51

Jag vann!
Bland miljoner var jag den utvalda, den som var starkast, snabbast, bäst placerad, turligast...
Vi har alla vunnit en gång, varit bäst!
Det kanske aldrig skulle komma att hända oss igen, men vi kan, med ett segervisst leende gotta oss i den kunskapen att EN GÅNG! ...var det din dag, du kunde triumfera!

Tänk så många nobelpristagare, filosofer, konstnärer, professorer, musiker med absolut gehör, författare, mattesnillen,  luciaämnen, elitidrottare... okey, en och annan låghalt, vindögd och närsynt med fullständig tondövhet som sin främsta kvalitet, kanske också övervanns, men...
TÄNK ATT JUST JAG BLEV DEN SOM VANN!
Eller kanske det är mera rätt att säga, halva jag...
var först framme vid den andra halvan av jag.

Befruktningens stund var inne.
En tanke gnager ändå i mig.
Tänk om den andra halvan just då blev en förlorare?
Om ägget hade en panna att slå sig för så kanske det hade gjort det!
Eller om ägget dessutom hade haft en cynisk mun att tala med, kanske den högdraget informerat:

"För det första vill jag bara påpeka att ingen beställning har gjorts och returerna verkar vara i de närmaste omöjliga att genomföra.
Om avsikten är att överraska så kan jag ju meddela att ...det har du lyckats med...
så nu kan du vända om.
Jag har nämligen för avsikt att vänta på ett DNA i den högre serien och med det första ögonkastet..."
( nu måste den ha ögon också)
" ...på dig så ser jag ju att du lider av avsevärda bristfälligheter.
Bah! Fysisk styrka och uthållighet, högväxt med stora blå ögon... vad hjälper det när mitt DNA med något krumma ben, satt kropp, bukfetma och därtill en oattraktiv uppnäsa är starkare?
Nej, herr Y-kromosom, det är bara att packa sig härifrån om du inte är helt pantad och radiostyrd av en infantil get!
... MEN HERRE GUD! VAD GÖÖÖR DU? STOOOOP!!!"




Jaha.



Så var det bara att göra det bästa av situationen.
Till det som nu har skett finns ändå en, ja flera ljusglimtar.
Jag föddes med armar och ben, bra syn, visserligen med ett rätt fult brett överbett, men gissa om det har gått bra att skyffla in mat där!
På andra sidan magskinnet väntade en skock nyfikna typer som i vissa fall var ovanligt lika mig och från det jag föddes har jag haft en kakafoni av röster runt om mig som vävt in i varandra och med täta inslag av
högljudda skratt, och som för alltid har format mig till en människa som älskar ljud, glada munnar
och ett stänk
kaos.


Kanske jag och de runtom mig, får gråna tillsammans, vad vet man?

 Kanske kommer jag att få vacker silvervit höst som sälgens hängen?

Lissabonresan

Jag och min man och några vänner fick ett trevligt infall och bestämde oss för att besöka Lissabon här i oktober.
En lång weekend skulle man kunna beskriva restiden som.
Utan att ha dess mera krav på upplevelse, mer än trevlig tillvaro, begav vi oss iväg.

Lissabon är portugals huvudstad belägen vid floden Tejos mynning.
En halv miljon innevånare bor i innerstan, men om man tar hela stadsområdet så räknar man med 2,8 miljoner människor.

Vi bodde i ett hotell centralt beläget på gång avstånd till stadens stolthet:

Castelo de Sâo Jorge.
En högt belägen borg på en av de sju kullarna som staden är uppbyggd på.
Ett minne av den moriska perioden.
På nära håll kunde man se att borgen var byggd av korallsten.

Tittut!

Vy över Lissabon med "25 April bron", över 2 km lång i bakgrundens soldis.
Bakom min rygg vid detta fototillfälle finns en katolsk kyrka, gudomligt vacker inuti.
Jag gick så tyst jag kunde in i kyrkan där knäböjande troende mumlade Ave Maria.
Stearindoften låg tung i rummet.
Jag tände två röda glaslyktor till minne av två nyligen avlidna.
En av dem, en ung människa, begravdes just denna dag. Mycket rörande.
Jag ville inte ta foto där inne.

Gatan där vårt hotell låg.
Ressällskapet travar iväg. Syns det att gatornas kullerstenar är vita och blanka som porslin?

Vissa delar av Lissabon är så brant att det är omöjligt att göra gator.

Då får man ta en elevador, fast vi tog trapporna för det var sådan kö.
Elevador de Santa Justa, byggd av Eiffel.

Rossiotorget

...och så åkte vi spårvagn 28, en sevärdhet i sig.

 Smalt och brant var ordet!
Ett suddigt foto taget i farten. Spårvagnen måste ha kört ungefär en halv meter från fotgängarens axel.
Många av husfasaderna var kaklade .... jag tror jag slutar här.

Kärleksbrev

I morse fick jag ett kärleksbrev.
Det är inte alla dagar.

Jaha? Det var inte hävt!
Man kan inte påstå att pennan har glött direkt.
Men, vi kan väl tolka det så, att min man inte är en karl med de stora orden, utan mer en handlingens man.

I arla morgonstund tassade resten av familjen tyst upp och gjorde sina morgonbestyr för att bege sig tidigt iväg till skola och arbete.
Kvar i sängen lämnades makan/modern för att fortsätta sitt umgänge med John Blund... det var ledig dag ser ni.
När jag en par timmar senare klev upp och öppnade sovrumsdörren föll denna lapp på min fot.

Vad är detta? ...hann jag tänka innan jag förstod.
Vår sovrumsdörr har en benägenhet att skallra till när man stänger ytterdörren och det ljudet KAN! väcka om man sover lätt.
Maken hade kilat dörren för att den skulle vara tyst och stilla.
Den handlingen kräver inga ord.

Nere vid stranden

Avsaknaden av sommarsol -glitter, -skratt, -kalltivattnet-iiiiiiiik, -segelbåtskryssningar -V8muller, vilkenölärgodastsnacket, -bästafotbollslag, -vaeredärförenfågelfrågor, -minnsniförrpratet,
...är påfallande.

Det är lång till gudingsAO...

alfågelAAAALICK....

...tävlan i vem som tar första doppet,
som visserligen varje år vinns av min kusin

...men ändå.

Torpets kryddland

Både vackert och fult.
Frosten tog inte Tagetesen, så lite guldgult lyser ännu bland stenarna i mitt kryddland.

Man får vara tacksam för det lilla.
När våren kommer skall jag öka ut planteringarna.
Kryddor verka tåla att vara utsatt av stark sol och torka...
...det som det finns överflöd av vid torpet.
Den kryddväxt jag är mest tänd på just nu är Lavendel.


Jag funderar att jag skall "kråsa" på och köpa riktigt många plantor och plantera i det sluttande berget bakom stugan och vips!!!

Provence!
(Snälla liv, ta mig dit någon gång)


Jag tror också att min konstinstallation som skapades i avsikt att stöda upp björnbärsplantan kräver mera stöd.

Nästa sommar blir kryddlandets sommar! Jepp!

Gravarna färdiga för vintern.

Kan man säga så?
Ja, jag tycker det och nu säger jag det.

Det känns bra att gå på kyrkogården!

Överlag sköter människor sina anhörigas gravar väl.
Det ser ut som om den som ligger i mullen betytt och kanske fortfarande betyder något för den som så omsorgsfullt planterat och sedan kanske gör en bädd av granris och tänder en lykta.

Detta är planteringarna som gjorts i år på de gravar som "hör" till vår familj.

En mera elegant...

en något rufsig och naturnära, precis så som det var när de vandrade på jorden.

Ny skola.

Min dotter har slutat grundskolan.
Varje gång mina barn börjat ny skola har jag tagit foto av dem första dagen.

" Och nu fotografering! Mammas vanliga foto av er när.... ooops! Brottom!
... och så ler du glatt mot kameran. Ööööh, vänder du dig om? Hallååå!"

Tydligt är att man sist och slutligen tröttnat på mitt tramsande.
Hon trivs jättebra i skolan iaf.
Min dotter i Ålands lyceum är rätt kvinna på rätt plats.

Den varma sensommaren erbjöd möjlighet till bad efter skolan.
Det underbara Degersand!
Friskt svalt vatten och busigt höga vågor!

Så passligt för lite "kiting"! 
(inte jag då, men det fattade ni väl)
Sista doppet tog jag i år 21 september. Så sent har jag aldrig simmat förr.