Hårda tider

Från och till så kan det halka ut ett litet klagomål ur munnen angående snömängden.
Jag skall inte trötta ut er  med mera tjat om hur just min situation är i snömassorna.
Nej det jag nu skulle vilja orda om är de stackars kräken rådjuren.
De har varit på vår tomt och tuggat ner rosorna till hälften ...och jag blev inte arg??
De försöker ju faktiskt bara överleva.
Annat är det på våren när de glufsar tulpanknoppar fast det finns alternativa födoämnen i skogen.

 Jag kom att tänka på dem när jag till min förvåning såg att de klättrat upp på vår trappa för att komma åt de översta topparna på buskrosen bredvid trappan.

Bevisligen, för de hade tydligen gjort nr. två vilket jag märkte när jag sopade av snön.
Jag frågade maken om det var dags att stödutfodra.
"För länge sedan", var svaret.

Jag har hört mig för hos jägare i andra byar och faktiskt fått svaret att man börjat mata.

Kan vem som helst mata?
Ja, i princip... man måste ju äga marken eller ha ett avtal med markägaren.
Sedan finns det ju vissa andra saker man skall tänka på.

Man skall inte utfodra nära trafikerad väg, pga. olycksrisken.
Det är ändå klokt att ha utfodringen nära samhället för att förenkla matningen.
Matplatsen skall var i högstammig skog med buskage intill som skydd.

Vad äter de?
Om ni inte var fiffiga nog och frös ner lite tulpanknoppar i våras, ;) så går det bra med hö, gärna tidigt skördat.
Rotfrukter och äpplen som bör vara hackade i småbitar om det är kallt.
Säd, förstås och så kan man ju fälla lövträd ss. asp, sälg och björk.

Vad till?
Ja en saltsten för matsmältningen är ju aldrig fel.
...och så var det ju det där med vattnet...
Jag känner till sådana som hugger upp isen på sötvattensamlingar och försöker hålla det öppet, annars är det ju baljor då som gäller...
Ett styvt jobb när det är kallt och vattnet fryser hela tiden,
men, i sanning en god gärning.