måndag 18 november 2013

Men sen...

Jodå, det blev dopkaffe!
Med makalösa tårtor och


champagne!

Men därefter var det på kvällen uppvaktning och middag till morfars ära, som fyllde 60 jämna år dagen efter.
Om det skulle man kunna nämna en del, men det får gå till de medverkandes lyckliga minne.


Här är den spänstige jubilaren i sitt esse.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, de grekiska servitörerna ville inte släppa iväg varken honom eller oss. Sjung mer! Ropade de!

      Radera
  2. Hörde nog inte dom orden, snarare ett rent glädjetjut över att det upplivade samlingen lämnade lokalen. Hur som helst så hade vi lika roligt var vi än höll hus den dagen/kvällen/natten.
    Dopet var så fint och rörande. Rörande var också mina ben, i snabb marschtakt, för att hinna dit i tid alltså, men det är e annan historia.

    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha , hoppas det gick bra att röra sig hem sedan. Vansinnigt roligt! , bästa på länge!

      Radera