Lite utomhusvistelse blev det idag, ändå.
Ja, jag trodde ju inte riktigt på att det skulle bli av, för när jag glatt konstaterade att:
"Men, skåden! Solen lyser!" Så hade jag inte mer än fått fötterna i stövlarna och ena armen i jackärmen... SÅ REGNADE DET! När jag hängt upp jackan tillbaka så sken solen igen.
Nåja, det blev ju bara bättre utmed dagen, så det bar till slut ut i höstvärden för att göra lite nytta.
(Sommarmöblerna för vinterförvaring, sommarblommorna rensas bort, bära ved och borsta blad från gångarna och trappor.)
Blad ja....
Trots att jag är lite lomhörd så kunde jag faktiskt HÖRA hur löven föll till marken.
Nu går det undan.
Maken har jobbat med våra vinteruppställda båtar hela dagen. Vår plastbåt är inlindad med vit presenning och ser ut som en jättelik fjärilskokong. Det är långt till att den fjärilen skall få veckla ut sig nu.
Snart blev det ändå slutligen dags att gå in och laga mat.
Då hände något märkligt inne i köket. Min favoritpotatisskalare som varit som bortblåst hela sommaren, låg plötsligt på sin vanliga plats i lådan. Har jag blivit skvatt galen? Som jag letat efter den?
Om någon velat skoja med mig... Vilket värdelöst spratt i så fall.
Jag kan bara förklara det på det viset att:
Jag hade också drabbats av lövfällning!
Bladen hade fallit från mina ögon och nu hade jag klar sikt.
Om det visar sig att någon har j..lats med mig skall jag också ta detsamma från munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar