Funderingar i natten.

Jag antar att jag borde gå i terapi för det...

Jag måste erkänna att jag blir sittande framför TV:n när programmet "lyxfällan" visas.
Under de första programmen som jag såg så hade jag väl knappt fast munnen. Nej där satt jag som en fågelholk.
Hur kunde de låta det ske??
Alltså... någon sorts säkerhetsfunktion måste ha kopplat ur helt.
Den gamla neandertaltanken, att "nu är det fara på färde, nu finns det risk att du och din familj går under..." den pluppar inte upp ur det medvetna.
Om vargarna i form av inkassobrev, stryker runt lägerelden, då låtsas man inte se dem.
Ser man dem inte så finns de inte. Det är tydligt, men under det fördolda lurar ångesten...
...och jag tycker så fruktansvärt synd om dem.
Präktigheten lägger sig över mig som en kladdig hinna och jag blir generad över att de måste visa upp sin dumhet inför miljoner och att jag dessutom inte har mera vett än att jag sitter där och beskådar eländet.

Nu börjar jag ändå se ett mönster, några av de utsatta har gemensamma faktorer.
Inte så många, men någon  av dem är samlare tex.
De flesta är lågutbildade och lågavlönade.
Det finns ett sug efter dyra prylar, soffor och platt-TVer, högvis med kläder.
Men, ändå måste jag påpeka att förvånansvärt många drabbade är fylliga människor, har stora tatueringar, piercingar, t-skjortor med hårdrockreklam.
Men vem kan klandra dem? Reklamutbudet är enormt och det är klart att man vill ha det där som man till synes blir så lycklig av, det där som man tror att alla andra har och är just orsaken till den stora lyckan som verkar råda i deras hem.
Nu tror jag att jag är färdig med detta program.
Det var vad jag sade till mig själv när jag såg en far gråta över sitt förlorade Xboxspel.
När familjen är på väg att bli hemlös gråter han över denna elektroniska tingest.
Det måste ju vara så att spelet blev en symbol för situationen, intalar jag mig.

Det är synd om oss människor!

Prisad

En svensk man har tilldelats Nobelpriset i litteratur 2011.
Bland alla jordens poeter så får just en man från Sverige priset detta år.
Är det så konstigt?
Nej knappast!
Svenska akademien består av svenska medlemmar som förstår sig på svensk lyrik.
Om man säger att språket är en nyckel i knippan till vår själ, den del av själen som berörs av just ord och kommunikation, så är valet av Tomas Tranströmer förståeligt.
Nobelpriset är ju ett svenskt pris och jag tror att världen har överseende med att låskläppen till att svenska akademiens själar har blivit upplåsta av Tranströmers metaforrika poesi på grund av det avseendet.

"Metaforen är hopplöst ute" har det sagts, men kanske kan få ett uppsving nu.
Jag älskar metaforer, gammalmodig som jag är. Jag anser att det ger en oändlig tolkningsmöjlighet för läsaren, orden kan betyda något speciellt bara för dig.
Nu gissar jag att Tranströmers "lyckans urna" svämmar över som "bubbliga skratt ur skördad jord" och möjligen gör att "syrsan ännu kan spela  fast naknagrenens tid" "svept oss med sin dysterhet."

Det där med metaforer kan nog Tranströmer bättre, jag får lämna det till honom... eller som han själv uttrycker det:

Det enda jag
vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånare

Jubilar

Ett gammalt Man UTD: fan fyllde år i helgen.

och hustrun bjöd bokstavligen ut honom på mat.

 En lyckad dag rakt igenom.

Ukraina i Göteborg.

På tröskeln till hösten så erinrade vi (fam) oss att vi inte besökt någon nöjespark.
Så iväg till Göteborg!
I Göteborg finns inte bara sockervadd utan också chokladpraliner från Krim.

Den stolta gudmodern fick åka "hästkarusell" varv på varv med ägarinnan till ögonen.
Därefter åkte jag Lisebergs bergbana med dessa ögon.

Falsk marknadsföring det VAR.

Vi (jag, maken, Bruno och dotra) VAR faktiskt till Åbo i slutet av juli.

Det VAR faktiskt galet varmt, men ändå stod Bruno med hängande tunga och hoppades på att TIK-628  skulle dyka upp. Det VAR att vänta förgäves.

Gjort och INTE gjort

Denna sommar har jag egentligen INTE gjort så mycket.
Tack för det!
När det är sommar skall man göra något, fylla livet med "doing" så man känner när det börjar höstmörkna att man inte bara lallat bort hela sommaren.
Nu när jag tänker tillbaka har jag nog inte gjort någonting, men det känns ändå som om det blev en bra sommar... hmmm...
Det jag INTE gjorde var att ta kort. När september kom så hittades fem bilder i kameran.
Detta är ett foto av en familjesammankomst vid syrrans bastustuga efter en härlig "allsång på Erkas".

Det jag INTE tog kort på, var av matchen i "vinboll" som gick av stapeln strax efter att detta för tillfället allvarliga gäng fått ett märkligt infall.
Vinboll: Man blåser upp en tom vintetrapåse, märker ut ett mål mitt på planen, två lag som skall göra mål från var sitt håll, bara sparka med vänsterfot om man är högerfotad, en domare som ibland springer omkring med ena målstolpen... och inga ordningsregler egentligen. Ett visst mått av våld får ivriga applåder.
Jag hade vita sommarkläder och spelade offensivt... Jag var INTE ren efteråt.

Och:
Maken och jag var på en visning av en gammal traktor som vi eventuellt var spekulanter på.

Vi köpte INTE den.

Hej...

allesammans!
Nog är man i sanning en ynkedom som inte lyckas få iväg ett endaste blogginlägg...
Hur svårt kan det va?