Halloveen skräck!!!

Jag ser att din mun rör på sig och jag försöker tyda vad det är du säger!
VVS:arn: Vi skall kasta ut er panna, men vi vet inte... bla blabla bla bla... om dörren är tillräckligt bred.....bla bla bla..........
Jag: ?              
Nu gör han så där med munnen igen.
VVS:arn: Vad är det du inte förstår?
Jag: Öh... jo, jag fattar att pannan är trasig... men vad var det där om den stora öppningen som skall tas i ytterväggen? Motorsåg? Klart vi har motorsåg??!?

Baltichallen mitt andra hem.

Lördagen räddades av fem timmar i Baltichallen.
Jag menar:
- Vad skulle jag annars ha hittat på en vacker dag som i lördags?
Tja, jag hade ju kunnat vara med och bättre instruera projektet utanför trappan.

Nu hann jag vara med bara en liten del av em. vid middagstid, då jag sprang som en tätting mellan middagsmatstillverkning och sandhögarna. Men trädgårdsmästaren är ett sant "pro" så det löste sig.

På söndagen blev det kyrkogång, som sig bör, (okey jag har "skriftskolsungdom i huset) och eftersom jag ändå skjutsade till kyrkan sååå...
Dessutom var jag med om mitt livs första kyrkoherdeval.
Hur gjorde jag mitt val?
Eftersom jag har nordeuropast mest utvecklade beslutsångest så frågade jag dotra.
Hon var säker, men hade ingen rösträtt.
Så nu har jag bulvanröstat och sitter och funderar om det är olagligt.
Nä, knappast! Motivet till min lagda röst har väl ingen med att göra.
Därefter fortskred upprustningen av entrégången...

...och sedan gick vår panna sönder och en del av vår tillvaro.

...och sedan sång.

Då fotbollsgänget drog iväg på fortsatt festande med lekar och bus på annan plats, for jag iväg på sångkurs.
Det var länge sedan nu och jag kan inte skryta om min insats under kvällen.
Tänk vad fort man glömmer!!
Inte bara sång och text har blivit lidande under min frånvaro, utan även tekniken  .
Man får inte vara lat! Det straffar sig genast.
Det är bara att ta itu med det om det skall bli något.
Eugen Onegin projektet är ordentligt försenat och tar nu anspråk på den tid jag avsatt för Queen.
Det innebär att det definitivt inte finns tid för julsånger i år.
Jag har fått tacka nej till julkonserter som jag ombetts att medverka i. (ett litet snyft)
Vi får se hur allt fortlöper.
Jag vet inte om det var jag och kameran som var långsamma denna kväll eller om alla andra runtom var väldigt speedade, men det gick tammef-n inte att fånga folk på bild.

Min livliga och mycket engagerade sånglärare är ett exempel på detta fenomen.
Antingen hade hon en arm framför ansiktet eller ett notblad eller dök ner till golvet efter glasögonen eller...

Mitt femte försök. Ja, jag fick lägga ner helt enkelt, med "fotandet."
Kolla! Hon är suddig, liksom transparent.
Nu får jag lägga bakom örat att:
Om jag skall byta karriär så är det inte fotograf jag skall bli.

Inte många sekunder för kontemplation.

I stora drag denna helg:
Fredagkvällen startades med lagfest för dotras fotbollslag. Det blev pizza på Adlon. Den var en halv kvadratmeter stor och jag åt upp nästan hela. Det var glad och uppsluppen stämning förstås. Föräldrarna var nästan lika uppsluppna som ungdomarna.
Först så hällde vi i dem en massa läsk

...och sedan bad vi dem ställa upp för lagfoto.
Jag måste ju medge att till 90% så var detta synnerligen illa skärpta fotografi fotografens fel, men ändå bra för det är mycket väl beskrivande för stämningen.
Dessutom så behöver man ju inte ha dåligt samvete för att man inte frågat om man fick exponera flickorna på bloggen. Det är knappt jag känner igen min egen avkomma. (sittande till vänster). Puh!
Forts. följer...

Vaket ------> Över

Så haver jag då vakat några nätter igen. Inte för att jag njuter av det utan mera för att få "stålar i lomman". Missförstå mig inte.
Jag trivs med mitt arbete, det är bara 03.45 på natten som jag vankar omkring och funderar över varför jag inte valde någon annan inriktning i livet. 08.01. är alla dessa tankar borta.

Jag kan ju berätta att jag alltid vaknar sådär "cirkus" runt tolv, under min sovstund på dagen. Då stiger jag upp och äter något bara för att få lite paltkoma och somna om igen.
Medan jag äter så läser jag Ålandstidningen.
Eftersom Ålandstidningen befinner sig i en låda vid landsvägen och inte bredvid min kaffekopp bara sådär, så måste den hämtas in.
Trött är man!
Vägrar gör man!
Jag orkar bara inte klä på mig!
Varför det? Jag skall ju just i säng igen!

Således travar jag sommartid, iväg i bara nattlinnet, (lite lagom urtvättat så där) inte sällan med makens tofflor stl.44 på fötterna.
Vintertid utbytes dessa tofflor till lämpliga stövlar, dvs. de som står närmast.
En jacka kan nu även komma med i bilden.
Oftast drar jag väl på mig en morgonrock och med halvslutna trötta ögon försöker jag se i båda riktningar av vägen om det finns annalkande folk. Jag har fortfarande lite anständighet kvar brukar jag tänka.
Jag försööker ju faktiskt undvika att någon ser mig.
Man kan undra om grannarna sitter i sina fönster vid tolvsnåret och kollar läget.
- Nu kommer hon! HERRE GUD! Idag är det värre än vanligt!

Jag slog väl någon sorts rekord förra veckan när jag färgade håret och när jag satt med kletet i huvudet och en handduk om axlarna och kom på att: Nu har jag fritid, nu skulle man kunna... läsa Ålandstidningen... som ju är i lådan.
Så det blev att trava iväg ut på landsvägen fast jag såg ut som om jag doppat huvudet i en koskit.
Det kändes helt rätt att de trevliga pensionärerna som bor i området, redan hämtat posten.
Jag tror inte att jag fixat att småprata den gången.

Annars måste jag säga att jag blev nöjd med färgen. Guldbrunt skulle det bli... och blev.

I väntan på lågtrycket...

Det började för några veckor sedan med att han hela tiden skulle höra väderleksrapporten.
I samma veva slutade han också raka sig.
För några dagar sedan såg jag två älgar i byn.
Två kattor stryker titt och tätt över gården och just nu... i denna stund...
sitter det två kråkor och skränar i granen bakom huset.
En hare såg jag också, men det var nog mer än en månad sedan...
men jag är rätt övertygad om att jag kommer att se den igen och då har den sällskap.
För att inte tala om rådjuren som skuttar omkring. Det går inte att hålla reda på dem, jag menar om de kommer i par eller så.
Nu börjar det kännas lite oroligt!

Har ni hört något om att det skall komma mycket regn?

Les Misérables.

Då har man varit till Åbo Svenska Teater och sett och lyssnat till den välkända musikalen
Les Misérables. För den som inte känner till detta fenomen till musikal som grundar sig på romanen med samma namn, skriven av den franska 1800-tals författaren Viktor Hugo, kommer här en snabb beskrivning.
V.H. var en nästan genialisk student som redan som ung förälskade sig i en fattig grannflicka som ogillades av hans familj. Det blev ändå äktenskap och de levde under långa perioder i fattigdom. Napolens maktövertagande tvingade honom i landsflykt till Bryssel. 1870 fick han flytta tillbaka till Paris och var då en välbärgad man pga. hans succéböcker. Trots hans önskan om en enkel begravning följde tre miljoner människor begravningskortegen.
Om musikalen:
Trots spänningen i handlingen runt om, finns en kärna av en berättelse om en människa i förvandling.
Huvudpersonen Jean Valjean går från armod och obetänkt kriminalitet till godhet och ädelhet. Detta händer under franska revolutionen och unga kvinnor och män och även barn dör ärorikt på scen under stor sorg.
Lägg på valthorn och stråkar till höga sopraner med vibrato och snyftande tenorer... ja, det kan bara sluta  på ett sätt. En hel teatersalong med dess innehåll på åhörare förenas i ett kollektivt snyftande. Flickan bredvid mig gråter så hon hulkar när Valjean, gestaltad av Alexander Lycke sjunger en bön och välsignelse över de unga som han tagit under sina vingar. Lycke hade den ljusaste tenor jag hört... som kvinna påverkar det mig att höra på män som sjunger på det sättet, avskalat, utan mörk bröströstnyans.
Vår egen Thérése Karlsson gjorde som vanligt ett bra och säkert jobb i rollen som Fantine. Intet öga var torrt när hon framförde "kom till mig" som den döende Fantine där hon oroar sig över sin dotter Cosette.
Har ni ett starkt hjärta så är det väl då bara att fara iväg till Åbo och uppleva det hela.

Dessutom har jag varit borta från hemmet några dagar.
Jag vet!
Det är helt sjukt!

Strålande.

Till sin förskräckelse såg hotellgästen att rumskamraten "från hell"

...strålades ner framför hennes ögon.

Jag ser ljuset i tunneln!

Jag börjar med:

                             THE END!
  
Bara för att jag varit så duktig så belönar jag mig själv med detta!!!

 

 

Staylade.

Denna morgon fick familjen använda hela sin fantasi för att hitta kläder att ta på sig när de skulle till läroverk och ämbeten. Jag måste säga att jag var riktigt imponerad. Jag borde ha tagit foto av dotra som använde sig av ett fyndigt lager på lager system som gjorde att hon såg ut som om hon klivit ur ett hippt modemagasin. Hur karlarna gjorde vet jag inte exakt, men jag antar att de vände kalsongerna aviga (möjligen bak och fram).
Slutsatsen av detta drar ni kära läsare av denna hemvirkade blogg, att det är dags att tvätta kläder.
Av olika orsaker, som typ torpbesök, vak, lathet kanske, så har denna vanligen min uppgift eftersatts å det grövsta. Jag vill informera om att jag har en korg till som är minst lika full.
Såååå....
Tvättmaskin? Check!
Tvättpulver? Check!
Rinnande vatten? Check!
Torrväder?

Check!

Kryddland på torpet.

Semesterns projekt kommer här:
Bakom stugan så fanns en sophög. Ni vet en sådan där sophög som fanns innan kommunala soptippar och senare Mise och Klara  kom. Där finns det mesta, porslin, plåt, spik tunnband,  tegel, batterier, skor, (översta lagret ,plaster) och MÄNGDER med glas som jag noggrant pillat bort ur jorden.
Sophögar betyder fet jord och fet jord betyder nässlor och nässlor betyder jobb. Således grävde jag svärande upp alla nässelrötter också.
Därefter blev det roligare!
Plantering!
...och sedan var semestern slut.
Två månader senare kom jag tillbaka.
Det myckna regnandet hade varit ett krutpaket under kryddrötterna.
Jag lagade en halv meter kryddsmör på direkten i ren eufori!
Jäklar anåda!

Citronmeliss, Oregano, Basilika. Malört (som växte vild bakom stugan) Rosmarin, Storbladig persilja. Jag passade också på att peta ner lite vitlök... på försök.

Så vaaa´re klarrrt...

... både vaKet och vaLet! Det ena var nog faktiskt mera spännande än det andra, men jag vill ändå påstå att det var med förnöjsamhet som jag lämnade båda bakom mig.
Det skall bli riktigt intressant att se hur man bakar ihop vår lilla ös regering. I Ålandstidningens bildspel kan man se hur delar av centern och toppar i socialdemokratin ler varmt mot varandra och talar kamratligt och nära i varandras öron. Vi får väl hoppas att det håller i sig, jag menar... för att föra ekan framåt behövs både en vänster och en höger åra.
Snart kommer vi att få veta konstellationen och om fyra år får vi summera hur det gick.
Jag skall i alla fall inte skjuta på att boka tid till min privata tandläkare. Innan allmän tandvård är i hamn så lär jag ha gigantiska hål, men man vet ju aldrig vad som har hänt tills det är dags att sätta in lösgommar.

Man LÄR få se!
Vad har jag mera LÄRT mig?
... att man inte skall bära ut het aska i plasthink kanske?

Eller att man inte skall idka Zumbautövning barfota i gymnastiksal, för då attackerar genast fotvårtorna dig.
Ni skall slippa den bilden.. eller va f-n... (går och hämtar kameran).

Så lindrigt slipper ni inte undan.

Snygg och fattig.

Sådär ja! Då har man varit på sminkparty, men till vilken nytta? Det går ju inte att göra underverk om man inte heter Jesus eller Botox. Men lite kul är det ändå som fenomen.
Tänk en massa kvinnor som  närsynta med en spegel nära näsan, sitter  och kladdar på samma gång.
Hehehe!
Skitdyrt blev det också.
Ni vet det där... ni går på något säljparty med mantrat.. jagskallinteköpajagskalinteköpa...och ändå så kommer man hem med något som man ansett sig behöva. Jaja, det blir att gnid in sej nu bara!!
I vilket fall sitter jag här med ett öga med brun mascara och det andra med svart och undrar vad som gick snett.

Allt vad tygen håller!!

Ja nu är det pirrigt för politikerna kan man misstänka. Fullt förståeligt faktiskt. Kommer man in för första gången så har man fyra spännande annorlunda år framför sig. Är man redan invald och inte får förtroende denna gång så är det bara att krypa tillbaka till sitt gamla liv eller hitta på något helt nytt. Under hösten så kanske vi har en regering som ser helt annorlunda ut. "Börja om från början, börja om på nytt" , som det heter i visan...   
De ministrar som nu har arbetat in sig i sin position skall nu eventuellt lämna över till en "gröngöling". Denna gröngöling kan behöva ett år på sig att sätta sig in i frågorna.
Landskapsförvaltningen har inte rykte om att vara snabb i vändningarna. Hur blir det nu?
Utbildningsministern skall sätta sig in i den röriga och trassliga gymnasiereformen, trafikministern skall läsa in sig i det något otacksamma arbetet med att förena fackens krav med en kassa som är tom, för att nämna några exempel.
Den blir trÖÖÖÖg hösten!
Intressant är ändå att alla partier är överens om att det skall bli en egen åländsk beskattning.
Tammetusan, man tror nästan på det!
Detta vill jag nu illustrera med detta kraftfulla arbetslag som jag fotograferade ute på min gård.

"Ta iii nu barra, tillsammans har vi styrkan!"
Men, ett liknande samarbete kan man knappast förvänta sig av våra politiker. I så fall skulle man kunna förflytta både stock och sten.

Sovmorgon.

Att sova tills man inte är sömnig mera... vilken makalös känsla.
Man kommer till sans, men har ännu inte öppnat ögonen utan ligger och bekantar sig med verkligheten.
Var är jag?  Vilken dag är det? Skall jag på jobb?... har jag överhuvudtaget bråttom?
Nopp!!
Slår upp ögonen... ja, det var så sant, se där... maken kom ju hem igår över ett stormigt Ålandshav.
Betyder: Sällskap vid frukost bordet.
Kaffesuget TVINGAR upp mig ur sängen. Tvingar och tvingar, alltså jag väger det goa i att ligga kvar i sängen mot en nybryggd kopp kaffe. Kaffet vann!
Sedan droppar de in till köket och kaffet allesammans. Ungdomar, barn och en make som doftar Rexonatvål. För egen del är det väl visserligen inte Rexona jag doftar eftersom jag sitter i min säckiga särk ännu. Jag skall nämligen duscha senare och fara på Queenövning.
Det där med Queen blir bara roligare och roligare. Arrangemangen är geniala, men vad kan det annat bli med Mercurys fantastiska musik... och texterna sedan!!
Hur jag skall klara av att kunna allt utantill efter julen är för mig en gåta. Jag är ju inte känd för att kunna texter precis. Jag är den största humdidumdirajjraj sångaren på ön! Jag menar!
Det blir att ligga i då.
Lite lustigt är det att jag använt 10 år av träning för att kunna sjunga klassiskt och nu när jag börjar fatta litet av konsten så är det dags för mig att sjunga med ren bröströst som en riktig rockare igen. Det är faktiskt inte helt lätt. När man kommer upp i höjderna så måste man passa sig.

När jag slutligen kommer hem igen så ser jag maken komma släpande med grillen.
Ja det är så dags nu... suck! Tillsammans bär vi även bort sommarmöblerna medan jag kvider...
Nej, jag vill inte, det kan inte vara sant, jag orkar inte med vinter, jag blir sluuut, jag döör!
Jag är som synes något illvilligt inställd till vintern (inte julkortsvinter, men slaskochsnålvindvinter). Det gäller att suga på de karameller som eventuellt bjuds på under månaderna framöver.
Och sen då?
Ja...
middag,
diska
TV
bloggen
sova
...igen då jussom.

Funderingar i natten.

Jag antar att jag borde gå i terapi för det...

Jag måste erkänna att jag blir sittande framför TV:n när programmet "lyxfällan" visas.
Under de första programmen som jag såg så hade jag väl knappt fast munnen. Nej där satt jag som en fågelholk.
Hur kunde de låta det ske??
Alltså... någon sorts säkerhetsfunktion måste ha kopplat ur helt.
Den gamla neandertaltanken, att "nu är det fara på färde, nu finns det risk att du och din familj går under..." den pluppar inte upp ur det medvetna.
Om vargarna i form av inkassobrev, stryker runt lägerelden, då låtsas man inte se dem.
Ser man dem inte så finns de inte. Det är tydligt, men under det fördolda lurar ångesten...
...och jag tycker så fruktansvärt synd om dem.
Präktigheten lägger sig över mig som en kladdig hinna och jag blir generad över att de måste visa upp sin dumhet inför miljoner och att jag dessutom inte har mera vett än att jag sitter där och beskådar eländet.

Nu börjar jag ändå se ett mönster, några av de utsatta har gemensamma faktorer.
Inte så många, men någon  av dem är samlare tex.
De flesta är lågutbildade och lågavlönade.
Det finns ett sug efter dyra prylar, soffor och platt-TVer, högvis med kläder.
Men, ändå måste jag påpeka att förvånansvärt många drabbade är fylliga människor, har stora tatueringar, piercingar, t-skjortor med hårdrockreklam.
Men vem kan klandra dem? Reklamutbudet är enormt och det är klart att man vill ha det där som man till synes blir så lycklig av, det där som man tror att alla andra har och är just orsaken till den stora lyckan som verkar råda i deras hem.
Nu tror jag att jag är färdig med detta program.
Det var vad jag sade till mig själv när jag såg en far gråta över sitt förlorade Xboxspel.
När familjen är på väg att bli hemlös gråter han över denna elektroniska tingest.
Det måste ju vara så att spelet blev en symbol för situationen, intalar jag mig.

Det är synd om oss människor!

Prisad

En svensk man har tilldelats Nobelpriset i litteratur 2011.
Bland alla jordens poeter så får just en man från Sverige priset detta år.
Är det så konstigt?
Nej knappast!
Svenska akademien består av svenska medlemmar som förstår sig på svensk lyrik.
Om man säger att språket är en nyckel i knippan till vår själ, den del av själen som berörs av just ord och kommunikation, så är valet av Tomas Tranströmer förståeligt.
Nobelpriset är ju ett svenskt pris och jag tror att världen har överseende med att låskläppen till att svenska akademiens själar har blivit upplåsta av Tranströmers metaforrika poesi på grund av det avseendet.

"Metaforen är hopplöst ute" har det sagts, men kanske kan få ett uppsving nu.
Jag älskar metaforer, gammalmodig som jag är. Jag anser att det ger en oändlig tolkningsmöjlighet för läsaren, orden kan betyda något speciellt bara för dig.
Nu gissar jag att Tranströmers "lyckans urna" svämmar över som "bubbliga skratt ur skördad jord" och möjligen gör att "syrsan ännu kan spela  fast naknagrenens tid" "svept oss med sin dysterhet."

Det där med metaforer kan nog Tranströmer bättre, jag får lämna det till honom... eller som han själv uttrycker det:

Det enda jag
vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånare

Jubilar

Ett gammalt Man UTD: fan fyllde år i helgen.

och hustrun bjöd bokstavligen ut honom på mat.

 En lyckad dag rakt igenom.

Ukraina i Göteborg.

På tröskeln till hösten så erinrade vi (fam) oss att vi inte besökt någon nöjespark.
Så iväg till Göteborg!
I Göteborg finns inte bara sockervadd utan också chokladpraliner från Krim.

Den stolta gudmodern fick åka "hästkarusell" varv på varv med ägarinnan till ögonen.
Därefter åkte jag Lisebergs bergbana med dessa ögon.

Falsk marknadsföring det VAR.

Vi (jag, maken, Bruno och dotra) VAR faktiskt till Åbo i slutet av juli.

Det VAR faktiskt galet varmt, men ändå stod Bruno med hängande tunga och hoppades på att TIK-628  skulle dyka upp. Det VAR att vänta förgäves.

Gjort och INTE gjort

Denna sommar har jag egentligen INTE gjort så mycket.
Tack för det!
När det är sommar skall man göra något, fylla livet med "doing" så man känner när det börjar höstmörkna att man inte bara lallat bort hela sommaren.
Nu när jag tänker tillbaka har jag nog inte gjort någonting, men det känns ändå som om det blev en bra sommar... hmmm...
Det jag INTE gjorde var att ta kort. När september kom så hittades fem bilder i kameran.
Detta är ett foto av en familjesammankomst vid syrrans bastustuga efter en härlig "allsång på Erkas".

Det jag INTE tog kort på, var av matchen i "vinboll" som gick av stapeln strax efter att detta för tillfället allvarliga gäng fått ett märkligt infall.
Vinboll: Man blåser upp en tom vintetrapåse, märker ut ett mål mitt på planen, två lag som skall göra mål från var sitt håll, bara sparka med vänsterfot om man är högerfotad, en domare som ibland springer omkring med ena målstolpen... och inga ordningsregler egentligen. Ett visst mått av våld får ivriga applåder.
Jag hade vita sommarkläder och spelade offensivt... Jag var INTE ren efteråt.

Och:
Maken och jag var på en visning av en gammal traktor som vi eventuellt var spekulanter på.

Vi köpte INTE den.