Prisad

En svensk man har tilldelats Nobelpriset i litteratur 2011.
Bland alla jordens poeter så får just en man från Sverige priset detta år.
Är det så konstigt?
Nej knappast!
Svenska akademien består av svenska medlemmar som förstår sig på svensk lyrik.
Om man säger att språket är en nyckel i knippan till vår själ, den del av själen som berörs av just ord och kommunikation, så är valet av Tomas Tranströmer förståeligt.
Nobelpriset är ju ett svenskt pris och jag tror att världen har överseende med att låskläppen till att svenska akademiens själar har blivit upplåsta av Tranströmers metaforrika poesi på grund av det avseendet.

"Metaforen är hopplöst ute" har det sagts, men kanske kan få ett uppsving nu.
Jag älskar metaforer, gammalmodig som jag är. Jag anser att det ger en oändlig tolkningsmöjlighet för läsaren, orden kan betyda något speciellt bara för dig.
Nu gissar jag att Tranströmers "lyckans urna" svämmar över som "bubbliga skratt ur skördad jord" och möjligen gör att "syrsan ännu kan spela  fast naknagrenens tid" "svept oss med sin dysterhet."

Det där med metaforer kan nog Tranströmer bättre, jag får lämna det till honom... eller som han själv uttrycker det:

Det enda jag
vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånare