Mormorsrutor: Final!

Det har blivit att virka en del mormorsrutor på sista tiden.
Först på prov... skulle se om jag kunde... och jag tyckte jag lärde mig ganska bra till slut.
Men varför denna iver??
Fattar inte själv, jag brukar inte handarbeta.
Hmmm...
Jag skall försöka att inte betunga mina läsare med en djupare analys, men här kommer ändå, mest för min egen skull ett betraktande.
Min fiktiva psykoanalytiker frågar:

...och du som inte tycker om monotont arbete?
Svar: Varje ruta var unik, det kändes nytt hela tiden.

Mormorsruta... lite gammaldags va?
Svar: Neej, man hittar dem lite här och var i inredningsbutiker och inredningstidningar.

Blev det dyrt?
Svar: Inte det första alstret som gjordes på restgarner, och emmausfynd, men sedan blev jag plötsligt petig med färgerna och då fladdrade nog några tior iväg i garnaffären.

Men allvarligt...?
Svar: Har du sett Hollywoods "feelgoodfilmer"? Ligger det inte en mormorsrutepläd i soffan i ungkarlslyan som snart skall besökas av en snygging som skall ta ungkarlen med storm?
Vad sveper den medelålders, besvikna, lämnade, exfrun in sig i när hon vemodigt tittar ut över rullande stillahavsvågor innan hon bestämmer sig att ta nya krafter och få ett mycket bättre och meningsfullare liv?
Just det!
När det är "thanksgivingmiddag" och den splittrade familjen träffas och jämkas och den kloka farmodern ger råd... vad ligger över benen?
Scenografen har nog en tanke bakom detta. Tro inte att filten hamnat dit av en slump.
Igenkänningsdetalj! Många har vuxit upp med mönstret i amerikanska medelklasshem... sedan har man lyckats med den amerikanska drömmen, skaffat sig allt man behöver och lite till, men behållit den ärvda filten
som en länk till familj, släkt och vänner.
Det finns en tidigare generation som tillverkat, således ger det trygghet och kontinuitet.
Det förargliga är att jag gått på det.

Jag vill också ha "FEELGOOD!"

Här... mitt alster.
Egentligen tänkt till torpet, men...

Herreguuud vad bra den passade till vår soffa!
Den får nog bli kvar där.
Nu skall virknålen ner i en låda.
Mormorsruteäventyret är avslutat.
Tror jag.

Världens farligaste mat.

Man skulle kunna förledas att tro att världens farligaste mat är den japanska maträtten Fugo, som består av en blåsfisk med extremt giftiga inälvor, 200 gånger giftigare än cyanid minsann.
Jag skulle vilja påstå, nu efter att ha läst både dags och kvällstidningar och all sköns rapporter att det är en helt annan maträtt, nämligen....

DEN ÅLÄNDSKA PANNKAKAN!

Jajamensan, tänk bara på vad den innehåller.

Mjölk. Mjölk innehåller höga halter av det kvinnliga hormonet östrogen och sägs därför vara en av orsakerna till att vi får prostata och bröstcancer.

Ägg. Ett ägg om dagen kan vara lika farligt som att röka tjugo cigaretter.

Socker. Kraftigt beroendeframkallande och många vill klassa socker med heroinet.

Kardemumma.Den giftiga kryddan kardemumma skall man vara försiktig med och definitivt inte ta för mycket av.

Salt. Vet vi ju alla att salt höjer blodtrycket och kan vara skadligt för hjärtat.

Bäst klarar sig mjölet och mannagrynen, även om vi vet vad GI-förespråkarna har för åsikter vad gäller det vita mjölet och mannagryn. Dock finns ändå en varning för de höga halterna av kadmium som mätts upp i vete odlat i Norden.
Man bör därför inte ge mer än 50-100 g mjöl till ett barn som väger under 10 kg.

Här en riktigt giftig bit med ett par skedar, genom kokning, dvärgbandmaskbefriad hallonsylt och en klick kolesterol.
Det tänker jag nu servera mitt barn.

Ring polisen!

ROST! ...ger ingen rast.

ÄLSKLIING!!

Du har väl kommit ihåg att fälla ut rotorbladen?

Glasburk/vas.

En höstbukett när det börjar ta slut på ängsblommor, torpaktigt arrangerad i en syltburk från

Riihimäki.
Gjutet glas med glasbrukets namn med stora bokstäver på sidan. På fotot syns det inte så bra förstås.
Jag antar att det är många som känner igen burken. De finns i drivor kan man tänka, i de äldre åländska husen.
Än så länge.
Det finns också den där burken som är märkt "Ilvestölkki" med en lodjurslogga på.
Hur mycket lingonsylt har man inte ätit ur en sådan?

Solregnmix i ölastund!

Bara man kliver in på torpets gårdstun så vet man att man har timmar av arbete framför sig.
Det tar aldrig slut.
Likadant är det vid ordinarie hemmet förstås, men det är sådant man räknar med, det skall vara så.
En fritidsbostad är istället förknippat med lata dagar och semester......... Hah!
Märkligt nog är det ändå roligare att skura torpgolv med såpa än att putsa askparketten hemma med min praktiska exklusiva mopp. (ja faktiskt exklusiv enligt min mening, då jag kan få tre dammsugare för samma pris av denna mopp)
Såååå... maken klippte gräs I TIMMAR!... och jag

rensade och vände grönsak- och potatisland.
Detta visade sig löna sig då jag kunde fynda färskpotatis och dill där!

Årets sista!
Sedan bar det iväg till stranden. Där skulle göras "vinterklart", tömma gummiribbåten på luft, kånka upp den till stugan med skottkärra på den ringliga stigen. Jag byngslade och bar den, för min kropp, överdimensionerade badstegen, tillika... jag höll en mårdhundkattochälgsnusande jakthund i ena handen.
Detta torde ha varit en syn som jag kunnat ta betalt för när man plötslig finner sig själv inkilad med en badstege mellan tallarna och enbuskarna BARA! ...för att en älg korsat stigen.
De sista krafterna användes till att flytta virke innan jag gick in för att tillreda lite föda i akt och mening för att fylla på kraftreserven.
Då hojtade maken:
"Kommer du ut med mig och dricker en öl på altanen? ... det är ett underbart väder!"
Man är ju inte sen att lyda.
Ja faktiskt solen pressade... i flera sekunder tom.
Jag hann precis säga att det inte regnat på hela dagen då ett nästan omärkligt regnstänk föll på handen.
Vi skådade upp i skyn. Med rasande fart kom ett moln över skyn i riktning mot oss. ( det blåste ganska kraftigt runt om men inte i vår skyddade lilla dal, därav förvånades vi av farten)
Då kom regnet.

 Fast solen inte försvann.
Jag ville inte ge upp, satt envist kvar i hopp att det skulle gå över.

Maken tog roat skydd under takfoten.

Jag var tvungen att fly en stund.
Detta hände under några få bisarra minuter, sedan var det bara att sitta ner igen och göra ett nytt försök med "biran".

Rapport från en säng.

En säng? Vilken säng då? Min förstås, den jag har i torpet, närmare beskrivet på vinden, under snedtaket.
Jooodå, jag har det bra i min säng, fin utsikt och allt.
Jag ser att rönnbärsträdet bredvid jordkällaren har vuxit till sig och blivit en riktig skönhet.
Jag minns det som en liten tanig planta, alltid i farozonen för röjsågen, men  nu!...
Solspotlighten flödar över trädkronan som nu ser ut att glöda av bär på dignande grenar.
Debutantbal avklarad med glans.

Det får mig onekligen att tänka på dotran som är i Tavastehus/Åbo och spelar fotboll denna helg.
(det gäller att vara observant på ipaddens ordrättning, den lägger själv in ett ord som den trycker passar bättre. Såg just att den valt sotarn istället för dotran ... Se där! Den försökte igen!) Ni skulle allt ha fått en del att fundera på varför jag skickat sotaren till Tavastehus och spela fotboll, va?

...ok, det om detta. Från min säng ser jag också att det finns ljung som ännu blommar, lite mattare nu än sist jag såg det blomma på det sluttande berget som leder upp till vår förnäma utsiktsplats. Där man kan se fyra, kanske fem kommuners strandlinje vid siktigt väder. Jag vågar inte säga att jag ser Geta... Rimligtvis borde Saltvik komma i vägen, om det nu var så att jag hade falkögon och kunde se så långt.
Just det... Var var jag?
Ljung! Och förbi ljunghavet springer vildkatterna, alltid på jakt efter mat och någon att eventuellt para sig med och göra nya små vildkatter med. Den stora raggiga svarta hanen går med myndiga och vaksamma steg efter honorna som ilar omkring.
Jag kan berätta att vi hade problem med sork när vi tog över torpet... Det har vi inte mer... Det har katterna ordnat. Däremot kan vi ha vissa sanitära problem...
Ja, problem och problem...
Det tycker inte hunden Bruno. Nejdå, han passade på att gnugga in sig riktigt ordentligt, typ... ryggen var brungul, av det som kissorna lämnar efter sig.
Det blev marsch in i bastun och närkontakt med hundschampoo det.

 Nej, nu får fast en cirkusparad gå förbi fönstret.. Nu skall jag sluta glo, för jag är OMÅTTLIGT! kaffesugen... Se där... Maken rör på sig...
Godmorgon Maken... Vill du ha kaffe?
..... Hejdå... Jag fick just ett uppdrag... Måste sticka.

Morgongymnastik.

Det är alltid bra att sträcka på kroppen, så jag och min kompis "vårtbitaren" körde ett program medan morgonljusets makligt och grått gjorde entré..
Naturligtvis kunde man inte mäta sig med denna gymnastikvirtuos.
En smidig "Little Devil" det där.
Häng med!

Ett!

Två!

Ett!

Två!