toner

Uppåt väggarna.

2012-02-10T05:08:00.000-08:00

När tapeterna är på plats vill man gärna hänga något på dem också. Det blir liksom lite tomt annars, hur snygga än tapeterna är.
Inte vill man ju använda gamla spikhålen heller. Nej nu vill man ju förnya sig.
Men, vad händer när väggar får en ny färg?
Det blir FEL!... det blir det.
Om jag nu skall ha en konservativ engelsk stil, vad gör jag med ljusa akvareller med ramar av borstat stål?
Jag kan inte se någon annan lösning än... hänger upp dem!
Man är ju en enkel kommunalarbetare med "kommulön".
Inte tar jag A Wiklöf i armkrok och går på inköpsrunda, nej.

Ok, jag har väl någon idé.
Det gäller bara att få häcken ur vagnen och se om det går att genomföra.
Lite loppisbesök kanske inte skulle vara så dumt heller.

Förresten, från det ena till det andra, så träffade jag en kusin i affären. Jag hade nog inte sett honom på ett halvår kändes det som, fast vi bor ganska nära.

Dialog:
(ögonkontakt)
Jag: Jahah! Siddubarra!
Han: Jo, förbanna!

Sedan gick vi åt varsitt håll.

Och så trodde ni väl att mitt vurm för åländska operasångare var över?
Tssst... nännä!

Björn Blomqvist har varit solist vid Kungliga Operan i Stockholm där han har gjort ett flertal av de stora baspartierna, så som Sarastro i Mozarts Trollflöjten och Sir John Falstaff i Nicolais Muntra fruarna i Windsor.
Björn. Bas.

Mariehamnsgrabb

Fler av öns operasångare.

2012-02-09T05:57:00.000-08:00

Mikael Fagerholm. Jobbat vid Osloopera och många andra ställen. Som Lohengrin (Wagner) i Valdemarsvik.

Mikael. Tenor.

Saltvikare.

Först ut på operatiljorna av alla:
Walton Grönroos. Baryton.
Konstnärlig ledare för operafestivalen i Nyslott. Operachef i Helsingfors, de sista åren även i Stockholm.
Gick bort alldeles för tidigt.

Walton.

Finströmmare.

Jag har inte kunnat hitta någon ljudfil på dessa herrar så de får dela plats med

Therése´ Karlsson. Sopran.

Jomala

Franskaprov för hundar.

2012-02-08T09:42:00.000-08:00

I detta hus läses det denna kväll franska högt och ljudligt.
Franska glosor och meningar med skorrningar haglar genom luften.
Det skall nämligen vara franskaprov i morgon, i läroverket, i Jomala Kyrkby.
Det var förmodligen denna atmosfär som gjorde att maken, när han serverade hundkorv, sade merci! åt hunden.
Hunden kom direkt och direkt kom även dotrans lite försmädliga:
-Vet du alls vad merci betyder? (höjda ögonbryn och en obemärkt fnysning).
Maken: Jo, jag vet. Jag skulle bara kolla om Bruno kunde. Och tydligt är... han kan ju inte franska alls!

(tonårsstön!)

Grå dag!

2012-02-08T03:55:00.000-08:00

Just nu är jag inne i en vakperiod och kan bara konstatera nu när jag vaknar till så här mitt i dagen...
...att natten är vackrare dagen. Vilken ostmåne vi har!
Jag presenterar därför hastigt en annan åländsk operasångare och går därefter omgående och lägger mig igen.

Men först:
Jag kommer ihåg att jag för femton år sedan frågade brorsan hur det gick för honom och hans företag.
- Det flyter väl på sade han. Idag hade jag en ny hjälpkarl med mig... han säger att han skall bli operasångare.

Om denna sångare använde lönen till sånglektioner så var det ju inte helt tokigt.

Christian

Mariehamnare.

Dagens åländska operasångare.

2012-02-07T03:44:00.000-08:00

Jenny.

Jomalflicka.

Den omtalade trappan.

2012-02-06T01:46:00.000-08:00

Nu har jag vinkat av målaren.
Och här kommer lite "föreochefterbilder".

FÖRE

EFTER

Noteras bör att det gick en infekterad diskussion angående huruvida det skulle vara en lucka in under trappan eller ej.
Maken: "Det skall inte vara några jäkla skräphål att samla onödiga prylar i!"
Frun: "Men, siddu, jag gillar onödiga prylar jag."
Vad den dialogen slutligen resulterade i kan ni se på bild.

LUCK`Y ME!

Kalla kriget.

2012-02-06T00:03:00.000-08:00

Här har det inte gjorts några inlägg på länge.
Det beror inte på att man legat på sofflocket direkt.
Jag kan informera mina trevliga läsare att jag just, denna
måndagmorgon, läste lördagens tidning.
Före det har det egentligen inte funnits TID.
Varför det? Ledig och allt?
Man skulle kunna beskriva det som i John le Carrés roman,
"Spionen som kom in från kylan", rena rama kalla kriget!
Denna gång mellan Sibiriska björkar,
(som jag passande nog illustrerar med min egen ägandes björk stående i stickande köld)

slash

coca-cola.

Nu får det uramerikanska läskeblasket stå som signatur för HELA västvärldens popkultur och inte bara för rockbandet Queen vars medlemmar ju var Londoneers.
Hela helgen har således gått åt till
Tjajkovski/ Queen.
Detta torde vara en kulturkrock som heter duga
... och jag kan tillägga att det inte bara varit kulturer som krockat!

Nej, nej! Mina ynkliga hjärnceller är numera svårt sargade och även några viljor i hemmet är duktigt tillplattade. Det hade ju inte gjort något om jag varit hemma och möblerat upp vardagsrummet igen och inte satt detta tunga ansvar på resten av familjen.
Jag har dessutom under helgen gjort en upptäckt!
Efter att ha i ett decennium gått sångkurser och lärt mig klämma till med ett "sega hö" så att spindlar och fläskängrar flyr huset, så har jag insett att det är pausen mellan noterna som är det viktiga.
Det är när jag är TYST som jag sjunger som bäst.
Om jag var helt tyst skulle jag således, hårddraget, kunna göra succé i en Wagneropera.

Förutom mitt idoga rännande i "Hennes kulturs hemliga tjänst" så har jag numera begåvats med trappa.
Japp! Nu slipper jag, likt Rapunsel, sitta och tråna från övre våningen och önska att jag var på nedre och vice versa. Nej nu kan jag, mera askungenlikt rusa med bara en sko, eller tassa som rödluvevargen eller tumla som Tigger nerför trappan.
Den är KLAR!

1527 kcal... minst!

2012-02-03T04:54:00.000-08:00

GÅRFLÅTMUNKSDAGS!

No kidding!

2012-02-02T02:51:00.000-08:00

Kanske ni trodde att jag skämtade om att klättra som en apekatt på utsidan av huset för att komma till övre våningen?
Kanske jag själv trodde att jag skämtade?
Nää, nää, detta är en allvarlig blogg, här skämtas ingenting!

Får jag presentera...

Vår nya trappa!

Och vilken tur vi hade med väääädret då!!
20 grader kallt! INTESLICKASTEGENINTESLICKASTEGEN!
Vill inte fastna med läppen.

Och med tanke på det...
Alltid ha TROSOR på om jag skulle få för mig att klättra iklädd endast morgonrock.
(måste också påminna maken om detsamma, ja, inte i trosor då fattar ni väl)

I det längsta skjuter man upp klättrandet. Man samlar gärna på sig många ärenden innan det skall till att utövas cirkuskonster.
I det längsta uppskjutes toabesök till husets enda WC... då belägen på övrevåningen, ...om man är på nedre.
Vad kan man få för sjukdom av det?
Ladderbladder?

Stairway to Hell!

Lappning inför Lappland (ok rätt nära iaf.)

2012-02-01T04:57:00.000-08:00

Det var då ett redigt hål på sockan!

Det här duger inte om vi skall fara norrut på sportlovet.
När polarkölden slår till är det inte speciellt klyftigt att gå med halva foten ute.
Men stoppa sockor?
Det brukar jag inte göra.
Jag visste inte ens om jag hade en stoppnål, så jag frågade dotra om hon sett någon i kåken.
- Vad är det, frågade hon tillbaka ... och det torde säga allt om hur ofta det stoppas i detta hem.

Varför gick jag inte marthaföreningens kurs som man hade i ämnet?
Jo, jo, nu står man här med sin tvättade hals.
Det är bara att försöka komma ihåg hur mamma brukar göra...

Öh, liksom någon sorts vävteknik...
Plötsligt minns jag också att det fanns ett dialektalt uttryck för illa sytt eller stickat.
Porgla... eller hette det purgla? Man får tid att grubbla medan man "purglar", tydligen.

Tadaaa!
Nåja, man får vara glad att jag som oftast tar suddiga bilder, nog ser det lite glest ut.

Så var det den andra sockan då.
Den ser inte bättre ut... nej men, Herreguud! ...vilket hål...

Glojärn.

2012-01-31T23:34:00.000-08:00

Kan det vara så att jag faktiskt i hemlighet, så hemligt att jag inte ens visst det själv, har önskat mig glasögon?
...att kunna se lite forskande över kanten på glasögonen, vika ihop dem och lägga dem på bordet och sucka som om jag behövde vila efter att ha gjort något viktigt och klokt.
Den där känslan också när man lägger undan dem + boken på nattduksbordet, med tanken:
" Så var även denna dag till slutet kommen".

Lite vuxet sådär...
Att lyfta upp dem i pannan "GW Perssonskt" och kisa något glosögt mot de unga flickorna på jobbet, lite lagom så att de KÄNNER av åldersskillnaden, förstår min visdom och inte DIREKT börjar komma med några nymodigheter som jag inte förstår mig på.
(Jag har ett par i arbetsrockens bröstficka. Pantermönstrade, liksom pantertant, för att göra signalerna än tydligare)

Kan man på annat sätt förklara denna mängd av, drivorna av bensinmacksglasögon som ligger och dräller?

HÄR!

...och HÄR!

...och i väskan...

Jag har väntat på det, men först igår!... kom maken med med en syrlig kommentar.
- Har du sökt för det där med glasögonen?
Det var när jag hade köpt matchande brillor till boken jag läste.

(Jag läser ALLT som är oläst i huset om ni undrar över mitt något ungdomliga val av bok)

Byn på åsen.

2012-01-31T10:00:00.000-08:00

Byns hus är samlade i en trevlig rad längs stenåsen som sträcker sig från Bovik till Kattnäs. (hoppas jag inte ljuger allt för mycket nu om sträckningen) Uppe på åsen går inte spadbladet ner långt förrän det stöter på sten. Av naturliga skäl finns därför åkrarna nedan om. Där odlar man potatis och säd och resten är betesmark.

Åsa-Bruno spanar oskyldigt in mot byn under vår promenad på den smala vägen.

Därefter vek vi av på brottets bana.

Kanske hade vi inte rent mjöl i påsen?

Jösses!

2012-01-31T04:06:00.000-08:00

Jag har idag gått av mitt vakpass på fyra nätter. Det funkar bra det här med att vaka. Inte några problem med att sova inte, nej.
Igår vaknade jag kvart i sex på kvällen, av att någon stod bredvid sängen och frågade:
- Var är mina fotbollsskor? 17.45! OMG! Jag har väl aldrig sovit så länge efter att jag vakat.
Sonens fotbolls säsong skulle tydligen börja och.... var satte jag hans fotbollsskor i paniken, när vi upptäckte vattenläckan i höstas och allt i groventrén togs bort och sattes på minst hundra olika ställen.
Naturligtvis är dessa ställen därför inte de naturliga ställena prylar skall vara på...
Var? Var? Var?
Kanske i glasverandans bänkar? En skänk stod för ...och en TV på locket + lampor och bokhyllans alla böcker.
Kånka släpa dra och svära...
Nej! Där var de inte!!

En fotbollkompis till sonen hade dessutom klivit in i röran. Han stod tryckt mot väggen och beskådade spektaklet. Jag i en gammal morgonrock som sett bättre dagar, håret på ända, ögonen stirrande, hysteriskt rotande i kaoset.
- Jag kan inte täääänka, jag har ju just vaaaknat. Var äääär de? VAR? VAR??? Jag känner mig.....
-Psykotisk? fyllde fotbollskompisen försiktigt i med darrande stämma, ja, typ så var det...
Jag stirrade på honom.
-Ring pappa! Sade jag till sonen.
Och se! Det löste sig kvickt.
Nu oroar man sig för att man skall bli en "visa" i finska serien i sommar.
Beskrivningen av den "Psykotiska kärringen som skulle till att leta upp fotbollsdojjorna inför träningsstarten"
Stackars ynglingar! De kommer att sjunka en division nu när början blev så dramatisk för några av spelarna iaf.
Lång återhämtning för alla parter kan tänkas.

Därefter:
Ta hand om hunden, promenera, mata, laga mat, äta, duscha, rusa med vått hår ut genom dörren med nedtrampade bakkappor på skorna, flaxande jacka och med en mugg kaffe i handen.
Sista natten skulle avverkas.

Förvandlingens hus.

2012-01-30T02:32:00.000-08:00

Here we go again!

Vardagsrum och hall tömda för tapetsering.
Det bedrägliga lugnet efter julen visade sig, som så mycket riktigt redan anades
...vara en illusion.

Tre olika arter, fyra nationaliteter.

2012-01-27T04:33:00.000-08:00

Spansk jordekorre.

Svensk jungfuslända.
.

.
. Åländska islänningar.
.

Passligt.

2012-01-27T02:29:00.000-08:00

Berättaren n´Greger satte passligt in en Eilert länk idag, då jag än en gång skall på sångövning.
Det finns många ödesbröder och ödessystrar som tampas med text, takt och ton.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker att Florence var lite cool! :))

Ok...
Efter Tommix kommentar tarvas ett sent tillägg i inlägget.

Jeeeeesus!

Orkar ni läsa ett långt inlägg?

2012-01-26T04:14:00.000-08:00

Jag har lovat mig själv att aldrig skriva ett inlägg som börjar med:
Idag vet jag inte vad jag skall skriva om...
...så låt bli då, häv inte ditt/mitt ingenting över folk, eller för all del gör det. (jag har kommit på att jag förmodligen är en neutral skeptisist, som alltid skjuter fram mina omdömen, inte packar mina åsikter på andra.)
Men, ändå några tankar...

OM ATT BLOGGA.
Det är en varningsklocka för mig när jag lägger in andras bilder, klipp från youtube, andras skämt...
JAG BÖRJAR BLI UTSUGEN PÅ MIN PÅHITTIGHET!
Det känns som om alla uppslag jag får, så har jag skrivit om tidigare.
Jag skulle ju kunna ta en promenad och ta några foton av vad jag ser...
Men, det har jag ju nyligen gjort!!!
Fota ...min hund. Gjort!
...min fotvårta. Gjort!
Skriva att jag ...drömt i natt igen att jag haft ihjäl någon och gömt liket. (Okey, det var lite udda denna gång för liket ligger i marken framför Kattby kiosk.) Men...Gjort!
Är det oxveckornas förbannelse?
Jag har klickat runt bland andra bloggar... japp, så måste vara fallet.
Efter julens stohej har luften gått ur bloggarnas kanelstinna hjärnor.
Initiativlösheten har kommit som en otrevlig baksmälla. Inte för alla då, det finns naturligtvis lysande undantag. (jag garderar mig eftersom jag som sagt är en "neutral skeptisist")

GÅR DET ATT MANA FRAM KREATIVITET?
Den som är produktiv lämnar många produkter efter sig, medan den kreativa, den verkligt originella sällan gör det. Det är tydligen så att snilleblixtarna inte slår ner så ofta.
Nu får kreativitet inte förväxlas med intelligens, sägs det.
(Vad nu intelligens är?)
Så därför "kan", (jag säger "kan", för att hålla alla dörrar öppna för annars är jag ingen sann "neutral skeptisist")
...den intelligente stöta på hinder i det kreativa tänkandet om man har alldeles för lätt för att tänka logiskt.
Nu skall man dessutom inte beblanda ordet intelligens med ordet "klok".
Nej, nej, sinni!
Det är något heeelt annat.
Att vara klok är att besitta förmåga och att ha samlat på sig kunskap och erfarenhet.
Att vara intelligent är förmågan att inhämta denna klokskap.
Ni skall veta att...
ni kan bli klokare av att läsa min blogg (hö hö hö *skepsis*),
men inte intelligentare.
Ja, det var väl vad jag hade att säga idag,
förutom att mina söner med sambossare kommer på svärmorsmiddag idag. Jag skall bjuda på kyckling då det är den enda rätten som jag med säkerhet vet att alla äter.
Om jag var innovativ, lite kreativ så lindar jag in kycklingarna i folie och lägger dem på bilmotorn och kör som en vettvilling runt kommunen. Efter 40 km så vänder jag på dem.
Eller ännu smartare!!!
Jag stoppar postbilen och lägger kycklingen under postbilens motorhuv. När alla rundorna är körda......
KLARRRT!!!
Nu känner jag mig lite gladare.
Det var nog bara en liten "kreativitetssvacka" jag var drabbad av.

* skeptisism*

Genomlyst.

2012-01-25T00:26:00.000-08:00

Jaha, ännu en medelåldersrit avklarad.

En milstolpe, som konfirmationen eller kanske pensionen.
Jag är så tacksam för att jag lever i ett samhälle där möjlighet till mammografi finns.
Jag är så tacksam för vårt fina sjukhus i varma välkomnande färger, ett sjukhus som har TVÅ! sjukhusvärdar stående i entrén.
Jag är tacksam för litenheten, parkering 50 m från ingången, inga köer vid mammografin.
Jag är tacksam för att man använder utrymmena till max.

Onegin som jag nojsar så mycket om...

2012-01-24T03:36:00.000-08:00

Och jag skulle liksom vara kärringen till höger då.
Kvinnfolken som sjunger i bakgrunden är mina döttrar som sjunger en rysk folkvisa medan jag skvallrar med pigan.

Jag kan informera om att det inte låter så där som på Metropolitan...

Nej, det bidde ingen lång olle... det bidde stövelsulor *

2012-01-24T00:27:00.000-08:00

En dag fick jag för mig att jag skulle sticka en fluffigt mjuk lång tröja/olle som gick ända ner på låren och hade stoooor krage.

En annan dag fick jag för mig att jag skulle tvätta den i 40 grader.

* Inte första gången detta händer. Då klippte jag ut varma stövelsulor av den tovade ullen.
"Det bor en Esplundare i oss alla" brukar min kusin säga när man är onödigt sparsam.
Hon syftade då på släkttorpet där man av naturliga skäl måste vända på slantarna.

Läst förvirrande många E-tidningar idag!

2012-01-23T02:12:00.000-08:00

Intervju med killen som drog sig tillbaka från "gubbvälde"

”Kändes bra att stiga åt sidan,
stolpen stod ju mitt i vägen"

Här börjar kampen om en miljon vilsna röster.

Vann mitt i kaoset

REKLAM

Välj rätt snöslunga i vinter!

Det gäller att inte tappa geisten.

2012-01-22T11:02:00.000-08:00

Igår kväll sjöng jag Onegin opera.
Nåja sjöng och sjöng... kved!... till komp av en superduktig pianist.
DET ÄR SÅ SVÅÅÅÅÅRT!!!!
Alltså, helt säkert! Lipen i ögat nästan.

Idag var det dejavu!
Queen då då. Jag var inte stolt över min prestation.
MEN,
man skall inte ge upp.!
Nästa gång, jag säger bara NÄSTA GÅNG det är övning...
då skall jag vara bäst!

För musik är ändå det bästa man kan syssla med. Oslagbart!

Vuxen poäng.

2012-01-22T02:21:00.000-08:00

Efter att i fyrtio år handlat kläder på (heter det på?) Mattssons i Godby, HM, Kapp Ahl och en ringlande rad affärer med lockordet utförsäljning, tog vi steget vidare till en högre level.
Vi klev in på det parfymdoftande

Maken och jag hade för avsikt att för evigt genomgå en vuxenrit utav gudsnåde.
Antikhiss till tredje våningen!
Där fanns hattavdelningen.
Min livsciceron och tillika räkningsdelare slog mig med hästlängder.
Med lysande ögon grabbade han tag i en gubbkeps!

Han hade tydligen sett några AC DC rockare med keps.
Kan dom så kan han.
Jag påpekade även vänligt att Plura ju går med keps.
Han har ju gjort lite av en revivel och det kanske det blir för maken också nu då.

ps. När jag gick ut såg jag källan till parfymstanken.
En av försäljarna stod vid disken och sprejade parfym på sig.
Det var riktiga karlatagspress, inget lite pssst, nej nej, .... och det över sina kläder.
Astmatiker får köpa sin keps någon annanstans.

De får f-n duga.

2012-01-22T01:48:00.000-08:00

Att vika tvätt är väl ett måste som man bara gör, så där bara, utan att reflektera, men...
para ihop strumpor ligger lågt på förlustelseslistan.
Ja, finns det maka par så funkar det, då är det väl ungefär som att ta ett parti Memory, men när man för femtionde gången står och håller i nå´n ful strumpa som egentligen ingen vill träda på sin fot för de har så dålig passform och förgäves försöker hitta den andra värdelösa strumpan....
Hallåååå!!! Terpiiiiiiii! ...när man behöööööver det!

Det är nu man skall plocka fram "nevvermajndtänket" eller...
"Det var väldans vad ni liknar varandra... är ni släkt eller nå´t?
Är ni inte?
Då får ni fan bli det, för nu skall ni paaaara er!"

Tillräckligt lika.
Jag kan ha dem på jobbet.
Där går jag ensam och hasar omkring i dunklet, vem bryr sig hur jag ser ut?

Kommentar från MEDELÅLDERS ELLE:
*Aaah, vi noterar att du skaffat det allra senaste!
Udda fotbeklädnad av fårpungssnitt!

Det bara fortsätter...

2012-01-19T04:44:00.000-08:00

Om man börjar renovera i ett hörn så sväller renoveringen till ett gigantiskt (subjektiv känsla) projekt.
Nu bygger vi in trappan till övre våningen. Detta påbörjades idag på morgonen ca en och en halv meter från skallen. Jag försökte då sova efter en vaknatt.
Alltsåååå... jag sov!
Jag vaknade väl till ibland när man slog med värsta släggan, men ändå!
Man är rätt slut efter att ha vakat tydligen.
Trappan skall sedan målas.
Vi sover (som så ofta i 1 1/2 plans hus) på övre våningen. Där finns även husets enda fungerande toalett och dusch.
Skall vi klättra på stege via balkongen medan färgen torkar, eller skall man måla vartannat trappsteg?
Nu har man att fundera på.
Kan ni se synen?
Jag, klättrande i nattsärk på utsidan av huset?
Man kan bara hoppas på högtryck så man slipper nederbörd.
Och!
Allt detta började med att vi skulle lägga en stenplattgång till huset.
Då hittade vi vattenläckan, då måste vi kasta ut pannan, pika upp golven, då skadades väggarna, då måste de tapetseras. Då ser allt vitmålat för j....gt ut i jämförelse.
Då blir det att måla... ja, då gör vi väl trappan på samma gång...
Nu har fenomenet nästan spridit sig till övre våningen.
Det är lika smittosamt som vinterkräk, fotsvamp, clamydia på Hultfredsfestivalen, digerdöden...

Något glappar.

2012-01-18T07:54:00.000-08:00

Datorn fungerar ENDAST om jag håller i batteriet och på samma gång ganska HÅRT trycker in kabeln. Man skall helst inte andas för då kan det bli rörelse i handen, piiiiiip, pip, piiiiiiip.... Annars .... laddar den ur och det stora mörkret infaller. Detta har nu givit mig svår kramp i handen och ilningar i axeln upp mot örat. Versaler måste skrivas med EN hand.
Men ger jag mig???
Smäller jag fast locket på lappen och väntar tills jag köpt ett nytt batteri?
Klarar sig resten av världen utan min uppkoppling till densamma?
NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
(Ä var väldigt lätt att skiva som versal med en hand så jag "njöt till det" lite extra där.)
Nu får jag ta och skaffa mig lite massage till min fördärvade vänstersida.
Här kommer ett suddigt foto.
Det blev inte bättre än så. Gissa om det var trixigt att koppla in usb-kabeln mellan kamera och dator med bara ena näven....

utan att andas då.... dessutom...

Klirr.

2012-01-17T09:47:00.000-08:00

Så går det när man inte vakar över ljusen. Ljuset brann ner och skapade sådan hetta i glaset att det sprack!
Ok, en ljusstake har gått sönder i bloggarens hem... Jag erkänner att inlägget är skapat i ett anfall av bloggtorka, men kan ändå inte låta bli att förmana.
Håll koll på ljusen!

Sablars och den största förstås...

Soffa+snark=No.

2012-01-17T07:00:00.000-08:00

Igår kväll satt jag och nickade till i vår nya soffa. Den är sittriktig, men inte liggriktig! Hur jag än lutade mig, hasade, vred mig så hittade jag inte någon bra "nuckatill-ställning" :(. Den nya är hård, skålade ryggstöd, man sitter som i en bilstol, typ. Detta inköp är en reaktion på hur den gamla soffan var.
Jag var uppriktigt trött på den gamla. Den såg alltid obäddad ut med sina stora plöschiga kuddar som aldrig låg på rätt plats. Den var så djup så när jag satt med ryggen mot ryggstödet nådde jag inte golvet med fötterna, utan de spretade ut som när en treåring sitter på vuxenmöbler. Således satt jag alltid ute på kanten eller drog fötterna upp under mig. Dess fördelar så har jag inte insett förrän nu när den är uppburen på övre våningen.
Man behöver aldrig vara rädd för att spilla i den. Den tiden är för alltid förbi och den är OSLAGBAR! att ta en lur i. Man kan lätt missa slutet på en film, reklamen, nyheterna och halva väderleken i ett svep.
Nu står det ju en tv framför den på övre våningen också, men det är ju gamla teven. Den har inte lika bra bild, ingen viasat, och är inte lika stor.
Men, som ni alla vet så har storleken inte någon betydelse... speciellt om man skall till att sova.

Hittat.

2012-01-16T10:28:00.000-08:00

http://engelskatapetmagasinet.se/ Här har man en hel skola i Engelsk inredning. Fasaner, fågelhundar och engelska rosor förstås. Alltsåå, jag trodde inte detta om mig själv. Det är nästan att inredning är roligt och inte ett måste för att man inte skall skämmas ihjäl när det kommer folk på besök.

Nytt inredningsuppdrag.

2012-01-16T06:59:00.000-08:00

Det ena ger det andra.
-Du kan väl göra något åt köket också. sa maken.
-NÄÄÄÄ orkar inte! Till midsommar kanske. Jag har fått nog! jag är ingen inredare!!
- Jag menar, när det nu finns yrkesfolk i huset...
-Stön!

Oxfordtapeter i vardagsrummet...
Engelskt rött i hallen...
Då "måste" det alltså bli engelsk lantstil i köket.
Söker nu tapeter...

He he :))

Det är någon sorts bård...

Lite får man känsla för färgerna.
Vi har ju 80-talsfuru i köket... och Simon och Tomas får säga vad de vill om "Fulfuru". Det får bli kvar!

Nu får jag sitta ned och se 55 avsnitt av Midsommermurder så kanske det klarnar.

Vinterpromenad

2012-01-15T12:05:00.000-08:00

Ett ganska hyggligt vinterväder har det varit idag. Det var en halv grad kallt och det kändes lagom.
Det var förrädiskt halt på vissa ställen och vissa balansakter framfördes ibland.
Jag tog en bild av järnåldersgravfältet i Sålis.

700-talet! säger jag utan att vara alldeles bombis på detta.
Tänk då trodde man på asagudarna, offrade blodsoffer och tydligt är, att man på ett gemensamt ställe lade sina döda och byggde ett stenröse på. De brände inte, inte dessa iaf. Det finns MASSOR med liknande gravar i grannbyarna.
Tänk om man kunde resa i tiden och få se människorna, hur de var klädda, vad de sade, hur de gjorde!

Jag tog även en bild av Sålisslätten.

Där är fågellivet rikt, mest på vårarna naturligtvis. Gässen förmörkar himlen, spovar och vipor, lärkor och en massa andra fåglar som jag inte känner till flyger kors och tvärs.
Sångsvanarna har hela vintern kommit från detta håll och flugit västerut över mitt hus, 16.45 ganska exakt, under hösten och december... men nu har jag inte hört dem på länge. Hmmm...
I vilket fall, är det ingen ordentlig vår förrän man ser första ornitologen smyga i dikena där.

Åsså hajja läsi!

2012-01-15T11:12:00.000-08:00

Jag har läst norska succeförfattarinnan Unni Lindells bok "Sockerdöden".
Unni Lindell som sägs vara en av nordens mest framgångsrika kriminalboksförfattare.
Hon bjuder på bra underhållning i den andra halvan av boken. Den första halvan var mest personer och personer, ingen av dem var speciellt djupgående beskrivna och det var svårt att hitta någon att "liera" sig med.
Men, jag vet att hon (U.L.) kan skriva så man häpnas, förvånas och äcklas.
Jag tänker på boken "Honungsfällan". Den var galet spännande... ja galen på många sätt. Rekommenderas!

Tapetval.

2012-01-13T05:34:00.000-08:00

Idag beställde vi tapeter till vårt vardagsrum.

Lord, have mercy!

Vad har vi gjort???

Bulleribock.

2012-01-13T03:34:00.000-08:00

Bullar i bullar i bytta...
Hur många barn skall flytta?
Fyra ni sa.... ett det var...

Bulleri bullera bulleribång...
Hur många barn sjunger idag på jobbet sin avskedsång?
Tre ni sa... ett det var...

Bullarna bullarna baka...
Hur många får på jobbet bullarna smaka.
Trettio ni sa... trettio det var...

Bulleri bulleri bock...
Den yngsta får inte flytta dock!*

*Enligt finska rikets lag får yngsta barnet i familjen inte flytta förrän vi trettiotvå års ålder.
Barnet är underrättad om detta.

Några vackra vinterbilder.

2012-01-12T07:20:00.001-08:00

Då vi har en sådan fantastiskt vacker vinter, så passade jag på och tog några foton.
Här har vi böljande snödrivor.

Nej men oj! Nu blev det något fel. Hur gick det där till???
Här kommer drivorna nu... och jag lägger till en snögubbe...

Mäh!? Vad nu? Såhär oteknisk kan inte ens jag vara.
VINTERBILDER för fan!!

Näeh, det vill sig inte! Nu har det gått troll i datorn. Den vägrar!!

NNNNggggh... NU DÅ!!

Tre skäl

2012-01-11T05:34:00.000-08:00

... till att börja plocka undan dekorationerna i "vårt festglada hus".

...och tre skäl till att detta bör gå ganska lätt.
Får jag presentera...

MINA TRE MEDARBETARE!!!

Denna enögda skönhet som måste ha en Cyklop i sin genbank, är min bästa arbetskamrat.
Jag tror att det ibland har varit nära att gå över gränsen, att jag utvecklat en kärleksrelation.
Om jag fick ultimatum av maken:
- Nu får du välja... bykmaskinen eller mig!
- Äääh...äääh......ööööh..... äääääää... måste jag välja?

Vi umgås mest, vi har verkligen blivit ett radarpar.

Vi borde träffas oftare. Det känns ibland som om det gått stå i vår vänskap.
Kanske passar inte dammsällskapet?
Kanske man surar över att så mycket tid ägnas åt den fjärde jobbarkompisen?
Lugn, bara lugn, "You little sucker",

det förhållandet är mera slätstruket. Ett är säkert, man behöver ju inte känna sig ensam.

Arvegods.

2012-01-06T07:48:00.000-08:00

Jag har fått ärva skor...

...så även min dotter.

Hmmmff!
Mina var iaf. dyrare från början.

Gädda.

2012-01-05T13:47:00.000-08:00

När jag var barn så åt vi julgädda istället för lutfisk på julaftonen.
Vi åt lutfisk också, kanske julannandagen eller nyår, eller trettondagen, men på julaftonen vankades julgädda. Det var först när jag var tonåring som jag började uppskatta maträtten och NU när jag är vuxen och ALDRIG får denna mat, (blir liksom inte av att koka) så känner jag att jag ÄLSKAR den.
Jag minns hur mina bröder rev nyskördad pepparrot i drivor över fisken och slevade in medan tårarna rann och varenda hålighet i huvudet värkte och stack av "pepparrotsånga". Galningar, men man var ju inte så mycket bättre själv, det blev liksom en sport. Stundvis åts maten under tystnad för det gick helt enkelt inte att få fram ett ljud.
Men oftast var det som vanligt liv i luckan.
Nu ville jag uppleva det igen så jag raggade efter stor möda upp lite gädda på stan och samlade ihop de syskon som kunde komma och äta. Det var nästan godare än jag minns det och minst lika roligt.
Gädda har fått ett dåligt rykte. Det är många som inte alls gillar smaken. Hemligheten är långkoket tror jag. Inte fuska där.

Gäddan som är så sööööt!!

Kokt gädda med pepparrotssås
4 Portioner

1 3/16 kg Gädda
2 l Vatten
4 tsk Salt
1 Gul lök
2 Persiljekvistar

Pepparrotssås

2 msk Margarin eller smör
3 msk Vetemjöl
4 dl Fiskbuljong
1 1/2 dl Grädde
3 msk Riven pepparrot Salt, peppar

Rensa och skölj gäddan. Ta eventuellt bor gälarna, men låt huvudet sitta kvar. Koka upp vatten och salt i en stor kastrull. Lägg i löken och persiljan. Låt koka ett par minuter. Lägg i gäddan och låt den sjuda i 20-40 min beroende på tjocklek. Fisken är färdig när köttet vid ryggbenet är vitt och ogenomskinligt.

Ta upp gäddan. Koka ihop ca 8 dl fiskspad tills ca 4 dl koncentrerad buljong återstår. Sila den.

Fräs matfettet och mjölet i en kastrull. Späd med buljongen och grädden. Koka såsen några minuter. Smaksätt med pepparrot, salt och peppar.

Servera gäddan med kokt potatis och gröna ärter.

Läste förresten nyss...

2012-01-04T12:18:00.000-08:00

Leif GW Perssons självbiografi
"Gustavs grabb".

Så här tycker jag:
Den största delen handlar om hans barndom och är en stor hyllning av hans far och en sågning av hans mor.
Överlag så var det svårt att hitta pålitliga kvinnor i GW:s liv.
Boken är lättläst och synnerligen avklädd.
Inget verkar falla i skymundan.
Han uppvaknande sexliv och hans ungdom på väg in i kriminalitet beskrivs grundligt.
Kärleken till sin hedersknyffel till far och misstänksamheten mot sin mor får också stort utrymme.
Moderlikan var ett namn man ofta satte på på kor förr...
Varför kom jag att tänka på det, månne? (syrlig kommentar)
När halva boken var läst var han fortfarande vid barndomen.
Sedan kom några rader om giftemål, husköp och barn som föddes, bokutgivning...och sorgen över att inte få delta i arrangemangen av sin fars begravning... (moderns fel)
resten var *Geijeraffären.

Man kan väl säga att det skulle vara intressant att ta större del av GW:s vuxenliv. Han har ju jobbat med så otroligt många intressanta fall, mött så många märkliga människor mm.
Vi får väl ge oss till tåls angående detta. Det kanske kommer.

*Geijeraffären.
70-tal i Sverige. Regeringen med Palme i spetsen meddelades i en promemoria att Justitsieminister Lennart Geijer kunde anses som en säkerhetsrisk då han tagit som vana att besöka Doris Hopps bordell. Ett flertal andra politiker utpekades också, ex. den uppfattade hedersmannen Torbjörn Fälldin.
Palme nekade hårdnackat och DN krävdes på skadestånd.
GW:s del i det hela var att han utpekades som källan till DN.

Nu vet man att historien var i stort sätt sann.
Rugg-gubbar!!

Åter till torpet

2012-01-04T02:51:00.000-08:00

Grinigt, grinigt, grinigt... var vädret, men själva var vi vid rätt gott mod.
Årets första besök till den gamla kojan gjordes med vetskap om att vi inte kan återkomma förrän till påsk. (om allt går som planerat, vilket det sällan gör).
Burr!! Fort, fort eld i spisarna och på med glöggen!!!

10,2 grader Celsius.
Här gäller det att klara livhanken!
En promenad kanske medan kojan sakta värms upp?

Burr igen, men mycket syre fick man.
Vi passerade:

GRONGLÅ (omöjligt att skriva ut och även uttala för den som inte är infödd)
Det är ett kärr som numera är nästan helt utdikat, som synes. Besvärligt för min mormor att ta sig förbi innan vägen kom.
Promenaden dagen därpå bjöd på ett bättre väder.

Motsols och mothavs.
Sedan gick vi in och grubblade på detta!!

Du milde! Hur skall vi få något bra gjort av denna tegelhög?

Nyårsmaten.

2011-12-31T06:11:00.000-08:00

När pyttipannan är stekt är vanligtvis julmaten slut.
Dithän har vi kommit i vårt hem just nu.
Jag slörpade i mig den sista sillbiten i morse, bevakad av roade blickar.
(Skämten om min svaghet för sill haglar ofta tätt i juletid)

Nu vankas det nya aromer i karotterna.
Vi är ett gäng på ungefär samma personer som sammanstrålar varje nyår.
Alla tar någon delikatess med sig, vilket resulterar i ett maffigt buffébord varje år.
Detta år skall vi avvika från oxfilén och endast laga olika kycklingrätter.
Mitt bidrag:
LIMEKYCKLING med koriander och vitt vin, vitlök, chili och paprika.

Den blev lite för syrlig i min smak så jag tillsatte en matsked honung.
Osäker på hurudan succé det skulle bli så gjorde jag även
Parmaskinkarullade kycklingfiléer i cremefraich och filadelfiaost sås + en skock kryddor, typ dragon, persilja, peppar...
Även i år tror vi att vi kommer att hålla svälten borta från dörren under nyåret.

"Väderhäxan" har förnöjsamt gnuggat sina händer under månaden. Spådomen att vi skulle få novemberväder fram till en grön jul slog in. Nu finns ett litet bekymmer angående löftet om den "lilla snön" som skulle komma till nyår. Nyårsaftonsdagen blev ju ett under av klara skyar och "väderhäxan" har endast några timmar på sig att ordna snö före tolvslaget. Men kanske... mörka moln tornar nu upp sig i väster.

Gott Nytt År kära bloggläsare!

Läst.

2011-12-28T06:34:00.000-08:00

Man kan misstänka att Läckberg har legat under flera granar denna jul.
Man kan inte annat säga än att ... hon säljer!
... och... hon skriver!
Hennes senaste deckare "Änglamakerskan" är 355 sidor lång. Det är inget man klämmer ur sig i en handvändning. Hon måste vara flitig helt klart. Inte har hon lutat sig tillbaka och gosat in sig mot säckarna med pengar som hon skulle kunna göra.
Tur är väl det, för hon kan underhålla! Inte svårt och komplicerat, nej lättförståeligt och i miljöer som vi kan känna igen oss i. Hög som låg läser vi Läckberg.
Till min förvåning så såg jag att jag hade bara tre böcker av henne.!? Kanske jag gett bort dem eller så är de på stugan...

Om Änglamakerskan:
Kanelbullar är goda! Speciellt om man följer receptet och det har C.L. gjort.
De är många nu, personerna... som bakats in i degen.
Erika (en i persongalleriet) har blivit en lyckosam modig romanförfattare... ähum... lever med en polis,... hmm.. har småbarn... hmmm.
Hennes syster Anna trasslar i äktenskapet. Över lag är det ganska mycket beskrivningar av familjers mödor och tillkortakommanden.
Något som hänt i historien kommer i sin dager i nutid, ett sätt att skriva C.L. vanligtvis använder sig av.
Det blir som två parallella historier, inget dumt drag om man räknar med att läsaren klarar av att hålla reda på mängden av personer som finns med i handlingarna.
Jag tycker att "fyrvaktarens dotter" var bättre med sin klaustrofobiska, spökiga intrig.
Denna bok är ... förväntat, okey.
Men, nog måste jag ge henne credit för samtidskänslan, tentaklerna har minsann legat ute.
Skottlossning på en ungdomskoloni på en ö!!? Nazistiska strömningar, mobbning i överklasskola med internat.
Lite impad är jag allt över det.

NIII!!! ... kära läsare kommer inte att bli lika impade över min bekännelse som nu kommer.
En bekännelse om min dragning till lågt stående kultur.
I granens svaga sken och i glöggrus har jag läst i snart tio års tid om vad HERMAN HEDNING kan hitta på.
Denna vämjeliga art av seriefigur... fet, elak, snål, egenkär, våldsam, ful, listig och äter med stor aptit lard eller korv gjord på feta fästingar, har varit ett måste i julfirandet jämbördigt med valnötterna.
VILKET BOTTENNAPP i kulturens algslemmiga damm!!

Tyvärr kände jag i år att jag inte var lika road.
Det är den där sablars medelåldern som kilar in sina konstiga värderingar i hjärnan, jag är övertygad om det.

BIO

2011-12-27T02:57:00.000-08:00

Det kan väl anses som ett sundhetstecken att inte sitta och blogga under julen.
Jag kan inte påstå att jag kände mig sund klockan 16.30 i går em. när jag fann mig själv sittande i soffan med tomma chokladaskar och endast lite pepparkakssmulor på kakfatet. Det kändes som om jag hade suttit där sedan uppesittarkvällen... i tre dygn då ungefär.
I panik rusade jag upp och slet med mig hunden och sprang min 6 km:s straffrunda medan rullsyltan tumlade om i magen och sockret brände i ådrorna.
Efter det for vi på Bio, såg "The girl with the dragon tattoo".
Bättre eller sämre än svenska?
Niels Arden Oplev regisserade den svenska och jag tycker inte att han behöver skämmas för sig, inte Noomi Rapace heller för den delen. Den amerikanska draktattueringen var varken snygg eller speciellt stor. Jag fattar inte varför??? ... då man valt att kalla filmen efter tattueringen??? Den där lilla svarta kråkan på vänster axel?
Hmmm.
Sorry Nyquist... alltså... det är DANIEL CRAIG! som spelar Blomquist. Varje gång han var framme på duken blev biostolen lite bekvämare, som ett mirakel.
Annars satt jag och försökte få ihop det hur tiden och årstiden förflöt framåt. Ibland snö, ibland barmark, ibland höstgula löv, eg. inget att hänga upp sig på antar jag.
Biljettpriset var 12 e , om man är tio (vi var sju) skulle vi fått företagsrabatt, dvs. 9 e/ pers.

Stökrapport.

2011-12-23T14:01:00.000-08:00

Här kommer ännu en rapport från adventsgrottan eller mera julgrottan nu då.
Igår blev sista golvet gjutet. Idag kunde jag lyfta in duschväggarna som stått i hallen, så att de är ur vägen och jag kunde städa lite. Vi har möblerat om i nästan hela huset. Sofforna har dansat ringdans.
En äldre bäddsoffa till torpet, en soffa (tresits) från vardagsrummet upp på andra våningen där bäddsoffan stått,
+ en tvåsits till hallen på andra våningen. En NY! soffa har nu burits in i vardagsrummet. Dessutom kom maken på att vi skulle flytta en bokhylla till andra sidan rummet, matsalsbordet i burspråket och Tv + bänk till andra sidan rummet. Puuuuuust! Lampor måste skruvas om och digitalboxsladdar dras om och el dras om....
Men, ...
Granen är på plats. I år fick dotra bestämma vilken som skulle falla under bilan.

En med personlighetsklyvning!
Den sitter bara ihop med 5 cm nere i julgranfoten.

Det pepparkaksätande monstret är tidvis även lite söt. Eg. är det det som räddar den unge mannen från något, ...jag vet inte vad, hunddomstolen med påföljande straff kanske, eller bara ungdomsanstalt.

Annars (förutom det jag räknat upp ovan) har jag gjort några sillinläggningar, gravat lax, revbensspjäll + sås, sillsallad, skinkan, (vanlig middagsmat förstås) Handlat sex kassar mat. Jag har varit rundor i kommunen med klappar och kanske det viktigaste av allt.
Ja, kanske inte viktigt... livet snurrar väl på ändå, men jag var till farmors och farfars grav och tände ljus och satte en porslinsängel under farmors namn.
Det är idag exakt ett år sedan hon så tragiskt gick bort.
Rimligtvis kan denna jul bara bli bättre än förra. :((

Jo, och så hann jag med julbastu också.
Och, naturligtvis en till laddning med kola som dotra och jag noggrant slog in och paketerade i cellofan
Nu sängen.

God Jul kära läsare ha det riktigt gott!

Julrim.

2011-12-22T01:48:00.000-08:00

När idérikedomen är alldeles väck...
vad som i år skall komma ur tomtens säck
När KappAl har slut på nattsärk och kalsong
och man stickat på yllesocka natten lång.
Då får man höra ur tomtens skägg

GOD JUL HÄR FÅR DU EN MELLANVÄGG!

Snäll?..... Pyttsan!

2011-12-21T02:32:00.000-08:00

Maken:
- Men, i natt har väl lilla gullet vart snäll, inte gjort några rackartyg?
Detta sade han inte till mig då,utan till den brunhåriga fyrbeningen.
Sedan vandrade de båda i stor enighet till hundgården.

Snäll och snäll, men han kommer att BLI!! så mycket pepparkakor som knapras om nätterna.

Det rör på sig vidare...
Idag:
En laddning kola till!
Apelsin och timjanlimpa.
Leverpastej med konjak.

Det rör på sig.

2011-12-20T12:44:00.000-08:00

En omgång saffransbullar till. ( ... och en Ernst bullkrans endast för beskådning)
En laddning kolakarameller.
2,5 kg köttbullar stekta.
Mjuk pepparkaka bakad.
Pepparkaksdeg gjord och konstfulla figurer tillverkade, ett litet pepparkakshus bl.a.

Detta har en vuxen människa skapat...Monsteränglar och en julgädda, brun är den dessutom...

Jaa nåååå.

Egentligen...

2011-12-20T03:23:00.000-08:00

... så har det varit en skithöst för alla i familjen.
Ingenting har riktigt gått vår väg.
Det är bara vädret som har varit bra!
...och nu var det någon som sa att det skulle bli jul.
Det syns inte i vårt hus, ja, okey, någon ljusstake här och där och någon stjärna, men...
nog skulle det ha suttit bra med en mellanvägg i hallen och vardagsrummet!

Då har jag fått häva ur mig detta!
Nu är det bara att sätta igång!
Pepparkaksdjävulsdegen väntar...

Annars har det inte hänt något

2011-12-19T03:13:00.000-08:00

... förutom att den hårige Bruno åt upp en hel ask med pepparkakor och jag tänkte att:
" Nu blir han på kanelen av kanelen" (ryktet hade nått mig att kanel är narkotiskt i stora mängder), men han verkade må bra, förutom att han girigt drack en liter vatten...

OCH!.... att cementbilen kom och "plurrade" in en ansenlig mängd med våt betong mitt i huset och nu är julens dofter definitivt bortträngda av denna konstiga kalklukt + att byggkarlarna är här mest hela tiden, då mest när jag behöver sova för att jag skall arbeta nästa natt, som typ JUST NU!

Gissa djuret.

2011-12-18T03:37:00.000-08:00

Fick en ingivelse att jag skulle "Ernsta" lite. (polaren Johannas uttryck om att pyssla med E. Kirchsteigers inspiration").
Jag skrattade högt för mig själv när jag såg resultatet eller restprodukten av vad som en gång varit vacker mossa.
Den får stanna vid min förstutrapp och vakta!
Ni kan ju gissa vad det var meningen att det skulle bli för zoologisk sensation.

Kanske det är en korsning av två arter?
Ett tips är att krokodiler inte har öron.

I förvandling

2011-12-16T03:43:00.000-08:00

SE!!!
...denna bittra förgrämda åldrande kvinna!

...och

SKÅDEN!

MEDELÅLDERS

ELLE

Notera den skälmska blicken, redo att förföra och förgöra.

Missa inte hur de båda stjärnorna förhöjer varandra och inte tävlar i skönhet.

Allt detta genom att tryggt kapitulera under en yrkesskicklig kvinnas kniv!!! och färgtub.

Sista natten med gänget.

2011-12-15T22:46:00.000-08:00

Den bara marken verkar suuuga åt sig ljuset. Det skulle nog hjälpa med lite snö nu.
Men det är klart... om solen ändå lyser en stund på dagen.
Här är den på väg ner i Torpskogen vid Långträsk, klockan är 15.20. och datumet är 15.12.

Som vanligt kom jag körande i mina 90-100 utan att fatta att det var förrädiskt halt igår. Hänförd över ljuset (som inte alls är det samma på bild) stannade jag upp en stund för att sno åt mig ett foto.

När solen definitivt var på andra sidan horisonten kom genast de mörka krafterna fram.
Affärssinnena blev på topp och våra mest baksluga tankar slemmade sig fram från sina mörka gömslen under stenar och moras. Ett bakhåll som sällan skådats i vår familj skulle äga rum.

SÅLD.

Gröne PU duger inte längre. Nu skall den gamla trotjänaren transportera bränslefat den sista tiden av sin ålderdom.
Det känns som om man degraderat en cirkushäst till att dra otacksamma turister i en vagn, bli bryggarhäst och släpa öltunnor till pubarna (måste sluta läsa historiska romaner) eller kånka runt i apati med ridelever på ryggen.
I den svarta natten såg jag bara bakljusen blinka till några gånger innan den försvann...

Hjärtligt glad att slippa.

2011-12-15T00:52:00.000-08:00

Jag har verkligen, VERKLIGEN!! försökt gå ner i vikt och sänka mitt kolesterolvärde. Ett kolesterol som på allvar har hotat med att proppa fast mina blodkärl och valla vägen blänkande hal ända in i andevärlden.
Varje morgon sedan första augusti har jag ätit ungefär samma konstellation av frukostsmörgås och pålägg.
Surt bröd, keso och någon grönsak och en oherrans massa kaffe förstås...
Men i morse kände jag att det var dags för revolution!

Det kändes som om mackorna hånskrattade åt mina löjliga försök att stävja upp blodfetterna, som om jag, ensam!... var orsaken till att vi har smörbrist i norden och jag bara visste, VISSTE!! ...att brödet skulle raspa torrt mot tungan och keson skulle kännas smaklös och slabbig.
Jag härmed sk..er i kållästärålvarningen!!

Välkommen jullimpa med skinka, välkommen hemvete med ägg och inlagd sill, välkommen hemlagad leverpastej med saltgurka ... och för att inte glömma... svartbröd med obscena mängder ÅCA-smör.

I min gran ute på gården hittade jag detta rent, klart lysande hjärta.
Så skall mitt hjärta också bli!!

...efter julen.

Tvätta bilen.

2011-12-14T08:11:00.000-08:00

Man skall inte tvätta bilen i solsken.
Ingen risk, månsken blev det innan jag kom mig ut och hade förstått mig på högtryckstvätten, hittat förlängningssladd, vaxbilschampoot (el. vad det hette) och kopplat vatten.

Jag skulle aldrig ha klarat det om det inte kommit några killar och hjälpt mig.

FÖRE.

EFTER.

Sinnibarra.

Sublimal Perception.

2011-12-14T02:31:00.000-08:00

Hjärnan gillar det den är van vid.
Om du alltid har röda äpplen på bordet vid julen och någon kommer och erbjuder dig att välja mellan denna välkända frukt och en exotisk frukt du aldrig sett förut, så är chansen stor att du väljer röda äpplen.
Vi behöver inte anstränga oss för att omge oss med trygga kända ting och situationer.
Nej, det sköter vår snälla hjärna så glatt om utan att vi vet om det.

Vissa prylar och situationer ger oss välmåendekickar och andra dess motsats.
Jag tycker tex. den vanliga "stickade stjärnan" är så vacker!

Den skall vara i rött och vitt.
Varför?
Jag vet att mamma stickade en sådan åt mig när jag var riktigt liten. Jag bar den på en fest eller bjudning där jag troligtvis hade jätte roligt och jag minns svagt att jag också kände mig fin i tröjan.
Sannolikheten att det var orsaken till att jag nu andäktigt, i trans, beundrade KappAhls reklam igår och bara VILLE köpa denna tröja fast jag inte behövde den... ligger nära till hands.

Ashley Green, den kända Twilightstjärnan, har nu kommit ut ur garderoben!
Hon har "tomtefobi"!
(Jag är inte ensam i världen med denna åkomma tydligen). Vampyrer har hon däremot inget problem med.
Hennes fobi grundade sig i att hon suttit på en främmande skäggig farbrors knä och önskade sig klappar ( detta skedde inne på en bank medan hennes mamma kollade kontot el. nå´t.)
När mamman fick se henne och farbrorn skrek modern i högan sky och VARNADE stackars Ashley strängeligen att ALDRIG!! befatta sig med skäggiga gubbar.
Jaha, där försvann hennes möjlighet till myspys med hohoande farbröder!

Man skall vara försiktig att man inte sätter spår i sina små telningars hjärnor.
Notera hur detta lilla barn fick sin tomtefobi.
Nåja, om man är någorlunda i balans så skall det gå att gå att handskas med med rädslorna om det nu handlar om vardagliga och ofarliga situationer.

Ljusets drottning med följe.

2011-12-13T01:26:00.000-08:00

Jag gjorde det! Satte väckarklockan på ringning, steg upp STÄNGDE AV FLÄKTEN!!! och njöt av skönsången från TV-Lucian. Två lussebullar och en halv panna kaffe senare så svider ögonen fortfarande av trötthet. Koffeinet arbetar dock i mina ådror och muskler nu så jag är så hajpad att jag skulle kunna sjunga staffansången i stämsång med mig själv.

Luciaprogrammet var naturligtvis vackert, sjukt vackert!
Jingelbells sjöngs med änglaröster, en amerikansk sång! Man undrar om jänkarna skulle känna igen den?

Jingle Bells", originally "One Horse Open Sleigh", is one of the best known and commonly sung secular Christmas songs in the world. It was written by James Lord Pierpont (1822–1893) in 1857 or before. The song has been translated into many languages as well.

Årstidsbild

2011-12-12T04:32:00.000-08:00

Har ni någon form av bild, schema, mall, i huvudet om hur årstider rör sig?

I min skalle är denna bild spegelvänd och upp och ner.
Det stör mig en aning att de flesta människor tänker så här. Det betyder ju krasst sett att även jag tänker spegelvänt och upp och ner.
Jag frågade min man hur han tänkte sig livets gång i bild.
Som en linje, var svaret.
Vem av oss i äktenskapet är matematikern och vem är den oorganiserade?
Det är något att grubbla på just nu.

Uppstånden!

2011-12-12T00:31:00.000-08:00

... fast det är aktuellt en annan högtid än vad som är på gång just nu va?
Riiiktigt trögt med att jobba nattetid med stegring, kroppsvärk och halssveda.
Jag skulle nästan ha "ridit ut stormen" (väl valt ordval) om jag fått sova inför sista natten, men det sågs sig inte göras då jag tillbringade dagen i telefon och på barnpoli. Min makalöst underbara chef gav mig ledigt (pilutta er ni som har bajschefer). Ordning i kaos, varma ord och axelklappar utdelades på barnpoli och allt blev någorlunda bra.
Dagen därpå (fredag) for vi äntligen ut till stugan. Vi valde årets blåsigaste dag för att korsa Delet.
Vår vovsing stannade för att sova i bilen på bildäck, medan vi gottar oss med en kopp kaffe i salongen.
Detta brukar fungera alldeles utmärkt.
Vi köpte båda inhemska tidningarna i kiosken, men jag hade glömt brillorna i bilen och kunde bara läsa rubrikerna.

-Hoppas inte de har skrivit om samma fall, för då vågar jag mig inte in till stan och julhandla, sade jag sur över att inte kunna läsa.
Detta gav mig omgående ett hysteriskt skratt anfall medan maken skämdes och resten av passagerarna stirrade oförstående på medan de krampaktigt höll sig i borden för att inte ramla av stolen de satt på.
Färden gick bra förutom att vovsingen hade blivit sjösjuk och spytt på oräkneliga ställen i bilen och avslutat det hela med att vända baken mot förarsätets dörr och diarréat dörrfickan så full att det skvalpade när maken stängde dörren. Rätt åt oss! Det borde vi ha förutsett.
Således fick vi stå i 30 sekundmeter blåst och regn och skura bil, när vi kom till torpet.
När det var klart och vi var inomhus där vedspisarna knäppte och sprakade blev det genast gladare miner.
Julstjärnorna kom upp

och glöggdoften spred sig i takt med att vinden mojnade...

Besök.

2011-12-07T09:58:00.000-08:00

Herr Virus kom överraskande på besök igår. Han annonserade sin ankomst redan på dagen och sade med säkerhet att han skulle stanna till helgen. Dock fick han vara nöjd med att hänga med på jobb eftersom arbetstagaren flyttade inkvarteringen dit.
Lite nertonat idag.
Nu till jobbet!

Rätt men fel.

2011-12-06T01:05:00.000-08:00

Nog trodde jag att det skulle vara sämre väglag idag än vad det blev.
Och knappast bryr sig folk, när de ligger i sina sängar och gosar. Det är ju 6 dec. och många är ju hemma på ledigt. Så det förväntade trafikkaoset blev inget av, men det blev kallt och det kom lite nederbörd.

Vad har väderhäxan nu att säga då?
Tja,
Eftersom naturen verkar hänga efter tre veckor till en månad, så kommer vi att få novemberväder fram till jul.
Temperaturen kommer att ligga på plus på dagarna och någon klar natt ger minusgrader.
Således.... I´m dreeming of a green christmas!
Nyåret får däremot lite snö.
Detta var allt från väderhäxan denna gång.

Julbak.

2011-12-05T11:37:00.000-08:00

Sötaste pepparkakorna bakar koncentrerat lussebullar.

Saffransdoften sprider sig snart i köket. Vi är omsvepta av julkänsla, ja, vi är så djupt in i adventsgrottan man kan krypa.
Det är något speciellt med namnen på lussebullarna, lite medeltida, mystiskt.
Lussekatten

Luciakronan.

Prästens hår

Up yours.

Hundkoppelblogg.

2011-12-05T01:25:00.000-08:00

- Det går tydligen att blogga om precis ALLT!
... sa min syster (den nygifta)
- ...till och med om ett... ett.... ett HUNDKOPPEL!
Jaha.
Skall försöka då...

Jag vill ju inte påstå att idéerna kommer sprutande in i skallen för att sedan fortplanta sig som kvickrot på tangentbordet direkt.
Nämnas kan ändå att tidigare, då vi ännu hade en groventré att tala om, en som inte var sönderpikad i golvet och så... då hängde kopplen i rad på krokar på väggen.
Nu ligger allt i en röra i en korg i glasverandan.
Orange lina för blooooodspårning, sele med ändamål för cykling med doggen, reflexväst för att synas vid jakt...
och hör och häpna!
...även julkostymen.
Själva hundkopplet är den bruna remmen mitt i bilden.
Jag har egentligen inget att säga om det, så det går nog inte att blogga om ett hundkoppel.

Hett!

2011-12-05T00:59:00.000-08:00

Tro inte att det inte händer något bak i Mörby!
I lördags fick jag mig, som exempel,
en het French Lover som var chokladbrun och kallades Lumumba.

Då var jag nöjd minst en kvart.

Övar och övar och övar...

2011-12-04T10:27:00.001-08:00

Idag har jag suttit och övat med Queenkören i fyra timmar och nu känner jag att jag har en sträckning i vänster "arsulshalva". Jag får väl hålla med om vad min gamle far sade:
Att "det inte var nyttigt med den där moderna pop-musiken", men han tänkte väl inte just då på att jag skulle bli "rövhalt" av den, utan mera på att vett och förstånd skulle försvinna i takt med de slamrande trummorna.
Roligt är det i vilket fall som helst.
Idag har dessutom några av solisterna varit med.
Man blir imponerad över hur bra folk sjunger!
Ja, då var det bara att öva hemma då. Hela programmet skall sjungas utantill... ett tjugotal låtar och jag som har så svårt att lära mig texter. Jag kan inte ens "tryggarekan".
Det finns inga genvägar. Det är bara att råplugga!

Queen - 'Fat Bottomed Girls'

2011-12-04T10:27:00.000-08:00

Vad är detta?

2011-12-02T05:06:00.000-08:00

Jag rensar lite bland mina foton...
... och ibland kan man undra varför vissa foton blir tagna!
Vad är detta?
Jag får en konstig känsla av att jag hör en myndig röst bakom lampan:
- Och hur var det här då? Nu gick det visst lite vingligt! Det blir att blåsa det här!

Favoriter.

2011-12-02T00:06:00.000-08:00

Om jag bakar pepparkakor till jul så är det för att det är lite mysigt, inte för att de blir godare än ... NYÅKERS PEPPARKAKOR AB Nyåkers Pepparkakor grundades redan 1952. Då som ett ordinärt lokalt bageri med alla möjliga typer av bakverk. Vid denna tidpunkt hade man dessutom en brödbil som åkte runt i gårdarna och sålde till hushållen. 1953 brann bageriet ned och de två ägarna stod i funderingar huruvida man skulle bygga upp bageriet på nytt eller om man skulle göra något annat. Beslutet blev att det nu skulle satsas stort. Man byggde en helt ny fabrik , här skulle de specialisera produktionen till en produkt nämligen pepparkakor. Satsningen blev lyckad. Snart var man marknadsledande tillsammans med den vid denna tid stora konkurrenten ”Pricks”. Det problem som snart uppstod var produktens säsongsberoende. Pepparkakor är i Sverige en mycket stor julprodukt. För att komma ifrån detta utökades fabriken med ytterligare produkter. De första produkter som lanserades var Mandelkubb och Småskorpor, produkter som än i dag finns kvar. I samma takt som framgångarna kom slag i slag blev också fabriken för trång. Genom åren har därför fabriken fått byggas ut ett antal gånger. Under denna tid har även en del produkter kommit och gått. Här kan nämnas bl. a. maränger. År 2005 omsätter AB Nyåkers Pepparkakor 57 Mkr. och har 38 anställda. Den största produkten är fortfarande pepparkakan i olika former inklusive KRAV-pepparkakor. Övriga produkter är mandelkubb, småskorpor av olika smaker och småkakor t.ex. bondkakor, vaniljdrömmar m.fl. totalt 10 olika sorter är andra produkter som NYÅKER producerar och säljer. Den svenska dagligvaruhandeln olika aktörer är Nyåker´s största kunder. För att minska beroendet av julen arbetar företaget målmedvetet mot att komma ut på andra marknader runt om i världen. Ännu så länge är, av naturliga skäl, den Skandinaviska marknaden störst. Övriga länder som bearbetas och där en viss försäljning sker är: USA, Tyskland, Frankrike, Spanien, Australien, Kanada och England.

Segt.

2011-12-01T05:58:00.000-08:00

Jaha, då har man satt i sig ungefär 1000 cal. i julgodis, minst!!
... och nu skall jag gå på Zumba!
En timme zumba bränner, om man tar ordentligt, ca. 500 cal. så jag borde väl köra två pass då...........
....öööh........
- Nä, ...kommer inte att hända!

Det blida vädret.

2011-11-30T23:52:00.000-08:00

Man kan inte fatta att fotot är taget den 30 november...

...speciellt om man beaktar hur det såg ut i fjol den 30.11 !

I vår hörna av världen så kan man ha stora variationer i väderleken.
Eller man kan ju säga som så att ... eftersom man ofta temperaturmässigt rör sig runt fryspunkten så syns det mycket mer när tempen sjunker tio grader. En nederbörd när det är fem grader +, avviker mycket i utseende om man jämför med en nederbörd i fem grader -.
Min hemmagjorda teori är att det ser ganska lika ut i Östra Sahara om det är 22 grader eller 32.
Men, vi får nog kyla skall ni se!
Jag spår att den 6 dec. kl: 07.30. så har vi snorhalka på vägarna och vi står och svär över att vi måste skrapa bilen fast vi inte har tid, för vi måste köra försiktigt... eller hamnar i en bilkö där den som är först kör SJUKT försiktigt.
Så mitt råd:
Den 5 dec. på kvällen går ni ut och kopplar i motorvärmaren (om sådan finnes) och nattar bilen med en filt över vindrutan. Bege er från hemmet 5 min. tidigare än vanligt.
Se upp i backen!
... säger "Väderhäxan".

Filmtajm!

2011-11-30T12:03:00.000-08:00

Den nya filmen TÖFTÖFÄRJAN spås bli en kassasuccé.
Orsaken till detta sägs vara den enastående skådespelarinsatsen och det lyckliga slutet.

Inte ett isberg i sikte!

Going slightly mad

2011-11-30T00:33:00.000-08:00

... som Mercury sjunger.
Någonstans i huset piper det!
Det finns någon liten (liten, tror jag bara för att jag inte hittat den förstås) elektronisk apparatrackare som har pipit lite random sådär, nu och då, under hösten. Min förhoppning har stått till att ljudet skulle upphöra av sig självt, men ICKE!
När jag är på nedrevåningen hör jag ljudet från övrevåningen och vice versa. Det är som om ljudet flyttar på sig och det borde verkligen inte en sund människa uppleva.
Det får mig att tro att det är en begynnande galenskap på gång (att min hjärna skapar pipet, vilket känns en aning allvarligt) eller om pipet är orsaken till att nerverna släpper. Ett klart "moment 22" fall det där...
Oftast tycker jag ändå att ljudet kommer från den utflyttade sonens rum. Det skulle i så fall ge en viss logik i min förvirrade pipvärld för han är något apparatfallen. (ord skapad av grundordet "krackelfallen").
Kanske röjandet inför julen kan resultera i att jag hittar pipgrunkan eller bara acceptera, leva med det...

Ställde mig på vågen.

2011-11-29T03:45:00.000-08:00

1 km: Tipp tipp tipp tippetippe tipp tipp tipp tippetitipptipp...
2 km: Tipp tapp tipp tapp tapp tapp tappetappe tapp....
3 km: Tappetappflunkeflunke flunk ...flås flås stööön ...flunke flås flunkeflunk...
4 km: Akut pissnödig! Tappetappetappetappetappetappetappetappetappetappetappetappetapptappetapptappetappe...
5 km: .... och den svenskdesignade sillburken från 60-talet vill jag skänka min systerson och tillika gudson då reliken härstammar från hans farföräldrars hem... övriga jordiska ägodelar efterlämnar jag till arvingarna att dela rättvist och med hjärta...

6 km: Ser huset... vill bara heeeeem....Host väs host väs väs *förundrad* jasså det är sådäär en bit lunga ser ut...
Slutsats:
Om man skall ägna sig åt för kroppen ansträngande idrottsutövningar skall man uppehålla konditionen med upprepade lämpligt långa träningstillfällen.
Inte flåsa omkring i hysterisk medelålderspanik med för stor tilltro på ork och framför allt för stor kropp.

Foto.

2011-11-28T09:56:00.000-08:00

Det finns inte så många foton tagna på mig, men här är ett:

Här är jag på väg till jobbet!

Året runt.

2011-11-28T03:47:00.000-08:00

Så var det då denna tid på året igen. Man får hålla den jungfruliga nya miljökalendern i handen igen.
Den är fin... och DYR... har jag förstått, genom det granskande mediet, Ålandstidningen.
11.800 sköna europeiska flis.... av det skall Ålands landskapsregering bevilja stöd för 30% av kostnad el. om högst 3540 e.
Det kan ju vara förargligt för de som gått ur MISE och ändå måste vara med och betala kalendern, UTAN att få en kalender hemskickad. Jag betalar uppgivet i både MISE och KLARA.
Som plåster på såret måste jag ändå ge en eloge till skaparna och idékläckarna bakom kalendern.
För det första är det ju genialt att sprida sin information i kalenderform. Man behåller den ÅRET UT, ser på den varje dag! Lysande!
Istället för ett tråkigt infoutskick som blir återbördat till MISE ganska omgående.
Den är skön att känna på (inte blank och kallt slibbig som fina tryck kan vara) , dagarna har föredömligt stor tom ruta att göra anteckningar i. Bilderna är humoristiska och genomtänkta.
Fotot är gjort av Mona Segdi. Jag som inte kan så mycket om foto måste säga att jag är imponerad.

Denna bild skulle man kunna ha som poster. Kul!

Jo åsså....

2011-11-27T03:31:00.000-08:00

Jag fyndade ett vårutomhusblomsterarrangemang (vilket ord). Jag skulle kasta det på komposthögen när jag såg att en växt, någon sorts ris hade överlevt sommaren. Jag tog in bunken och julpiffade till den lite med mossa och en cypress och ett palettblad.

Mmmmm, inte så pjåkigt enligt mig själv. Egentligen inte svårt att göra vackert med växter och blommor.
Maken kom också hem med nya elljustakar till köksfönsterna. I gjutjärn förstås, liksom mycket annat i vårt kök.

Det artar sig ändå.

2011-11-25T02:57:00.000-08:00

Så haver jag tvättat fönster! På ett vis är jag glad att detta är gjort och på ett annat vis bitter över att det slutade med ett visst mått av misslyckande.
Det bottnar sig i vår faunas galenskap.
Förklaring följer:
På sensommaren fick en blåmes orrspel och attackerade vårt fönster ideligen under EN HEL DAG!
Ibland stannade den upp och häschade, men genast när orken kom tillbaka så satte den igång igen.
Med galenskapen lysande i sina ögon dreglade den på glaset. En stor lång kräka blev det till slut på rutan.
Jag borde naturligtvis ha stoppat den innan den föll död ner till marken, men jag tänkte att "den slutar snart" vilket den faktiskt gjorde när skymningen föll.
Fläcken tar jag bort senare...
Jag brukar ju nämligen inte lägga mig i blåmesars psykiska ohälsa, men det fick jag ju grymt ångra.

Jag har efteråt tvättat fönstret flera gånger och FLÄCKEN GÅR INTE BORT!
NASA borde ta prov på blåmesars saliv. Vad innehåller det för enzym som inte går att nöta bort?
Blanda blåmessaliv i rymdraketers målfärg. inte ens när raketen bränner genom atmosfären kommer det att vara ens en litet sotmärke på den... bilars lack skulle inte kunna repas med detta enzym i. Jag bör genast ta patent på detta fenomen. Grrrrrr...

Som sagt så har jag tvättat fönster och hängt upp... vad skall man säga?
En rysk folkdräktstjol?

Men jag får väl skylla mig själv om jag köper gardiner för 12 e på Sparhallen.

Burken med "HOT PAPRIKA" som jag fick av maken som nyligen varit till Ungern fick bli på fönsterbrädan.
Julröd är den och passar bra ihop med de slaviskinspirerade blommorna...

kan tänkas...

Mosslummerkrans.

2011-11-24T05:31:00.000-08:00

Troligen tusentals bloggare i norden tar i dagarna foto på sin egenhändigt tillverkade dörrkrans och stolt visar upp den på sin blogg.
Jag skulle ju vilja vara annorlunda, egen, inte så förutsägbar, men det blev inget av med det,
för här kommer bilden.

I år återanvände jag fjolårets stomme och (mitt snåla åbäke) även metalltråden. och bjällran. Pärlorna låg och skräpade i en låda... tja, vips så var den klar. Pris = 15 cent kanske.
Med flit har jag gjort den rufsig och lite ojämn... precis som jag själv.
Jag skall göra en enriskrans lite senare.
Personligen så äger jag ungefär 4-5 väldigt små enar. Det blir inte till att knapra och klippa på dem, det skulle inte ens räcka till en krans.
Nej, det blir som alla andra år att jag hämtar ris från någon annans enbuske. Jag vet inte vad som gäller för regler enligt allemansrätten.
Gran får man inte ta, så samma gäller säkert för en hel en, men om man nu tar bara kvistar, hur är det då?
Jag brukar välja lite fula enar och absolut aldrig pelarenar.
Så nu vill jag rikta ett tack till alla markägare som i flera år hållit mig med enris.
Jag är så tacksam för vår unika allemansrätt. Må den fungera i många år ännu!

Kakel och klinker.

2011-11-23T03:24:00.000-08:00

... nu går vi ut på kakeljakt nu skall vi ut och kakla... lalalalla!
Helt otroligt! Maken gick med på det!
- Ja, du får bestämma du! (Vad jag tycker OM när han säger så.)
Vi stod bland travar med olika kakel- och klinkersorter och vi hade kokat ner antalet till några få plattor som stod placerade framför oss.
Jag pekade stjärnögt på en platta.
- Däään, visst, eller hur??
Han var väl inte sig själv eller så gick han på min beskrivning om hur otroligt läckert det kommer att bli.
Hoppas han inte får ångra sin velighet en dag.

Så, nu ut med allmogepaneler och romantiska små blå mosaikbitar (eg. redan ute om sanningen skall fram, men stilen kommer ICKE igen)

...och in med rost och nedbrytning.

Akta er!

2011-11-23T00:13:00.000-08:00

Jag har nu funnit det ultimata skyddet mot tafsare på krogen.
Ficktjuvar under julhandeln och andra skumraskpersoner och slödder lär också hålla sig på avstånd.

Jag har redan satt fast den på aftonväskan... redo för kommunens julfest!

Slut på potäter.

2011-11-22T09:04:00.000-08:00

Idag har vi ätit upp de sista potatisarna av egen skörd. I år lyckades jag riktigt bra i motsats till andra år som varit typ nödår, ...några magra skorviga kulor bara.
Så det blir definitivt att upprepa årets succé nästa sommar, om det nu är möjligt.

Denna sådd blev däremot inte vad jag hade hoppats på.

Sådär ja...

2011-11-21T03:07:00.000-08:00

Precis när man hade bestämt sig för återhållsamhet vad gällande köpandet av glansiga tidningar kom reklamutskicket från Lisco.
Just när jag redan såg för mitt inre öga hur de extra insparade pengarna låg på börsbotten så.... DUNS!
Ett förföriskt och åtråvärt smörgåsbord landade i min postlåda.
Jag öppnade utskicket lite förstrött och blev genast intresserad.
Redan på första sidan kunde jag tänka mig att köpa en del av de presenterade böckerna... och sedan på nästa sida och nästa...
Sanning: JAG VILL HA ALLIHOP!!
ALLA deckarna, precis alla, Jan Guillous "Brobyggarna", "kor en kärlekshistoria" av Åsa Ottosson, hundböcker, livstilsböcker, heminredning...
Jag vill även lära mig att virka robotar och virka in en fåtölj i små färggranna rutor...

Jag tror att jag klarar mig utan "boken om Stig-Helmer" och just nu är inte barnböcker så lockande, men Herre Guud! "Julboken" av Kristina Strand... vita hyacinter och vita julrosor i en vit flätad korg på omslaget....
Stööön.... gurgel....

Tintin och jag.

2011-11-20T08:18:00.000-08:00

Jag vet att jag borde skriva något smart, analyserande, reflekterande om filmen Tintin och Enhörningen, men jag misstänker att mitt förtroende är svårligen skadat då jag väljer att sätta in en bild på mig själv med två tjock TV apparater framför ögonen.
Jag tvingade några barn att komma med mig på Bio så att mitt besök blev rättfärdigat.

Ja filmen gick i 3D... vad trodde ni?

Betraktelse.

2011-11-20T02:27:00.000-08:00

Idag är det söndag och vad passar väl bättre än att skriva en betraktelse?
Det är ju det vi bloggare gör mest av allt egentligen... betraktar.
Man kan ju förledas att tro att ett blogginlägg föds när man sätter sig ner vid datorn och trycker på "inlägg", men så är det inte.
Planen finns oftast klar i skallen, det finns en tanke bakom.
Vi har betraktat vår omvärld, oss själva och troligtvis redan bestämt oss för hur vi skall framställa det för andra... i skriven eller bildform redan när vi sätter oss ner vid datorn.
Det gör att bloggaren ser på sin värld med kritiska ögon om det så gäller barn, hem, röda skor och designade väskor, mat eller humor.
- Jasså, du fördriver tiden med att blogga du! (med underton att blogga är något värdelöst som man kan syssla med när allt annat av värde är redan gjort och fritiden som blir över, den tid man slår ihjäl för att inte gå under av leda ,kallas blogga).
Ja, min fritid går bl.a. till det, men i gengäld får jag en eftertänkt syn på vardagen och mig själv och andra.
Såååå...

Som alla andra så röjer och sorterar man ibland. Det måste man göra för att inte gå under i det som vi människor samlar på oss. Jag städade undan tidskrifter och kunde då konstatera att maken och jag har en gemensam last.
Vi köper alldeles för många tidningar och flaschiga magasin, utan eftertanke, utan vips... så åker det med en tidning i inköpskorgen.
Aj, aj!
Den insikten tog jag till mig och vände och vred i tanken på detta facto.
Om jag inte var en bloggare kanske detta skulle ha gått mig förbi, men nu blev det istället ett hårt grepp om handbromsen.
Världen svälter och vi förköper oss på dyra tidningar!
Och skulle det finnas någon planering, någon måtta, så kunde man kanske fördras med det.
Jaha, då har man liksom dessutom köpt dubbelt. Se bild nedan.
Tidningen med det gula huset vet jag att finns en dubblett i torpet.

Skämmes på mig. Vårdslöst inköp av magasin!

Har du läst?

2011-11-19T04:37:00.000-08:00

-Vilka böcker av Anne Holt har du läst? Frågade en medresenär när jag satt på en färja och läste.
- Öööh..... (jag tittade på raden av böcker som hon skrivit tidigare som presenterades i början av boken)
- Den, den, ....den, trorjag, eeee... möjligen den där... (jag pekade med fingret).
- Jag har läst alla, sa medresenären, - en underbar författare, man fångas av tanken hur mycket som är hon själv och hur mycket som är påhittat om huvudpersonen... hennes beskrivning av homosexuella.... bla, bla, bla... ...ååh, jag bara MÅSTE gå med i en bokcirkel igen! ...avslutade hon.

Vad är det med mig, tänkte jag efteråt?
Varför blir inte jag sådär upprymd av nordiska deckare mera?
Jag minns första boken jag läste av Liza Marklund, åååh, vad jag tyckte den var bra!
Hon hade blandat egna personliga problem med yrke och spänning och avslutade med ett överraskande slut.
Precis som Anne Holt, Mari Jungstdt, Anna Jansson, Camilla Läckberg.
Nu såsar hjältinnornas sociala liv ihop sig. vem var gift med vem och vem var far?
Och i vilken bok hade jag läst... sås, sås, sås?

Nu vill jag bli överraskad igen!!

Anna Holt gör ett gott arbete, nyanserat språk, mordmotivet är skapligt udda, ingenting att klaga på egentligen, men hur lätt är det inte att glömma vad barnen hette och svärfar och vilken mat som gillades och vilken sexuell läggning som vankades?
... eller vice versa.

Hur som helst...

2011-11-18T02:30:00.000-08:00

... så går det en främmande karl i mitt kök.

Dags igen!

2011-11-17T03:25:00.000-08:00

Just när man skall gå på några nattskift är det dags för helvetesmaskinerna att inta gård och hem.
De kom sent på kvällen insmygande.
Haaaa! "Känn dig ambushad"!

JR Ewing... nu får du väl ta och skärpa dig. Hur många gånger har jag sagt åt dig att det FINNS ingen olja bakom mitt hus?

Jodå tio meter från mina öron och kropp som försöker sova, borras det idag.

170 meter rakt ner i berggrunden.

Utmanad.

2011-11-15T02:10:00.000-08:00

1. När ingen ser eller hör mig är det verkligen synd om dem. Jag menar... vilket enastående tillfälle att få umgås med en trevlig människa som jag missar de inte?
2. Jag går aldrig hemifrån utan jag stannar faktiskt mest hemma. Om jag någon gång skulle slinka iväg från hemmets härd börjar jag genast kalla den nya positionen som hemma. Hemma på jobbet och jag måste erkänna att jag börjar känna mig skamlöst hemma på Hugos.
3. Min blogg heter som den gör för att jag har bytt namn på mina bloggar nu och då pga. svår personlighetsklyvning och hopplös osäkerhet och har gjort velandet till en konst.
4. Om jag vågade skulle jag berätta att jag inte håller tätt när jag hoppar studsmatta, men nu känner jag att modet sviker och min bekännelse kommer nog inte denna gång heller.
5. Om tio år kommer jag att ha en ännu besvärligare inkontinens och på allvar börja fundera på att operera om brösten som då har nått knäna.
Jag utmanar ingen eller alla... fast nog skulle det ju vara kul om Tommix nappade...
( detta är så typiskt icketommixinlägg)

Som på operan.

2011-11-15T01:42:00.000-08:00

Och ut ur rök och aska steg Nemesis!

(opreakören vrålar och orkestern skär med stråkarna falskt och hårt som vore de av hårdaste stål mot sten)

Strax därefter kliver självaste Belsebub in i handlingen, stor och flammande röd.
Hastigt stänger jag dörren till detta inferno och går in i köket och lagar ugnsbakade äpplen i lönnsirap.

Juntabrudarna är på väg och komedin kan börja!

Vår varma höst.

2011-11-14T06:46:00.000-08:00

"Över bygden skiner sol i blånande sky".
Vilken höst vi har haft än så länge.
Solen sken kanske något blekt och orkade endast en kort bit ovanför horisonten, men den var där.
Jag såg den!
I väster...

och i öster.

På vår egen tomt är det ganska skuggigt, en typisk åländsk lund, skulle man kunna säga.
Nu har jag fått löfte om att trän skall fällas (jag tror faktiskt att jag gnällt om detta på bloggen tidigare), men än så länge sträcker sig träden upp mot himmelen värre än Jacks bönstjälk.
Hmmm... kanske man skulle klättra upp och se vart man hamnar...
Kanske en ung Robert Redford sitter där uppe och väntar på mig eller Tony Curtis när han var som charmigast.
Nä det är nog bäst man håller sig på jorden, de är nog inte så bra på att fälla träd de heller.

Jag gick i alla fall ut och gjorde detta, det var ju himla bra.
Bra tänkt, nu får de som promenerar förbi vår gård något vackert att se på när de tar sin försommarpromenix.

Ja, jag vet... en par månader för sent bara.

Och nu hade jag fel igen.

2011-11-14T01:46:00.000-08:00

Som ett resultat av vattenläckor och elände, så har prylar som legat i lönndom kommit fram i ljuset. Saker som vi inte behövt på åratal ligger uppfläkta framför våra ögon. Det gäller bara att förstå, inse detta fatta faktum.
Maken sade med myndig stämma:
- Nu tar vi en sopsäck och reder upp.
- Vah, sopsäck? Nä, så farligt kan det väl ändå inte vara, två kassar på sin höjd.
Hmmm... hur fel har man inte?
Jag vet med säkerhet att jag kommer att bli en lyckligare människa efteråt, även om jag kastade en inträdesbiljett som jag skrivit på baksidan:
Sabina 09.03.79. Helge behövde inte äta upp hatten.
Här kommer en tillminnesdragelse och förklaring...
Naturligtvis var det så att jag var för ung för krogen och Helge fixade in mig med den självsäkra försäkran att han skulle äta upp hatten om jag inte kom in tillsammans med honom.
Bort med sånt! Hej och hå!
Varsin napp som jag sparat efter barnens avvänjning.... hej och hå, där med.
Jag kan bara informera om att idag fortsätter rensningen och maken har farit för att skaffa mera Mise-kuponger. Hej och Hå!

Rosor till far.

2011-11-13T01:41:00.000-08:00

Det har blivit lite glest med fäder att fira för min del. Alla vilar de nu i den mörka mullen.
Den far vi har i huset gick lyckligt iväg i morse med sin hund till skogen på jakt. Bättre kunde det knappast bli för hans del.
Jag brukar ofta påpeka till mina barn att han inte är min far, att de inte kan räkna med att jag skall fixa någon överraskning för honom och sedan låtsas att det är de som hittat på det.
Äsch, vi brukar inte spänna oss så mycket. Man kan väl ha farsdag resten av året också, liksom lite utsmetat alla dagar, blandat med morsdag då då.
Jag vill ändå, med respekt för dessa familjeförsörjare som jag aldrig får tacka mera för deras insats, ägna dem en liten tanke och några ord.

Morfar Axel Alm.
Honom fick jag aldrig träffa. Han drunknade tragiskt en vår under säljakten. Min mamma var äldst i barnaskaran och hon var då fjorton år. Livet hade säkert blivit annorlunda i den familjen om han fått leva.
Fast jag aldrig träffat honom har han gjort intryck och avtryck i mitt liv. Otaliga är historierna och inte minst... jag sitter ofta i den utdragssoffa han snickrade... då för länge sedan.

Farfar Johannes Nordberg.
Kraftkarlen! Skrockande högljutt skratt blandat med kommandon och rörelse.
Han levde med sin stora familj nästan hela sitt liv ute på en ö i havet.
Seglade, fiskade, sjöng med kraftig röst och dansade polka med lätta fötter trots hans avsevärt stora kroppsbyggnad.
Han har myntat några ordspråk:
" Hur skall jag stå? sa lesörin när han stod brudgum." (Jag tror att detta skall sägas när man känner sig osäker)
"Är det vals eller polka?" (detta sades när han hade som vanligt bråttom, ...då till dansgolvet med en danspartner i näven som knappt hann med och knappast tacka nej heller om hon skulle fått den tanken)
"Jessus så långt ut!" (på äldre dagar oroades han mycket över sina nära, oftast över barnbarnen som gärna rodde, utan att någon större fara hotade inne i Ledsörs fladan.)

Pappa Karl Nordberg.
Honom känner jag bäst, men vet vet minst vad jag skall skriva om.
Det är liksom så mycket som finns att säga.
Sjömannen i livsfara på segelfartyg, i hamnar i Sydamerika, galeaser, bogserbåtar, fiskebåtar, isar, vapen, jakt, jordbruk och djurskötsel, snickare, hantverk, båtbyggen, dansör, sångare, vältalig underhållare...
och inte minst...far.

Inte klippt för min del.

2011-11-10T23:57:00.000-08:00

I morse chockades jag svårt när jag kastade en hastig blick i spegeln.
Men, hur ser jag ut egentligen?
NÄR??? ...var jag till frissan senast?
Jag lade mig visserligen med lite halvfuktigt hår och såg ut därefter, men det kan ändå inte förklara detta uteliggarragg.
Så såg jag på maken... inte ett strå på vift, perfekta kanter.
- När var du och klippte dig? Undrade jag lite avundsjukt.
- Igår.
Ingen "big deal" egentligen. Man bokar en tid och går och ondulerar sig bara.
Inte idag, (omöjligt att få tid på så kort varsel) måndag (likaså) tidag (då börjar vaket som varar veckan ut)
veckan därpå...

Kanske maken skulle kunna hjälpa mig att bli en "Alexander Bard Look a Like" så länge.
När jag googlade på fula frisyrer nyss, så kom denna frisyr upp.

Det var ung. såhär jag hade tänkt det. Snart kommer stilpolisen och tar mig i örat, kanske blir man inburad på livtid.

Jag får dra en mossmössa på mig, för på stenar är det snyggt i alla fall.

Ögonglitterkraft.

2011-11-10T02:12:00.000-08:00

Nu har de gått.
- Nu får det stå såhär några veckor. Hejdå!
Byggarna har rivit klart. "The plummers" har lämnat för en tid framöver. Golvtjänst har varit här och kopplat på en fläkt.
-" Fläkten är värst" eller som vi i familjen gärna säger, "det ligger i fläkten."
Detta uttalande kommer oftast när någon i släkten (oftast jag och ibland mina systrar) missförstått pga. att vi inte eg. lyssnat, pratat om något annat ...och för mycket, eller liksom... bara rusat på.

Faktiskt, så i denna skrivande stund är inte fläkten värst. Den var tystare än jag trodde, men så var det ju det här med plastväggen då.
Den var ju inte så snygg liksom.

-Jag har varit och tittat på kakel och klinkers, sade jag till byggarna.
- HAHAHAHAHAHAHAHAHA! (rått skratt)
Jaha, det verkade ju inte ha varit så smart tydligen. Jag var något för tidigt ute kunde man misstänka.
- Januari? Februari?
- Mmmm...

Skitsamma! Det kunde ha varit värre!
För en stund sedan så tittade solen fram genom molntäcket i en sådan ljusvinkel mot vattendropparna i björkarna utanför
...att en miljard stjärnor bildades framför mina ögon, i en halv minut.
Jag blev nästan chockad över hur vackert det var.
Kan jag uppskatta det vackra runt om mig så har jag troligtvis inte gått ner i en djupare depression.
Den kanske kommer senare när kalaset skall betalas.
Hur skall det gå till?
Jag kanske skall börja skriva låtar och ta in på "stimpengar"?

(mina egenhändigt barnsliga dekorationer som hängt på väggen i toaletten)

Sådan herre sådan hund.

2011-11-09T03:05:00.000-08:00

Bruno och jag lunchade ihop idag.

Förnyelse.

2011-11-09T02:41:00.000-08:00

I ett decennium, minst, har jag använt samma parfym.
Ingen doftsensation har kunnat slå "min parfym" enligt min utsago.

Laura Biagiottis TEMPORE DONNA. Jag upplever att den doftar vanilj,
gräddkola, exotisk blomma ja, mest bara underbart och det bästa av allt... jag har aldrig fått huvudvärk av den. Det brukar annars vara fallet med de flesta parfymer.
Men där äär den ju!! ------->

Sedan plötsligt, (kanske jag var lite Vikinglinevinrusig vad vet jag...) hittade jag en annan parfym.
Nu har jag således påbörjat en otrogenhetsaffär.
Den gamla är ratad och den nya IN!
Och vad är det som är så lockande i den parfymen då?
Tro det eller ej, men jag tycker att den doftar som när man kokar sylt och en droppe sockrade bär har hamnat på spisen.
Bränd sylt? Tänk om det är bara jag som tycker att det är oemotståndligt?
- Morsan, hur gammal är du?? Var frågan när jag stolt kom hem med den .
- Det där är en ungdomsparfym!
DET SKITER JAG I!

Beyonce Heat!

Jaa, ja vet in´t ja.

2011-11-08T07:29:00.000-08:00

- Myyysigt, sade maken om verandan, i ett fåfängt försök till att jag skulle tycka detsamma kanske.
Njaaa... nog finns det väl tillfällen när det varit mysigare.
Jag kanske skall sätta mig ner där med en kopp te för att riktigt njuta och insupa atmosfären.

Annars så kan jag meddela att rördragningen i pannrummet måste göras om.
Så "The plummers" kom och stängde av vattencirkulationen och därmed värmen.
Resultatet av detta blev att dessa två krabater flyttade in...

...igen.

Triss.

2011-11-07T05:26:00.000-08:00

Min barndoms och ungdomskompis dök plötsligt upp här på bloggen efter att vi inte hade hört av varandra på ett halvt liv.
Även hon (M) var bloggare visade det sig och hade tydligen gjort som trevlig vana att lägga in "triss i sammanhörande foton."
Den iden stjäl jag rakt av.... så det så!
Här kommer min triss:

LARVIGA FORDON...

...på min gård.

Blod- och energilös idag.

2011-11-05T07:58:00.000-07:00

Nej, det var inte detta brudpar som sög musten ur mig.
Det har väl varit lite mycket så där ändå bara.

Det går långsamt upp för mig

2011-11-04T03:26:00.000-07:00

... att det faktiskt händer.

Här satt man nyss!                Här stod just en toastol.
Och Herre Gud!! mitt rutiga blåa golv!!
OMG!!       Jag får separationsångest!

Aldrig mer, ... det är starka ord.

Jag är amputerad från mitt skithusgolv

... och här är kirurgen.

Jämnårig.

2011-11-04T01:48:00.000-07:00

- Hah! Jag är äldre än kyrkan!
Utbrast min mans mormor triumferande när hon läste informationen om Masthuggskyrkan i Göteborg.

Kyrkan invigdes 1908, då var hon redan fyra år gammal.

- Jag och Sickan Carlsson är lika gamla, brukade min pappa ibland säga.
Och mycket riktigt, båda var födda 1915 i krigstider och fick uppleva ännu ett krig, mindre än trettio år senare.

Båda har lämnat det jordiska, Sickan alldeles nyligen.
Samtida, men med väldigt olika liv.
Pinochet var också född 1915, men det är ju inget man skryter över direkt.
Så i Chile gick detta år en havande kvinna, i Stockholm en annan och ute på ett skär i kanten av Delet gick en tredje med sina drömmar och förhoppningar om sitt barn.
Alla tre barn nådde en ansenlig ålder och man skulle ju hoppas att Sickan och pappa härjar upp lite med den där Pinochet om de får chansen. Jag antar att han hade en ganska stor mottagningskommité redan (som han själv skapat) som ville ta en diskussion på "andra sidan".

Jag själv då? Vem är jag samtida med?
Vem fyller 50 förutom jag nästa år?
Tja, det var nog inte så hävt med stjärntillverkningen 1962.
Men, i alla fall Jim Carrey
... och Håkan Juholt, Lisa Marklund, Peter Siepen (som jag faktiskt har träffat, han hade mer smink än jag)
Demi Moore(avundsjuk, avundsjuk, avundsjuk) och
Gun-Marie Lindholm.
Jag har en liten möjlighet att bli stjärna ännu, men jag vet inte riktigt vad jag skall slå in mig på.
Tänk om Jim säger på ålderdomshemmet:
- Jag och Isebell är födda samma år, visste ni om det?