Jag blir jämnare i jämförelse och lögnerna är satta åt sidan. Man kan sänka sin egen gard och på något vis känner jag att jag har en mission som jag till viss del kan uppfylla i mötet med dessa tunnhudade.
lördag 23 oktober 2010
Snäckstrand.
Jag känner mig märkligt bekväm med människor som tagit av sig skalet.
Jag blir jämnare i jämförelse och lögnerna är satta åt sidan. Man kan sänka sin egen gard och på något vis känner jag att jag har en mission som jag till viss del kan uppfylla i mötet med dessa tunnhudade.
Men ändå... skalen kan vara vackra att se på och trygga att krypa in i igen.
Jag blir jämnare i jämförelse och lögnerna är satta åt sidan. Man kan sänka sin egen gard och på något vis känner jag att jag har en mission som jag till viss del kan uppfylla i mötet med dessa tunnhudade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De var djupt. Lika djupt som havet. men du har ju upplevt nåt annorlunda; att folk tar av sig skalet.
SvaraRaderaKänner jag någon obekant som jord det?
Att känna någon obekant... ja det är väl kanske det man borde göra. Men, man har så fullt upp med att känna de man känner, att ta hand om de närmaste först.
SvaraRaderaJag blir onödigt djup när jag har skrivarperiod... och lite svamlig. Dessutom får jag ont i nacke och axlar.
Tack för kommentaren, förresten... :)