söndag 10 mars 2013

Startskottet har gått!

Nu har vi börjat!
Vårens och sommarens projekt har nu startats upp.

Igår var vi till torpet.
Måttbandet hade vi i näven, för vårt ärende till det vinterstängda huset var att mäta upp farstukvisten.
Utifrån de mått vi samlat på oss så skall vi (läs. maken) sätta oss ner och rita en ny farstukvist.

Varför?


Tja, som den ser ut nu så får det inte mina romantiska strängar att darra till direkt.
Den är verkligen ingen prydnad (fast den matchar faktiskt taket just nu, ett tak som också kommer att åtgärdas)
Men den viktigaste orsaken till att bygga en ny är att den är
HELT SLUT!
Jag brukar säga att den hålls uppe av tapeterna på insidan, men så illa är det väl inte men....
Så nu börjar planeringen.
Fast det är så liten utbyggnad så är det så många beslut som skall tas.

Hur stor skall den bli?
Hur blir takvinkeln om den blir bredare än originalet?
Hur skall fönsterna se ut?
Hur högt skall de vara?
Vilken storlek?
Var skall dörren placeras?
HUR? skall dörren se ut, vilken färg?
Skall vi gjuta sockel eller skall vi ha plintar?
Måste vi anlita en grävare för att förbereda marken?
Vi måste beställa grus!
...och när vi beställer grus är det lika bra att vi förbättrar vägen också med ett lass.
För flera tunga fordon kommer att köra fram och tillbaka.
Vi måste anlita byggare, det bara är så...
När är det passligt?
Vi bör vara lediga...
Det är ute i skärgården... de skall ha husrum och mat...

Men först av allt...
Den skall rivas!
Det är inget litet jobb!
Hur skall vi transportera bort avfallet?
Tar vi bort farstukvisten får vi ett hål in i huset!
Hur löser vi det?

Beslut, beslut...

Vi har tidigare lämnat in en ansökan om byggnadslov på en glasveranda i två våningar.
Det fanns nämligen en idé om att vi skulle sitta på andra våningen och se ut över sundet.
Vi har slopat den tanken nu.
Det skulle nog sett märkligt ut  med en grosshandlarveranda på det enkla fiskartorpet.
Drömmarna fladdrade iväg lite väl kanske.

Mot öster kommer vi inte att ha några fönster.
Ett är det att det blir lättare att möblera med en hel vägg,
ett annat är att det aldrig funnits några fönster bara en dörr!
På den sidan fanns nämligen gamla ingången.
(någon gång har det satts en ny dörr mot väster )
Jag har bestämt mig för att behålla de gamla dörrarna och hänga upp dem på den nya väggen.
Det skulle kännas så kalt och blint annars.

De är väldigt gamla och det är nostalgiskt att tänka på att mormor gått i där med mjölkspannen eller med ved på armen.
Hennes livliga fem döttrar har sprungit som ystra troll, ut och in och människor från svunna tider har knackat på...

Ja, nu har jag att tänka på!


I övrigt låg bryggan som den skulle.
Den ligger och väntar på sommarlata solbadare... efter att farstukvisten är klar, förstås... när nu det blir...



5 kommentarer:

  1. Av någon anledning så sitter jag i foajen i folkets hus i Robertsfors, en kommun 6 mil norr om Umeå. I ärlighetens namn så är jag här för att se på teater, närmare bestämt " Den inbillade Sjuke".
    Lycka till med starten på renoveringen, synd det där med utsiktstorn, gillade tanken.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad gärna jag skulle velat ha sett "den inbillningssjuke". Hälsa skådespelaren! Vi verkar aldrig få det gjort om det blir för stort. Vi får gå upp på berget så länge de gamla benen orkar.


      Radera
    2. "Den inbillade sjuke" heter det visst. Jag inbillar mig att jag har ont ett ben. Man kan dra på sig " Asiaten" och "Spanskan" och "Fransosen" lär inte heller varit så behaglig, men jag verkar ha fått en släng av "Jänkarn" .

      Radera
  2. Det är verkligenspännande (och kostsamma) projekt ni har på gång. Att lämna dörren som en kär artefakt är stort. Hoppas ni får alla tankebitar på plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir väl att ödmjukt stå och skrapa med skonäbben i bankgolvet. Men som du ser på bilderna så går det inte att vänta längre. I nästan alla byggprojekt jag varit inblandad i så har jag stått efteråt och tänkt om vissa detaljer:
      "Man borde gjort annorlunda"

      Radera