Igår förde vi Bruno till Uppsala., Svenska lantbruksuniversitetets veterinärmottagning.
Han skall undersökas, kirurger skall diskutera, pannor skall veckas och blodvärden analyseras.
Vi väntar och väntar...
Inte ett ljud har vi hört från djursjukhuset sedan vi såg honom , darrig, men ändå svansviftande gå iväg med en sköterska.
Han är familjens första hund, vi är ganska gröna på det området.
Fattar mig inte på "riktiga superhundälskare", sådana som haft hundar länge och vars hundar sedan dött och så skaffar man nya.... HUR HÅLLER DE IHOP??
Jag är lite "lagom hundgillare", typ: Klappetiklapp och sen "vilken söt och rar hund du har".
Men vår hund är ingen HUND!... alltså, vilken hund som helst som är söt och lurvig.
Nej, han är Bruno!
Går inte det här vägen skaffar vi nog inte hund igen.
Jag håller tummarna hårt för Bruno, kämpa pojken, kämpa!
SvaraRaderaKlart han inte är någon hund, han är ju ert sladdbarn!
Massor med kramar
Nu verkar det finnas en ljusning... kanske...
RaderaDe är ju familjemedlemmar och det är inte bara hur som helst man ersätter sådana.. Vet av erfarenhet med vår fina corgiflicka som vi måste ta bort i juli ifjol, nästan 14 år gammal, saknar henne så ännu, att vi lipar då vi pratar om henne..
SvaraRaderaHoppas Bruno är ung och stark och kan kämpa sej igenom det här!
Möjligen... han hade ätit lite grann igår.
RaderaJag vet inte vad jag ska säga eller trösta med, det hade varit helt annat att mista honom när han levt ett hundliv. Men han lever ännu så......
SvaraRaderaLouise
Jadå, han lever fortfarande ett hundliv. Jag tror att vi kommer att få hem honom.:)
RaderaVi ska väl verkligen tro att det här går bra, och att Bruno fixar detta. Annat går inte att tänka sig... Lille vovvsingen då...Så jobbigt att inte få vara nära honom när han mår dåligt. Håller fortfarande tummar!
SvaraRaderaNu när han är under , möjligen , Nordens bästa djursjukvård känns det mycket bättre mot när vi hade honom på vårt vardagsrumsgolv. Tack för medkännande! Tack ALLA förresten!
RaderaDet är så man känner för sitt husdjur. Då jag måste ta bort Robin sa vi att ingen hund. Men redan efter några månader började vi titta och efter nästan 1 år så kom Darwin. Men jag glömmer inte Robin fördet, han hörde samman med uppväxten av våra söner.
SvaraRaderaHörde att Bruno får komma hem. Lycka till!
ja, de skulle bara försöka få honom att äta... men än nu på kvällen har vi inte hört ett knyst från Uppsala. :(
Radera