torsdag 31 januari 2013

Hur kommer han på allt?????

Den där TOMMIX!


Håhhåh! *ruskar på huvudet*... åt januaritweetsen

Kaffedax

Nu har jag haft ett uppehåll av kaffedrickning i mer än 73 timmar. Det har nog inte hänt sedan tolvårsåldern.
Jag var egentligen inte sugen, men jag kände en viss oro för vad som skulle hända med kroppen om min avhållsamhet blev längre, så jag såg ingen annan råd än att koka några koppar.


Det luktade konstigt... mocca...
men, smakade rätt okey,  men upplevelsen blev inte som den brukar vid dagens första slurk.
(Ni vet... ÄÄÄÄÄÄÄHHHH!!!)
Nåja, jag faller nog tillbaka i missbruket igen...
Jag behöver inte vara orolig.
...och vad skall min sargade magmun tänka?
"Vanudå? Får man inte vara röd och svullen mera?"



Förresten duken under koppen... var har jag sett den förut?


Ja just det... Stolarna på Gasskeppet GRACE!


......usch... Varför drack jag det där kaffet?... blääää...

onsdag 30 januari 2013

Inte ett ljud

...sade han (ni vet han, Maken) utan borrade hål för plugg, satte in en kraftig krok och hängde upp.



Nog är det nästan märkligt, rent av förunderligt hur jag, en fiskardotter, van med allmogeting, omålat och enkelt plötsligt fått denna märkliga håg för bjäfs, guld och starka färger.
Jag börjar ana att övergångsåldern verkligen är nära nu.
Liksom en skata dras jag till glitter, glänsande ytor och till en inredning som inte på något sätt har förankring i den sociala grund jag kommer från.


Ja, jag har varit på loppis. Inte för att söka efter fynd, utan i akt och mening att köpa just en sådan tingest som nu hängts upp.
På loppisen spelade jag upp min vanliga scen:
Oooh den var fin.... men du är då verkligen för dyr på den. Man kan o m ö j l i g t v i s inte betala sådana summor... bla bla...
Handlarn:
JAAAA JAAAA, jag går ner 15 euro, men då måste du ta den på stubben, jag garanterar inte att den funkar.
Jag: Ok, tar den!

Nåja, den funkar inte,konstaterade jag när jag kom hem, men det gör inget.
Om sanningen skall fram såg dottern ganska lättad ut för slagverket fungerade perfekt och det hade ett sådant löjligt plingande som skulle driva henne till vansinne, sade hon.

Klockan är gjord i Hudiksvall och har sålts den 19.12. 1953 och troligtvis blivit en fin julklapp till någon.


Nu hänger den på min hallvägg.

måndag 28 januari 2013

Det finns så mycket godhet i världen

...trots allt.
Vi påstås bli allt mer cyniska, egotrippade, kallt beräknande...
Jag skulle vilja påstå motsatsen... Och jag har bevis!
Kollega till mig sitter vid telefonen:
"Kaaan du komma och ta ett vik?.... det är så många i personalen som är sjuka"
"Njaaaa"
"Du skall veta att vi har ett ganska kraftigt utbrott av vinterkräksjuka"
"....okey då"

Här borde jag naturligtvis illustrerat detta med en spyhög och gjorde faktiskt en sökning på nätet för att, det vi kallar för "låna bild" , men det visade sig att INGEN!! hade tagit foto av sina spyor.
Konstigt!
Om jag har otur kanske jag kan göra det innan dagen är slut.

lördag 26 januari 2013

Färdighet

Igår gjorde jag en liten inköpsrunda.
Det måste man ibland fast "lädret" kvider.
Men ibland är det värt pengarna underhållsmässigt.
Varför köpa en biljett till farser och revyer när när man vandrar omkring i en just pågående (och tyvärr så visar det sig oftast att man har huvudrollen)?

Nu vill jag inte på något sätt förtala mina släktingar på mödernet, i rakt nedstigande led, men elegant paketering har inte varit den starka sidan.
Jag kan med säkerhet säga att att den DNAsträngen har synnerligen starka anlag för den har utvecklats till fullo hos mig.
Däremot har den brutit hos min dotter för hon ruskar beklagande på huvudet när hon ser mina alster.
För att återgå till min inköpsrunda...
I en butik berättar expediten att hon virkat små miniskridskor och gjort medar av gem, för att dekorera julpaketen med.
De ni! Där ligger man i lä.
I nästa butik köper jag två presenter och jag vill ha dem inslagna.
Saken är den att butiksinnehavaren är bortrest och hon har ställt sin man bakom disken.
Man ser paniken lysa i ögonen på honom....
"Två paket?.... Ääääääh.....  Borde man ha någon sorts lådor tror du?"
Jag försiktigt (för nu är jag ute på djupt vatten): "tror du att du har då?"
Så hjälptes vi åt att söka lådor...
Det visar sig att båda lådorna som vi hittade var för små, men vi enades om att de dög. Det betydde att paketet inte blev elegant fyrkantigt, men... Vadå...?
Första pappersbiten blev för liten, vad var annat att vänta...
Den andra något för stor, men det funkar ju.
Svetten rann på karln.... och på mig...
Sedan skulle han göra rosetter...
Jag hejjade och berömde under tiden. Jag förstod ju att "här gäller det så att han inte får dåligt självförtroende och ger upp, för det skulle betyda att JAG!! måste slå in ...Och hur bra blir det?"
(Det hade hänt med förra kunden och han hade skickat med papper hem i sin nöd)


Resultatet!
Gissa om vi var nöjda!
Lite stödtejpning ( vafan kan Carola stödtejpa brösten så) var av nöden för att inte banden skulle ramla av men...
Han var nästan lika nöjd med dessa som med ett stort paket som han slagit in tidigare på förmiddagen.
Det var så snyggt så han hade bett kunden att få ta ett foto och skicka till frun.
Hoppas han får något fint från utlandet när hon kommer hem.
För det är han värd.

fredag 25 januari 2013

Uppfinningsrik värre nuförtiden

Minns ni att jag gjorde "spisrosor" av äggkartong som jag "snurrade till" och doppade i het stearin?
Jag gav bort några till julen och några av förmånstagarna tyckte att det var en formidabel succé.
Man skall vara försiktig med att vara alldeles för "lyckad", för man kan lätt bli ombedd att vara sådär "lyckad" igen.
Svägerskan kom med en hel kasse stearinljusstumpar och spände sina cockerspanielögon i mig.
Du kan väl...?
Tja...
Igår tänkte jag att "bäst att få det gjort".
Jag hade själv sparat en hel massa ljusstumpar och gamla blockljus så jag stjälpte allt i en kastrull.
DET BLEV SÄKERT TVÅ LITER!
Tur att jag sparat många äggkartonger för ändamålet, men när de var slut så fanns det fortfarande 1 1/2 liter kvar.
Då började jag riva sönder wellpappkartonger.
Massor... i tre timmar höll jag på.
Ritsch ratsch dippelidopp!


...så hade jag uppfunnit MÖRBYNÄVER!











...som alternativ till


"Stockholmsnäver" som är i flytande form.

Idag tog jag, min vana trogen, kaffemuggen och satte mig iklädd endast pyjamas och morgonrock för att titta på morgonnyheterna.
Jag började ganska snart att frysa om fötterna.
Eftersom virknålen låg på bordet framför mig och lite trikåtrasor så...


virkade jag de här.

Ja ja... gör snyggare själv!

onsdag 23 januari 2013

Bot och bättring

Vissa av mig förväntade julklappar uteblev.
Jag var så gott som säker på att jag skulle få en torkställning, med tanke på sån´t "nötande" det har  varit om min nuvarande och dess skröplighet.
Nu ser det inte bättre ut än att jag får pallra mig iväg och köpa en själv.
Sedan väntade jag med spänning på vad maken skulle köpa, sy, sticka ihop något till min kalla näsa.
Ja, den har varit höstens "snackis" i vårt hem.

Åkomman "kall näsa" har smugit sig på mig under förra året och har egentligen inte skapat några panikartade känslor eller något behov av att ringa 112, men det har varit irriterande.
Speciellt det där med att maken typ varannan kväll har kontrollerat kylan genom att nypa i näsan som om det var en cykeltuta.
(Ni minns väl dem?)"Tööööt töööt".
"Obegripligt" mumlar han, "det borde i princip vara omöjligt, så liten näsa som du har, jag menar... skulle det vara en riktig kraaaan, en som är lång ute i rummet och nosar... men din...???"
Eftersom min lilla ynkliga kroppsdel fått en sådan uppmärksamhet under hösten så hade jag ju förväntat mig... en liten stickad strut, kanske något tovat, ja inte vet jag....

Nåja, han har väl liksom jag ansett att det var något helt ofarligt för min hälsa och jag kan ju gå där med min  kalla lilla plupp... jag menar... det skall väl komma en vår snart som hjälper upp situationen.
Men så var jag ju ändå här en mörk natt och "googlade" kall näsa.

Det borde jag inte ha gjort.

Detta illavarslande symptom är inte att leka med.
Körtelrubbningar! Huvva!
Om sköldkörteln inte fungerar som den skall-----> Kall näsa!
Diabetes----->Kall näsa!
Dålig cirkulation, hjärtfel och skrumpnade blodkärl----> (ja, ni fattar) Kall näsa!
HJÄÄÄÄLP!!
Gud! Vad har folk gjort för att bekämpa det onda?
(nu har mina fingrar fått en hackspettsnäbbs hastighet på tangenterna)

Kollar olika forum, någon skrev:
"Jag snusar och har fått en sådan kall näsa "
En annan svarar:
"Jag har en bekant som snusade och fick kall näsa... den ruttnade sedan bort, föll av liksom och plastikoperationer krävdes för att bygga upp den igen."
Tack och lov att man inte snusar, så långt skall det väl inte gå eller?
Sedan kom de goda råden:
Använd "rånarluva", ...andas i en täckjacksärm (detta var vid camping under 0 grader och isen som bildades av kondensen var bara att slå av på morgonen).
Någon hade redan sytt små näsvärmare av fleece och var nöjd med det.
En annan sade att "man skulle skära av en liten gummiboll på mitten och fylla den med ull och fästa den med gummiband bakom nacken.
"kan man inte ta en clownnäsa direkt?.. så kan man ju skratta åt eländet?"

Jag inser nu att jag  har en mörk framtid att se fram emot.

Men det finns sådana som tagit "tjuren vid hornet" för att skaffa sig en tillvaro med en varmare näsa.


Finns i många olika färger.
Engelsk variant.
Chict!
Ja, jag vet inte vad jag skall säga...

Det finns kanske en affärs idé i detta.


Det finns hopp!







tisdag 22 januari 2013

Alternativt

Gamla spetsar

...och arsenik.
Nåja, kanske inte arsenik, eller fasen vet...
Jag har läst någonstans att det fanns arsenik i vissa gamla slamfärger.
Microorganismer som mögel och svamp blir liksom människan stendöda vid överkonsumtion av giftet

Zinkvitt eller blyvitt är heller ingenting man skall breda på mackan.
Så för guds skull...
slicka inte på våra vackra vita knutar, hur fina ni än tycker att de är.
Nu till de gamla spetsarna.


En gavelspets, så tydligt solblekt mot söder.
Visst ser den varm ut fast termometern visade på -6?


Gul gavelspets!
Jag brukar beundra svenska västkustens vita hus. De står, kanske klättrar de?... som vita brudar på de karga bergen, men...
inte behöver våra välvårdade gamla bondgårdar skämmas för sig!
Definitivt inte nu på vintern.

I all den vita snön så lyser huset upp, på långt håll, som en fyr!


En annan gavelspets.
Skapad av röd granit.
Om man inte gräver eller spränger den,
så är den kvar länge efter att du och jag hamnat vid porten för att förklara oss,
för Sankte Per.

måndag 21 januari 2013

Som jag har längtat...

Jobba på natten och sova på dagen.
Det ger inte möjlighet till några längre promenader på gnistrande skare och oändliga isvidder.
Bittert har jag sett ett ljus starkt som brinnande magnesium sippra in vid rullgardinskanten innan jag hårt knipit ihop ögonen för att fortsätta mitt snack med John Blund.
Men idag!!!
Vaket är över för denna gång...
NU!
Ut på promenad med den lurvige.
Men, men,
Man vaknar till onödigt sent, hundra små ting har blivit eftersatta under jobbperioden som först måste åtgärdas...
Jaha... och klockan går... min frukostluncheftermiddagskaffe fick helt enkelt komma med i fickan.


Bara att hitta en passlig vedtrave att placera aktern på, så plötsligt är årets picknickpremiär ett faktum.


Bruno Gräddnos tyckte att det blev alldeles för lite action och led svårt av leda medan jag sörplade på javan.


Jag är inte säker på att solen värmde, det kanske bara var mina grå celler som blev lurade att tro det.
Man är ju inte så klipsk som man tror ibland.

torsdag 17 januari 2013

Hundpensionat

Idag har Bruno och jag varit och kollat in Hummelviks hundpensionat.
Han fick träffa föreståndaren och hennes hundar.
Det är meningen att han skall få bo där medan vi är på semester.
Det gick förvånansvärt bra!
Alla hundarna kom bra överens och började genast leka.
Därefter tvättade han noggrant  föreståndarens vinterpromenadrosiga ansikte och lade sig slutligen tryggt vid hennes fötter.
Det blir nog bra det här.
Pensionatet är vackert beläget vid Hummelviks strand.


Och om Bruno kan lyfta upp nosen från den vackra Fionas löpande bakdel
kommer han att ha natursköna marker att beundra.

Isen ligger.

onsdag 16 januari 2013

Renovering nere sett uppifrån

Så haver jag då varit till en fotvårdare.
Det fanns hopp även för mina fötter, var utsagan.
Ändå så skavde...(den som är kräsen behöver inte läsa mer)
...ändå så skavde man av så mycket död hud så jag fick en aning separationsångest av att ha lämnat kvar så mycket av mig själv.


Men det var så sköönt!

I morgon skall jag gå till gynekologen.
Då skall jag ta kameran med och en fickspegel....

Men fyyyyyy vad jag ljuuuuger!
... bara för att vara lite ball.
Sån är jag!

tisdag 15 januari 2013

Vardagen tränger på

Det var någon som sade till mig:
"Tack och lov att vi har långa veckor framför oss nu. Fy tusan vad nojsigt det är med alla helger!"
Så kan det faktiskt vara.
Vem vill äta hummer alla dagar?
Nu kan man få luta sig tillbaka en tid och vila i tråkigheten.
Men man måste städa upp efter partyt.
Idag slog det mig att jag har julgardinerna kvar.


Inte rolig syn!
En skärpning krävs!
Hur kan man för några veckor sedan tycka att röda gardiner med hjärtan är charmigt?


Bättre!

måndag 14 januari 2013

Grace underhållning.

Ännu några bilder från en del av underhållningen.


Pete Parkkonen (genombrott i finska Idol) med sitt band.


Det är inte lätt att få affärsmän att headbanga, men till slut när grabbarna slet av sig sina t-skjortor lossnade det något.


Det var inte fel på energin.


Ett av Finlands bästa scenljud på en kostnad av cirkus en miljon sköna europluringar lockade till slut ett gäng danslystna.
Under inledningstalet önskade man att man mer än gärna tog bilder och spred texter om Grace på de sociala nätverken. Hemlighetsmakeritiden är för all framtid slut.
Nu tycker jag att jag hållit del av det avtalet.

söndag 13 januari 2013

Grace tekniken

Jag hade inte tänkt lägga in dessa lite tråkiga bilder, men sist och slutligen är det det
VERKLIGT UNIKA med Grace...
det som finns i maskinrummet.

En sävligt snurrande ca 100 meters propelleraxel får via


Värtsilämotorn  (viliga kolvar) som enda passagerarfartyg i världen kraft från


GAS!

Känner mig också manad att lägga in några bilder från den imponerande stora bryggan.
(Där man ser till att fartyget hittar fram mellan kobbarna )


Jag frågade inte, men jag bedömer att den är ca.... tja... 40 meter bred kanske?


Ja vad kallar man detta? Cockpit?

Lampkavalkad

En upplevelse i sig är de många ljuspunkterna och det sätt som Grace är upplyst. Om man vill kan man i den ljusa interiören ändra färgen i trapphusen tex.
80% av alla lampor är led.
Den ungdomliga Arkitektgruppen "Dsign" har haft ett innovativt tänkande. Det väckte intresse och mest hela tiden såg man den coolt klädde arkitekten stå och bli intervjuad och filmad.

Här kommer några lampbilder:


Stora cirklar i taket gav ett jämnt ljus.


Ibland hade de fått ett tillskott av ljus"kronor".


Hisschakten hade sina lampor.

men bäst av allt var ändå lamporna vi de stora panoramafönsterna som hela tiden var i rörelse och ändrade färg.


Lila ibland.


Rött i solnedgången.

Viking Grace festtalet

Samling ganska snart efter avgång i Bar Vouge.
Det är en riiiktigt stor nattclub.


Champagne förstås.
Förutom stolar i glittrande svart och silver och mattan inköpt från Sydafrika, är det man mest ger akt på, den väldiga widescreenen vid scenen.
Ja, faktiskt scen, inte en liten plupp på golvet.


VD Mikael Backman höll tal (det ser ut som ett avsnitt ur Star Wars) och presenterade cheferna för de olika ansvarsområdena.


Huvudbefälhavaren i mitten. Chefkocken längst till höger är en ung man från min hemkommun. Han fick under kvällen många lovord.
Därefter var det fritt att undersöka, beundra och begapa fartyget.
Eftersom en av våra bästa vänner har varit projektchef för fartygets tillblivande, fick vi av honom en förnämlig guidning.
Vi började i det fantastiska spa-avdelningen.

Hetta!

 ...och kyla i någon sorts isgrotta. Allt hittar man på!



Viking Grace

Jag vet knappt var jag skall börja...
Maken har i sitt arbete haft del av projektet Viking grace.
Det gjorde att rederiet kände sig manade att invitera honom till en provtur innan själva jungfruturen tillsamman med sitt avec... sällskap.
För att inte ställa till med allt för invecklade äktenskapliga problem så beslöt han att ta med mig.
...och man var ju inte sen med att haka på.

Vädret kunde inte ha varit bättre.



Så här såg Åbo slott ut, strax innan vi lade ut.
Trots att det var en tur från morgon till kväll, så blev vi tilldelade hytter.


Det är bara att följa den fina mattans mönster och komma ihåg att man har en nyckelpiga bland stenarna, så hittar man lätt.
De andra våningarna kunde ha en groda eller en slända.
Vi hade en fyrapersonershytt och den såg ut som väntat... fyra bäddar uppvikta mot väggen, men färgerna var i behagligt ljusa färger.


Gardinen designad av Gordon-Korpi var väldigt vacker.


Romantiskt namn. Tyget verkade vara totalt omöjligt att skrynkla. Praktiskt kan man tycka.


På mattan i hytten hade man skapat en kompassros av ljus.


Den kunde man fånga med handen.



Det fanns ju också andra hyttalternativ.


Med bastu...


...eller kanske en med jacuzzi. Kärringen som ligger i är ett tilläggsval.

Jag blev väldigt förtjust i denna hytt.


Sängen precis bredvid fönstret!