Var någonstans vår någonstans?

Tänk att människan är så sinnrikt konstruerad!
Om vi bara känner efter, så reagerar vi på ljuset på samma sätt som djuren, kanske mest tydligt fåglarna i det fallet ...och växtligheten.
Något händer i hjärnan när vi badar i solljus, något som säger:
"Idag skall du vara glad!"
Knappast är vardagslunken annorlunda, räkningarna krymper inte och man känner fortfarande av benhinneinflammationen i höger smalben, men man UPPLEVER det som ett mindre problem.

Jag satt igår på kvällen och läste trädgårdsbloggar från södra Sverige. Där har man börjat krafsa i rabatterna och kollar in vad som har klarat sig under vintern.
Jag fick en ingivelse att... kanske...
...kanske en dag som denna..
Jag tog kameran med mig och gick ut.
Nej, nej.
"...än är det vinter kvar, säger mor" ... som det heter i visan.

Men lite dagsmeja!

Det droppar från taket ner på vedkälken.
Man får vara tacksam för det lilla!
Jag var just på väg att gå in när...

Är det inte.....?
Kan det vara möjligt....?

Men sötaste lilla gulleplutten!

En liten kavat snödroppe!
Allt står i startgroparna under snön, det gäller bara att ha litet tålamod.

Men om det nu är så att vi har vinter fortfarande...
Varför känns det då  SOM VÅR I KROPPEN!?
Kanske DET! är ett vårtecken i sig?
Möjligen söker jag efter tecken på fel ställe?
Sällan eller nästan aldrig brukar jag känna en IVER för att tvätta fönster.
Nu dyker tanken upp titt och tätt.
"Om jag skulle ta och tvätta fönster idag"

Detta är fönsterputs.
Orden som står på flaskan är finska och betyder
"Icke pusta och sucka"
Jag känner mig lite som Frida.