måndag 12 november 2012

Saknade trubaduren

På torphelgens lördag uppstod plötsligt naturfenomenet regnuppehåll.
Högen med ris och kvistar som legat och regnats på under hösten, blev ett högintressant experiment för mig.
Skulle jag eller skulle jag inte få den att brinna?
Och det fick jag... med hjälp av lite torr ved från vedlidret.
Sedan åkte även några gamla brädor på och brasan blev tillslut en riktig bränsleslukare.

Här en BRASBILDKAVALKAD!


Konstigt, jag tyckte inte att det var mörkt där vi satt runt brasan,
 men bilderna säger något helt annat.


Plötsligt dök en fransiskanermunk upp med ett medeltida pinoredskap hotfullt i handen.
För att slippa komma under behandling blev vi tvungna att muta honom med grillkorv och rörformad pilsner.
Det visade sig vara ett smart drag för pinohandlingen kom på skam och tillvaron runt brasan kunde tidvis beskrivas som rent gemytlig.

 Medan brasan sakta brann ner hade en annan värmekälla börjat stiga i graderna.


Bastun, vårt kära gamla svinhus, ser säkert mörk och kall ut på bilden,
men akta er!
Den står nästan och hoppar på sin grund av hettan.
Under oljelampans sken skulle det snart tagas ett riktigt nappatag om fyllnadsjordsmutsiga nävar, sotiga näsor och veckans ranson av skitprat som envist beckat sig fast i öronen.

8 kommentarer:

  1. Ja, var är robadoren? Jultomten såg ut att vara på besök. Jag har mina aningar om vem det var.

    SvaraRadera
  2. Ropadåren? Går i ide strax efter sista kräftskivan, tror jag. Kan ibland vakna till vid något livligare julkaffe.

    SvaraRadera
  3. Det går hett till dänna ute bland skären!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha , ja det kan man säga. Tur det, jag är nog ingen sådan som sitter och ser mot horisonten i timmar och grubblar på livet. Får myror i byxorna...

      Radera
    2. Har de inte gått och lagt sig ännu???

      Radera
  4. Jiisus! Jag ser inget svinhus. Eldade ni upp det av bara farten? Hoppas att ni hann få av er leran innan.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste erkänna att fotot blev väldigt mörkt, men vi blev ljusa i skinnet.

      Radera