Marmelad

Men NU ändå!
Nu har jag satt tre pigor i arbete.
Bykpigan, diskpigan och numera har jag också en dammsugarpiga.
Nu skall jag väl ha tid att slänga ner några rader.

Jag kan berätta att nu verkar det som om alla godisaskar från julen är tomma.
De befinner sig redan vid sopsorteringen.... alla utom en.

Min kära svägerska och hennes familj bestämde sig här före julen att besöka Istanbul.
På grund av sin stora värme och givmildhet sade hon innan hon for:
"Du skall se att jag hittar något till dig".
...och det gjorde hon.
På självaste julaftonen var det dags att få reda på vad det innebär att släkten är ute och flänger och far.
Se där!
Turkiska dambindor i praktiskt etui med guldstickningar.
Det är ju bra att få en påminnelse om att:
Hur vi kvinnor än pryder och sveper in våra huvuden (ovandelen) med schalar, Ascothattar och för all del, cykelhjälmar, så sveper vi in oss på samma sätt i nedredelen.
Fullt dugliga dambindor som kom i användning å det snaraste.
Men julgodiset...
Vi kan väl säga som så...
Vi jobbar på det!
Man vill ju inte vara otacksam.

"Som att tugga på ett doftljus" var en kommentar.

Hazerbaba

Ja, det kan nog vara så att man måste träna upp sina smaklökar för att fullt njuta av marmeladen som svägerskan och svågern med det varma hjärtat givit oss.
  Däremot var det ingensvårighet att sätta i sig av vår vanliga inhemska variant.

FazerBaba

Den smakar egentligen inte heller speciellt gott, bara traditionellt...
...och ni vet hur man är i juletider.
Nej, nu skall jag leta upp "hängatvättpigan" och sätta henne i arbete.
Därefter tror jag också att "strykarpigan" inte slipper undan,
för här skall packas!
Maken, i skepnad av Kapten Bölja denna gång ...och jag skall till Åbo för lite hotellvistelse för att sedan ha en sammankomst med några andra "sjörövarfabbar".
Jag hoppas få anledning till att återkomma i ärendet.

Kringelikrokar på

Jag såg på TV:n att en av svenska Hollywoodfruarna, behövde ha en assistent för att sköta bloggen.
Haaa haaaa haaaa skrattade jag rått, inte högt, men i mitt inre.
"Det var ju en väldigt persooonlig blogg" (spydigt) hö hö hö!

Följande konversation vid scenario: "Blondinfru ropar över axeln, på väg ut med Guccin på armen":
Frun: Idag mår jag inte så bra. Träningsvärk av gymbesöket. Jag skall fara till Las Vegas med min man i morgon så nu far jag och fyller på läpparna!
Bloggassistenten: Ok, jag skriver och sätter in lite bilder!

Nu tar jag tillbaka mina hånfulla grymt.
Jag behöver ju en så´n där ju.
Om man skall till att jobba 12 timmars nätter, sova lite och sköta lite hem...
...blir det inte många blogginlägg, nej.

Man behöver ju uppleva för att ha något att berätta
...och det hinner man ju inte med, om man skall hålla på med vardagens göromål.
Ja, jag kan ju berätta att jag tillrett en fantastisk "köttbullar i gräddsås" och att maken kastat ut granen och efterlämnat ett litet berg av barr, men jag kände ändå en stor tillfredsställelse över hans tilltag...
Visst kan jag det...
...och att jag ÄNTLIGEN kommit mig för att ringa och boka  hos "Mjuk och len" för att utnyttja mina presentkort jag fått av polarna. Nästan exakt 300 e!! Ni fattar att de anser att jag behöver renoveras upp.
Det gläder mig att de fortfarande tror att det är möjligt.

Nåja.
Jag är ännu inte fri från behovet att korva ihop mattrasor till korgar och dylikt.
Här är mina senaste alster.

En liten matta till torpets tvättrum.
Inget mönster, ingen planering, ingen symmetri, men lite sortering av färger dock.

Åsså en sådan där korg igen då...
Jag har ännu inte löst problemet med att jag inte vet vad jag skall ha dem till.

7 januari

Se där!
...liten blå flik på himlapällen även idag.
Trettondagen är passerad och det ligger drivor av barr under juleträdet.
Tomtarna ser lite villrådiga ut på spiskransen och änglarna har ett tunt, men klart synligt lager damm på sina vingar
Det verkar vara över för denna gång.
Nu gäller det bara att få bort julskinkan från höfterna.
Det lär bli svårare än det var att få dit den.

Roas den som roas kan!
Man tvingas vara påhittig, inte tänka på mörkret, utan istället fylla dagarna med levnad.
Just det! Inte gå omkring som en halvdöd!
För vad hjälper det?

Orkar ni med ännu några foton från torpbesöket?
Jag har nämligen några frågeställningar att ta tag i och en bitter lärdom.

Vid Hummelviks färjfäste går denna räls rakt ner i sjön och försvinner längs botten. 
Kan det vara så att trafikavdelningen äntligen har kommit på en lösning för den kostsamma skärgårdstrafiken?

U-tåg.

Jag har också lärt mig något om att söka svalka efter bastun.

Man bör ha med sig en stjärtlapp!

Till sist vill jag meddela att allt är inte bara mörker och kyla den 7 januari.
Nejdå...
GRATTIS! Syster   ORDJORDEN  fyller år!
Fest och glam och tut i basuner, Orfei Drängar i musikalisk givakt på trappan och kaffepannan i kokning...
utan uppehåll!

...och en liten flagghissning från mig.

Ännu några bilder

Ja som sagt, man blir alldeles till sig när man ser det ljusa klotet på himlen.

Mer och mer kommer den att dyka upp nu, vartefter det lider framåt mot ljuset.

Redan dagen efter var ordningen återställd.
Solen var dold bakom molnen.

Även att klockan var runt ett-, tvåtiden på dagen var det ganska skumt.
Fasta Åland  vid horisonten.

Inte en isbit i vattnet, som ni ser.
Fotot är taget  15.30. Det glöder i väster.

Solvägen till torpet! Varsågoda... kliv på!

I torsdags for vi ut i skärgården för att stänga torpet för vintern.
Ja, ni läste rätt.
Jan, feb, mars, hade vi tänkt ha elströmmen bortkopplad och huset skall få djupfrysa i vinterdvala.
Men, det kändes som vår... som om vi var på väg att öppna upp.
Först är man helt förstummad över hur fort snön försvann... och på det kom
SOLEN!
När jag väntade på färjan kunde jag inte låta bli att ta några bilder.

Skogsören i badande sol, med Skålklubb bakom sig.

Tallarna lyste gröna...

och mina ögon som har varit inställda på vitt så länge fick en smärre chock!

När jag gluttade in i skogen trodde jag att jag förflyttats in i en Bauersaga.
Det var mycket vackrare i verkligheten.
Nåja den grönatiden skall komma
och alla tider har ju sin tjusning sägs det.

Här kommer lite mera grönt så era ögon får vänja sig.

Packar

Nog hade jag ju trott att jag skulle ha besökt torpet en gång före jul, men så blev icke fallet.
Det kom ju så förnicklat med snö och kommunen plogar inte fram till torpet.
Det skulle betytt att vi fått pulsa oss fram en bra väg i knähög snö, släpande på allt det som man anser sig behöva för några dagars överlevnad i ett torp.
Det brukar inte vara lite det.
Dessutom skall det skottas väg till dasset, till bastun, till lidret, till boden... när det är gjort så är det klart att fara hem.
Nä vi har dragit oss...
Men plötsligt...
Som om röda havet hade delat sig...
Snön är nästan borta!
Nu blir det försenad julbastu och en oherrans massa kontemplation i tystnaden.
Så nu packar jag.

Illustrerar detta med en packningsbild.

2013

Bäst man övar och vänjer sig med att skriva årtalet 2013 2013 2013.
Sista delen av det gamla året gick i arbetets tecken, men precis lagom till den sprakande avslutningen blev jag ledig.
I många år har vi varit ungefär samma personer som firat tillsammans på nyåret.
Det har utan undantag varit väldigt lyckat.
Det är skönt och tryggt att vara i vårt sammansvetsade gäng.
En del dricker, andra låter bli, båda metoder funkar.
I år hade vi ryskt tema och startade med Blinier.
Sedan följde Rysk kryddoxe, (så nära man kan komma iaf, hemligt recept you know)
Varpå det sedan serverades glass med havtornssås.
Mumma!
Det blev inga bilder, för jag drabbades alldeles för hårt av filékoma eller om det var champagneförlamning, vad vet jag?

Troligtvis vaknade jag till av snacket om nyårssmällar, för jag lyckades föreviga transporten av artilleriet.

Vi hade på förhand lovat djurägarna tillika värdarna att inte dundra på i närheten av huset.
Så vi travade iväg en bit. Otroligt nog var det just då lite uppehåll i regnandet.
Det var knappt så det fanns snö så det gick att dra pulkan... otroligt hur fort den försvann, snön alltså, inte pulkan, då då.

Och senare så blev det ett knäpp eller två av ostbrickan.

"Ha ha ha , nu tar hon bilder till bloggen!"

Just precis!

Mina vänner, läsare, kommenterare!
Ha ett lyckligt, friskt och framgångsrikt år 2013!