Förnuft och känsla.

Jag har länge "hängt på blocket" och sökt gamla bord och stolar till torpet. Det får inte vara för fint. Det måste se trovärdigt ut. Eleganta träslag och fin design skulle mormor aldrig ha köpt. Nej lite enklare skall det vara och sedan skall jag måla det vitt.
Varje inredningstidning har under våren haft vita möbler på framsidan och jag lockas, det är ju så vackert!
Och så vill jag ha vita gardiner och korgstolar. Stockarna på insidan skall målas vita och vi har diskuterat att golvet också kunde bli vitt på övre våningen.....
Men vänta nu.... såg torp förr ut på det viset? Hur var det nu med trovärdigheten?

Jag tror att jag skall tänka lite till innan jag tar fram den vita penseln.

Shabby chic inredning far fram som en eld bland begagnade möbler och även annat.
Stilen känns igen på att man använder sig av milda pastellfärger och vitt, massor med vitt. Den vita färgen skall vara matt och schabby-stilen framhävas genom att skrapa den med stålull tex, så att det ser nött ut.
Spetsar och pösiga kuddar, gärna fattigmanssilver och små visdomsord målade här och där hör till.
Romantiskt och mycket vackert.
Mormor hade granna randiga bolster och målade teglen till spisen röda med en hartass doppad i sältran och rödmylla.
 (................. plats för eftertanke................)              Jag både vill och inte vill. Nåja, sältransgrejen kommer jag att lämna bort, det är säkert.
En annan vinkel på detta med shabby chic:
Det är sällan som flotta möbler blir övermålade, utan oftast är det enkla lägreståndsmöbler som försvinner in i en fransk lanthusstil. Ni minns väl avlutningsraseriet? Vackra tex. kammålade möbler förstördes. Kanske man skulle måla om dessa möbler där skadan redan är skedd?

Som ljuv poesi.

Det var många solister på avslutningen igår. Vad modiga de var!
När en från ettans klass sjöng om en blåsippa med späd klar röst hämtades många näsdukar ur fickorna.
Här en bild på dottern när hon sjöng.

Jag glömde att ta bild på hennes ros som hon fick från skolan, men jag sätter in en bild på "poetens egen blomma" för att illustrera känslan.

Avslutning med gubbar.

Så var det då alltså slut!
 Mitt yngsta barn har gått ut låg och mellanstadieskolan. I år var det min fjortonde avslutning där och jag måste säga att denna gång kändes det mest.
Tårar!
Tårar från lärare, föräldrar, sexorna som tog avsked och en liten pojke på ettan som inte kunde låta bli att gråta över att ta avsked av sexorna.
"De var ju så snä...äää....ääälla...aa!!"
Jag och dottern tröstade oss med att fara och köpa en försvarlig mängd jordgubbar.
Belgiska
Men vänta bara!

Ute vid torpet finns denna täckodling. I höst skall jag förstora landet, för det visade sig att söderläget var optimalt bra och skapade sensationella fyrverkerier av himmelska smaker som sköt raketer rakt in i hjärnans jordgubbscentrum.

Vid havsbandet är klimatet något svalare. Den stora häggen vid torpet är som vackrast just nu medan det börjar bli utblommat på "fasta Åland". Varje år är den lika makalöst vacker.
Den skymmer dessutom torpets rostiga tak.

Tack häggen!

I dagarna två!

Gossen A har haft en fullmatad helg.
På fredagen tog han merkonomexamen.
Så här glad blir han när han då får sponsoravtal för fotbollen.
Fotbollspresidenten övervakar undertecknandet och även han ser nöjd ut.
På lördagen tog A. dessutom studenten. Det firade han med att spela match på Hammarvallen.
Grattis A!
(Kan bara tillägga att det är lätt att vara mamma sådana här dagar.)

Porslin.

Vad gjorde du för exakt tjugo år sedan?
 Ja, vem vet något sånt? Helt omöjligt!
Jo, Jag vet!
Det var pingst och jag gifte mig.
Lite ostadigt väder var det, men det tänkte man inte på.
Spännande... och alldeles alldeles underbart minns jag att det var.
Jag känner fortfarande stor tacksamhet till släkt och vänner som ställde upp och hjälpte till.

Porslinsbröllop!
Mycket porslin har gått i kras under två decennium, men det mesta har vägrat gå sönder.
Här är porslinsfiguren!

...och lite porslin.
Mjölkkannan från servisen vi fick i bröllopsgåva, kryddburkarna som jag fick av J. vid en resa till Rumänien,

tekannan som vi köpte i Vietnam för att mödosamt brygga kaffe i när vi var där.. och skymtar inte Gamlamormors jordgubbsbytta?

Funderingar under mitt körsbärsträd.

Efter att ha haft ett längre vakpass är jag äntligen ledig. Naturen firar detta med mig genom att putsa bort varenda molntuss från himlen. Skönt är det då att ta en promenad i sin trädgård.
Ännu har inte mitt japanska körsbär blommat ut och när jag ser det... så drabbar passionen mig.
Jag kastar mig handlöst under, försöker få synen att bränna fast för evigt i hjärnan. Det kan vara bra att minnas när kylan nyper till igen. Hur lätt faller man inte in i kontemplation och stilla betraktar det vackra?
Tankarna flyr.

Det är inte lätt att vara på två ställen på en och samma gång. Jag är till och med ganska övertygad att det inte går. Just nu behöver jag vara hemma och torpet får vänta på mitt besök. Hemmet behöver piffas inför sommaren och mat i massor måste lagas inför en stundande examen. Ett kärt besvär kan man ändå tycka.
Men, jag gruvar mig för att  gräset växer kämpahögt vid torpet.

Jag måste kontrollera hur högt gräset har vuxit på en oklippt del av tomten....
Herregud!!!
Nej! Det går bara inte!
Jag bara MÅSTE dit!
Måste hitta en lucka i tiden och livet!