söndag 28 oktober 2012

Årgång 1972.

Jag minns det som igår, brukar man säga.
Min stora syster fick sitt första barn... familjens första barnbarn, jag blev moster endast tio år gammal.
Hans första hem var i ett nybyggt lägenhetskomplex inne i Mariehamn och jag hade fått komma dit hela vägen ifrån Vårdö.
Troligtvis var mamma med någon stans i bakgrunden (det är lite suddigt där), men jag kan inte tänka mig att jag reste till stan själv vid denna låga ålder.
Dock minns jag något helt tydligt.
Ja minns hur syrran viskande sa att jag skulle följa med henne, hur vi tassade in till sovrummet...
Där låg han!
I en sådan där låda av kartong som finska staten ger till alla barnaföderskor och som är fylld med ett fullständigt baby startpaket inuti.
Syrran hade klätt lådan med tyg och frillor och allt såg väldigt fint och gulligt ut.
Han sov. Huvudet var klotrunt och på hjässan fanns ljust fjunigt hår.

Jag tyckte just då att syrran var väldigt vuxen, tyckte att hon passade perfekt in i rollen som mamma.
Nu när jag själv är vuxen (med råge) så fattar jag ju turligt nog lite mer av situationen.
Hon var bara 22 och nog var det ju ett stort ansvar de unga föräldrarna fick. (yes it takes two to tango)
Men jag hörde aldrig något klagomål, så allt gick väl smidigt kan jag förstå.( Jag måste faktiskt fråga henne vid tillfälle om detta, men jag tror att hon kommer att stirra oförstående på mig... "vaddå? det var väl inget?")

Ett är säkert.
Vår familj blev aldrig sig lik efter tillkomsten.
Vi tappade tex. helt förmågan att säga R.
Och vart efter detta barn växte upp och började tala så anammade vi omgående dessa uttryck han jollrade fram.
Och jag tyckte det var obegripligt.
Hur kunde just MIN syster klämma ur sig detta undersköna begåvade barn?
Jag tyckte nästan SYND om andra familjer  med normalsöta ungar och genomsnittligt  begåvade barn.

Och varför tar jag upp detta nu då?
Varför skall historien borstas av så här plötsligt?
Jo för idag fyller han 40 år.


Jag har säkert ett tjog slitna uttryck som skulle kunna passa in just nu.


Prövar det här: Grattis!


9 kommentarer:

  1. Du måste vara en underbar moster, vilken otroligt ömsint & kärleksfull berättarröst! Du måtte dessutom ha varit en favoritmoster med tanke på den passande åldersskillnaden! Lagom mycket äldre men ändå på yngre sidan!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan att kontrollera fakta så är jag säker på att han inte hade någon skillnad på mostrarna, men MORBRÖDERNA var däremot väldigt populära. Gissa om det var vilda lekar när de träffades!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. :))
    Ja, och så finns det ju en del bevingade ord från det lilla barnet.

    Tommy är väl mellan två och ett halvt till tre år. Då ramlade han och slog benet. Killen vägrade gå på flera veckor...tills han en dag sade "ont bäne bla" och gick. En annan gång tittade han på Tv och såg en flintskallig man (trummis tror jag det var): Då ropade han "Mamma, fabblon ha kippi fädit".
    :)) vilken komiker, redan då.

    29 oktober 2012 00:24

    SvaraRadera
  4. Man blir tårögd!
    Allt är sant vilket gott minne du har. Jag tyckte att jag var nästan överårig, att skaffa barn vid denna höga ålder var nästan skämmigt, och nu har man svårt att förstå att ens ungar har kommit fatt mej i ålder. Livet går vidare i form av barnbarn som påminner om att man nog ändå är i rätt ålder.
    Louise

    SvaraRadera
  5. 40-åringen här! Tack för alla gratulationer! :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hälliduudin, ädde in't han där lillgåbbin!

      Radera