammanställt rapporten till herr Bore.
Det var sist och slutligen tipset om lärkan i Piteå som ledde oss in på rätt spår.

Vi kan stipulera att VÅREN LEVER! och befinner sig i norr!
 Den kommer sakteliga att söka sig söderut och troligen vara framme vid destination till påsken.

Det var väldigt överraskande för herr Bore att våren befanns sig i hans hemtrakter,
men gladde sig ändå åt att han nu inom en överskådlig tid kunde få dra sig tillbaka.



onsdag 20 mars 2013

Stämning, typ... Fåglarna

Igår fick jag nästan ingenting gjort.
Jag bara gick omkring och väntade.
Ibland sneglade jag västerut....
väntade på den mörka molnbanken som skulle torna upp sig.
NÄR KOMMER SNÖSTORMEN?

Ute var det ett underbart väder.
"Jo, jo, det är fint väder nu, men snart kommer det."
Vädret var fortfarande fint men jag kunde inte uppskatta det.
Nej, det påminde faktiskt lite om början på en skräckfilm.

Idyll, idyll, glada skratt, normal samtals ton, lugn och ro... för bra för att vara sant!


Hitchcock skulle ha gnuggat sig i händerna.
"När kommer den förskräckliga snöstormen? "
"Lås in barnen, spika för fönsterna, bär in ved, kontrollera batteriförådet och bunkra ärtsoppa! ...snart är den över oss."
Jag kom mig inte ens för att "blogga", fast jag mycket väl hade tid till det.
Nej, istället såg jag på filmen  "Stig-Helmer Olsson The story" för att skingra tankarna.
SKINGRA?
Jag blev ju för sjutton gubbar lobotomerad!
Den var inte bra.
Efteråt kände jag mig ännu mer ångestfylld,
satt nästan och önskade att stormen skulle komma och skicka iväg mig någonstans... till Oz eller Nangialagrottan.

Butter hela kvällen var jag, satt mest och klagade över mitt högerben som värkte.
"Gå till läkare!" sade maken.
"Nej, nej, först måste jag äta en kur Burana och Panadol, så sparar jag in ett besök."
"Nu tycker jag du är en yrkesskadad besserwisser... hålla på och behandla sig själv!!!  (mutter mutter)."

Idag var jag till läkare.
(Ja, jag är faktiskt inte omöjlig)
Han skickade hem mig på en kur Burana och Panadol.

På tal om fåglar.
Idag märkte jag att det var helt tomt av mat på fågelbordet.
Stackars kräk.
Jag bestämde mig för att fylla på. Nu har ju dessutom snön smält undan så det är lättare att ta sig fram till bordet.
Jag har verkligen varit nöjd detta år över att råttorna inte rånat fågelmaten. Några få spår såg jag i början av vintern, sedan inte ett spår på snön.

Nej varför skulle man gå på snön, när det är mycket smartare att ta gången man grävt, raka spåret till bordet.
Lurad!
...och snöstormen?
Var det de där snöflingorna som singlade ner på förmiddagen?

måndag 18 mars 2013

...och det bästa du kan bli, det tror jag inte vi förstår ännu..

Plötsligt i mitt sporadiska sökande på internet efter vad helst som kunde intressera mig, hittade jag Operabloggen  där jag fastnade för ett namn...
Carl Fredrik Tohve'r!
Skribenten hade fått ett lyft av hans kloka uttalande.
Den begåvade CF, som jag har haft äran att få sjunga lite grann med
har en strålande framtid framför sig.
Det skall bli spännande att följa hans karriär.
Här kan man läsa om Carl Fredriks kloka ord.

Min tanke om rösten

Jag går omkring lite som en värpsjuk höna, längtar efter att få börja tillverka.... sång.
När jag går omkring och pysslar i huset, sträcker jag plötsligt på ryggen, höjer bröstkorgen, slappnar av i käken och gör mig fyllig och stor långt ner i bäckenet.
Jag måste tänka på hållningen, inte ha några blockeringar.

Din röst!
Kanske det mest personliga du har skall kunna användas fritt utan ansträngning.
Jag har slösat så många år på att försöka "låta som någon", någon skicklig sångare med i mitt tycke bra röst.
När man gör det spänner man sig automatiskt.
Nu är det bara för mig att erkänna:
MAN MÅSTE KAPITULERA!
Din röst är din, bara din och man skall vara stolt över den.

Om vi skulle beskriva din kropp som en cello.
Finns det spänningar i träet låter det inte bra, man måste alltså lära sig slappna av.
Avslappning är således en av grundteknikerna vid sång.
Problemet med oss människor är att vi har så många skyddsmekanismer.
Det är kroppens förmåga att öka spänningsnivån för att kunna skydda sig mot yttre hot. (beredd till strid och flykt).
Om man står framför 100 personer och bara din röst skall höras i lokalen är det nog inte lätt att låta bli att ta till skyddsmekanismer.
För att klara av det (om det nu faktiskt finns någon som kan det helt och fullt) krävs övning, tålamod, mod, kanske en stor portion dumhet, men framför allt... stor kärlek till sången.
Man måste klara av att stänga av den utvärderande hjärnan och lita på att kroppen vet vad den gör.


Alltså, först skall man lära sig tekniken, när man gjort det skall man gömma tekniken helt och hållet, bara lita på sin kropp.
Det som kommer ut ur din mun är du, din personlighet, dina känslor blottade.
Man måste släppa rädslan för att misslyckas!

Ändå kan jag inte låta bli att fundera...
Om du har en spänning, en alldeles egen spänning som är bara din... och den hörs i din röst...
Då är det ju din röst...
Det kan säkert bli lyckat om man sjunger visor eller populärmusik, men ett problem är att rösten kanske inte håller att använda i timmar.

Nu går jag här och väntar på ett mail från en sånglärare.
Jag vill ha tid till en lektion NU!
Till dess det sker så får man öva med denna tjej:





Och sedan en till... så man får en insikt i varför man skall träna.

söndag 17 mars 2013

På isen

Idag blev det att besöka barndomsviken.
Vit och bländande vacker, var "hon" idag, viken.
Dagens varma sol gjorde att man glömde natten bittra kyla och man blev sprudlande lätt till sinnes.
Som ett kosläpp, fast med tant!


Brorsan renoverar på det båthus som pappa huserade i när han var i sina krafts dagar.
Pappa hade många tidiga morgnar där.
Jag minns inte exakt hur många, men kanske 20, 30 nät skulle dras upp och fångsten tas vara på, INNAN.... komjölkningen ....sedan skulle näten redas upp för att eventuellt läggas ut igen till kvällen.
Nu är jag glad att brorsan fixar och donar så att det inte förfaller.

En ny brygga har bror min även byggt. (man kan undra var denna energi härstammar från)

Där skall vi få ha vår båt i sommar.


Bäcken som rinner ner där vid stranden och som brukar vara strid på vårarna, har frusit. Där tog vi många gånger som barn, kaffevatten. Aldrig var man orolig att man inte kunde dricka vattnet eftersom det kom från skogen och var rinnande... förresten så kokade vi det dessutom i en kolsvart panna över öppen eld.

Det var flera bybor ute på isen denna dag. Snöskotrarna brummade fram och åter och folk var bara ut och promenerade, liksom vi.
Marssol på is, det är grejer det.

En otippad grej hände.
En av skoterkörarna stannade till vid båthuset för att prata med oss.
Han var tydligen också en aning våryr och galen (inte bara jag då) för det tog inte länge förrän han bröstade upp sig och sjöng med myndig stämma för oss och ut över viken.. denna sång.



Kanske det hördes en halvannan sjömil, vad vet jag...  häftigt var det, det kan jag lova!

lördag 16 mars 2013

Surf and Turf

I kväll blir det amerikanskt hela vägen.
Jajjamen!
Nästan hela dagen har jag pulat på och försökt åstadkomma lite mat "amerikan style".

Det blev inte fylld kalkon eller hamburgare utan jag bestämde mig för att laga
"Surf and Turf".
 När man äter mat i Amerika slås man av att de blandar olika matvaror ganska friskt.
Man kombinerar "french fries" med bruna bönor, lasagne med omelett tex.
Surf and Turf är beef i skön harmonie med lobster.
På en restaurang serverades en slev fiskgryta till...

Utan att darra på manschetten tog jag mig an uppgiften.


Vilka fulingar... Sebastians syskon.. Lob, Ester och Lob-ster!
De skall halveras och stekas en minut på var sida strax innan servering. de skall bara bli varma.
Det kan inte ens jag misslyckas med.
Köttet bryner jag hastigt på förhand och lägger in i 225 graders ugn i 8 min.
Kan man misslyckas?
Nej jag ser en FORMIDABEL SUCCÈ framför mig.


Bakad potatis! Skitlätt!


Sedan tärnar jag och fräser upp sötpotatis.
En akademisk utbildning krävs inte för att klara av det!


På det Key Lime pie!
Det var fem ingredienser som skulle användas till den. Inte svårt direkt nej!
SÅ OTROLIGT INTELLIGENT RECEPT!

Det blev mycket äggvita över som en restproduk.
Då lagar jag väl maränger då.
Kan väl inte heller vara svårt...


Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!



Bygget

Ja, som sagt startskottet har gått.
Men jag tror bestämt att maken och jag måste synkronisera vårt arbete bättre, annars kommer vi att stå med två verandor i sommar.
Utan att vi visste om det så var jag och samlade intryck och prisuppgifter på Simons trä, medan maken var vid Byggvaruhuset.
När vi gjort det så for jag till Byggvaruhuset och han till Simons....
Det här börjar ju bra det!

Nåja... Inte så dumt ändå kanske..
När vi kom hem och stod lite "långa i ansiktet" med våra broschyrer, så började vi jämföra.
Vi hade tex. frågat på olika dörrar!!
Olika färger!
Olika material!

Nu gäller det att tala för sina åsikter,
Övertyga,
Jämka,
Och enas.

Idag måste jag ringa och höra hur det är med åtkomsten av grus där ute i skärgården.
Det är inte bara att lyfta luren och så har man det man behöver på trappan, när man bor där ute.
Planering, planering...
Men först lite synkronisering!

torsdag 14 mars 2013

Missar det vakna livet

Jag fortsätter temat:
"Jag och jobbet"
Om man jobbar oregelbundet missar man ofta det som "normalt folk" gör på kvällarna.
Går på konserter och ser teater tex.
 Det harmar mig så att jag inte fick möjlighet att se förställningen "Smugglarkungen".
Där hade brorsan en roll. Jag försöker verkligen, om jag kan, se hans föreställningar, men ICKE!!
Det ville sig ICKE denna gång.

 HÄR! ... kan man se den ståtlige mannen!

Sedan skulle jag så gärna velat se teatern min svåger är med i!
Avståndet är dessutom ett hinder i detta fall.

HÄR!   ...kan ni höra honom i den aktuella " Den inbillade sjuke" av Molière.

Idag: Lite trött men glad i sinnet.

Nu har jag vakat i tre nätter!
Mitt älskade jobb! (kan man säga så?) Det är inte högavlönat, ingen större glamour runt arbetet, men jag trivs så in i baljan!
Att jobba natt på ett servicehus... konfettin ramlar inte över en alla arbetspass, men mina arbetskamrater är en samling hedersknyfflar... och jag... jag tycker genuint mycket om äldre människor.
Under detta arbetspass fick jag en insikt!
Jag förstod plötsligt sambandet mellan mina böjelser för böcker, texter, historia och mitt arbete.
Om arbetssituationen inte är helt galen, att man hinner stanna upp, så är det bara att suga i sig av det de inneboende berättar.
Tänk om jag för trettio år sedan, när jag började min yrkeskarriär förstått och haft tid att lyssna och ta till mig historierna.

Då fanns de kvar.

Man matade hastigt någon som flera gånger med segelfartyg, passerat Kap Horn.
Någon behövde värkmedicin till sina förfrusna ben, en åkomma man dragit på sig i skyttegravarna i Karelen
 Personer som var inblandade i uppbyggandet av det moderna samhället Åland, fördes in i måttligt varma duschrum, där jag säkert gjorde ett fullgott arbete, men tiden fanns inte att stanna upp och lyssna.
Jag hoppas att deras historia finns någonstans, för hade jag inte tid.

Jag minns vissa ord ändå...
"Då sade Mannerheim till mig..."
"Farbror Topelius dök upp då och då..."
"Min kontakt med Sven Hedin... " (då visste jag inte vem S.H. var och jag har ett minne av att den jag vårdade gav mig en beklagande blick och inte skrädde orden)

Men, historierna tar aldrig slut.
De finns ännu.
Detta vakpass har jag fått till livs att:
I min by finns en äng som kallas för stekpannan, för att det var alltid så varmt där när man bärgade hö.
I grannbyn finns en åker som heter "Oxpinan".
Den som berättade om detta visste inte hur namnet uppkommit.
Jag gick då bara in i nästa rum...
Där fanns någon med ett sviktande närminne, men...
"Undrar du om "Oxpinan"? Den hette så för att det var sank mark där och översvämmades med knott och mygg, som naturligtvis var plågsamt för oxarna."
Oxar!! För hur länge sedan användes oxar?
Bara det!




måndag 11 mars 2013

Gatorjakt

Idag är en ospännande dag i mitt medelåldersliv.
Jag hade en plan att jag skulle ha lagt in ett realityinlägg om min dammsugarrobot som arbetar frenetiskt i vardagsrummet medan jag ligger i sängen med en utmärkt deckare. (Jo Nesbö, så ni förstår väl min ovilja till att suga själv. Alltså... JAG! suger inte... jag har naturligtvis en elektrisk dammsugare som gör det jobbet, men jag måste styra den SJÄLV! med ena armen. Det där vet ni hur funkar.)

Nej, det blir allt ett referat från alligatorjakten i Everglades träskmarker.

Det var inte heller så jättespännande, men en trevlig utflykt.
Det var säkert mera spännande för seminolerna.
När de vita nybyggarna intog Florida gjorde vi som vanligt på den tiden. Trängde undan lokalbefolkningen och gav dem syfilis som tack.
Den lokala indianstammen (som var en blandning av afrikanska slavar och creeker) ca. 3000 seminoler, tvingades till ett reservat i Oklahoma.
Men, ungefär 500 stycken flydde ut i träskmarkerna. Där förde man gerillakrig mot amerikanska staten.
Lugnet infann sig så småningom men inget fredsfördrag skrevs under.
Indianerna anser fortfarande att de är obesegrade.

Jag fick som jag ville...
Efter lite nojs, så fick jag åka airbåt genom träskmarkernas labyrint.
Genast som man satte sig i båten fick man en känsla av turistfälla.
Men det gjorde inget... NU HAR JAG SETT DET med egna ögon!
Den stora grejen var att hitta alligatorerna.
De som körde båtarna visste exakt var de fanns, men spelade ändå upphetsade när de hittade någon.
En stor trebent hona (skadad av airboat) kom simmande emot, ung. som om hon väntade på att bli matad.
Nu såg ju jag inte henne eftersom jag satt på fel sida men ändå, de som satt på rätt sida sa att det var så...
Var?

Nej, inte där heller!


Där då?
DÄÄÄR, där rör det sig!! Nej, det var några träskgamar.
 En krusning!

DÄR!! Inte så stor kanske... men amerikanerna ropade förtjust...

När vi kommit helskinnade iland så for vi på picknick.
Vi hade en härlig korg packad.
Vi snirklade oss ner med bilen till en strand.
Mums, mums, mums...

Någon: Vad är det där, en bit ut i vattnet?

Två runda ögon spanade in oss. Snart såg vi hela huvudet...

Håll i kyklingmackorna allt vad ni kan gott folk!
Här har vi en som är sugen!

En ordentligt stor alligator som kollade vem som var i jaktmarkerna.
Den tröttnade snart och simmade lugnt bort från oss in i vassen.

Apropå fälla,... turist och djurfälla...

Fångenskap är inte rolig för någon.



söndag 10 mars 2013

Startskottet har gått!

Nu har vi börjat!
Vårens och sommarens projekt har nu startats upp.

Igår var vi till torpet.
Måttbandet hade vi i näven, för vårt ärende till det vinterstängda huset var att mäta upp farstukvisten.
Utifrån de mått vi samlat på oss så skall vi (läs. maken) sätta oss ner och rita en ny farstukvist.

Varför?


Tja, som den ser ut nu så får det inte mina romantiska strängar att darra till direkt.
Den är verkligen ingen prydnad (fast den matchar faktiskt taket just nu, ett tak som också kommer att åtgärdas)
Men den viktigaste orsaken till att bygga en ny är att den är
HELT SLUT!
Jag brukar säga att den hålls uppe av tapeterna på insidan, men så illa är det väl inte men....
Så nu börjar planeringen.
Fast det är så liten utbyggnad så är det så många beslut som skall tas.

Hur stor skall den bli?
Hur blir takvinkeln om den blir bredare än originalet?
Hur skall fönsterna se ut?
Hur högt skall de vara?
Vilken storlek?
Var skall dörren placeras?
HUR? skall dörren se ut, vilken färg?
Skall vi gjuta sockel eller skall vi ha plintar?
Måste vi anlita en grävare för att förbereda marken?
Vi måste beställa grus!
...och när vi beställer grus är det lika bra att vi förbättrar vägen också med ett lass.
För flera tunga fordon kommer att köra fram och tillbaka.
Vi måste anlita byggare, det bara är så...
När är det passligt?
Vi bör vara lediga...
Det är ute i skärgården... de skall ha husrum och mat...

Men först av allt...
Den skall rivas!
Det är inget litet jobb!
Hur skall vi transportera bort avfallet?
Tar vi bort farstukvisten får vi ett hål in i huset!
Hur löser vi det?

Beslut, beslut...

Vi har tidigare lämnat in en ansökan om byggnadslov på en glasveranda i två våningar.
Det fanns nämligen en idé om att vi skulle sitta på andra våningen och se ut över sundet.
Vi har slopat den tanken nu.
Det skulle nog sett märkligt ut  med en grosshandlarveranda på det enkla fiskartorpet.
Drömmarna fladdrade iväg lite väl kanske.

Mot öster kommer vi inte att ha några fönster.
Ett är det att det blir lättare att möblera med en hel vägg,
ett annat är att det aldrig funnits några fönster bara en dörr!
På den sidan fanns nämligen gamla ingången.
(någon gång har det satts en ny dörr mot väster )
Jag har bestämt mig för att behålla de gamla dörrarna och hänga upp dem på den nya väggen.
Det skulle kännas så kalt och blint annars.

De är väldigt gamla och det är nostalgiskt att tänka på att mormor gått i där med mjölkspannen eller med ved på armen.
Hennes livliga fem döttrar har sprungit som ystra troll, ut och in och människor från svunna tider har knackat på...

Ja, nu har jag att tänka på!


I övrigt låg bryggan som den skulle.
Den ligger och väntar på sommarlata solbadare... efter att farstukvisten är klar, förstås... när nu det blir...



fredag 8 mars 2013

Gissa bajset!

Idag är det kvinnodagen och jag har inför denna dag planerat att skriva ett seriöst inlägg om kvinnan och hennes situation i vårt samhälle och runt om i välden.
För att ha riktigt kött på benen har jag läst flera intressanta artiklar (en riktigt lång och stabbig utläggning strax innan jag somnade).
Men...
när jag vid morgonkaffet öppnade "fönstret mot världen"...
så var det det som FB och en hel hög med bloggare ansåg att var intressant idag.
Det fanns inte så mycket mer att tillägga då, kändes det som, det mesta var sagt troligtvis.

Så i år kommer jag inte att få Pulitzerpriset för mina uttömmande och intressanta blogginlägg...heller!
Apropå uttömmande...

Jag och maken har i flera dagar!!! (ja fatta!?! det kan väl vara viktigare saker man dryftar) varit i delo angående en skithög på vår trappa.
Vem är gärnings-hen?
När hade det skett?
Är det kanske en spya?
Vem skall avlägsna saken?
...och vid vilken tidpunkt skall det ske, med tanke på ljus, kontra temperaturens förmåga att göra saker och ting mera hållbart.
Jag anmälde mig frivilligt att avlägsna produkten igår kväll när det var flera grader kallt.
"Neeeej gör det i morgon när det är ljust"
"Men då är det ju varmt!"
"Neeeejdå, de har lovat minusgrader hela dagen."
"Men solen ligger ju på..."
Bla bla bla bla..... att vi orkar tjafsa så (i all vänlighet förstås, men snack forslar inte bajs fysiskt) om en skithög av okänt ursprung.

Nu blev det så att jag naturligtvis glömde att städa bort högen innan solen nådde trappan.
Ni förstår väl hur konsistensen är...
men nu har jag synat den på nära håll...
Högen är full av fågelfjädrar.
Det utesluter ko.
 Gissa bajset
Efter att jag publicerat denna text som var meningen att bli så seriös, så skall jag genast gå ut och åtgärda saken.
Vilket bottennapp till inlägg!

Hörrö Freddy!
Nu får du allt komma och bringa lite ordning i saken.
Jag hoppas du menar vad du säger, att det inte är bara
ORDBAJS!


torsdag 7 mars 2013

Följ mig och dela mina öden! Nej!! jag hellre ger mig döden!

Spörj varför jag voro så dramatisk.
Ja om ni städse som en skugga omsväva mig, finge edra öron höra illa sjungen italienska och redan nu måste jag säga: "pardon!" för min franska med klar vårdödialekt.
Men ni utropade säkert om ni hörde:
Outhärdligt!! Varför denna grymhet? Och har du ej något hjärta? Skall jag dö av smärta?


Ja, jag har gjort det igen!
Jag har anmält mig till en operakurs fast det är för svårt för mig.
Det har blivit lite "knark" för mig och nu är det åter dags att "boosta", liksom toppa nivån.
När man sjunger duetter och tersetter och kvartetter har man ett ansvar.
Kan inte jag min stämma, kan musiken inte framföras... alla blir lidande.
Om man skall sjunga med notkunniga så gäller det att ligga i.
Vår dynamiske ackompanjatör höjer annars rösten och slår handflatan i flygeln
"MAN MÅSTE ÖVA!! TROR DU JAG HAR LÄRT MIG SPELA PIANO PÅ EN KAFFERAST?
Nu tar vi om!... och sedan en gång till och när du verkar kunna det, tar vi det ännu en gång!
Frågor?"
Jag är honom mycket tacksam.

Annars kan jag säga att:
"Allt ni hört om opera är sant!"
Folk dör och kvider, sviker varandra och tar självmord.
Man skall inte spara på känslorna.
"Där är sinneslugnet borta, livet tänker hon förkorta,
Men se! Förtvivlad är Pamina! ...av sorg och pina...
försmådd och glömd tror hon sig vara
o, hennes liv är visst i fara!!!

Nej, nu har jag inte tid med det här.
Jag har gossen med den högsta stämmans roll.
Öva öva!

...och här är jag damen. Det är meningen att vi skall agera på scenen... Jag är inte riktigt redo för kyssandet med mezzosopranen... men det kommer väl det också.

onsdag 6 mars 2013

Var någonstans vår någonstans?

Tänk att människan är så sinnrikt konstruerad!
Om vi bara känner efter, så reagerar vi på ljuset på samma sätt som djuren, kanske mest tydligt fåglarna i det fallet ...och växtligheten.
Något händer i hjärnan när vi badar i solljus, något som säger:
"Idag skall du vara glad!"
Knappast är vardagslunken annorlunda, räkningarna krymper inte och man känner fortfarande av benhinneinflammationen i höger smalben, men man UPPLEVER det som ett mindre problem.

Jag satt igår på kvällen och läste trädgårdsbloggar från södra Sverige. Där har man börjat krafsa i rabatterna och kollar in vad som har klarat sig under vintern.
Jag fick en ingivelse att... kanske...
...kanske en dag som denna..
Jag tog kameran med mig och gick ut.
Nej, nej.
"...än är det vinter kvar, säger mor" ... som det heter i visan.

Men lite dagsmeja!


Det droppar från taket ner på vedkälken.
Man får vara tacksam för det lilla!
Jag var just på väg att gå in när...

Är det inte.....?
Kan det vara möjligt....?

Men sötaste lilla gulleplutten!


En liten kavat snödroppe!
Allt står i startgroparna under snön, det gäller bara att ha litet tålamod.

Men om det nu är så att vi har vinter fortfarande...
Varför känns det då  SOM VÅR I KROPPEN!?
Kanske DET! är ett vårtecken i sig?
Möjligen söker jag efter tecken på fel ställe?
Sällan eller nästan aldrig brukar jag känna en IVER för att tvätta fönster.
Nu dyker tanken upp titt och tätt.
"Om jag skulle ta och tvätta fönster idag"

Detta är fönsterputs.
Orden som står på flaskan är finska och betyder
"Icke pusta och sucka"
Jag känner mig lite som Frida.

tisdag 5 mars 2013

I skott-landet

Vid närmare eftertanke kom jag på att det nog inte var så klokt att börja råsupa så tidigt på förmiddagen.
Alkoholen lär skall ha en nedbrytande effekt på hjärnan, levern förvandlas till en valnöt och njurarna blir som ett par sämre durkslag.
Dessutom har jag hört att man kan vanhedra sig svårligen i offentliga sammanhang och i hemmiljö blir hushållsarbetet gravt lidande.
Idag, särskilt, har jag ett digert program angående hemmets skötsel och vård.

Jag har mindre än tio krukväxter som jag brukar stänka lite vatten på.
Dessa behandlar jag så vanvördigt att jag inte ens brydde mig om att be någon vattna på då vi var på resa.
Dör de så dör de.
Och om så sker så har de då inte visat sig vara "spantade för traden" i bloggerskans hus.
Jag blötte på ordentligt... och drog.

Alla levde när jag kom hem!
Vissa hade tom. bildat nya knoppar och blad.

Nu har det byggts upp en fördämning av ont samvete i mitt bröst.
Nog borde jag ju sköta krakorna bättre.

Sagt och gjort!

En liten besiktning.


Halvdöd pelargon.


Urvuxen kruka.


Rötter till förbannelse.

Efter inte så speciellt märkvärdigt arbete hade växterna fått större krukor, blivit beskurna och fått näringsrik jord.


 Nu skall vi se.




Longdrink

Idag är jag ledig.
Vad skall jag göra då?
Jag kunde ju blanda en halvlitersdrink och gå ut i vedlidret och hämta något passligt att röra om med.