måndag 13 maj 2013

Tillbaka från gulag!

...som maken uttryckte det igår, på vägen hem.
Det tar på att vara ledig.
Det var inte många kroppsdelar som inte var påverkade av "ledighetsaktiviteterna".
Muskelvärk och plåster här och var är kontentan.
"Riktigt skönt att byta ut gulag mot den vanliga saltgruvan ."

Alltså... vi har varit till torpet och jobbat för att kunna vara lediga senare i sommar.
För på semestern skall man ju ha semester eller hur?
För att ta sig ut till torpet måste man denna gång transportera sig med, för mig, den "nya" färjan KNIPAN.
Jajjamensan nu går turerna ofta till torpet. TVÅ färjor som trafikerar. Båda var lika fulla hela helgen, så de behövs tydligen!
Men, före det.... fick man chockas svårt över att hamna i trafikljuskö på lilla Vårdö!



Ännu har jag inte upplevt allt i mitt liv.

Framme vid torpet kunde konstateras att  kojan var fortfarande lika vind och sned, men denna gång så flöt huset i ett hav av torpblommor.


Ingen hade tid att dessmera titta på det utan... ja, det tog väl ca. fem minuter så rann den första svettdroppen.
Lasta av, packa upp, släpa hit, släpa dit, kånka och gräva för hand, blanda mer än ett halvt ton torrcement,
...det är av nöden om man skall ljuta plintar.
Dessutom så skall huvudet vara på skaft.
Ja, ni förstår... det fortsatta byggandet blir så otroligt mycket lättare om det visar sig så att plintarna är på rätt plats, i rätt höjd, och tillräckligt stadigt gjorda.
Bäst att göra rätt från början, således.

Här... andra dagen... 

 Betong i skottkärra!

                                                   Hämta betong med murslev...

Fylla på!

Det där sköttes av torparen... och vad gjorde jag då?


Jag satte potatis!  (Skönt, så var de på plats. man hoppas att det går bättre än för mina bönor)
...och  dessutom, så var det jag som var ytterst ansvarig för att födan kom på bordet.

Nu har jag ju en "viliger teflonpanna" införskaffad till torpet, men att använda den vid plättstekning, anses som en beklagansvärd genväg och när man är på ett torp är inget enkelt, ...av tradition!
Bland järnskrotet låg denna tingest!


Rostig


och sotig!
Nu vankas annat än en liten uslig diskborste!
"Älskling.... har du en stålborste? Jag skall diska!"
(ett verktyg jag inte rekommenderar på arvegodsporslinet)


Som ny!
Eld i spisen... och sedan steka och svära en stund över att det inte finns ordentlig fläkt.
Hallonsylten fram och så kalla in muraren.

Härmed avslutas detta inlägg. Jag får fortsätta en annan dag. Sitta här hela dagen??????

11 kommentarer:

  1. Va fint du laggar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte mest på plättlaggen :)
      Försökte ordvitsa...det gick inge vidare!

      Radera
    2. Ja, det fattade jag visst det.... Försökte ordvitsa lite till ju :D

      Radera
    3. Aha...känn dig missförstådd...men nu förstår jag :)

      Radera
  2. Grymt fina påskliljor!
    Det är litet längre hunnet i Esplunds backan eftersom du sätter potatisen redan, men påskliljorna blommar även här och jag har till och med plockat gullvivor på södersidan på huset. Stekpannan blev som ny förresten och det är banne mej godare att steka plättar i gjutjärn.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag förstått det rätt bor du i zon fem.... Jag måste då säga att din södersida är rent av magisk!

      Radera
  3. Vad hrligt med vår, blommor, plätt laggen är ju som ny..Men röd lyse på Vårdö??? Nää det är landet...Kram Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man restaurererar Vårdöbron. Bara en fil öppen.... Hela sommaren, vad jag förstår.

      Radera
  4. och man ska ALLTID läsa igenom kommentaren innan man skickar den.. Härligt och inget annat .
    Kram igen.

    SvaraRadera