Funnen: Min man i Simones armar

En något ovillig älskare dock, så tolkade jag det när han trött och utschasad staplade in genom dörren till hemmet stilla vrå.
För att göra historien kort, vilket egentligen inte ligger för mig, så har han varit fast i det trafikkaos som stormen Simone orsakade.
På grund av hans jobb, hade det sedan länge varit bestämt att han skulle fara på ett seminarium som gick av stapeln på en av Stenaline färjor med destination Gdynia (tror jag).
Om man är Ålänning krävs en avsevärd ruttplanering och allt skall gärna klaffa.
Lättast var resan över Ålandshav.
Redan efter några kilometers resa med bussen fick jag rapporten via SMS: Bussen stått stilla pga. bilolycka snart i en timme, missar snart tåget till Karlskrona.
Sedan har messen rullat på.
Pga. Stormen Simone söker sin Stenaline färjan längs polska kusten och sedan norrut lä för Bornholm... bla bla.. missar tåget hem..
Jag jobbar natt och kolla nu och då väderleken och nyheterna. Inte mycket man kan göra.
Nu är jag äntligen på ett tåg  på väg norrut, men som fastnat i Alvesta pga. stormen. Missar nog färjan hem.

Tack och lov för datortekniken, som inte bara är till för att skriva röriga blogginlägg.
Från tåget kunde han boka en flygbiljett hem fråm ARL-MHN på kvällen.
Och det hann han, med några minuter tillgodo vid incheckningen!
Skulle det varit för 100 år sedan hade han behövt preja en hästdroska till hamnen och invänta några dygn på en hemvändande galeas eller smuggelbåt, men nu är det 2013 och jag har gubben hemma.

Här foto på honom i en annan situation, så ovanlig att tillfället tarvade en fotografering.

(Det finns nämligen ett muntligt avtal att jag skall sköta all fönstertvätt, bara jag skulle få de fönster jag åtrådde)

Detta avtal slöts för tjugo år sedan och det avtalet har på intet vis varit svårt för honom att hålla.

förutom när han en dag kom hem med en

                                                               Fönstertvättare!

Okey då, några inlägg skall jag väl kunna få till.

"Har du faktiskt HELT slutat med bloggen?"
"Njaaajooo, det har jag nog... det känns som om jag skrivit om allt som är värt att skriva om... mina uppslag är slut, det skulle bli en massa nonsens bara.
"Men jag vill ju läsa om ditt ingenting..."

Så jag trevar mig fram, känns nästan lite ovant.

Vad hände egentligen i somras? Gjorde jag något som är värt att nämna överhuvudtaget?
Nåja, minns man inte kan man ju alltid friska upp minnet med lite foton.
Ja, så tänkte jag, men det blev tydligen inte många foton tagna... tyvärr.
Min ivrighet att ta bilder verkar vara starkt förenad med att jag bloggar och bloggar man inte... så blir inte de där fotona tagna som beskriver "ingenting".

Den största händelsen i somras var nog att vi byggde farstukvisten klar och även inredde den lite.

Det är ännu lite kalt på väggarna, men det finns planer, men än så länge känner vi oss lite för.

Där satt vi således kväll efter kväll, spelade gammal rock på Spotify och sade..
"Kommer du ihåg den här?"  
Av någon konstig anledning spelades "Sweet Caroline" nästan alla kvällar.
Så knasigt!


En gammal petromaxlampa funnen rostig och smutsig under vindstrappan fick en ny karriär på gamla dar.

Lyste på våra medelålders skärgårdsluftpinade kinder...


 


 Medan den mycket äldre månen, full och lite disig, tittade lojt in på oss.

Mot mörkare tider!

Åter.
Midsommaren i år bjöd på generöst med sol.
Alla kraxande väderspåmän fick ödmjukt dra tillbaka sina hot om regn.
Är det bra väder så är halva midsommaren bärgad,
... är man dessutom i glada vänners lag så är även resten fixat.

Midsommarbuketten på köksbordet.
Vad än den marknadsförs som, så är det faktiskt blommor och inget annat.

Uppifrån.

Lite dobbel och spel i allskönsro...
och en utslagen hund.

Närbild.

Jag stod i butiken och höll i några petunior.
Jag var så här!!:  *..*    nära att jag köpte för att ha litet på altanen, men besinnade mig.
Det kanske inte var av nöden direkt, för det fanns en del blommor högst fem meter från stugknuten.

Sommaräng.

Så blev det dessutom en liten sniptur.
Nej en STOR sniptur för vi körde runt hela Enklinge.

Norra Enklinge.
Vem är begravd ute på udden?

Kung Sten?
...och vem körde?

Drottning Snipa!

Hillbilly / Redneckfest

Så avslutades dagen med ännu en utstyrsel.

Det var dags att gå på Hillbilly / Redneckfest.

Det fanns fantastiska kreationer.
Jag tog några bilder, men eftersom jag glömde att fråga om jag fick sätta ut bild på dem så låter jag bli.

Men såhär såg jag ut!

...och såhär såg vår trubadur ut! (frågade henne)
Så fantastiskt duktig! Sjunger med i ett band i Malmö har jag fått berättat för mig.
Irene Häger!
Boka henne till er fest!

Och slutligen!

Ett äkta Hillbilly vattenhål.

Så var sångspelet "VID HAVET" avklarat

Det var ju ett bedrövligt, blåsigt och regnigt väder i veckan, men precis lagom till dagen för vår förställning
klarnade det upp.

Vi var litegrann nervösa och spända... men taggade!
Vi skulle göra vårt bästa.

Inne på Post och Tullhusets borggård var platsen för vårt skådespel.
Det var bra med publik. säkert 150-200 personer.

Hur gick det då?
Jo rätt bra faktiskt!
Det som man trodde att skulle gå dåligt gick bra och vice versa...
...konstigt va?

Jag har ingen bild av föreställningen, men såhär såg vi ut.

Igår...ömsom vin ömsom vatten!

                                             ...97...98...99...nu kommer jag!

                                                                  Hittad!

Ja det där var ju VIN-bärsbusken som jag hittade bland ogräset.
VATTEN + även lite gamla löv fanns det i oljan som jag började (men hejdade mig någorlunda i tid) ...fylla på i bilmotorn. Jag hade visst hittat en gammal kagge som skulle föras till problemavfall.
Medan maken tömde oljan ur bilen for jag till Post och Tullhuset för att slipa på det sista av vårt (Bel Canto och jag) uppförande "VID HAVET".
Det visade sig att en del av scenenarbetet inte var helt klart. Typ, det saknades en hel midsommarstång...

Så bara jag hasplat ur mig de sista tonerna så satte jag mig för att göra kransar.

                                             Tittut!

Innan regnet.

Det är på väg....
regnet!
Ja så säger man i morgonnyheterna.
Så just nu vältrar molnmassorna fram över Ålandshav kan man misstänka.
Mycket skall göras innan dess.
Viktiga saker, som att ta hunden med sig och beskåda årets blomning av Guckusko.

På soliga platser är de på väg att blomma ut, men under skuggande ormbunkar blommar de ännu fint.

Så rar och så märkvärdig...

Jag tror faktiskt att de har ökat ut sig,

Jag hittade flera bestånd än jag kunde minnas från tidigare år.
Men, men... kirskål växte bara några meter ifrån... detta dominanta ogräs!