Bara man kliver in på torpets gårdstun så vet man att man har timmar av arbete framför sig.
Det tar aldrig slut.
Likadant är det vid ordinarie hemmet förstås, men det är sådant man räknar med, det skall vara så.
En fritidsbostad är istället förknippat med lata dagar och semester......... Hah!
Märkligt nog är det ändå roligare att skura torpgolv med såpa än att putsa askparketten hemma med min praktiska exklusiva mopp. (ja faktiskt exklusiv enligt min mening, då jag kan få tre dammsugare för samma pris av denna mopp)
Såååå... maken klippte gräs I TIMMAR!... och jag
rensade och vände grönsak- och potatisland.
Detta visade sig löna sig då jag kunde fynda färskpotatis och dill där!
Årets sista!
Sedan bar det iväg till stranden. Där skulle göras "vinterklart", tömma gummiribbåten på luft, kånka upp den till stugan med skottkärra på den ringliga stigen. Jag byngslade och bar den, för min kropp, överdimensionerade badstegen, tillika... jag höll en mårdhundkattochälgsnusande jakthund i ena handen.
Detta torde ha varit en syn som jag kunnat ta betalt för när man plötslig finner sig själv inkilad med en badstege mellan tallarna och enbuskarna BARA! ...för att en älg korsat stigen.
De sista krafterna användes till att flytta virke innan jag gick in för att tillreda lite föda i akt och mening för att fylla på kraftreserven.
Då hojtade maken:
"Kommer du ut med mig och dricker en öl på altanen? ... det är ett underbart väder!"
Man är ju inte sen att lyda.
Ja faktiskt solen pressade... i flera sekunder tom.
Jag hann precis säga att det inte regnat på hela dagen då ett nästan omärkligt regnstänk föll på handen.
Vi skådade upp i skyn. Med rasande fart kom ett moln över skyn i riktning mot oss. ( det blåste ganska kraftigt runt om men inte i vår skyddade lilla dal, därav förvånades vi av farten)
Då kom regnet.
Fast solen inte försvann.
Jag ville inte ge upp, satt envist kvar i hopp att det skulle gå över.
Maken tog roat skydd under takfoten.
Jag var tvungen att fly en stund.
Detta hände under några få bisarra minuter, sedan var det bara att sitta ner igen och göra ett nytt försök med "biran".
söndag 9 september 2012
lördag 8 september 2012
Rapport från en säng.
En säng? Vilken säng då? Min förstås, den jag har i torpet, närmare beskrivet på vinden, under snedtaket.
Jooodå, jag har det bra i min säng, fin utsikt och allt.
Jag ser att rönnbärsträdet bredvid jordkällaren har vuxit till sig och blivit en riktig skönhet.
Jag minns det som en liten tanig planta, alltid i farozonen för röjsågen, men nu!...
Solspotlighten flödar över trädkronan som nu ser ut att glöda av bär på dignande grenar.
Debutantbal avklarad med glans.
Det får mig onekligen att tänka på dotran som är i Tavastehus/Åbo och spelar fotboll denna helg.
(det gäller att vara observant på ipaddens ordrättning, den lägger själv in ett ord som den trycker passar bättre. Såg just att den valt sotarn istället för dotran ... Se där! Den försökte igen!) Ni skulle allt ha fått en del att fundera på varför jag skickat sotaren till Tavastehus och spela fotboll, va?
...ok, det om detta. Från min säng ser jag också att det finns ljung som ännu blommar, lite mattare nu än sist jag såg det blomma på det sluttande berget som leder upp till vår förnäma utsiktsplats. Där man kan se fyra, kanske fem kommuners strandlinje vid siktigt väder. Jag vågar inte säga att jag ser Geta... Rimligtvis borde Saltvik komma i vägen, om det nu var så att jag hade falkögon och kunde se så långt.
Just det... Var var jag?
Ljung! Och förbi ljunghavet springer vildkatterna, alltid på jakt efter mat och någon att eventuellt para sig med och göra nya små vildkatter med. Den stora raggiga svarta hanen går med myndiga och vaksamma steg efter honorna som ilar omkring.
Jag kan berätta att vi hade problem med sork när vi tog över torpet... Det har vi inte mer... Det har katterna ordnat. Däremot kan vi ha vissa sanitära problem...
Ja, problem och problem...
Det tycker inte hunden Bruno. Nejdå, han passade på att gnugga in sig riktigt ordentligt, typ... ryggen var brungul, av det som kissorna lämnar efter sig.
Det blev marsch in i bastun och närkontakt med hundschampoo det.
Nej, nu får fast en cirkusparad gå förbi fönstret.. Nu skall jag sluta glo, för jag är OMÅTTLIGT! kaffesugen... Se där... Maken rör på sig...
Godmorgon Maken... Vill du ha kaffe?
..... Hejdå... Jag fick just ett uppdrag... Måste sticka.
Jooodå, jag har det bra i min säng, fin utsikt och allt.
Jag ser att rönnbärsträdet bredvid jordkällaren har vuxit till sig och blivit en riktig skönhet.
Jag minns det som en liten tanig planta, alltid i farozonen för röjsågen, men nu!...
Solspotlighten flödar över trädkronan som nu ser ut att glöda av bär på dignande grenar.
Debutantbal avklarad med glans.
Det får mig onekligen att tänka på dotran som är i Tavastehus/Åbo och spelar fotboll denna helg.
(det gäller att vara observant på ipaddens ordrättning, den lägger själv in ett ord som den trycker passar bättre. Såg just att den valt sotarn istället för dotran ... Se där! Den försökte igen!) Ni skulle allt ha fått en del att fundera på varför jag skickat sotaren till Tavastehus och spela fotboll, va?
...ok, det om detta. Från min säng ser jag också att det finns ljung som ännu blommar, lite mattare nu än sist jag såg det blomma på det sluttande berget som leder upp till vår förnäma utsiktsplats. Där man kan se fyra, kanske fem kommuners strandlinje vid siktigt väder. Jag vågar inte säga att jag ser Geta... Rimligtvis borde Saltvik komma i vägen, om det nu var så att jag hade falkögon och kunde se så långt.
Just det... Var var jag?
Ljung! Och förbi ljunghavet springer vildkatterna, alltid på jakt efter mat och någon att eventuellt para sig med och göra nya små vildkatter med. Den stora raggiga svarta hanen går med myndiga och vaksamma steg efter honorna som ilar omkring.
Jag kan berätta att vi hade problem med sork när vi tog över torpet... Det har vi inte mer... Det har katterna ordnat. Däremot kan vi ha vissa sanitära problem...
Ja, problem och problem...
Det tycker inte hunden Bruno. Nejdå, han passade på att gnugga in sig riktigt ordentligt, typ... ryggen var brungul, av det som kissorna lämnar efter sig.
Det blev marsch in i bastun och närkontakt med hundschampoo det.
Nej, nu får fast en cirkusparad gå förbi fönstret.. Nu skall jag sluta glo, för jag är OMÅTTLIGT! kaffesugen... Se där... Maken rör på sig...
Godmorgon Maken... Vill du ha kaffe?
..... Hejdå... Jag fick just ett uppdrag... Måste sticka.
torsdag 6 september 2012
Morgongymnastik.
Det är alltid bra att sträcka på kroppen, så jag och min kompis "vårtbitaren" körde ett program medan morgonljusets makligt och grått gjorde entré..
Naturligtvis kunde man inte mäta sig med denna gymnastikvirtuos.
En smidig "Little Devil" det där.
Häng med!
Ett!
Två!
Ett!
Två!
Naturligtvis kunde man inte mäta sig med denna gymnastikvirtuos.
En smidig "Little Devil" det där.
Häng med!
Ett!
Två!
Ett!
Två!
onsdag 5 september 2012
Veckans inslag av naturnytt: Kotte.
Någon tidning nämnde att det var mycket igelkottar i år och jag tror att det kan ligga en sanning i det. Rapporter från landskapets alla hörn trillar in till min informationssugna data bas (min slitna hjärna), muntligt synligt, bloggligt och via det världsomspännande FB.
Japp, vi lever nu i igelkottens tid. En har boat in sig under vår altan. Man kan se den mellan springorna, när den sover lugnt fast världshistoriens värsta igelkottshatare, hunden Bruno skrapar med klorna ovanför så att virket ryker.
De måste tydligen lita helt på sitt taggiga skydd. De brukar också lufsa obekymrat förbi hundgården... nääära nätet så Bruno befinner sig en millisekund från en infarkt av något slag.
Ibland missar vi att kotten är där vid hundgården och det blir ju ett himla liv när man tar ut jycken.
Denna kotte blev riktigt tvärsur när hundkäftarna slöt sig runt honom... mycket kortvarigt dock.
Man avundas kotten!
Tänk om vi människor hade ett igelkottaskinn att krypa in i när omvärlden var för hotfull?
Tanken att man inte var aggressiv själv utan bara försvarade sig.
Fast igelkottar kan nog också vara otäcka... bara fråga en daggmask.
Japp, vi lever nu i igelkottens tid. En har boat in sig under vår altan. Man kan se den mellan springorna, när den sover lugnt fast världshistoriens värsta igelkottshatare, hunden Bruno skrapar med klorna ovanför så att virket ryker.
De måste tydligen lita helt på sitt taggiga skydd. De brukar också lufsa obekymrat förbi hundgården... nääära nätet så Bruno befinner sig en millisekund från en infarkt av något slag.
Ibland missar vi att kotten är där vid hundgården och det blir ju ett himla liv när man tar ut jycken.
Denna kotte blev riktigt tvärsur när hundkäftarna slöt sig runt honom... mycket kortvarigt dock.
Man avundas kotten!
Tänk om vi människor hade ett igelkottaskinn att krypa in i när omvärlden var för hotfull?
Tanken att man inte var aggressiv själv utan bara försvarade sig.
Fast igelkottar kan nog också vara otäcka... bara fråga en daggmask.
tisdag 4 september 2012
Å sänn
....blev det ett annat uppdrag
på eftermiddan.
Bara att hugga i med skottkärra och spade, oberoende om man har gentil frisyr eller ej. (Schangtil tror jag Åsa-nisse sa)
på eftermiddan.
Bara att hugga i med skottkärra och spade, oberoende om man har gentil frisyr eller ej. (Schangtil tror jag Åsa-nisse sa)
måndag 3 september 2012
Amiralen, var är du?
Utanför mitt fönster seglade en amiral förbi.
En riktig snygging!
(man är svag för sjöbefäl antar jag)
Sällan får man vackrare fotomodell, tänkte jag och nappade kameran och gick ut.
Fjärilsjakt nu då!
Det första jag ser när jag kommer ut är en citronfjäril mot de mörka skuggorna vid granarna bakom huset.
Sablars, den bara flyger ifrån mig... jag springer efter och försöker ta ett foto i farten...
Gick sisådär.
Till slut satte den sig på resterna av vårt gamla badrumsgolv, som bara ligger och ingen brytt sig om att forsla bort... ja ja,ni vet hur det kan va.
En pärlemorfjäril visade glatt upp sig.
...och en kompis "silverbandad pärlemorfjäril". Lite ruggsliten, men man ser tydligt "banden".
En kålfjäril fick jag rusa efter till grannens gård.
...och där fladdrar en nässelfjäril, bestämt.
Men, TITTA! En påfågelögafjäril!
Men den där amiralen.... han seglade nog iväg på de sju haven.
Men precis när jag var på väg in...
Hah!
En riktig snygging!
(man är svag för sjöbefäl antar jag)
Sällan får man vackrare fotomodell, tänkte jag och nappade kameran och gick ut.
Fjärilsjakt nu då!
Det första jag ser när jag kommer ut är en citronfjäril mot de mörka skuggorna vid granarna bakom huset.
Sablars, den bara flyger ifrån mig... jag springer efter och försöker ta ett foto i farten...
Gick sisådär.
Till slut satte den sig på resterna av vårt gamla badrumsgolv, som bara ligger och ingen brytt sig om att forsla bort... ja ja,ni vet hur det kan va.
En pärlemorfjäril visade glatt upp sig.
...och en kompis "silverbandad pärlemorfjäril". Lite ruggsliten, men man ser tydligt "banden".
En kålfjäril fick jag rusa efter till grannens gård.
...och där fladdrar en nässelfjäril, bestämt.
Men, TITTA! En påfågelögafjäril!
Men den där amiralen.... han seglade nog iväg på de sju haven.
Men precis när jag var på väg in...
Hah!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)




















