torsdag 22 november 2012

Och ändå...

...så måste man leva ett normalt liv fast Bruno är inlagd på sjukhus i vårt grannland.
Fast vi är måttligt inspirerade så traskar vi iväg till våra jobb, skola, träningar.
Mat handlas, lagas och viktiga samtal rings, ser på TV, läser läxor och övar adventssånger.

Det var roligare före olyckan, det är helt klart.


Jiu Jitsu i hallen en kväll, piggade upp. tex.
Men det skall väl bli roligt igen, annars vore det väl för besvärligt.

Middagen ikväll lyfte inte humöret direkt.


Blodpudding som smakade som den såg ut.
Jag skulle vilja ta ett SNACK med puddingkocken.
Man ångrar nästan att man inte fräste upp Brunos hundkorv istället.

Nu iväg och sjunga i kör.
Jag har hört att sjunga i kör är som terapi, man blir som en ny människa efteråt.
Då provar vi det då.

4 kommentarer:

  1. Jag åt läskiga kycklingnuggets plockat ur en frysdisk. Bara jag till middagen. Sedan iväg till Margaretagården och körövningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tydligen den ensamätandes lott att äta skulorliknande föda.

      Radera
  2. Och jag åt två mackor till middag, men lunchen (på skolan) innehöll idag: kalkon, potatismos och tranbärsylt....och sallad förstås :)

    SvaraRadera
  3. ...fast mackor duger i alla lägen. Jag åt en fullt ätbar curruköttgryta idag... Och sallad då.

    SvaraRadera