fredag 17 februari 2012

Snällaaaa....berätta om Tjutsrået!

Plötsligt kom jag ihåg TJUTSTRÅET.
Från bottensatsen av min minnessoppa dök han upp.
Och varför det?
Jo, för att jag läser boken:
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" skriven av Jonas Jonasson.
Jag har hört om att den skulle vara helt galet rolig och jag var inte fel underrättad.
Denna galna "roadmowieberättelse" slår det mesta i knasighet.
Att författaren själv redan på sidan 87 nämner författaren Paasilinna, kan ge en hint om de äventyrliga fantasierna, som man blir hårdhänt kastad in i från sida till sida.
Den är så rolig att jag är förbjuden att läsa den nattetid, för jag väcker den andra försörjaren till våra barn med mitt kluckande.
Han behöver naturligtvis vara utvilad för att orka med sitt värv.
Jag smygläser förstås, biter i kudden och blir smått  avundsjuk.
Fan, fan, fan, fan! Varför har inte JAG skrivit boken?

Men, TJUTSTRÅET då?
Jag föddes sist i raden bland en skock livliga människor. Hur den ömma modern orkade kan man fundera över, men allt hår är kvar på hennes huvud, så det har hon inte slitit bort och det tog läääänge innan det blev grått så det kanske inte var så illa ändå.
Vi lekte och underhöll varandra såsom man gjorde då när man var minus TV, video och  alla böcker på biblioteket hade man läst två gånger... ja typ, nåja, kanske inte, men ni fattar...

Jag minns att jag och mina bröder låg tätt i en heteka och lyssnade på äldsta brorsans berättelse om en liten figur, "tunn som ett strå och som tjöt i högan sky när det gick illa". Det gick naturligtvis alltid illa.

I ett av äventyren hamnade Tjutstrået i höet och blev uppäten av en ko. Jag fick i fantasin följa färden genom alla magar och tarmar och den naturliga vägen ut.
Jag skrattade mig sjuk!
Mamma, tittade undrande in i kammaren :
-Tar ni livä åv flickan?
Hoppas brorsans flickor ett antal år senare fick höra hans hisnande berättelser.
Han borde ha skaffat copyright på Tjutstrået, hans egen påhittade figur, en hysterisk Teskedsgumma ung.

wikipedia:
En heteka är en resårsäng i stål. Ordet "heteka" är ursprungligen ett produktmärke och en förkortning av namnet på tillverkaren Helsingin Teräshuonekalutehdas Oy, sedermera Heteka Oy, men har senare blivit ett allmänt namn på sängtypen, och är fortfarande ett begrepp både i finska och finlandssvenska hem.

 Innan jag skickar iväg inlägget.
Jag kom ihåg ett till äventyr för Tjutstrået.
Han hamnade bland tanterna i Rune Meklins butiksbil, i deras kläder, i frysen, bland ostarna och han TJÖÖÖÖÖÖT! så det skar i öronen.
... ja som ett exempel på fantasi då...

7 kommentarer:

  1. Där hör man! Det var alltså inte bara du i syskonskaran som föddes med outsinlig fantasi och dessa berättartalanger! Hur är det, har du fört dessa gener vidare till egna ongar månne? Den musikaliska ådran vet jag ju med säkerhet att är tryggad...:)

    SvaraRadera
  2. Jag är antagligen den enda i världen som inte vart överförtjust i "Hundraåringen....". Jag tyckte berättelserna i realtid var roande, men tyckte de flesta dåtidsberättelserna var urtrista...skummade och hoppade över massor i dem. En ok bok, men inte mer i mina ögon.

    SvaraRadera
  3. Ja, du Susy, Här är en till,så känn dej inte ensam vad gäller "Hundraåringen", ingen Paasilinna precis även om han nog försöker. Jag har jobbat med den ett par månader kanske fler för att komma igenom den, fast jag misstänker att det är fel på mitt bokläsande överhuvudtaget för mina böcker staplas på hög för att så småningom bli lästa

    SvaraRadera
  4. Skönt att höra att det finns nån till i klubben :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack alla som kommenterat. Jag brukar försöka svara på allt, men jag har haft vakperiod och tiden har inte räckt till riktigt (och i viss mån orken, men det talar vi inte högt om). Ang. Hundraåringen... man skall läsa de böcker man vill och tycka vad man vill... och låt bli om man vill. Det brukar bli bäst då.
      Vissa böcker vill man helst bara ha som press i sitt herbarium ;)

      Radera
  5. Gud så roligt! Jag skrattar ihjäl mig. Mia

    SvaraRadera