måndag 1 april 2013

...and the farstukvist went to hell!

...för att uppstå igen.
Kanske inte redan på tredje dagen, men ändå inom en snar framtid.

Utan att känna dess mera sentimentala känslor, sorterade vi bort det som skall föras till sopsortering.
Plåttak, isolering, plastmattor och fönster skall få åka lanskapsfärja till Kumlinge för att hamna på återvinning.
Resten, det som vi ansåg var mest virke, lite kartong, tidningspapper fick hamna på rishögen.


Det ser brutalt ut.
Kanske det är det också, men aldrig mer kommer mormor och gammelmoster Maria att äta potatislåda med salt fläsk där ändå.
Den tiden är förbi.


Så det blir att åka den sista färden nerför backen.

Intill farstukvistväggen växte några små narcisser.
Jag insåg ju att de levde ett farligt liv när grävskopan kom.
Hastigt spadade jag igenom tjälen och lyckades få upp dem.

Passligt nog kom det två emaljerade pisspottor i dagen, när vi lyfte på  farstukvisten.


De fick genast en ny karriär.


8 kommentarer:

  1. Du var en räddande ängel och sen satte du dem på pottan...en god gärning och naturen tackar dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite kul att hitta pottorna där under, som en arkeologisk upptäckt!

      Radera
  2. Verkligen god gärning. Och den farstukvisten lockar fram trevliga minnen. Absolut bara trevliga för min del. Frid över dess minne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det luktade speciellt också. Jag tror det var från separatorn och stänken som kom därifrån.

      Radera
  3. Här arbetas det ser jag! Ni lämnar väl kvar resten av huset!?/Linda:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev gjort i ett nafs när grävskopan kom. Resten kommer nog inte att gå så fort. Jag har en förhoppning om midsommaren under nytt tak.

      Radera
  4. Härligt att få riva gammalt även om det finns roliga minnen därifrån, men minnen kan man inte riva så farstun finns ju kvar i alla fall. Narcisserna kommer säkert att blomma vackert efter generationer av piss som har burits ut med dessa.
    Förfäderna ler i sin himmel och njuter av att det är aktiviteter på backen.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Generationspiss är bästa gödningen har jag hört. Det krävs en hel del gödning i den där torra backen, så nu väntar jag på barn och barnbarn och barnbarnsbarn skall komma och göra sitt! Syskonbarnbarn duger också!

      Radera