tisdag 16 oktober 2012

I blåsväder på skolbänken.

Idag har man då varit på öppet hus i doterns skola.
Sista gången för min del, kan man misstänka.


Besökarna välkomnades av flaggor, inte vajande, nej snarare piskande i höststormen.

Kanske är det för att man ser med vuxna ögon, men jag tycker skolan kändes mycket lugnare och tryggare än när jag gick. Men, det minns man ju också, att inget märkligt hände när vuxna var i närheten, det var när de gick bakom knuten...
Jag hade försäkrat mig om av dotern, att jag fick komma. (Ja sån försäkran kan behövas, det vittnade en annan förälder om. Hon hade en son som hade suttit med skamröda kinder hela första lektionen. för att mamma satt som enda förälder med på lektion)
Första lektionen: Samhällskunskap. Jippi!!
Man talade om Ålandsfrågan OCH DET VAR SÅ INTRESSANT!
Lyckos ungar!
Doterns kommentar efteråt var att:
" Du satt blick stilla, helt koncentrerad och LOG hela tiden... jag trodde du hade fått en stroke."
Därefter stod det SKOLK på mitt schema.
Det kom sig inte enbart av olydnad, utan mer för att dotern hade franskaprov och man vill ju inte distrahera..
Men lunchen var jag med på. Den bestod av en fin sallad och en, vad skall man säga... neutral spagettilåda.
Därefter var det dags för matte.
Innan jag steg in i klassrummet kände jag den gamla vanliga paniken komma. Den som alltid förr dök upp för mig när det var dags för matematiska ekvationer.
Det skulle visa sig vara helt annorlunda nu.
Med gott mod räknade vi ut hur många, en medelstor mänsklig hjärnas synapser kunde varva runt jorden om man lade dem i sträck efter varandra.
Det blev en hel del nollor att jobba med det och dotern fick vid ett flertal tillfällen klappa mig lugnande på huvudet.
Stackars flicka fick urskuldande förklara för läraren att det minsann var fadern som hjälpte till med läxan i hennes hem.
Därefter tyckte jag att jag gjort mitt i högstadiet.
Bedömningen var att ungdomarna går i en utmärkt skola och vill man lära sig så är det bara att suga i sig.
Ha ha ha, på vägen ut genom dörren mötte jag MIN en gammal klasskompis från ett annat högstadium långt bak i mörka medeltiden. Vi gav varandra några fnissiga kommentarer om hur det var på VÅR tid.

Jaha? Och hur många varv räcker våra synapser runt jorden då?
Svaret är 12.

3 kommentarer:

  1. Ha ha...stroke...ha ha :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har en bitande humor den där ungen, dessutom informerade hon mig nyss att det naturligtvis inte var synapser vi mätte, nej, det var själva nervtrådarna... Många blev det iaf.

      Radera
    2. Endel har fler, andra har färre..ährm...

      Radera