Jaha, vad finns det för sevärt i Örebro då?

Svänger nu kosan västerut, bäst att ta reda på vad
 som väntas.

Svampen, vattentorn sett från det hållet som jag inte yrvaken vill se  04.45 med endast en sko på foten, främmande keps på huvudet och en illa tilltygad cykel bredvid.

Slottet. Undrar hur hög fastighetsskatten är???

Rätt stor kanin i ekivok ställning som  klassas som konst.

Mera konst. Sno den där ni!

... och så har de så trångt i skogen att de vallat in alla kräk inomhus.
Bäst jag far och släpper ut dem.


Kära Örebroare, ...jag kommer.

Grattis syrran!

Skulle jag varit så nära kunde vi ha roat oss så här: Så undrar folk varför man får ont i skallen av champagne. GRATTIS!

Midsommar, skrock, fanstyg och magi.

Nu skall jag servera en liten midsommarhistoria.

Strax innan butiken skulle stänga på midsommaraftonen insåg jag att då var tiden mogen att införskaffa föda till den tre dagar långa helgen.
Trots att det var i sista stund för helghandel, var det ändå full kommers i butiken.
När jag kom in så noterade jag dystert att jordgubbarna var slut, men en sista påse dill låg kvar och väntade på mig och den tog jag.
Min varukorg fylldes snabbt upp och jag var egentligen ganska nöjd när jag hörde ett samtal:
En röst var missnöjd och en röst var beklagande.
En affärsanställd och  en bekant rörmokare stod och pratade.
" Nej, tyvärr dillen var slut.... kanske du kan ta torkad dill?"
(I min vagn låg sista påsen, stor och präktig.)
Suck!
Jag lade mig i.
"Du kan inte fara hem till frun med torkad dill på midsommaraftonen", sade jag indignerat till rörmokaren, "du får ta halva min påse".
Så vi delade på den och jag fick en rörmokarkram för besväret.
Jag fortsatte handla.
Det stod inte länge på så kom rörmokaren och ville betala halva.
"Du kunde bara inte ta emot dillen, bara så där! ", muttrade jag. Han hade just förstört den änglalika känslan som jag gick omkring med och jag blev nästan lite butter.
"Jaaa jaaaa." (jag)
"Räcker 1e?, Det var det enda jag hade på mig." (han)
"Jaaa, jaaa, trevlig midsommar!" (jag)

När jag några minuter senare passerade det lilla kontoret i butiken, stod min svägerska där.
"Du måste lotta!" Hojtade hon. "Det ligger 10 miljoner i potten!"
"Jaha, vad kostar det då?"
"1 e per rutfält."
Det var ju vad jag hade i fickan.
"Ok, jag skriver i en ruta."

När jag betalat och nästan plockat i alla mina varor kom butiksägaren med andan i halsen.
"Var det du som behövde dill? Det låg nämligen en påse inne i lagret, i en låda där den inte hörde hemma".
"Nä det var rörmokaren, men han har redan farit hem till frun för att koka nypotatisen."

Här finns nu en massa OM!
OM inte påsen ramlat ur lådan, OM inte rörmåkaren haft ett uppdrag att köpa dill, OM inte han råkat haft 1 euro i fickan, OM  jag vägrat ta emot slanten OM inte svägerskan fått syn på mig och hojtat.
 Det vet jag... OM jag inte satsat en euro så har jag ingen möjlighet att bli miljonär, nu finns möjligheten.

Så nu får ödet bestämma och de märkliga magiska krafterna som rår vid midsommar.
Vi får se hur långt det räcker...
...det borde vara dragning i kväll.

Midsommaraftonen.

Midsommaraftonensmorgon (aftonsmorgon?), startade tidigt med en tur över Delet med skärgårdsfärja.
Knappt hade tuppen fått upp ett öga förrän syster Ordjorden och jag fann oss vandrande längs stranden i akt och mening att plocka blommor till pappas grav.
Höskramla, Kråkvicker och Hjärtstilla, enkla blommor, men passande till en gammal skärgårdskarl en midsommarafton.


I år skulle denna bloggare fira midsommar intill hemmets härd.
No hard feeelings, det får duga det med, men nog slet det lite i kroppen att lämna torpet med nyklippta gräsmatta, trimmade buskage och röda väggar... men... plikten kallade.
Dock hann jag med att se en stångresning!

Därefter blev det en båttur ut till kanten av Ålandshav (som jag också KUNDE ha tagit bild av, ni vet blått möter blått)... och därefter mäktig midsommarmat innan det var dags att gå på

JOBB!

Sammanfattning av torpbesök.

Nu vet jag det.
På rekreationsstället Esplund får man ingen vila.

Direkt efter ankomst till torpet, som badade i sol och kvittrade av lyckliga fåglar och doftade av nyutspruckna bondrosor, bokstavligen kastade jag mig i grönsakslandet och kupade potatisen. Efter att det svettiga arbetet var avklarat konstaterade jag att det inte fanns bröd i frysen, (som jag dumt nog trodde), och jag ställde mig inne och bakade i det fina vädret.
Plötsligt var det dags för matlagning, vilket jag villigt ställde upp på, men jag gick dock ner till stranden medan potatisen kokade och grytan mustade till sig... och stoppade fötterna i det 13 grader kalla Delet.
Om jag haft kameran med mig till stranden så KUNDE jag ju ha tagit ett foto av ängsullen som darrade silkesvita och skimrande i bergskaren.

Jag KUNDE även ha tagit en bild av ett gammalt blomland vid torpet som glömts MEN, ...där en generös mängd med Irisar ändå hade klarat sig. Blommorna stod i en jättelik kudde av blodnäva som passat på att etablera sig. Blomshowerna i London som invigs av drottningen kan lägga ner.
Jag hann (säkert!) inte gå efter kameran och föreviga och bjuda er på den synen.
Om Elisabet av England, mot förmodan hade kommit och besökt även till MIN blomshow så hade jag väl ändå tagit mig tid... tror jag.
Denna dag slutade sent uppe på torpvinden för en utmattad torparkärring, sovande med glasögonen på näsan och den blodisande deckaren på magen.

Nästa dag vankades rekreationen "stålborstning av torpvägg och efter fullgott arbete målning av densamma."
Detta visade sig vara ett monotont och tråkigt arbete,  men detta löstes på eftermiddagen av den nu (på ena sidan) soluppbrända målaren genom att strategiskt placera en iskall cider i hängrännan. När kvällen kom fann man det som ett rent nöje att med rödfläckat ansikte och förlamad arm, vara uppflugen på en stege.
Rekommenderas!

Insikt.

Jag provade ett par sådana här.

Tiden då jag kunde gå i högklackat är nu tydligen oåterkalleligen förbi.
Vid första steget höll jag på att ramla framåt och flaxade desperat för att hållas på fötter.
Dom är ju runda i "bottnana"! (ja ja jag vet att det inte är rätt svenska, men så sa vi förr).
Sedan gjorde jag några prövande steg med böjda knän och baken rakt ut till försäljarens illa dolda glädje.
Skit också!
Jag vill ha blommiga skor!!

Va vadde

bakom vadden?

I ett anfall av givmildhet kidnappade jag mitt gudbarn (barn där ett öga syns) och min dotter (två ögon) och gästade det något skavda men fullt dugliga tivoli som gästade staden. Donnorna på bild var nöjda och jag fotograferade med spyorna lurande under adamsäpplet.
Jag hade nämligen en kvart tidigare mycket oklokt satt mig i en sådan där snurrmojäng. Det resulterade i att jag på spagettiben fick leta mig fram till utgången efter avklarad plåga. Det kändes som om jag gick i en roterande tunnel.
Nä, nä, man skall hålla sig hemma på köksgolvet bara. De är ju "slagi" stilla om jag inte varit och tittat för djupt i nån flaska.
ha ha ha ... apropå drink, jag läste drink recept idag...
Kanske golvet börjar gunga om man dricker för många "Hajögon".
(vodkasnaps med ett blåbär i)
Att folk bara orkar tänka ut sån´t där!