söndag 18 november 2012

Tungt

Det har varit uppehåll i mitt raljerande om "mitt lif och lefverne".
Det skall nu få sin förklaring.

Vår jakthund Bruno blev skadad under jakten tidigt på lördagsförmiddagen.
Veterinären gav oss inte mycket hopp och bad oss vänja oss vid tanken att hon skulle ta bort honom.
Men hon skulle ändå ge honom en chans...
Vi satt hemma och väntade på samtalet.
Det kom, men var inte med det budskap som vi befarat.
Vi skulle få ta hem honom och vårda honom hemma.
Det gör vi nu... och ingenting är säkert.
Han har svårt att få i sig vätska och någon föda är det inte tal om.
Det betyder att vi ger honom dropp med jämna mellanrum och väldigt starka smärtmediciner.
Stackars, stackars krake!

Jag har tagit bilder på honom där han ligger och kämpar,
men mitt etiska tänkande om att visa upp sjuka och lidande på bild, omfattar även hundar.


Men vår snabbt påhittade men fungerande droppställning kan jag ju lägga in.

Suck och åter suck.

14 kommentarer:

  1. Jag är chockad, stackars, stackars Bruno, vad jag tycker synd om honom Jag känner verkligen med er alla. Vågar man hoppas på ett lyckligt slut? Men jag håller alla tummar.

    SvaraRadera
  2. Men stackars lilla vovven. Hur hände detta? Håller alla tummar och tår för att det ska gå bra! Det är så svårt när djuren mår dåligt och inte kan berätta eller prata... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har valt att inte beskriva saken närmare med tanke på de inblandade. Det finns redan tillräckligt med smärta nu, utan att behöva skapa mer. Det är precis som du säger. Stackars djur :((((

      Radera
  3. Stackars er och fina vovven, håller alla tummar för att det går bra! Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir Uppsala för Bruno i morgon. Där får vi slutliga beskedet.

      Radera
  4. Oj vad hemskt. När ens djur är sjuka tar det så på en själv...Hoppas allt går vägen för allas skull.Kram Bellavännen.

    SvaraRadera
  5. Men åh så sorgligt :(
    Stackars lilla vovven och stackars er!
    Lider så med er.
    Massor med styrkekramar till Bruno och er!
    Finns!

    SvaraRadera
  6. Stackars er. Trevlig o skojig hund, jag blir tårögd fasten jag inte är någon riktig hundvän, men han är min systers o svågers lilla gulle alltså är han också mitt gulle.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland får man möta allvaret snabbare än vi tror... Får se hur det går...

      Radera
  7. Svar
    1. Tack! Jag är så fruktansvärt trött nu. Jag blir helt utmattad av ovissheten.

      Radera