söndag 15 augusti 2010

Kräftfrosseri!

Alla som ätit kräftor i helgen öppnar fönstret och ropar... dill!! ...eller något annat, klo kanske, just .....NU!!
Åh, vad är det för ett mullrande ljud i luften? Nato övning?

Ja, vi är många som har det gemensamt att vi ätit kräftor i helgen!
Är det för smaken?
Kanske, om man har åländska, men de dyker så sällan upp på min tallrik.
Vanligast är väl någon långväga utlänning som ligger där röd och hårdskalig.
Jag såg att det fanns armeniska kräftor i affären. Det är knappt jag vet var Armenien ligger och ändå så sörplar och petar man glatt i sig spindeldjuren utan att reflektera över resan kräken gjort.
Så är det när man inte är begåvad med ett eget träsk.
Det är roligt med kräftkalas, det är bara så.
Mörkret, lyktorna, äta med händer, damma av snapsvisor, kryddiga ostar... allt hör till.
Myyyysigt!
Den fadda smaken av dill och vitlöksost i munnen dagen därpå får man ta som en man, eller kvinna, som är mer rätt  i mitt fall.
Vad gör det?
Det finns ju Pepsodent!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar