Realitythriller.

Om det kanske är så att jag levt för mycket i bokdeckarmiljö och jag ser spöken på blanka dagen, så är det möjligt.
Jag... en enkel nattskötare på ett servicehus på landsbygden, borde inte inte gnugga mina två stycken hjärnceller så mycket, utan mer vårda dem och hålla dem vid liv.
Men... nog är det ett fantastisk drama som utspelar sig i maktens korridorer och styrelserum om man skall tro på Ålandstidningens ledare skriven av Niklas Lampi!
Av ledaren att döma kan man lockas att tro att samhällets stöttepelare, de med stålar, makt och position...
TRÄTER!
Katastrofkänsla. VL och Ål.banken som ger oss välfärd på kobben, verkar befinna sig i ett thrillertillstånd.
OMG! Man blir ju skraj. Det är inte bra om någon av dessa pelare brakar och skithuset faller omkull.
Det sker omstruktureringar bland topparna och man kan bara gissa att dessa omstrukturarade har mycket att berätta när de sitter på ålderdomshemmet.
Fort, fort!
Jag river åt mig Nya Åland!
Vad skriver de om saken?
Inget!
Nada!
Huvudnyhet... Ny syn på sexbrott...

"Kära mina hjärnceller!
Det stormar i dag, det har jag sett... men är det också så att jag bor i ett vattenglas och jag inte märkt det tidigare?"

Läst igen.

PANSARHJÄRTAT av Jo Nesbö.

Så har det hänt. Jag har läst en deckare som gett mig ångest, illamående, hjärtklappning, sorg, ilska, ja känslor över lag. Jag känner mig klokare efter att ha läst den.
Har ni tänkt på det att... din moral kan du ha fått av en berättelse din mormor har läst ur en sagobok?
Inte?
Int´jag heller. Att vår moral formades av halvgrumliga minnen från vår tidigaste barndom?
Det har Jo Nesbö tydligen grubblat på.
Det sätter onekligen Alfons Åberg i en annan dager.

Det finns ett problem med J.N:s bok.
Den är 647 sidor lång.
Från mitten av boken tror man att man är lösningen på på spåret och vad händer?
Ja, allt rivs upp igen och igen...
Man tumlas och manglas och tumlas åter.

Läs böckerna om kriminalaren Harry Hole, PANSARHJÄRTAT den åttonde i serien.

Frysboxdyk.

"Det är alltså sant" sade maken idag, "julen varar faktiskt ända in till påska"
Ok...
Det är nämligen så att jag har haft inventering i frysboxen och noterat att det finns varor sparade från julen.
Jajjamensan! Eftersom "Esplundaren" i mig, talade högt och med myndig stämma blev det till att servera revbensspjäll i fredags, jultårtor!! med plommonsylt till em.kaffet i söndags. Inget gnäll hörde jag.
Men idag....
... slog jag till med LUTFISK!
Ja, jääävlar!
"DET BÖR SKRIVAS EN AVVIKELSERAPPORT!! Dundrade mannen.
Han menade att valet av meny var så udda så här i slutet av mars, att det på något vis borde anmälas eller nå´t.

Vi är fortfarande gifta.

Rotsaker med ris.

Det låter som vegetarisk mat... och det är det också...
... om man är hare.
Vi har sågat trän, släpat och bränt ris under helgen.
Det var riktigt skönt med kroppsarbete ute i det fria.
"Titta en blåsippa" sa maken, men jag hade inte tid att stanna upp och beskåda underverket då jag blivit utsedd till försterissläpare.
"ja ja, det hinner komma fler ännu."

Fälld rotsak.

Helgen avslutades med bak.
Jag hoppas blåbärsmuffin är godare än de ser ut.

Nekrotiskt muffin.

Dessutom...

Jag har såååå försökt utrota tussilagon som hela tiden försöker invadera ett blomland.
Jag var säker på att jag lyckats.

Hah!!

11111

Snart har jag haft 11111 besök på min blogg.
Kanske man skulle uppmärksamma jubiléett med ett glas ettans öl eller
lära mig spela kornett, grilla korv på spett.
Från er sida sett har jag nog inget vett.

Läst...

...Arnaldur Indridason:s deckare. "Mörka strömmar".

Arnaldur Indridason är en internationellt känd och prisad isländsk författare.
Min åsikt om boken är:
Den kan man väl läsa.  Jag har läst bättre hantverk, sämre med för den delen.
Det bästa jag tar med mig från läsupplevelsen är namnen.
Kul att läsa om Brynhildur och Sigurdur och så skulle jag ha velat ha mera naturbeskrivningar.
När man aldrig varit till Island så tror man att det ser ut ung, som här, men det gör det knappast.
Jag är nyfiken på landet helt enkelt. Island står härmed på "reseönskelistan".
Boken följer de mönster som "någon", (kanske förlaget?) ritat upp för nordiska kriminalromaner.
Lagom olycklig missförstådd kriminalare visar sig vara intelligentast och modigast till slut.
Och ... vad ÄR det med kriminalromaner och isolerade samhällen?
Byar, öar och avskilda platser. Där frossar man i tanken "att man är särlingar, udda, laglösa".
Det är platser där man inte säger:
"Nu är jag illa behandlad! Jag kontaktar min advokat!" Nejdå...
Man letar genast upp slaktkniven som man slaktat får med, slår igång köttkvarnen som man mal minkmat i, går ut i växthuset och letar upp insektsgift och... SKIPAR RÄTTVISA!
Här bor man i den lilla byn Mörby och HJÄÄÄLP!!!
Vi kan vara möjliga mördare hela bunten.
Nu blir det hänglås på vedklyven!

Samma namn/samma humor.

Isebell Andersson har delat med sig av Feminist Frequencys foto.

Mars minus vårvärme.

Det är ju faktiskt bara marsmånad, men man känner sig ändå urväntad på...
MIRAKLET!
Även om gradstocken visar minus så ser jag gyllene hängen på hasseln utanför.
Våren har en kraft som inte är att leka med, även om man är en bister kung och heter Bore.

  Stackars Vintergäcken, gäckad av vintern.

Man fattar varför vissa heter som de heter.

Pärlhyacinter!
Hur underbara kan inte de vara när de vuxit upp ur den nordiska myllan och solljuset har gjort dem kornblå, inte fisgrå som växthusexemlaren man kan köpa just nu.
Men den äkta varan........... *suckar*
Pärlhyacinten har enligt mig en oslagbar doft.
Fanns en sådan parfym skulle jag ta ett morgondopp i den varje dag.

Men...
Vad är det här?

Tillbaka era tulptölpar!!
... eller pultaner som dotra en gång i historien sade.

Det är alldeles för tidig entré.

Dagen efter.

Så var det gjort.
Vissa moment gick ovanligt bra, andra delar "bajs"
Alla som var med såg glada ut efteråt iaf.
Jag har inte en bild, men min söta syster Eivor har i sin blogg ORDJORDEN satt upp bilder och skrivit lite om spektaklet.
Nu på förmiddagen har jag varit på gudstjänst i Eckerökyrka.
Jag och dotra var två av fem besökare.
Folk laddar väl inför påsken törhända.
Nu Queen hela em.

Familjemiddag.

Ikväll blir det thailändskt till familjemiddagen.
Jag kan inte vara med,

 ...igen!


Jag förbereder ändå maten medan tankarna snurrar.
"Om jag äter upp hela burken med röd curry så kan jag nog inte sjunga i morgon."

Till lunch klämde jag i mig en halv panna stekt strömming i förhoppning om att jag skulle få en gallstensattack...
men sån tur har man väl inte.

Nageltugg.

Jag borde just nu i denna sekund skriva något underhållande, roligt, märkligt, nytt, annorlunda...
...men min hjärna har stelnat till is, cynapserna verkar avklippta.
Fokuseringsproblem är bara förnamnet.
Genrep i kväll... och i morgon gäller det.
Ibland låtsas jag att det inte är sant, eller...
att det gäller någon annan.
Här talar en litteraturprofessor om opera.
Hör hans lugna pedagogiska röst.
Är jag nervös eller?

Mos till max.

"Det bor en Esplundare i oss alla" som min kusin så fyndigt uttryckte det och syftade då på den naturliga fallenhet vi har för dygden sparsamhet.
Jag kan mycket väl tänka mig att köpa något av värdelös plast från Kina istället för finsk kvalitet bara för den sköna känslan av att slippa lägga ut mycket pengar... om jag liksom bara slipper.
Saker och ting bör ej kastas!
Man vet aldrig... man kan ha nytta av det någon gång.
Denna gen har jag ifrån möderne.
Mina faders gener har troligen att göra med det att... när det lagas mat... skall det vara ordentligt!
Inget knussel!
Detta gör att jag som oftast har problem med att bedöma mängder.
Denna problematik gjorde att jag i Tisdags gjorde ALLT FÖR MYCKET potatismos. Det kastade på 7-8 portioner fel.
Det föranledde till att jag fiffigt tänkte ut ett nytt recept.
FUSKMOUZAKA.
Potatismos istället för aubergin.
Blev succé men....
Fan! Det fanns ju mos kvar. (nu fattar ni mängden av mos va?)
Den kan man ju kasta iaf. jag menar...va fasen... tredje dagens päronmos gör ingen lycklig!
Njaaaaaaaaaaa... det sliter i mig!
Det blir inte så lyckat att presentera en till mosrätt kan jag förstå.
....
Jag bakar bröd på eländet, passar på att tömma mjölpåsar med en dl mjöl i, grötflingor, öppnade hackadmandelpåsar, russin,  frön och fan och hans mormor.
Spännande sådant här....

Resultatet:

Jäste fint och steg bra i ugnen.
Kollapsade när de kom ut.
Smakar lite konstigt, som langos med nötter.
Det blir nog bara jag som äter av brödet.
Men att jag skulle kasta det?
Finns inte på kartan.
Över min döda kropp!

Som ljuv poesi.

Hur gracila var inte den unge mannens rörelser då han lyfte in den skimrande porslinskalken?
Svällde inte hans muskler som på en staty av Rodin när han utförde sina plikter?
Sträckte välgöraren inte sina vackra länder och begåvat borrade de hål som behövdes, i exakt precision?
Jaaa...jaaaa!!
Han rygg böjde sig som en triumfbåge över vattenkällan till vår bekvämlighet, gängade och taightade
...till min stor himmelska belåtenhet.
Lät inte den första spolningen på fem månader som ljuv musik, sprungen ur änglars harposträngar och sireners skönsjungande halsar?
Jaaaa...Jaaaaa!
Herrrrrrrrrrrrrrrrre Gud,

Jag måste avbryta... kan inte mer, jag är för rörd!

Jag måste gr-ta en skvätt och kanske sk-ta en klick.

Läst.

Jag gör nästan inget annat än jobbar, galar och sjunger och missköter hushållet.
Jo, jag har faktiskt läst en bok!

Brobyggarna av Jan Guillou.

Denna bok skulle alltså vara första delen i Guillous "släktkrönika".

Det är en lättläst bok. Plötsligt var jag vid sista sidan.
Detta TROTS! ...att jag brukar ha problem med att jag hör J.G:S röst i skallen när jag läser hans texter.
Och som ni alla vet så talar han ju rätt långsamt.
Japp!
Det var som väntat.
Karlarna var övermänniskor.
Vackra, muskulösa, modiga, nobla vin och matkännare som Hamilton.
Rättvisekännande, intelligenta som Erik Ponti.
Romantiska och med stor moral som Arn.
Skickliga jägare som Jan Guillou.
Kvinnorna hade yppiga bröst, fylliga läppar, kraftigt rött hår, muskulösa bakdelar, gudinnekroppar bla.bla.
Dock slår han faktiskt ett slag för "kvinnokampen" och ger Belgien, Leopold den andra... främst, och England...  några viliga snytingar för kolonisationen.
Den Belgiske monarken ägde Kongo privat och var ytterst ansvarig för att 100 000 tals kongoleser stympades och mördades om de arbetade för dåligt på gummifälten. Ett folkmord som ligger bara steget efter Tysklands ivriga mördande under krigen. Inte så smickrande för belgiska kungahuset direkt.
Jag njöt av att läsa om byggandet av tågbanan över Hardangervidda. Mycket intressant!
Jag gäspade och hoppade över sidor när jag presenterades långa tråkiga jaktbeskrivningar i Afrika.
Kanske det var därför sista sidan kom så fort emot?

Marknadsföring.

Exempel: Falsk.

Denna hundleksak marknadsfördes som sgs. oförstörbar.
Haaaahaaaahaaa.
Efter en halv timme låg "pipgrunkorna" (som fanns i leksaken till Brunos stora upphetsning) på golvet.
Leksaken var halverad, utan öron och nos och dyngsur.

Exempel: Sann.

På lördag kommer att framföras ett enastående operaverk skapad av Tjajkovskij av Bel Cantos begåvade elever.
Ingen falskton kommer att tas och varje liten sextondelsnot kommer att sjungas med distinkt perfektion.
Makalösa teatraliska scener kommer att utspela sig framför publikens ögon.
Jag berättar detta i god tid så ni hinner avboka släktmiddagen, ta lördagsbastun på fredagen, kolla hur stadsbussen går förbi Margarethagården, båda upp vänner och bekanta, känna i kappfickan om det ev. ligger 7 euro där och införskaffa rejäla hörselskydd.

VÄLKOMNA!

Borttappad?

Nä, jobbar.

Denna dag...

.... till brädden fylld.                                                                                                                                                                                                                                         

 Idag tar vi som fortfarande trampar på jorden, farväl av en kroppsligen och själsligen stor man.              

Aldrig mer får vi höra hans stämma sjunga Taubesånger över fladan.

Sedan gäller det att samla sig och öva, öva, öva...

...Onegin resten av eftermiddagen.

Därefter blir det att sjunka ner i en stol i lilla salen i Alandica.

Thriller denna gång.

Break a leg, brorsan!

Quiz!

 Känner ni till något om dessa flaggor?

A

B

C

D

E

F

Gör ett försök.

Minns ni min iitalaljusstake som sprack av hettan?

Nu gör jag ett försök att laga den.
Maken har fått den av sin gudmor som gick bort för nästan exakt ett år sedan, efter en utdragen, mycket svår sjukdom.
Jag blir så bedrövad över att den är trasig.
Naturligtvis har den ju mist sitt penningavärde, men i detta fall betyder det ingenting.
Den var inte tänkt för att säljas.
Sååå....

...igår handlade jag glaslim. Detta märkliga lim som skall härda i UVA-ljus.

Här står den i flödande ljus i verandan, sargad men ihopfogad.
Sorglig som en bedagad primadonna.
Får se om det håller.
Kanske inte, men jag har gjort ett försök!

Mardröm

Försvinn!!!!

Rom.

                                                     Rom.

                                                   Rom.

                                                     Rom.

    

                                                 Rom.





Råm.

Ernest.

Lite rättvisa måste det vara här i världen.
Jag vänder nu mig västerut.
Vad tror ni han tänker viska till Fidel?

Marx was a joke!
eller...
Do you have any cigars fore the Whithouse? It´s kind of hardwere up there you see.
eller...
"Yes I think a pipline with Rom directly to Key West is a good idea!

Leo.

Eftersom jag är en sådan fladdermänniska...
skapar jag också en "fladderblogg".
Vi svingar oss raskt från muffinformar till Tolstoy.
Tänk att det finns rörliga bilder på honom!! Visste ni att karl´n låg och dog på en järnvägstation i södra Ryssland? Vah? Visste ni inte? In´t jag heller. Han hann skriva romanen Anna Karenina först. Muntergökar.

Silikon.

Muffinformar av silikon.

Tål 200 grader Celsius och att diskas i maskin.

...men det går ju inte. De far ju omkring som bålgetingar i maskinen.

Handdisk.

...fast det dör man å andra sidan inte av.

Loppisfynd och nyfiken i en strut.

Jag har köpt en tavla på loppis.
Målad av Lars Bäckman i Skellefteå 1948.

Här är den nu hängande i mitt hem.


Men vem var han, mannen som en dag tog oljefärger och penslar och gick ut och målade av ett motiv på en bit träfiberboard.... av något som ser så förfallet och öde ut?
Vad ville han berätta om platsen?

Hej internet här kommer jag!
Då skall vi se då vad vi kan hitta....

Jag hittade direkt en Lars Anton Bäckman i Skellefteå.

Om jag förstått det rätt så är han andre mannen från vänster i mittenraden.
Han sitter med sina arbetskamrater vi AB Scharins sågverk i Klemensnäs.
De tillverkade just...  bl.a. träboard.

Men, han borde vara för gammal. Han var född 1864.
Dock fick han elva barn. De var bosatta i det man kallade "Kasernen"
Många av dem jobbade på "Verket", en del... hela sitt liv.
Nu är Scharins industriområde ett miljöhot.
Sågverk ------> dioxin och arsenik, förstås.
(Vad finns i tunnan målad i tavlans högra hörn?)

Han son Lars Bertil Bäckman är däremot i mer passande i ålder.
Han jobbade vid AB Scharin i Klemensnäs, där han också bodde med sin familj.
Hans bror Birger var en skicklig och ivrig fotograf. Redan som 17 åring skaffade han en kamera och hans bilder har visat sig vara en stor skatt.

Som nedan.

Detta föreställer kravallpolis som tillkallats söderifrån för att stävja de strejker som blossade upp 1932, bl.a. i Klemensnäs och för att skydda de strejkbrytare som Scharins anställt.
Fotografiet är taget från övervåningen i fadern Lars Anton Bäckmans hus.



Jag kan inte med fullständig säkerhet fastställa att konstnären är just Lars B. Bäckman. För att göra det måste jag nog kontakta några "kännatillare" i Klemensnäs... men jag tror att jag lämnar detektivarbetet för tillfället.

PS. Det förväntade "ramaskriet" över att jag köpt skräp, uteblev från min man när han såg tavlan uppe på väggen. (Det var nämligen sagt att jag "bara" skulle köpa en ram). Ramen är grundad med grönt, sedan guldmålad, guldfärg vilken nu det mesta nötts bort. På något vis... så vackert!
Jag gav 100 kr. för den... om ni undrar.

Glansis och storm.

 Nog skulle man allt bra gärna vilja hämta tidningen från postlådan.
Men, det är helt klart förenat med vissa risker.

                                                                                                                               
 

 Skall man krypa kanske?

 Alternativt.