MINUSGRADER
Vi är på en fest som inte älskar oss. Till
sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en
växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har
klottrat på vagnsdörrarna. Det får inte nämnas, men här finns mycket
undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det
andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och
glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som
aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.' I
morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman
som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står
i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för.
Ljuset växer sakta som vårt hår.
Tranströmmer. (ur SANNINGSBARRIÄREN 1978)
Jag fattar inte mycket av detta, men då är det å andra sidan som det skall vara mellan mig och nobelpristagare.
Det kunde eventuellt vara en beskrivning av ett Beverlyhillsparty.
Kallt var det iaf. i morse... och vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar