torsdag 31 oktober 2013

Gravarna färdiga för vintern.

Kan man säga så?
Ja, jag tycker det och nu säger jag det.

Det känns bra att gå på kyrkogården!

Överlag sköter människor sina anhörigas gravar väl.
Det ser ut som om den som ligger i mullen betytt och kanske fortfarande betyder något för den som så omsorgsfullt planterat och sedan kanske gör en bädd av granris och tänder en lykta.

Detta är planteringarna som gjorts i år på de gravar som "hör" till vår familj.

En mera elegant...



en något rufsig och naturnära, precis så som det var när de vandrade på jorden.

Ny skola.

Min dotter har slutat grundskolan.
Varje gång mina barn börjat ny skola har jag tagit foto av dem första dagen.

" Och nu fotografering! Mammas vanliga foto av er när.... ooops! Brottom!
... och så ler du glatt mot kameran. Ööööh, vänder du dig om? Hallååå!"


Tydligt är att man sist och slutligen tröttnat på mitt tramsande.
Hon trivs jättebra i skolan iaf.
Min dotter i Ålands lyceum är rätt kvinna på rätt plats.


Den varma sensommaren erbjöd möjlighet till bad efter skolan.
Det underbara Degersand!
Friskt svalt vatten och busigt höga vågor!


Så passligt för lite "kiting"! 
(inte jag då, men det fattade ni väl)
Sista doppet tog jag i år 21 september. Så sent har jag aldrig simmat förr.

onsdag 30 oktober 2013

Funnen: Min man i Simones armar

En något ovillig älskare dock, så tolkade jag det när han trött och utschasad staplade in genom dörren till hemmet stilla vrå.
För att göra historien kort, vilket egentligen inte ligger för mig, så har han varit fast i det trafikkaos som stormen Simone orsakade.
På grund av hans jobb, hade det sedan länge varit bestämt att han skulle fara på ett seminarium som gick av stapeln på en av Stenaline färjor med destination Gdynia (tror jag).
Om man är Ålänning krävs en avsevärd ruttplanering och allt skall gärna klaffa.
Lättast var resan över Ålandshav.
Redan efter några kilometers resa med bussen fick jag rapporten via SMS: Bussen stått stilla pga. bilolycka snart i en timme, missar snart tåget till Karlskrona.
Sedan har messen rullat på.
Pga. Stormen Simone söker sin Stenaline färjan längs polska kusten och sedan norrut lä för Bornholm... bla bla.. missar tåget hem..
Jag jobbar natt och kolla nu och då väderleken och nyheterna. Inte mycket man kan göra.
Nu är jag äntligen på ett tåg  på väg norrut, men som fastnat i Alvesta pga. stormen. Missar nog färjan hem.

Tack och lov för datortekniken, som inte bara är till för att skriva röriga blogginlägg.
Från tåget kunde han boka en flygbiljett hem fråm ARL-MHN på kvällen.
Och det hann han, med några minuter tillgodo vid incheckningen!
Skulle det varit för 100 år sedan hade han behövt preja en hästdroska till hamnen och invänta några dygn på en hemvändande galeas eller smuggelbåt, men nu är det 2013 och jag har gubben hemma.


Här foto på honom i en annan situation, så ovanlig att tillfället tarvade en fotografering.
(Det finns nämligen ett muntligt avtal att jag skall sköta all fönstertvätt, bara jag skulle få de fönster jag åtrådde)
Detta avtal slöts för tjugo år sedan och det avtalet har på intet vis varit svårt för honom att hålla.
förutom när han en dag kom hem med en
                                                               Fönstertvättare!


tisdag 29 oktober 2013

Okey då, några inlägg skall jag väl kunna få till.

"Har du faktiskt HELT slutat med bloggen?"
"Njaaajooo, det har jag nog... det känns som om jag skrivit om allt som är värt att skriva om... mina uppslag är slut, det skulle bli en massa nonsens bara.
"Men jag vill ju läsa om ditt ingenting..."

Så jag trevar mig fram, känns nästan lite ovant.

Vad hände egentligen i somras? Gjorde jag något som är värt att nämna överhuvudtaget?
Nåja, minns man inte kan man ju alltid friska upp minnet med lite foton.
Ja, så tänkte jag, men det blev tydligen inte många foton tagna... tyvärr.
Min ivrighet att ta bilder verkar vara starkt förenad med att jag bloggar och bloggar man inte... så blir inte de där fotona tagna som beskriver "ingenting".

Den största händelsen i somras var nog att vi byggde farstukvisten klar och även inredde den lite.


Det är ännu lite kalt på väggarna, men det finns planer, men än så länge känner vi oss lite för.

Där satt vi således kväll efter kväll, spelade gammal rock på Spotify och sade..
"Kommer du ihåg den här?"  
Av någon konstig anledning spelades "Sweet Caroline" nästan alla kvällar.
Så knasigt!


En gammal petromaxlampa funnen rostig och smutsig under vindstrappan fick en ny karriär på gamla dar.

Lyste på våra medelålders skärgårdsluftpinade kinder...


 


 Medan den mycket äldre månen, full och lite disig, tittade lojt in på oss.