Tungt

Det har varit uppehåll i mitt raljerande om "mitt lif och lefverne".
Det skall nu få sin förklaring.

Vår jakthund Bruno blev skadad under jakten tidigt på lördagsförmiddagen.
Veterinären gav oss inte mycket hopp och bad oss vänja oss vid tanken att hon skulle ta bort honom.
Men hon skulle ändå ge honom en chans...
Vi satt hemma och väntade på samtalet.
Det kom, men var inte med det budskap som vi befarat.
Vi skulle få ta hem honom och vårda honom hemma.
Det gör vi nu... och ingenting är säkert.
Han har svårt att få i sig vätska och någon föda är det inte tal om.
Det betyder att vi ger honom dropp med jämna mellanrum och väldigt starka smärtmediciner.
Stackars, stackars krake!

Jag har tagit bilder på honom där han ligger och kämpar,
men mitt etiska tänkande om att visa upp sjuka och lidande på bild, omfattar även hundar.

Men vår snabbt påhittade men fungerande droppställning kan jag ju lägga in.

Suck och åter suck.