...villom jag nu för eder förtälja.
Då sönerna utan att be om lov i tre skriftliga exemplar, bestämt sig för att flytta från hemmets härd... förstår man ganska snabbt att man kommer att bli inblandad i alla former av släpa -kånka -dra aktiviteter.
Därför blev maken och jag nödda och tvungna att bege oss utomlands, närmare bestämt till Uppsala, för flyttuppdrag.
Således, ut ur en tillfällig lägenhetslösning på söndagen... in i ny lägenhet på måndagen.
Däremellan bodde maken och jag på hotell, minsann.
Scandic Norra i Uppsala har sina fördelar. En av dessa är inte att det finns många femstjärniga krogar i dess närhet. Vi sökte ändå efter någon form av näringsutskänkning lite på måfå, maken och jag, men det hela slutade ändå att vi fann oss ätande korv med mos på statoilmacken intill hotellet.
Men inte fällde vi några tårar för det! Nej, nej... tvärtom faktiskt. Under lysrörens sken inne på statoil var humöret på topp och vi skålade med en varsin flaska äppel Mer.
Det jag i övrigt kan berätta om Uppsala var att det... enligt de flyttande ungdomarna... var första gången sedan de flyttat dit, de såg solen.
Mycket vackert!
Jag noterade att man hade stor förkärlek för lönnar i den staden och det lyste cinnoberrött och brandgult längs gatorna och husen.
Detta var på söndagen.
På måndagen regnade det och sonen luthermuttrade att "allt var i sin ordning igen".
....så "vi" flyttade in, varefter utförd handling, for maken och jag hem med färjan.
Han hade dessutom den goda smaken att fylla år på denna dag, så när vi kom hem firade vi med stor pompa och ståt i glada vänners lag.
Det innebar att vi drack begråtansvärda mängder med kaffe precis som det skall låta sig göras en måndagkväll.
En annan dag skall jag öppna puben "TRES COHONES".
Jag har redan börjat köpa upp lite olika ölsorter och ser fram emot lite provsmakning framledes.
Det om detta.
tisdag 2 oktober 2012
lördag 29 september 2012
Den spännande jakten!
Det hela började med att jag för några veckor sedan var, som alla andra, ute efter skogens guld. Gula kantareller. Eftersom jag inte är som folk är mest, hittade jag lila kantareller.
Lila kantareller finns inte i min värld så jag plockade försiktigt, som om svampen var full av ebolavirus, upp en kantarell och synade den. Ja, den såg ut som en kantarell, kraftig och fin, jag delade den på mitten... svampens fruktkött var ljusgult och segt som en kantarell och den doftade som kantarell,men... den hade ett fel.
På utsidan var den lila! Jag lade den på marken och gick vidare i tron att svampen drabbats av en konstig microb eller nå´t.
För en par dagar sedan fick jag av en händelse ögonen på en svensk artikel om att polska forskare hade hittat Ametistkantareller i Dalsland!
Ridå! Jaha, så jag ringde landskapet Ålands Miljöavdelning.
Nähä, inga kända fynd av denna svamp hade rapporterats. Så jag fick i uppdrag att gå tillbaka och om möjligt ta ett foto av svampen.
"Men, det är ju flera veckor sedan! De är ju slem nu..." försökte jag...
Men, nej, miljön, växtarterna runtom skulle dokumenteras för att sedan sändas till "Naturhistoriska Museet" i Helsingfors. Man hittar inte ostraffat lila kantareller. Sååå...
Igår, då jag mycket sent vaknat efter min lilla återanpassning till dagtid,(nattpassen slut) begav jag mig under stor brådska ut till fyndplatsen. Så bråttom att jag inte hann inmundiga min frukost hemma i lugn och ro.
Nåja, frukost och frukost... lunchtid hade för länge sedan passerats. På plats bestämde jag mig att söka av ett område på 50x200 meter.
Trots att jag hade en sökhund med så lyckades jag inte med mitt uppdrag. Det visade sig inte finnas den minsta lilla lila prick kvar... precis som jag misstänkte, men jag kollade upp naturen. En, gran, tall, al, björk, sälg och asp, en riktig blandskog alltså. Så det blev att fara hem och maila till regeringen och förtälja om mitt något misslyckade uppdrag.
torsdag 27 september 2012
Låt världen höra!
Nu fortsätter min mission att sprida mina släktingars musik i världsklass.
Nu denna gång så handlar det om Staffan Lindströms egen musik, text, sång, och
gitarr och idékläckare , producent och agerande.... + bandet. Ni får läsa i texterna vem som är inblandad.
Jag länkar er härmed till....
ORDJORDEN
Lyssna och njut, för det gör jag!
Nu gäller det bara hur vi skall våga visa filmen för mormor, när Staffan ligger livlös i strandstenarna.
Jag känner redan att vår julkaffesammankomst kommer detta år att bli en formidabel succé.
Lånar lite försiktigt en bild av Staffan från "nätet".
Det förfular ju inte mitt inlägg direkt... om man säger så.. ;)
Nu denna gång så handlar det om Staffan Lindströms egen musik, text, sång, och
gitarr och idékläckare , producent och agerande.... + bandet. Ni får läsa i texterna vem som är inblandad.
Jag länkar er härmed till....
ORDJORDEN
Lyssna och njut, för det gör jag!
Nu gäller det bara hur vi skall våga visa filmen för mormor, när Staffan ligger livlös i strandstenarna.
Jag känner redan att vår julkaffesammankomst kommer detta år att bli en formidabel succé.
Lånar lite försiktigt en bild av Staffan från "nätet".
Det förfular ju inte mitt inlägg direkt... om man säger så.. ;)
tisdag 25 september 2012
Musik! ...mina vänner 2
För att det skall bli någon sorts rättvisa i världen för de i släkten ingifta karlarna
lägger jag nu in ett You Tube-klipp på min bluesande svåger.
Man kan inte annat säga än att man ser fram emot släktens julkaffe och övriga sammankomster.
lägger jag nu in ett You Tube-klipp på min bluesande svåger.
Man kan inte annat säga än att man ser fram emot släktens julkaffe och övriga sammankomster.
Musik! ...mina vänner.
Helt omedveten om vad det skulle innebära för honom hamnade
Martin Norström in i vår bullriga släkt och familj.
Nu tror jag dock att han har stora förutsättningar att klara sig bra, för han är ganska bra på att föra ljud själv.
Rockigt ljud...
...och vackert ljud.
Följ länken och lyssna på den färdiga singeln, Anyone For Tennis! Se dem också på Youtube. Kom ihåg var ni först hörde låten! :)
Martin Norström in i vår bullriga släkt och familj.
Nu tror jag dock att han har stora förutsättningar att klara sig bra, för han är ganska bra på att föra ljud själv.
Rockigt ljud...
...och vackert ljud.
Följ länken och lyssna på den färdiga singeln, Anyone For Tennis! Se dem också på Youtube. Kom ihåg var ni först hörde låten! :)
Så var det gjort.
Troligtvis upprepar jag mig,
troligtvis har jag bloggat om detta förut,
troligtvis gör jag det för min egen njutning,
troligtvis brukar jag säga att det är för dem som promenerar förbi.
troligtvis kommer jag att känna mig mallig när jag ibland får uppskattande kommentarer om mitt tilltag att:
...varje höst gräva ner ännu några lökväxter (narcisser mest) i mitt "vilda parti" intill vägen.
I år blev det även några tulpaner.
Man måste ju prova i alla fall. Rådjuren har ju faktiskt minskat.
(huuu, nu sög det till i magen, fick längtan till våren, men det kommer att bli en låååååång vinter om jag börjar längta innan bladen fallit av träden. Vi kan väl säga att jag kände mig förväntansfull eller nå´t.)
När jag skulle sätta spaden i jorden så hittade jag silvervita fingersvampar under det vissnande gräset.
En Narniaskog som man jäktar förbi med några meters avstånd, som man aldrig skulle ha sett om man inte tagit sig tid att böja på ryggen.
...och några "trollägg" på väg att kläckas.
Det är väl de där trollen som kryper in och övervintrar i mina elektroniska apparater sen, med allt vad det kan medföra.
Apropå böja rygg...
Det har börjat nu!
GRO!
troligtvis har jag bloggat om detta förut,
troligtvis gör jag det för min egen njutning,
troligtvis brukar jag säga att det är för dem som promenerar förbi.
troligtvis kommer jag att känna mig mallig när jag ibland får uppskattande kommentarer om mitt tilltag att:
...varje höst gräva ner ännu några lökväxter (narcisser mest) i mitt "vilda parti" intill vägen.
I år blev det även några tulpaner.
Man måste ju prova i alla fall. Rådjuren har ju faktiskt minskat.
(huuu, nu sög det till i magen, fick längtan till våren, men det kommer att bli en låååååång vinter om jag börjar längta innan bladen fallit av träden. Vi kan väl säga att jag kände mig förväntansfull eller nå´t.)
När jag skulle sätta spaden i jorden så hittade jag silvervita fingersvampar under det vissnande gräset.
En Narniaskog som man jäktar förbi med några meters avstånd, som man aldrig skulle ha sett om man inte tagit sig tid att böja på ryggen.
...och några "trollägg" på väg att kläckas.
Det är väl de där trollen som kryper in och övervintrar i mina elektroniska apparater sen, med allt vad det kan medföra.
Apropå böja rygg...
Det har börjat nu!
GRO!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








