måndag 8 oktober 2012

Mysterium.

Och så man håller på!
Jobbar och står i, såsom de flesta andra förvisso.
Men, ändå ...bara tanken på att inte ha ett jobb får en att rysa så det är bara att tiga och vara nöjd.

Min bil ...min och min ...ja det är väl hemmets gemensamma gamla kärra ...är inne på verkstad. Denna gång inget enkelt "bilspa" med lite oljebyte och inställningar som skall korrigeras, nej nu skulle göras ett större lyft med ett tidslöfte att ..."du får den framöver, sedan då reservdelarna har varit två varv runt jorden, mina barn har vuxit upp och min svärmor har äntligen gått ner 40 kg."
Det betydde att jag har kört makens bil ( jaja ni vet,egentligen inte bara makens utan bla bla bla...)
Den är bättre begagnad och onödigt stor för mina behov, så jag kan inte säga att jag kört den mycket, nej.

På lördagmorgon när jag skulle hem från jobbet var det iaf. IS!!!  (fy fan, ursäkta svenskan) på vindrutan.
SKRAPA BILRUTAN? DET VAR JU NYSS SOMMAR ELLER HUR?
Inte hade bilen någon isskrapa ..så jag körde hem ändå.
Naturligtvis immade rutan igen och jag körde, kändes det, inte så som en ansvarsfull bilist skall köra.
Då skall man inte ha huvudet ut genom sidofönstret för att få sikt.
Inte stod det något i min körbok om det iaf.
Ok, det var inte så länge, lite överdriver jag nog, men jag muttrade och klagade ändå när jag kom hem, precis som en inövad hustru gör.
Söndagsmorgonen var också kall och jag förväntade mig samma procedur när jag satt mig in...
... men så underligt...
Jag fick en obehaglig känsla av att någon varit i bilen. Den var så märkligt torr och nästan lite ljummet i bilen.
Glömde jag bort att låsa? HADE NÅGON KÖRT DEN? Nej, förbaskat heller, den var LÅST!
Det är bara maken som har nycklar till den... han skulle väl aldrig ha varit och satt igång den en stund?
Jag kom till slutsatsen att jag pallrade, på ren åländska.
Fem plusgrader, det är ju varmare än noll som det var morgonen före. Den är väl såhär den där bilen... men jag kände ändå förbryllat på utblåset från fläkten när jag körde hem... nog borde luften varit kallare?

Maken låg och sov när jag kom hem. Han såg definitivt inte ut som en som just varit och kört.
Han vaknade till.
"Så du är hemma nu. Vad gillade du att jag satte bilens inbyggda motorvärmare på timer åt dig. varmt och skönt va?"
"Va, finns det sådana... liksom utan el och så?"
"Jajjamensan, ...går på dieseln."

Nu är det måndag och jag går på


 Allévos pulverlöksoppa.

5 kommentarer:

  1. Men sån tocken raring han var då :)

    SvaraRadera
  2. Vilken väl inövad man också! ;)
    Jag tycker lite synd om dig, dels för isen (dags för det alltså) och dels för allevosoppan.
    Men annars håller jag med om att man skall vara glad för sitt jobb-inte alla har ett! Efter att ha levt på skorpsmulor som fattig studerande längre än en tidsålder ser jag fram emot att få börja jobba om ett år ungefär.
    Listan på allt som skall köpas och göras för de oändliga rikedomar som ska välla över familjen i form av min sjuksköterskelön kommer finner inga gränser. Hrm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tacksamt när man får lämna armodet efter sig.

      Radera
  3. Alevosoppa. Känns som en uppmaning till mig också. Jag fattar inte varför min mat börjat bli så god igen..Lycka till med värmefläkten.

    SvaraRadera