Morfars brännvinsflaska.

Slit och släng! Enorma mängder glasflaskor töms på sitt innehåll och förs sedan till återvinning. Dessa flaskor är helt utan betydelse för oss, liksom så många andra saker i våra liv.
Morfars brännvinsflaska har inte drabbats av det ödet. Nej istället har den vaktats noga att den inte skulle gå sönder sedan den dagen den köptes.
Nu vet jag ju inte hur den hamnade på torpet. Troligen är den köpt i Åbo, men säker är jag inte.
 Två udda glas ansåg man att man hade råd att köpa till. Jag tror att man vanligtvis blandade brännvin i kaffet så själva behovet av supglas var knappast viktigt.
Efter en lyckad säljakt kom flaskan fram.
Jag kan se det framför mig. Allvarliga miner innan den starka drycken fördes till läpparna... tystnaden när drycken rann ner... ögon som tårades och den tunga utandningen som avslut. Ögonen möttes i samförstånd, ett förbund vänner och jägare emellan i en hård tid.
Morfar var född 1900 jämt.
När han var endast 44 år gammal for han på sin sista säljakt. Framför sin väns ögon försvann han i djupet mellan isflaken strax efter han lämnat efter sig en bön om att Gud skulle ta hand om mormor och barnen.
Det har lämnat ett spår efter sig... i oss alla. Alla vi berörda.
Detta hände vid andra världskrigets slut, men många i byn talar om det ännu.
Mormor blev ensam med fem döttrar.
Ändå klarade de sig bra mot alla odds och med vänner och bybors hjälp.
Kanske hjälpte det att de hade så märkvärdigt nära till skrattet.
Måtte inget hända med morfars brännvinsflaska!
I mina värsta mardrömmar så...
Men nu finns den kvar, tillsammans med mina fantasier om hur han var.
Jag fick ju aldrig möjlighet att träffa honom, min morfar.