Ton på städningen och hunden.

Jag skall iväg och sjunga ikväll, men först måste jag städa. Det går inte att komma undan varken det ena eller det andra. Nervöst hispig går jag omkring och småövar.
Jag börjar städningen (poco ritenuto), lite återhållsamt, det är ju inte så roligt.
Sedan blir det( a tempo,) normal takt. Man har ju gjort detta förr, det går av bara farten liksom.
Nedre toaletten... hinner jag den? (poco ritenuto igen) nej hinner inte ... ( a tempo, då)
Men herre Gud vad damm under byrån!!! (crescendo!!!)
Det gick fort att fixa. Sedan bara hallgolvet kvar. (allargando) Sakta och brett med moppen, mera majestätiska rörelser därefter tvätta moppen i (quasi a tempo) ungefär i normalt tempo.

Mitt i all städning och övande rymde hunden ut och jag rusade efter och vrålade tillbaka honom med min myndigaste stämma.... utan att tänka mig för. Det var som att dra med ett rivjärn i halsen. Svider ännu lite och man kan misstänka att stämbanden ser ut som trasmattor.

Så dumt av mig, men annars hade jag gått omkring just nu och letat efter den där förnicklade ... söta raringen Bruno!