Så vaaa´re klarrrt...

... både vaKet och vaLet! Det ena var nog faktiskt mera spännande än det andra, men jag vill ändå påstå att det var med förnöjsamhet som jag lämnade båda bakom mig.
Det skall bli riktigt intressant att se hur man bakar ihop vår lilla ös regering. I Ålandstidningens bildspel kan man se hur delar av centern och toppar i socialdemokratin ler varmt mot varandra och talar kamratligt och nära i varandras öron. Vi får väl hoppas att det håller i sig, jag menar... för att föra ekan framåt behövs både en vänster och en höger åra.
Snart kommer vi att få veta konstellationen och om fyra år får vi summera hur det gick.
Jag skall i alla fall inte skjuta på att boka tid till min privata tandläkare. Innan allmän tandvård är i hamn så lär jag ha gigantiska hål, men man vet ju aldrig vad som har hänt tills det är dags att sätta in lösgommar.

Man LÄR få se!
Vad har jag mera LÄRT mig?
... att man inte skall bära ut het aska i plasthink kanske?

Eller att man inte skall idka Zumbautövning barfota i gymnastiksal, för då attackerar genast fotvårtorna dig.
Ni skall slippa den bilden.. eller va f-n... (går och hämtar kameran).

Så lindrigt slipper ni inte undan.

Snygg och fattig.

Sådär ja! Då har man varit på sminkparty, men till vilken nytta? Det går ju inte att göra underverk om man inte heter Jesus eller Botox. Men lite kul är det ändå som fenomen.
Tänk en massa kvinnor som  närsynta med en spegel nära näsan, sitter  och kladdar på samma gång.
Hehehe!
Skitdyrt blev det också.
Ni vet det där... ni går på något säljparty med mantrat.. jagskallinteköpajagskalinteköpa...och ändå så kommer man hem med något som man ansett sig behöva. Jaja, det blir att gnid in sej nu bara!!
I vilket fall sitter jag här med ett öga med brun mascara och det andra med svart och undrar vad som gick snett.

Allt vad tygen håller!!

Ja nu är det pirrigt för politikerna kan man misstänka. Fullt förståeligt faktiskt. Kommer man in för första gången så har man fyra spännande annorlunda år framför sig. Är man redan invald och inte får förtroende denna gång så är det bara att krypa tillbaka till sitt gamla liv eller hitta på något helt nytt. Under hösten så kanske vi har en regering som ser helt annorlunda ut. "Börja om från början, börja om på nytt" , som det heter i visan...   
De ministrar som nu har arbetat in sig i sin position skall nu eventuellt lämna över till en "gröngöling". Denna gröngöling kan behöva ett år på sig att sätta sig in i frågorna.
Landskapsförvaltningen har inte rykte om att vara snabb i vändningarna. Hur blir det nu?
Utbildningsministern skall sätta sig in i den röriga och trassliga gymnasiereformen, trafikministern skall läsa in sig i det något otacksamma arbetet med att förena fackens krav med en kassa som är tom, för att nämna några exempel.
Den blir trÖÖÖÖg hösten!
Intressant är ändå att alla partier är överens om att det skall bli en egen åländsk beskattning.
Tammetusan, man tror nästan på det!
Detta vill jag nu illustrera med detta kraftfulla arbetslag som jag fotograferade ute på min gård.

"Ta iii nu barra, tillsammans har vi styrkan!"
Men, ett liknande samarbete kan man knappast förvänta sig av våra politiker. I så fall skulle man kunna förflytta både stock och sten.

Sovmorgon.

Att sova tills man inte är sömnig mera... vilken makalös känsla.
Man kommer till sans, men har ännu inte öppnat ögonen utan ligger och bekantar sig med verkligheten.
Var är jag?  Vilken dag är det? Skall jag på jobb?... har jag överhuvudtaget bråttom?
Nopp!!
Slår upp ögonen... ja, det var så sant, se där... maken kom ju hem igår över ett stormigt Ålandshav.
Betyder: Sällskap vid frukost bordet.
Kaffesuget TVINGAR upp mig ur sängen. Tvingar och tvingar, alltså jag väger det goa i att ligga kvar i sängen mot en nybryggd kopp kaffe. Kaffet vann!
Sedan droppar de in till köket och kaffet allesammans. Ungdomar, barn och en make som doftar Rexonatvål. För egen del är det väl visserligen inte Rexona jag doftar eftersom jag sitter i min säckiga särk ännu. Jag skall nämligen duscha senare och fara på Queenövning.
Det där med Queen blir bara roligare och roligare. Arrangemangen är geniala, men vad kan det annat bli med Mercurys fantastiska musik... och texterna sedan!!
Hur jag skall klara av att kunna allt utantill efter julen är för mig en gåta. Jag är ju inte känd för att kunna texter precis. Jag är den största humdidumdirajjraj sångaren på ön! Jag menar!
Det blir att ligga i då.
Lite lustigt är det att jag använt 10 år av träning för att kunna sjunga klassiskt och nu när jag börjar fatta litet av konsten så är det dags för mig att sjunga med ren bröströst som en riktig rockare igen. Det är faktiskt inte helt lätt. När man kommer upp i höjderna så måste man passa sig.

När jag slutligen kommer hem igen så ser jag maken komma släpande med grillen.
Ja det är så dags nu... suck! Tillsammans bär vi även bort sommarmöblerna medan jag kvider...
Nej, jag vill inte, det kan inte vara sant, jag orkar inte med vinter, jag blir sluuut, jag döör!
Jag är som synes något illvilligt inställd till vintern (inte julkortsvinter, men slaskochsnålvindvinter). Det gäller att suga på de karameller som eventuellt bjuds på under månaderna framöver.
Och sen då?
Ja...
middag,
diska
TV
bloggen
sova
...igen då jussom.

Funderingar i natten.

Jag antar att jag borde gå i terapi för det...

Jag måste erkänna att jag blir sittande framför TV:n när programmet "lyxfällan" visas.
Under de första programmen som jag såg så hade jag väl knappt fast munnen. Nej där satt jag som en fågelholk.
Hur kunde de låta det ske??
Alltså... någon sorts säkerhetsfunktion måste ha kopplat ur helt.
Den gamla neandertaltanken, att "nu är det fara på färde, nu finns det risk att du och din familj går under..." den pluppar inte upp ur det medvetna.
Om vargarna i form av inkassobrev, stryker runt lägerelden, då låtsas man inte se dem.
Ser man dem inte så finns de inte. Det är tydligt, men under det fördolda lurar ångesten...
...och jag tycker så fruktansvärt synd om dem.
Präktigheten lägger sig över mig som en kladdig hinna och jag blir generad över att de måste visa upp sin dumhet inför miljoner och att jag dessutom inte har mera vett än att jag sitter där och beskådar eländet.

Nu börjar jag ändå se ett mönster, några av de utsatta har gemensamma faktorer.
Inte så många, men någon  av dem är samlare tex.
De flesta är lågutbildade och lågavlönade.
Det finns ett sug efter dyra prylar, soffor och platt-TVer, högvis med kläder.
Men, ändå måste jag påpeka att förvånansvärt många drabbade är fylliga människor, har stora tatueringar, piercingar, t-skjortor med hårdrockreklam.
Men vem kan klandra dem? Reklamutbudet är enormt och det är klart att man vill ha det där som man till synes blir så lycklig av, det där som man tror att alla andra har och är just orsaken till den stora lyckan som verkar råda i deras hem.
Nu tror jag att jag är färdig med detta program.
Det var vad jag sade till mig själv när jag såg en far gråta över sitt förlorade Xboxspel.
När familjen är på väg att bli hemlös gråter han över denna elektroniska tingest.
Det måste ju vara så att spelet blev en symbol för situationen, intalar jag mig.

Det är synd om oss människor!

Prisad

En svensk man har tilldelats Nobelpriset i litteratur 2011.
Bland alla jordens poeter så får just en man från Sverige priset detta år.
Är det så konstigt?
Nej knappast!
Svenska akademien består av svenska medlemmar som förstår sig på svensk lyrik.
Om man säger att språket är en nyckel i knippan till vår själ, den del av själen som berörs av just ord och kommunikation, så är valet av Tomas Tranströmer förståeligt.
Nobelpriset är ju ett svenskt pris och jag tror att världen har överseende med att låskläppen till att svenska akademiens själar har blivit upplåsta av Tranströmers metaforrika poesi på grund av det avseendet.

"Metaforen är hopplöst ute" har det sagts, men kanske kan få ett uppsving nu.
Jag älskar metaforer, gammalmodig som jag är. Jag anser att det ger en oändlig tolkningsmöjlighet för läsaren, orden kan betyda något speciellt bara för dig.
Nu gissar jag att Tranströmers "lyckans urna" svämmar över som "bubbliga skratt ur skördad jord" och möjligen gör att "syrsan ännu kan spela  fast naknagrenens tid" "svept oss med sin dysterhet."

Det där med metaforer kan nog Tranströmer bättre, jag får lämna det till honom... eller som han själv uttrycker det:

Det enda jag
vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånare

Jubilar

Ett gammalt Man UTD: fan fyllde år i helgen.

och hustrun bjöd bokstavligen ut honom på mat.

 En lyckad dag rakt igenom.