söndag 17 mars 2013

På isen

Idag blev det att besöka barndomsviken.
Vit och bländande vacker, var "hon" idag, viken.
Dagens varma sol gjorde att man glömde natten bittra kyla och man blev sprudlande lätt till sinnes.
Som ett kosläpp, fast med tant!


Brorsan renoverar på det båthus som pappa huserade i när han var i sina krafts dagar.
Pappa hade många tidiga morgnar där.
Jag minns inte exakt hur många, men kanske 20, 30 nät skulle dras upp och fångsten tas vara på, INNAN.... komjölkningen ....sedan skulle näten redas upp för att eventuellt läggas ut igen till kvällen.
Nu är jag glad att brorsan fixar och donar så att det inte förfaller.

En ny brygga har bror min även byggt. (man kan undra var denna energi härstammar från)

Där skall vi få ha vår båt i sommar.


Bäcken som rinner ner där vid stranden och som brukar vara strid på vårarna, har frusit. Där tog vi många gånger som barn, kaffevatten. Aldrig var man orolig att man inte kunde dricka vattnet eftersom det kom från skogen och var rinnande... förresten så kokade vi det dessutom i en kolsvart panna över öppen eld.

Det var flera bybor ute på isen denna dag. Snöskotrarna brummade fram och åter och folk var bara ut och promenerade, liksom vi.
Marssol på is, det är grejer det.

En otippad grej hände.
En av skoterkörarna stannade till vid båthuset för att prata med oss.
Han var tydligen också en aning våryr och galen (inte bara jag då) för det tog inte länge förrän han bröstade upp sig och sjöng med myndig stämma för oss och ut över viken.. denna sång.



Kanske det hördes en halvannan sjömil, vad vet jag...  häftigt var det, det kan jag lova!

6 kommentarer:

  1. Häftigt! Fint reportage.Om jag skulle gissa vem som sjöng så kunde det vara en kusin till oss...eller Torvald.

    På södra sidan såg vi Rainer, kråkor och en död forell. Vi hade också fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni hade inget dåligt stugväder idag minsann. Vilket utvatten det är, sällan man ser.

      Radera
  2. Underbart att se bilderna från brobygget!..
    Nu längtar jag ner för att få se på riktigt och ev. få hjälpa till litet.
    Jag kan ännu känna smaken i minnet utav kaffet från den svarta pannan. Det var det godaste kaffet som fanns även om pannan hade övervintrat i båthuset.
    För övrigt så är jag ganska säker på att mannen med det starka lungorna inte kan vara någon annan än en Ledsöraättling kusin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vår skall vi ha kaffekalas med vatten från bäcken kokat i den gamla sothönan. Basta! Då skall jag även berätta vem det var som sjöng. :)

      Radera
  3. Kaffekannan ja. Det är en av vår barndoms reliker (heligt:))Vet inte om den finns kvar.
    Jo, jag vet en i byn som har skoter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kors, är kaffepannan borta? Alternativa åtgärder måste till.... Hördu... Det är svårt att kommentera på din blogg såsom den ser ut nu...

      Radera