Valborg

Alleman ur husen och städa i byn. Nåja, alle och alle, några, dvs. samma varje år städar. Vissa kastar istället sina sopor i dikena, alltså hela sopkassar!!! men var dum nog att trycka ner sina inkassobrev från kronofogden också... så jag vet VEM! (onda ögat).
Men (åter mitt glada jag) brasan var fin och stämningen där runt var gemytlig.
Lite bilder.

 Kan man skönja djävulens ansikte bland lågorna?

Byborna lät sig inte skrämmas.

Idag, god jaktlycka.

Byte fällt.
Objektet hemfört.
Och inte vilken utmärglad stackare som helst!

Jäklar anåda!

...och vackert väder dessutom.

Att leva tar tid och skall man leva fullt ut hinner man inte blogga tycks det.
Bara för det nödgas jag nu göra en sammanfattning av helgen.
Under fredagen höll jag dammsugaren i ena handen och el-vispen i den andra mest hela tiden.
Det var nämligen så att mellanbarnet passade på att fylla 21 på lördagen då HIK-fotbollsherrarna hade premiärhemmamatch.
Detta ledde till ett tidigareläggande av festligheterna till fredagkväll... inte i sonens hem... utan i hans barndomshem där tårtorna  har bakats de tidigare 20 åren. Det ansågs väl som ett säkert kort kan tänkas, för han dök avslappnat upp i kostym och sidenslips och satte sig vid det dukade bordet för att först inta den numera sedvanliga gemensamma bergmanskafamiljens fredagsmiddag. Maken kom hem från arbetet, inte helt införstådd med upplägget, då vi i IT-världens förlovade land inte lyckats kommunicera på ett lyckat sätt, men lommade snällt iväg för att byta om inför kvällens begivenhet.
Tårtan (choklad,maräng) blev så lyckad att jag inte hann ta ett enda foto av den. Den försvann med blixtens hastighet.
Dagen efter hade dottern innebandycup.
De förlorade alla matcherna, men var glada ändå.
De har ju övat på förlorandet hela vintern, eftersom de spelat i pojkserien i brist på  flickserie, så en viss vana fanns.

Se sån stil...

Därefter HIK-match i Eckeröhallen. Båda mina söner är numera med i laget. Födelsedagsbarnet lyckades dagen till ära peta in ett mål och det slutade 1-1. Inga foton...
Kvällen, vildmarksbad. Inga foton där heller och det skall ni vara glada för.
Söndagen ägnades åt jakt.
Vi lade ner stor energi på att leta upp en huggkubbe av gran. Flera ägor uppsöktes, men ingen jaktlycka denna dag fast huggkubbar inte är så snabba som det sägs.
En bild har jag dock.

Söndagskvällen vek vi åt motorintresse.
Lite slappt av oss måste jag säga, men vi har inte satt igång dotrans moped och visat henne vad som är fram och bak den.
Körkortet är i hamn ...och hon sitter på kammaren och kurar framför datorn?!
Liknar ingenting.

 Jodå, går ju finfint dennahär.

Gasen till höger, koppling till vänster, starta i neutral, släpp gasen när du växlar...bla...bla...
OKEYYYY!!!! FATTAR!!!

rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Ja säger då det...

1989 togs ett galet roligt foto på syrran och mig när vi sprängfyllda av bebis putar magarna mot varandra.
Detta foto borde naturligtvis scannas av och delges till omvärlden, men det har inte låtit sig göras då jag ... *viskar* vet inte hur man gör.
I min mage fanns en byggare, i Eivors mage en fotomodell som numera far världen runt.

Kan inte släppa riktigt ännu...

Måste bjussa på lite rockhappening i Österbotten.

Tummelisa och Dummelisa/glasögonöde

Tummelisa fyller 77 år i år.

Troligtvis har hon koll på minsta pollen när hon skall kravla omkring bland blommorna.
Själv svär man ve och förbannelse när man försöker zooma in innehållstexten på någon vara i butiken och
Clas Olssonbrillorna ligger hemma på köksbordet.
Man känner sig som en Dummelisa.

Orsaken är naturlig. Giftasmogna tummelisor behöver inte glasögon och jag ligger inte i fas med henne.
Nej, jag borde nog söka mig en annan förebild.
En som också måste ha glasögon framför datorn.

Lika många mod

...som på kärringar.
Tulpanchocken gjorde att jag vaknade ur vinterdvalan till den milda grad att jag insåg att det var mjöddax.

Någon har redan fattat att Valborg är på kommande och tjuvstartade med munkbak.
Tonårslämningar... IGÅRKVÄLL!
hrmfgrm%&#! Var fan är disktrashälv... (syrligt mummel) Den var tydligen försvunnen redan igår. Tar en ny.

Sådärja, då börjar vi.

Yttersta skalet av tvättade citroner skalas bort med potatisskalare.
En apelsin skall också skalas, för så gjorde svärmor, egentligen av ingen annan orsak än just den, så lägger jag i apelsin.
Lata jag har el-citronpress. Inget att förakta sent i april.

Hett vatten från vattenkokare.

Lite bäska.

Efter att jag hällt i slog det mig att jag nog borde ha väntat med biran tills det svalnat.
Öljästen dör skållningsdöden.
Jag lägger i lite till öl sedan när det blir dags för jästen.
Sen får det stå ett dygn i rumstemperatur. Skalen går lätt att ta upp med hålslev.
I "flarran" med det och låt sen stå kallt ett par dagar, med russin dådå.