Inte ett ljud

...sade han (ni vet han, Maken) utan borrade hål för plugg, satte in en kraftig krok och hängde upp.

Nog är det nästan märkligt, rent av förunderligt hur jag, en fiskardotter, van med allmogeting, omålat och enkelt plötsligt fått denna märkliga håg för bjäfs, guld och starka färger.
Jag börjar ana att övergångsåldern verkligen är nära nu.
Liksom en skata dras jag till glitter, glänsande ytor och till en inredning som inte på något sätt har förankring i den sociala grund jag kommer från.

Ja, jag har varit på loppis. Inte för att söka efter fynd, utan i akt och mening att köpa just en sådan tingest som nu hängts upp.
På loppisen spelade jag upp min vanliga scen:
Oooh den var fin.... men du är då verkligen för dyr på den. Man kan o m ö j l i g t v i s inte betala sådana summor... bla bla...
Handlarn:
JAAAA JAAAA, jag går ner 15 euro, men då måste du ta den på stubben, jag garanterar inte att den funkar.
Jag: Ok, tar den!

Nåja, den funkar inte,konstaterade jag när jag kom hem, men det gör inget.
Om sanningen skall fram såg dottern ganska lättad ut för slagverket fungerade perfekt och det hade ett sådant löjligt plingande som skulle driva henne till vansinne, sade hon.

Klockan är gjord i Hudiksvall och har sålts den 19.12. 1953 och troligtvis blivit en fin julklapp till någon.

Nu hänger den på min hallvägg.