Toner i Lemlands kyrka.

Hur gick det sedan?

Man kunde ju notera att det var ett trött fredagsgäng som mötte upp i Lemlands kyrka. En av sångarna var lite febrig, någon hade hela arbetsveckan i kroppen och var blekgrå i ansiktet. Det var bara jag som hade den märkliga åkomman "söndervrålad hals efter hundracka".
Meeen... allt för konsten.
Min solo som jag sjöng var inte riktigt färdigtarbetat, men det kan bli bra någon gång bara låten får sätta sig.
Kyrkokonserten kunde inte anklagas för att ha varit speciellt välbesökt, men man fick vara nöjd!
Nöjd var jag dock inte när jag skulle tanka vid KEA-Market.
Jodå, jag var nöjd över att pumparna fanns, men DET VAR JU BECKSVART!
...och jag hade glömt min mörkerkikare som de skickat åt mig från NATO!
Inte mera sjunga nu förrän "Hej tomtegubbar".

Ton på städningen och hunden.

Jag skall iväg och sjunga ikväll, men först måste jag städa. Det går inte att komma undan varken det ena eller det andra. Nervöst hispig går jag omkring och småövar.
Jag börjar städningen (poco ritenuto), lite återhållsamt, det är ju inte så roligt.
Sedan blir det( a tempo,) normal takt. Man har ju gjort detta förr, det går av bara farten liksom.
Nedre toaletten... hinner jag den? (poco ritenuto igen) nej hinner inte ... ( a tempo, då)
Men herre Gud vad damm under byrån!!! (crescendo!!!)
Det gick fort att fixa. Sedan bara hallgolvet kvar. (allargando) Sakta och brett med moppen, mera majestätiska rörelser därefter tvätta moppen i (quasi a tempo) ungefär i normalt tempo.

Mitt i all städning och övande rymde hunden ut och jag rusade efter och vrålade tillbaka honom med min myndigaste stämma.... utan att tänka mig för. Det var som att dra med ett rivjärn i halsen. Svider ännu lite och man kan misstänka att stämbanden ser ut som trasmattor.

Så dumt av mig, men annars hade jag gått omkring just nu och letat efter den där förnicklade ... söta raringen Bruno!