tisdag 6 november 2012

Förbluffad...

 över


...att man hänger kvar...

Om första halvan av seklet blev en sorts samlarperiod,
så lovar jag mig själv idag, att andra halvan skall bli en mest levaperiod...
,,,så länge jag är i livet.

13 kommentarer:

  1. Jag vill absolut inte göra nån liknelse med vinteräpplen som ligger någonstans och mognar, blir fylligare (i smaken) och så vidare nu, bara för den där bildens skull.
    Men jag tror du har rätt. Första halvan av vuxenlivet handlar så mycket om att överleva med andan i halsen.
    Tänk om man faktiskt mognar och någongång kommer till en punkt då man kan koncentrera sig på att leva med...livet? (oj, nu spårade det ur lite med djupa tankar igen,hahaha...:))
    Det jag skulle säga med innerlig värme i stämman: Ha en sååå himla fin födelsedag! Jag önskar att jag kunde sjunga "Ja Måhho leva" för dej men du är väl inte nåbar idag? :) "på resa på jätteokänd ort jättelångt bort" kanske? ;)
    Men iallafall: grattis! Jag önskar dig en fin födelsedag och en underbar fortsatt levaperiod!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack raring! Man har ju fått lite skorv och blivit lite maskäten... men vad gör det? Släkt, arbetskramrater och vänner verkar ju inte bry sig! (såg att jag skrev KRAMrater i misstag... men det ändrar jag INTE!

      Radera
    2. Förresten... lag dej och skriv upp dig på middagslistan på jobbet!! Vättsja!

      Radera
  2. Först och främst: Grattis till dina 50 år. Jag minns ju din födelse - det låg snö på åkrarna och Erkas Micko stod i leran och tog upp potatis. Alla grattade till vårt nya syskon:)Och man sa tack, och visste ju inget om hur du såg ut eller så...men nu vet vi att det var en bra årgång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...uppvuxen i nordvästsluttning och har därför fått en viss syra som inte verkar gå ur med åren. Tack Eivor!

      Radera
  3. STORT, STORT GRATTIS på din mitt på hållet dag!!!!!!
    Jag har också ett första minnet upplevelse av dej. Vi barn var väldigt nyfikna på vad som skulle komma hem från BB den här gången. Alla byns barn, som jag minns i alla fall, cyklade ner till Steget för att möta mamma. På den tiden så fanns ingen landsvägsfärja, bara en liten skorv mellan Prästö och Vårdö,så det var Anti som hade äran att forsla hem dej. Ut ur detta prång till passagerar utrymme kom mamma och världens sötaste baby. Jag tyckte att jag aldrig har sett något så sött och näpet.
    Utseendet har inte ändrats nämnvärt du är fortfarande näpen.

    Stora syster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man känner historiens vingslag när du berättar detta.
      Det har faktiskt gått framåt för skärgårdstrafiken.
      Man skulle ju kunna ta en närmare och längre diskussion angående näpenheten. Men det får vi ta när vi träffas... kanske i "Ur-bastun"? Tack Louise!

      Radera
  4. Grattis från Stockholm!!! Dina söner slet ner en taklampa men dom satt opp den igen haha! Grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slet BÅDA? ner den? Vilken ondskefull gärning!Den måste ha varit ovanligt ful! Tack Tommix!

      Radera
  5. Oj, jag fattade ju inte att du fyllde år innan jag läste kommentarerna, men GRATTIS i allafall! :-)
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om DUUU inte fattar är väl inte så konstigt, men när JAAAG inte riktigt hajjar... ja det kan bara bero på åldern! Tack Åsa! :)

      Radera
  6. Men vilken underbar bild!! och Grattis lite i efterskott :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt att de inte faller ner fast det har varit både frost och storm.
      Tack för grattis! :))

      Radera