lördag 11 december 2010

Min namne.

Jag undrar om jag inte serverat denna historia tidigare, men nu kan jag inte låta bli att ta upp saken igen, den om varför jag heter som jag heter.
Det har låtit mig förtäljas att Ålands Lucia anno 1962, det förlovade år som jag föddes hette Isabel. (Tydligen stavar hon med ett L.) Detta gjorde att mina föräldrar knölade in mig under armen och begav sig till Nils Bygård som då var präst i Vårdö.
"Flickan skall hetta som Lucian, men byt ut A:et till ett E, för det låter lite hårt annars och så har ju gubben på grannholmen en ko som heter Isabella och vi kan ju inte ha ett konamn på flickstackaren. Vad sku de likna!"
Det skulle stavas Isebell (och så har jag alltid stavat).
Prosten Bygård som var en lärd man och kunde sin bibel väl ruskade troligen på huvudet när han ändå präntade in i dopattesten Isebel med ett L.
Det hade nog varit bättre med ett konamn än samma namn som den avskyvärda Ahabs hustru som enligt sägen ( GT) kastades ut på borggården för att ätas upp av hundarna. Hon var alltså grunden till uttrycket "to be a Jusibel" som definitivt inte är någon komplimang.
Idag är hon i tidningen... Isabel Kvarnfors...  lyckligt omedveten om den serie händelser hennes Luciatillblivande gav upphov till.
Jag har också varit med i Ålands Lucia, men jag var olyckligtvis för kort och för ful för att för att kunna få åtnjuta denna åtråvärda titel.
I efterhand kan jag glädjas åt att 1962 års Lucia inte hette Ragnvi eller Hildegard eller något annat namn som inte tillhör mina favoriter...


Här Isabel.

2 kommentarer:

  1. Jo, ditt namn har diskuterats en del. Nyss såg jag det återgivet i Ålandstidningen som Isebele. Det var nog ditt artistnamn.
    Sen var ju även jag med i Lucia utan att få kronan på huvudet. Jag var väl lagom lång och för för jag också.
    nej, vi ska inte hemfalla åt sådana tramsigheter. Någon måste ju vinna och i år är Lucian den kortaste av dem alla. Och alla var lika söta i mina ögon.

    SvaraRadera
  2. Så salomonisk man kan vara.... ;)

    SvaraRadera