Vad ger vi oss in på?

Nu har maken börjat knacka ner teglen i gamla spisen. Den har nu stekt sin sista plätt!
Vi grubblar och funderar... spjällen är många.
Stor- vinter- sommar- ångspjäll, ger oss myror i huvudet.
Lite känner man nog att man vandrar på svag is när det gäller detta projekt.


Spisen är röd och det tarvar en förklaring.
Den har varit orappad och de röda teglen var framme. Det tyckte nog inte mormor var särskilt snyggt, så hon doppade en hartass i sältran och rödmylla och "tossade" över spisen till jul och midsommar.
Någon gång hade man ändå tröttnat på "hartasstekninken" och köpt en burk rödfärg och målat istället.
Vad glad mormor måste ha varit!
Men, sedan kom rosten och de många brasorna gjorde sitt till.
Hällen var helt förstörd och av stekugnen fanns intet.

Denna spis kommer troligen att bli en följetong. Notera även hundhjässan som syns nere till höger.

En torpträdgård tar form, någon gång.

Jag har haft egen trädgård i snart tjugo år och lika länge har jag önskat mig en rödavinbärsbuske.
Tror ni jag har skaffat någon då?
Nopp! ...och jopp!
Ingen vinbärsbuske till bostadshuset, men däremot till torpet.
Jag gick åstad och rent av köpte en i fjol våras, fast jag vet att det är typiskt en sådan växt som man brukar få av en odlarkompis.

Första året ------- 5 klasar.
I år --------- 25 klasar.
Nästa år -------- 105 klasar
resten av åren finns bara överflöd.
(hade jag tänkt mig)








Något överflöd bjuder inte min krusbärsbuske på.
Jag planterade stackaren i våras och den har fullt upp att överleva den torra sommaren.
DEN!... fick jag faktiskt av min kompis.
Ja, vad tror ni? Finns det ett liv efter sommaren?

Torpet är styckat i flera tomter. Min kusin bor i lillstugan och runt den finns alla äppelträd och bärbuskar.
I höst skall jag plantera en Astrakan... eller Röd kanel, ingen modern sort får det vara... kanske Åkerö?
Jag har en inre vision av att jag bakar gräddtårta med rödavinbär som dekoration och har kaffekalas under äppelträdet som nu bildat tak. Kaffet drickes ur snirkliga porslinskoppar med blå blommor på vilka är dukade på en broderad duk.... en kanna med krusbärssaft står på bordet... isbitarna i kannan fångar ljuset som silar mellan äppelträdets grenar. De redan flygga svalungarna svirrar och kvirrar högt på himlen, som de alltid gör när det är högtryck...och...
Ja, så vad tror ni om min krusbärsbuske? Finns möjligheten?

Arbetet fortskrider.

Vi inte bara arbetar... ibland jobbar vi litet också. I makens och mitt sovrum har vi sparat de gråbruna stockarna utan att göra så mycket annat än penslat med mattlack. Det syns egentligen inte, men håller mossan som ligger mellan stockarna någorlunda på plats. Vi har ett västerfönster som ger mycket ljus. Dotterns rum vetter mot öster och känns lite murrigare. Vi bestämde oss därför för att måla vitt...

...och lyckades förhandla till oss målarhjälp bara den unga damen fick bestämma färgen i sin sovalkov.
























Kanske inte mitt förstahandsval av färg, men vaddå!! Man gör ny färg alla dagar!
Man kan måla om när man vill! (Jag har lite idéer om ljusslingor och lite andra detaljer i alkoven.)
Det kan bli hur mysigt som helst!
Jag får återkomma med bilder.

Solsken och Sunlight.

Det är knaspertorrt runt vår bastu. Ruggarna av blodnäva har torkat och tallarna bakom bastun tar nästan eld av sig själva.
Nej, vi vågar helt enkelt inte elda i bastun.
Förresten, vem har egentligen behov av det när temperaturen pendlar mellan 25 0ch 30...?

Men nog är det skönt alltid!









Jag har knäskurat betonggolvet under trätrallararna, (ja dem med, jämte laven och tvättbänkar), med tallsåpa.
Regnvatten är påfyllt och veden är inburen. Fotogen finns i lampan... nu väntar vi bara på att regnet skall välsigna oss och naturen.
Då! ... är det en som kommer att sitta och "kura" på laven, det kan ni vara säkra på.
Ett bad hann vi i ändå med innan jag lade personligt eldningsförbud.
Bastukvastarna var på plats och en ny fräsch tvål framtagen för
det tillfället.
En Sunlight tvål!
Jag hör till sunlightgenerationen!
Vi är skaran som blev tvättade med denna produkt som
F O R T F A R A N D E finns i handeln.
Tänk att det ännu lönar sig att sälja den, ...att det finns en marknad!?
Vad annat kan man köpa som har samma förpackning efter 50 år?

Nu har jag något att fundera på.